Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Ibland blir det fel... så där väldigt fel.
Cinemateket/Filmklubben ute i Filmhuset på Gärdet visar mest en massa äldre filmer. Det är SFI (Svenska filminstitutet) som bland mycket annat filmarbete också håller liv i Cinemateket. De har olika teman och det är speciella serier om någon regissör. En del filmer visas nog mest för att filmvetenskapsstudenterna ska få chansen att se någon viktig film, som Citizen Kane eller varför inte en film med Buster Keaton som Generalen. Jag pluggade själv filmvetenskap där sent 70-tal. Ofta såg jag flera filmer per dag och ofta var det i Filmhusets biosalonger. Hur som helst, nu är det ganska länge sedan jag hade ett aktivt medlemskort och såg film ute på Filmklubben... kanske dags bli medlem i höst? 

 
En fin stillbild som visar vad filmen till stora delar kretsar kring, en änka och järnvägens utbyggnad.

Kom att tänka på en filmvisning under 80-talet då jag blev väldigt irriterad i samband med visningen. Det är inte så konstigt att jag gör kopplingen. Häng med, det finns en tunn tråd till filmmusikkompositören Ennio Morricone som just har blivit tilldelad Polarpriset (utdelas i sensommar).

                      
                     Filmmusikkompositören Ennio Morricone.

Filmklubben visade "Harmonica, en hämnare" en av Sergio Leones spaghettiwesterns. "Once Upon a Time in the West" är originaltiteln som hänger ihop med andra filmer om Amerikas unga historia som Leone gjorde. Historien är snarlik ett operalibretto och filmen handlar om när järnvägen byggdes genom landet. Några skurkar och banditer, med olika arbetsgivare, några jobbar för järnvägsbolaget. Så en hämnare spelad av en ung Charles Bronson (dvs inte så rynkig ännu). Hans mål är att träffa på en speciell skurk (bra skådespelad av Henry Fonda) och hämnas oförrätter från sin ungdom. Allting berättat med snygg filmmusik av Ennio Morricone. Harmonicas tema (har du Spotify klicka här för annan version!) med det sorgsna munspelet förekom ofta som musikbakgrund bland isdansare i VM och OS. Så kanske känner du igen Morricones musik utan att ha sett någon av de äldre westernfilmerna. 


En del scener från öppningen av westernfilmen.

Redan nu vill jag varna från fortsatt läsning om du inte sett filmen och inte vill veta slutet för att du tänkt se filmen. Då ska du INTE klicka igång klippet med filmsekvensen som förklarar hämndtema och där Ennio Morricones fina filmmusik hörs.

        
         Dessa minutrar är just de som saknades i Cinematekets visning den där kvällen... 

I den här filmen är arenan där slutduellen sker inte lika tydlig som i t ex "Den gode, den onde och den fule". Men hur dessa westerns byggs upp till finalen går igen i flera av Sergio Leones filmer. Det finns (utöver Morricones musik, med olika teman för rollfigurerna) många bitar i berättandet som påminner om en operaföreställning.

Just den där Cinemateksvisningen av "Harmonica, en hämnare" saknade hela den akt/del av filmen som innehöll slutduellen. Där satt vi ett helt gäng och njöt av filmen på stor duk och så kom inte finalen! Jo man fick se sista slutdelen, Henry Fondas öde och så där Leone svepte med kameran över landskapet, där vi såg Harmonica rida iväg och där änkan Jill (Claudia Cardinale) erbjöd mat till järnvägsfolket som just nått fram till änkans gård med järnvägen och så kom eftertexterna rullande.
Jag blev som galen och rusade upp och sprang fram till den salongsvakt som just tänkte tända i biografsalongen.
-Det fattas ju hela slutduellen! Kolla med maskinisten, han måste ha missat en rulle, sa jag till vakten.
Så sprang jag fram medanför bioduken och började förklara problemet för den fullsatta salongen.
En del i publiken hade rest på sig för att gå, men jag övertygade alla om att de inte fått se hela filmen, att den förklarande slutduellen mellan Henry Fonda och Bronson inte visats. Så hela publiken satte sig igen. Jag försökte förklara det ologiska i att vi inte fått se skurken bita i sanden. Det övertygade nog fler i publiken om att de faktiskt inte fått se hela filmen.
Nu kom vakten tillbaka och sa att han hört med maskinisten och att hela filmens alla akter/delar visats.
Jag protesterade högljutt, men det hjälpte inte. Den som tagit ut filmen ur kylen dagen innan inför visningen måste ha missat denna viktiga del av filmen kvar i kylen. Det fanns ingen slutduell att visa denna kväll. Jag protesterade vidare (lite lamare för varje gång), men kvällen var förstörd. Mina kompisar lugnade ner mina upprörda nerver med en öl på någon restaurang nära Karlaplan, eftersom restaurangen Helan & Halvan redan stängt ute på Filmhuset.
Jag kommer faktiskt inte ihåg om Cinemateket visade om filmen igen med alla akter/bitar med i visningen vid senare tillfälle, men jag tror inte det. Säkert har de en komplett film idag, för det kan väl inte vara samma filmkopia som saknar det viktigaste!?


Roligt foto på de fyra huvudrollsinnehavarna och regissören Sergio Leone i mitten.

Så är den historien med lite koppling till Ennio Morricone berättad. Grattis till Polarpriset Ennio!