Det svänger!

Billy Cobham passerade Stockholm och Fashing. Härligt att få se honom live. Nu var det några år sedan jag senast besökte jazzklubben. Tack för att du fixade biljetterna Benke. Här ett klipp från 70-talet då Cobham anlitades av alla inom fusionjazz och jazzrock.


Låten "Ivory Tattoo" här i YouTube-klippet. Bandet här från Mountreux jazz festival 1976 bestod av Cobham på trummor, George Duke på keyboard, John Scofield på gitarr och så Alphonso Johnson på bas. Klicka här så får du klippet i eget fönster.


Här skymtar Christophe Cravero på fiol och en stående Cobham.

Ibland låtar det såå bra, ett härligt sväng. Billy Cobham på Fashing visade hur tajt en trummis kan vara. Slog hårt gjorde han också, han fick skruva på cymbalerna ibland. ;-) Blev glad att få höra gamla "Crosswind" i lite ny tappning!
Har du Spotify kan du lyssna här! Den längre sviten "Spanish Moss" i början av lp:n "Crosswind" är njutbar än i dag, precis som titelspåret. :-)

Hans makalösa trumspel märks rätt bra i klippet här under. Låten heter "Rush Hour".


Här får du klippet i ett eget webläsarfönster!



Billy Cobham Band på Fashing. Från vänster på scen; Christophe Cravero (elpiano och fiol), Junior Gill (steel pan och slagverk), Billy Cobham (trummor), Fifi Chayeb (bas), Jean-Marie Ecay (gitarr) och Camelia Ben Naceur (på keyboard).

Alla musikerna fick utrymme under kvällen, men mest ljus på Billy Cobham såklart. Det kom mot slutet ett ca tio minuter långt trumsolo där Cobham bland annat använde fyra trumstockar! Länge sedan jag hörde ett trumsolo på en konsert.. alla andra fem musikerna klev av scen under detta solo. Jag insåg medan jag lyssnade att det ibland påminde om Frank Zappas musik. Lite av samma tvära taktbyten och lekfullhet i låtarna, men ändå knivskarpt. Jag kommer nog att lyssna lite extra mycket på denna sköna musik ett tag framöver.

Bredvid Fashing ligger Oscars och när vi klev ut från Fashing på Kungsgatan så klev samtidigt musikalpubliken ut från "Sugar - i hetaste laget". Lite annan underhållning på teatern, jag tror ändå behållningen är mer minnesvärd för oss som hört Cobham. En härlig kväll hade vi säkert alla.
Har tyvärr inte sett någon recension från Cobhams spelningar, men det är ju långhelg och ingen DN i brevinkastet idag. Kanske kommer det lite recensioner, Billy Cobham är ju ändå ett stort namn inom fusion.

Undrar vad Pialotta har för tema på sin "Musik&fotoAutomaten" den här veckan?
Erik

Kommentarer:

1 ElStiffo:

Ja "Rush Hour" är bara för bra. Basisten och George Duke också. Huga!

Kommentera här: