Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Något jag gillar är de vackra blommorna i fruktträden. Alla blommor tyder på att skörden kommer att bli riklig senare i år.

Finns ett fototema som kan passa bra, 



Rikligt med blommor i trädet.

För några dagar sedan fångade jag dessa blommor i ett äppelträd.

Men jag stannar inte bara med alla dessa blommande fruktträd, utan jag tar med något helt annat som dök upp.

Det är sambon som fann en packe gamla samlarbilder på the Monkees som även jag samlade på då, i slutet av 60-talet när gruppen var populär. Mina egna samlarbilder med the Monkees försvann, men dessa som sambon hittat fanns kvar djupt i en låda i barndomshemmet.
Har ett annat inlägg där dessa samlarbilder nämns, kolla gärna, där finns även lite musik! :-)

Gillar att jag nu kan visa upp dessa! Tillsammans blev de drygt femtio samlarbilderna en hel bild på baksidan, alla dessa tuggummibilder som doftade svagt av tuggummit de låg tillsammans med.

Här kan du se och höra en av gruppens hits, "I'm a Believer".

Vill du veta mer, här har du lite information om gruppen the Monkees!



Den första serien hade bara svartvita samlarbilder.

Det var knepigt få fatt i alla samlarbilderna så att baksidesbilden blev komplett. Det var helt omöjligt att byta sig till alla bilderna, tror alla saknade ungefär samma bilder. Jag fick själv ihop alla bilderna först när jag köpte några tuggummipaket i en helt annan stad.


Som synes fattas det några bilder, men motivet är tydligt.

Denna gruppbild hade jag själv på väggen ett tag, när Monkees var populära.
Tydligen försökte de även med en ny serie samlarbilder i färg, men det blev aldrig samma samlande runt dessa bilder minns sambon.


Klicka fotot större!

Gillar att återse dessa samlarbilder, riktigt roligt fynd. Undrar om de har något samlarvärde?
Det blev både gammalt och nytt denna torsdag. ;-)





Passar bra till temat 

Fler tolkningar på ljus finns här, 

Hur hamnade jag i förorten Skogås när jag for runt på nätet för några dagar sedan? Det började när jag skrev ett inlägg om Olle Adolphson och hans visor. Ett filmklipp på YouTube hade med ett vykort från Skogås. Inlägget finns här, var inte så länge sedan jag skrev det.

Jag sökte via Google lite mer efter förorten Skogås och då fann jag ett lustigt inlägg från bloggen "Stationsvakt" som berättar att förorten Skogås inte syntes på Google Street View i början. Det var precis i starten och nu finns det med, skriv Skogås centrum i rutan och sök, så kan du börja kika runt där på gatunivån om du är intresserad!

Helt klart är "Stationsvakt" en småintressant bloggare som tar foton från miljöer som även jag är bekant med från yngre år när jag själv bodde i Skogås!
Tycker det är roligt att läsa en del och Johnny Söderberg som killen bakom bloggen heter tar en massa intressanta bilder. Johnny har ett Flickr-konto och där ligger en hel del bilder. En del från Skogås och Trångsund och också mycket från Farsta. Jag lånar några av hans bilder.



Fäbodvägen i Skogås. Gammal lokal som rivits. (Foton: Johnny Söderberg) Klicka bilderna större!

Här är en kommentar som en annan gammal Skogåsbo, Mats Hammarberg skrivit under en av bilderna som Johnny lagt in på Flickr. Han skriver mycket, en del kul läsning!
Just i den där byggnaden på Fäbodvägen (som nu rivits) fanns det en herrfrisör i en del av lokalerna då.
Dit fick jag gå för att bli klippt på senare delen av 60-talet. Undrar när frisören stängde/flyttade bort från sina lokaler, själv bytte jag frisör långt tidigare. 

Lustigt det här. Det går att gräva vidare på olika sätt, som när jag hittade Mats kommentar, men det är ändå ganska glest med lite äldre information om Skogås. Bilder är också svåra att hitta. Denna typ av "närhistoria" är inte så enkelt att få fatt i ute på nätet.
Kanske går det att finna mer, information kan ju ligga bland kommentarer eller på annat sätt vara lite gömda.

Mats har publicerat den enda bilden jag hittat på Vretskolan i Skogås, en mindre och tyvärr ganska suddig bild. Jag har letat men hittar inget eget foto på skolan.


Vretskolan. (Foto: Mats Hammarberg)

Jag gick själv i fjärde klass i Vretskolan. Sedan flyttade hela klassen till den helt nya Skogåsskolan med vår klasslärarinna Kerstin Nilsson. Jag minns henne som en mycket bra lärare. Fröken Nilsson bodde själv i Trångsund, vi hade klassfest hemma hos henne en gång. Klassen hade bra sammanhållning och höll ihop in i högstadiet.



Bussen som gick från Skanstull, Ölandsgatan ut till Skogås. Bussen vände ganska nära Vretskolan.

Det var bland annat därför valde jag Åsö tekniska gymnasium på Södermalm (vid Skattehuset) och inte Huddinge gymnasium efter grundskolan. Från Skogås var det enkelt att ta bussen direkt in till Skanstull. Åsö tekniska gymnasium var en stor skola med över tusen elever, även flera hundra vuxenstuderande. Jag gick där på Åsö på 70-talet. Jag trodde väl aldrig att skolan skulle läggas ner. För tyvärr finns inte det tekniska gymnasiet kvar längre, men skolbyggnaden används numera som grundskola.

Skogås har förändrats en del sedan jag själv bodde på Fäbodvägen märker jag när jag kliver runt via Google Street View och noterar förändringen även på några foton jag sett. Då (när husen var nya) var det betsat trä på balkonger och husfasader längs Fäbodvägen (kanske för att ge känsla av just en fäbod, jag vet inte), det har senare bytts till tåligare material, tror plåt. Trät blev dåligt redan efter några år medan jag bodde där, så den renoveringen behövde kommunala bostadsbolaget Huge göra. Flera gator i förorten för tankarna till äldre tider, Härbre-, Loft- och Stintavägen och så Fäbodvägen där jag själv bodde.


Ner mot idrottsplatsen i Skogås.

Skogås var fortfarande under uppbyggande på 60-talet, en ny förort. Då var Östra Skogås bara sommarstugor ner mot Drevviken och det var som en liten idyll, en kontrast mot hyreshusen i (västra) Skogås. Huddinge kommun valde att köpa loss många av sommarstugorna som låg på området för att kunna bygga mer bostäder i området. Jag flyttade ifrån Skogås innan de börjat bebygga på östra sidan. Senaste gångerna jag har varit där ute kändes det som att järnvägen skapade en rätt tydlig gräns. Lägre hus, mycket radhus på östra sidan, känns lite trevligare än västra sidan. Åldermässigt skiljer det också en del mellan husen på västra och husen på östra sidan om järnvägen. 


Skogås när inte så mycket ännu fanns i förorten. Ett vykort från 6o-talet.



Ganska nära Skogås centrum och pendeltågsstationen, nutid. (Foto: Johnny Söderberg.)

Skogås centrum invigdes under 60-talet och då fanns där två mataffärer, ett Konsum och så Kipplers som sedan blev ännu en ICA-butik. Vidare en fiskaffär och en kombinerad porslins- och leksaksaffär. De hade en rätt stor hylla eller avdelning med plastmodeller och jag byggde ihop flera olika modeller, det var bilar, flygplan och båtar. Tog jag bussen in mot Skanstull så fanns ju Wintzells hobby på Östgötagatan på Söder (numera affär på Regeringsgatan vid Gallerian) som hade mycket modeller.



Enklare kamera, en Instamatic. Lustiga filmrullar som bara kunde laddas på ett sätt.

I fotoaffären i Skogås centrum köpte jag min första kamera, en Kodak Instamatic i en gul ask. Men jag förevigade inte min vardag efter kameraköpet. Kameran låg mest kvar hemma, jag tänkte inte alls på att ta foton. Det var inte ofta kameran användes, lite tråkigt kan jag tycka nu.


Foton tagna med Instamatic (Klicka bilderna större!).

Dels ett foto från skolresan till Gotland i femte klass. Jag och klasskamraten Anita på var sin hästrygg, tror vår lärarinna Kerstin Nilsson tog fotot på oss och gotlandsrussen. Så ett porträttfoto på min farfar och farmor och mamma och pappa stående. Kan det bli stelare, tänker jag nu när jag ser fotot? Farmor Fanny tittar i alla fall rakt på mig. Det var lustiga kvadratiska foton jag fick tillbaka efter framkallningen (inte som med vanlig 35 mm film, som sedan gav 10x15 cm bilder).

Den där klassresan vi gjorde var rolig vad jag minns. Kvällståget ner till Nynäshamn och så färjan över till Visby. Vi var bara där ett par dagar, men det kändes stort för mig då. Vi bodde i en stugby norr om Visby, de enda besökarna. Det var tidig vår, så säsongen hade inte börjat på allvar ännu. Vattnet i Östersjön var fortfarande för kyligt för bad. Tror det bara var vår fröken Nilsson som höll koll på oss under resan. Vi var en mycket snäll och städad skolklass (för det mesta)! Följde någon förälder med på skolresan (vilket det säkert gjorde) så har jag inget minne av detta. Vi gjorde flera olika utflykter, Lummelundagrottorna gjorde intryck på mig.

Nåja, tillbaka till förorten.


Skogås centrum.

Förorten Skogås har sitt centrum. Det har förändrats en del sedan det byggdes och invigdes på senare delen av 60-talet. Då hade torget mitt i centrum inget täckande tak och Pressbyrån i centrumet var först i landet med att testa en butik. Blev en del smygtittande i tidningarna där mellan hyllorna i pressbyråbutiken. De hade också en vanlig kiosk med lucka! Granne med biblioteket låg Skogås ungdomsgård, där var jag en hel del efter plugget.

Det finns säkert anledning att återkomma mer till Skogås! Vi får väl se om någon hittar till detta inlägg och skriver någon kommentar?

Passerade förbi Telefonplan igen. Noterade något som stod lite vid sidan av, men fanns kvar där på torget. Jag har sett den stå där vid tidigare besök, nu tog jag ett foto på den också.
Det fanns gott om dessa förr i tiden, de fanns lite överallt i den offentliga stadsmiljön när jag var ung på 60-talet.
Kanske kan du se vad jag menar för något på detta foto?



Placerad lite på sidan av själva torget står den gamla dricksfontänen.

När solen börjar värma med sina strålar slår sig en del ner på bänkarna på torget.



Värmande vårsol. Se till vänster, där står den. (Klicka bilden större!)

Härligt när värmen känns. Skönt där i solen vid Midsommargården, Telefonplan. Kanske skulle några bli glada om dricksfontänen fungerade?



Tyvärr inget vatten i denna gamla dricksfontän vid Telefonplan.

Är du tillräckligt gammal för att minnas när vattnet fanns i dricksfontäner? Dessa dricksfontäner som var så populära innan vi fick lov att börja köpa vatten på flaska i brist på fontäner. En del av dem hade speciella skålar nära marknivå för törstiga hundar.
Dryckesfontän, dricksfontän, dricksvattenfontän. Namnen är flera när man söker runt på nätet och letar efter fakta och bilder. Jag började kolla runt lite mer.
Epstein skrev lite om dessa och visade en gammal dricksfontän på Hantverkargatan nära Stadshuset. Även den är avstängd, ur funktion.
Lars Epstein har även berört dricksvattenfontäner i detta blogginlägg från i fjol, styrande i kommunen tycker det är för dyrt att väcka liv i dessa dricksvattenfontäner!
Goda ting är tre! Ännu ett blogginlägg av Epstein på DN om fungerande dricksfontän vid Kornhamnstorg i Gamla stan.

Visst händer det att jag passerar någon fungerande dricksfontän, ofta inomhus. Förr fanns de överallt i offentliga miljöer - i parker och på torg, på apotek, järnvägsstationer med flera ställen. Numera kan man kanske hitta någon enstaka dricksvattenfontän ibland, men det tillhör inte det vanliga att finna någon som fungerar. Jag tycker det är tråkigt att de försvunnit. Undrar om dricksfontänen vid Telefonplan kan få vatten igen?
Här någon som kallar sig "Årskort Guld SJ" och som bloggat om vattnet på Centralstationen!

Angående tåg, minns du de äldre svenska tågen som hade en glaskaraff med dricksvatten i en hållare i varje vagn. Det var en trevlig service att erbjuda törstiga resenärer lite vatten. Det var fortfarande vanligt med dessa dricksvattenkaraffer under 70-talet när jag återvände hem efter en månads resande med Inter-railkort ute i Europa. Minns jag inte fel så hade SJ små tetror med vatten och erbjöd dessa till resande när vattenkarafferna försvann/togs bort. Tror de var gratis, en service precis som de äldre dricksvattenkarafferna. Kanske någon som vet mer kring detta och kan tipsa mig?


Barn dricker från dricksfontän. Bild från stockholmskällan, foto: Olle Widfeldt.

Så här var det ofta, det fanns dricksvattenfontäner i stadens parker och torg för de som var törstiga.
Kanske känner du till någon fungerande dricksfontän någonstans i staden? Skriv gärna en kommentar och berätta, det skulle jag uppskatta.


Vanlig syn förr, här dricksfontän vid Farsta tunnelbanestation 1963 (foto: Tore S.).

Två amerikaner, Halsey Willard Taylor och Luther Haws uppfann var sin variant av the drinking faucet/drinking fountain, i början på 1900-talet och fortfarande finns det några moderna modeller från företaget Haws att titta på, du hittar dem här.



En annonsbild för barnkläder, sent 1950-tal.


Detta kan ju bli mitt bidrag till 
Så får det bli! :-)
Ibland är det skoj med lite nostalgi.

Att resa är kul. Det tror jag de flesta gillar.

Precis så är det med äldre foton, det är kul att titta i gamla fotoalbum. Se hur något resemål såg ut då och kanske jämföra med egna erfarenheter från samma plats. Men jag har också alltid gillat kartor och då gärna även äldre kartor. Jag gillar att kolla på någon gammal karta och jämföra mot hur det är på samma plats nu. På liknande sätt vill jag gärna följa med på en karta under en resa, orientera mig, veta lite var jag är. Numera har vi "appar" i mobilen som hjälper oss med orienteringen. Men jag gillar papperskartor.
När jag fick min första skolatlas (kartbok) i lågstadiet så gillade jag att bläddra bland kartorna och "resa runt" med fingret. Det var billigt och enkelt och krävde inget pass. ;-)
Ibland tog jag hem kartboken från skolan och ritade av någon del av en karta och fantiserade vidare, skapade egna resor. Jag tyckte det var fantasieggande med upptäcksresande. Att läsa om deras äventyr var kul, jag gillade ämnet historia i skolan.

När jag besökte Rom under en Italienresa och då också besökte Vatikanen och deras stora, fina museum där de bland annat har stora kartrum fulla med kartor var det spännande att kolla in riktigt gamla kartor. Att dra ut olika kartlådor och se hur kartorna blev bättre och detaljrikare med tiden var riktigt skojigt under besöket i Vatikanen.

Med Google Earth kan jag numera göra fantastiska resor runt världen i min dator.

Hos en släkting finns en fin gammal karta över Europa hängande på en vägg.
Den kartan gillar jag att titta på när jag hälsar på. :-)



Norden är sig ganska likt, mot öst är kartan annorlunda.


Del av Europakartan. (Klicka kartan större!)






Del av Europa för ungefär hundra år sedan.


Blir mitt "Jag gillar"-bidrag denna vecka. :-)



Här finns annat att gilla, 

Fann denna reklam för mellanöl i en veckotidning och inser att många, även jag, har minnen med denna ölstyrka som ganska snart efter att det kommit ansågs "fördärva så många ungdomar".
På sitt sätt inget nytt under solen, att testa det som är lite förbjudet hör ungdomen till. Det var väl att ölen fanns i vanliga matbutiker och lätt gick att skaffa.
Men att ganska enkelt få köpa mellanöl (lite svagare än dagens starköl) fick onekligen igång öldrickandet bland ungdomar. Samma dag som mellanölet tilläts fanns det hela 35 mellanölsorter att välja bland i livsmedelsbutikerna! Bryggerinäringen såg mellanölet som en säker inkomstkälla, de gnuggade händerna av lycka!
Mellanöl började säljas 1 oktober 1965. Först sommaren 1977 stoppades försäljningen.


Tänk att de fick annonsera så här förr. Tidningsannons från 1965.

Mellanöl som ofta fanns på festerna när jag var tonåring, fast få eller ingen på festen hade åldern inne.

Lättheten att kunna skaffa mellanöl i någon livsmedelsbutik där de sällan krävde så noggrann leg.koll.
Besökte du ett Systembolag och försökte köpa ut så fanns ju alltid risken att de ville se legitimation (något de också gjorde titt som tätt). Ganska pinsamt råka ut för denna kontroll.

Jag ska inte gå in på gamla festminnen här. Hur smakade mellanölen då, kanske du undrar? Som öl brukar smaka får bli mitt svar!
Men det krävdes en del halstabletter för att dölja lukten när jag sedan kom hem igen. :-)
Jag kan tänka mig att mina föräldrar misstänkte vad jag gjort... men de lät mig hållas.

I samma tidning hittade jag denna spalt i tonårssidorna!


Siws snackbar, bara klicka på bilden!

Tänk att Siwan kåserade i Hemmets Veckotidning! Undrar om hon själv skrev texten eller om hon bara accepterade vad redaktionen skrev ihop?




Ja, nu börjar snart julhandeln igen...

Madeira besökte jag och sambon för några år sedan på semester.

Det var i januari månad vi lämnade ett snöigt Stockholm för att flyga ut till ön i Atlanten. Det gör inte någon större skillnad på Madeira om du är där i januari eller juni. Det är i princip samma väder och temperatur året runt på den ön! När vi var där i januari var det drygt tjugo grader varmt, som ordinär svensk sommar ungefär. Kanske att det blev lite svalt på kvällarna, men det räcker gott att ta med en tröja när man går ut för att äta middag.



Annorlunda miljöer på Madeira.


Den ockragula Sao Tiago-fästningen i Funchal.

Fem timmars flygresa, det var inte så farligt. Men det var en besvärlig landning när vi kom fram till huvudstaden Funchal. Jag frågade en flygvärdinna när vi landat och skulle kliva av vad hon tyckte om inflygningen. Hon erkände då att det varit en ovanligt tuff inflygning, bland de värsta hon varit med om (hon hade då flygit till Madeira i drygt tio år!).

Problemet är både den korta landningsbanan och så bergen och havet, det skapar speciellt svåra vindar även vid fint väder. Jag var glad att det var fint väder, landningen var knepig även då.




Här får du klippet i eget fönster!

Vi flög också in i en båge och kom från samma håll som filmen här ovan.

Landade gjorde vi efter en inflygning som liknade en berg- och dalbaneresa. Motorerna brummade för fullt, för att sedan tystna och vi verkade glida i luften för att så plötsligt gasa på igen. Piloten får nog "flyga känsligt" för att försöka motverka de lynniga vindarna som vill kasta planet omkring lite som en vante i luften. Vi blev ordentligt omskakade. Väl på marken (landningsbanan) så är det full broms på för att få stopp på planet så fort som möjligt.


En av huvudgatorna i Funchal.

Här en annan landning.



Den här landningen kan du också få i eget fönster här!

Även denna landning går ju alldeles utmärkt. Som det ofta gör, men ibland blir det svårare.


Nog betydligt lättare för fåglarna.

Ibland får piloten göra flera inflygningar. Här är tydliga exempel där planet kommer för långt in på det korta landningsbanan och tvingas gasa igen för att stiga och flyga runt en andra gång för att försöka landa igen.
Man både hör vinden och ser vita gäss på vågorna i havet. 



Här har du filmen i eget fönster!

Nu får det räcka med dessa filmer från flygplan som landar! (Ibland undrar jag över hur jag tänker? Varför tjatar jag om detta?)



Intressanta växter.

Själva ön Madeira är helt underbar. Full med fantastiska växter och vackra blommor. Med sitt jämna klimat året runt så finns det alltid många växter som blommar.


Det går en linbana upp till Monte från hamnen.



Där uppe finns denna fina kyrka, Igreja de Nossa Senhora do Monte.

Vill man inte åka linbana ner kan man ta en träsläde nerför (de översta) backarna. Men den resan går tyvärr inte hela vägen längre, som den gjorde förr.


Det här är väl Madeiras motsvarighet till gondolerna i Venedig?


Djuphavsfisken Espada säljs på marknaden.


Vid ingången till marknaden.

Inte långt från hamnen och strandpromenaden finns marknaden full med olika frukter och den speciella djuphavsfisken Espada. Här finns en sida som har panoramabilder, 360 grader att titta runt, marknaden i Funchal är med där! Roligt att se.


Mycket frukt på marknaden.

Tar en film till, om du orkar?! I den här får man se staden Funchal, en underhållande film. :-)



Du kan se Funchal-filmen i eget fönster här!

Så bli nu inte skrämd. Visst är flygplatsen en av de tio värsta och bara erfarna, duktiga piloter får flyga på Madeira. Men väl på ön finns det mycket vackert att se, fantastisk natur att uppleva.


Här en av många levador (bevattningskanaler) på ön.

Att vandra på levador är en verkligen härlig naturupplevelse. Missa inte det om du åker dit! Att åka runt på ön är spännande, ön är väldigt olika från kust till kust.
Något jag minns var att plötsligt mitt i vildmarken kan du hitta små enkla barer där de har en lokal, mycket speciell citron/honung-drink för en billig penning som inte är dum alls. Ibland startar en levadapromenad precis runt husknuten. När vi är inne på drycker så har vi ju Madeiravinet. Här mer fakta kring Madeiravinet. Det finns också en god lokal öl på Madeira, Coral.
Här en rolig reklamfilm.




Här ger DN tips om en bra bok, "På vandring i Funchal"!

Madeira är onekligen en plats jag är rätt sugen på att besöka igen. :-)

Den här resan gjorde vi innan jag skaffade digitalkamera, så bilderna är från Google Earth fotoalbum och även vanlig bildsökning.

Ursäkta om inlägget blev långt.
[Jag skulle lätt kunna skriva lika mycket till. ;-) Men det får i så fall bli en annan gång.]

När jag var barn fick jag gå på cirkus med familjen. Det var en smått magisk upplevelse. Det var Cirkus Scott vi besökte flera gånger på 60-talet. Det var på Storängsbotten som Scott slog upp sitt stora cirkustält. De hade elefanter, sälar och andra djur på den tiden. Under senare år blev djuren färre och akrobater och andra nummer fler.
Nu i helgen slog Brazil Jack upp sitt cirkustält vid Hornstull och hade några föreställningar på gräsmattan nära Tantolunden.
Under många år, när mina barn var yngre brukade vi besöka både Brazil Jack och Cirkus Scott. Barnen gillade Brazil Jack mer, de hade fler djur med i föreställningen och det kändes mer som en familjeföreställning än Scotts cirkus (som var lite tråkigare och vuxna på något vis) och flera år gick vi bara på Brazil Jacks cirkusföreställning.
Det kändes bra på något vis att kunna ge barnen dessa upplevelser, som ett slags arv.
Men nu var det rätt länge sedan jag besökte en cirkus. Barnen är stora och cirkus som underhållning är inte längre deras stora intresse.
Jag tog mig förbi Hornstull och tog några foton kring tältet. Märkte hur jag kände en viss lockelse när jag knäppte mina foton. Tyckte jag kände en svag doft av sågspån.



Ett barn ropade förtjust till sin mamma, -Titta det är ju Lilla Gubben, Pippis häst!

Onekligen lite speciellt när cirkusen kommer till stan.



Artisterna Fedorovi ingår i årets föreställningen.




Så blev det en fototriss till med skyltar.


Andra foton med skyltar hittar du här,  

Ibland skulle vi få se på film i klassrummet. Så brukade läraren säga, nästa lektion ska ni få se film. Det var som en belöning.
Ibland kom en filmprojektor inrullande i klassrummet på en vagn och mörkläggningsgardinerna skulle dras ner för fönstren. Då var det film på gång, ofta ganska tråkiga kunskapsfilmer, men film, rörliga bilder. Vid andra tillfällen blev det diaprojektor och rullbandare, alltså stillbilder. Min mellanstadielärare gjorde ingen skillnad på de två sätten att få i sig kunskap, allt var film, men det gjorde vi elever. Så det blev lite besvikelse när vi skulle lära oss om latituder och longituder. Då skulle vi få se en film, sa läraren, men det blev ett bildspel.
Har du ordning på longitud och latitud? Navigerar du så vet du säkert skillnaden på de två. Jag hade inte den hjälpen, ingen sjöbuse i släkten. Dålig på karta och kompass var jag också, orientering var inte min grej.
Här förklaras longitud. (Där finns även latitud att klicka vidare på.)

Kanske lättare med detta bildspel här under än wikipedia? Hittade denna äldre "film" (ljudlös) som beskriver de två begreppen, längd- och breddgrad.

Är du tillräckligt gammal för att minnas lektionerna i klassrummet då bildspelen visades? Då fick någon elev förtroendet av läraren att byta bild varje gång som det kom ett pling på bandet som spelades upp på Tandberg-bandspelaren. Ibland var det en projektor för diabilder, ibland var det som en rulle film som man vred fram, ruta för ruta, allt styrt av ljudbandets plingande. Bandspelaren brukade läraren själv sköta, en rullbandspelare med en slags växelspak som kunde snabbspola fram- och tillbaka och så klart spela upp eller stoppa bandet. Det var hi-tech på 60-talet! Det hände att någon favoritelev fick ansvaret för bandspelaren, men det skedde inte ofta.



Ni får tänka er en ganska tråkig mansröst som beskriver longitud och latitud.
Antar att vi hade ett bildspel med svensk text, men vad jag minns var "vår film" väldigt likt detta här ovan, väldigt likt. Undrar hur dagens barn skulle ta emot en liknande "filmvisning" i skolan?

Här en typisk skolbandspelare "Tandbergare", med "växelspaken" till höger under räkneverket. Dessa bandspelare var stryktåliga och fortfarande finns de till försäljning på aktionssajter har jag sett.



För dessa rullbandspelare finns väl inte kvar i skolorna nu för tiden?
Någon verksam på skolgolvet som kan berätta, skriva en kommentar?

(Tandbergsfotot är lånat från nätet.)

Förr i tiden, när en kamera var något som få ägde och behärskade, reste det runt människor i vårt land och erbjöd att fotografera alla på gården mot en penning. Jag vet inte, men kanske var det fotografer som hade atelje/fotostudio i stora staden och på sommaren gav sig ut på turné ut i landsbygden. På samma sätt hade kringresande konstnärer tidigare knackat på och erbjudit att måla av gården mot ett arvode. Kanske har du en målning av släktgården hängande på väggen av någon kringfarande konstnär?

I alla fall var det en sådan fotograf som knackade på hos dessa släktingar och husfar tyckte att familjen behövde ett nytt familjefoto att kunna visa upp. Så han sa ja och beställde ett gruppfoto, för varför slösa pengar på enskilda foton? När fotografen sedan kom tillbaka på avtalad tid och gjorde sig redo med stativ och kamera klev familjen ut finklädda och vattenkammade och ställde sig mot husväggen.
Fotot togs, kanske fler och sedan återvände fotografen till sitt tillfälliga boende och framkallade sina bilder samma kväll. Han hann säkert med några gårdar per dag. Dagen efter kom han tillbaka och lämnade över fotot och fick sin betalning. Vad jag förstår så hade han redan fått ett mindre förskott vid fotograferingstillfället (kanske behövdes de till omkostnader?).

Ett säkert osäkert sätt att tjäna pengar på för dessa kringresande fotografer, på en del gårdar ångrade de nog de tagna fotografierna och ville inte längre köpa sina foton. Men jag anar att verksamheten ändå var lönsam.
Så kom detta foto till här under, tyvärr okänt vem fotografen var.


Lite väl stelt och tillknäppt kanske? Undrar hur många foton som togs?

Numera, när var och en har en kamera och/eller en mobil med kamera, så har denna tjänst helt försvunnit.
Fotoalbum har på sitt sätt börjat tillhöra en förgången tid.
Undrar om det fortfarande finns konstnärer som reser runt och avbildar/målar av hemman?
Som så många andra arbetstillfällen som förr fanns så har de väl helt försvunnit.
Även detta ett tecken på utveckling (?).

Ibland blir foton liggande i arkivet, undrar varför?
(Nu tänker jag, jag skulle ha tagit flera foton! Det saknades inte motiv.)

Detta var innan vi blev jagade av gränsvakter... vem kan se var gränsen går i en öken?

Speciell poet, väldigt brittisk. Gillade honom när punken kom. John Cooper Clarke.
Har sett honom i Stockholm för länge sedan, det kan ha varit på Underground jag såg honom live, eller var det på Studion vid S:t Eriksplan? Men han hade nog passat in bra bland alla svartklädda på Ritz vid Medborgarplatsen. Kanske var det där han spelade en konsert. Kanske du vet?



"I Don't Wanna Be Nice"

Här ett annat skönt poem "I Married A Monster From Outer Space", den har jag på skiva. Kan fungera bra som bakgrund när resten av familjen väljer att titta på den amerikanske tv-serien "The Event" på tv:n (jag gav själv upp efter tre, fyra avsnitt in i den första säsongen). Hellre musik än tv kan jag tycka.




"Underground" vid Sergels torg var nog den konsertlokal där jag fick höra både udda musikgrupper och där konserterna kunde avbrytas på grund av bråk eller för att musikerna blev sura/förbannade och klev av scen. Det här var när Punk/New Wave var färsk och "Underground" överlevde inte så länge som klubb/konsertlokal, kanske för att det blev bråk ibland.

Wire var en intressant grupp från den tiden, här låten "Heartbeat" från 1979



Gillar du det här och har Spotify så finns John Cooper Clarke och bandet Wire att lyssna på.

(TV-serier är knepiga, tycker jag. De kräver närvaro av tittaren under många veckor... )