Äntligen!
Tiden går och i fjol var det nästan högsommarvärme vid samma tid som nu om jag inte minns fel. Efter den långa snörika och kalla vintern så går det långsamt denna vår. Det tycker jag är skönt, det påminner om när jag var barn. Barndomsvårarna tog tid på sig. Blommorna i markerna kom en sort i taget då när jag gick och plockade små buketter till mamma. Blommor som sedan överlevde någon dag i ett vattenglas på köksbordet. Det var också veckor mellan hägg och syrén. Det kanske det blir även i år? Verkar som vi får en "gammaldags" vår, i alla fall här i Mälardalen. Vilket en del människor verkar ha svårt att ta. Hör ofta kommentarer som, "Men när ska det bli varmt?", "Många lövträd har inget grönt på sig ännu!" och "Har ju inte varit ute på landet ännu!". Fast numera ska allt gå så fort, så jag kan förstå att en del drabbas av onödig stress, för klimatet vårt kan vi ju inte påverka?
Igår blev det så äntligen lite färg på balkongen. Ett slags vårtecken i sig.
Mer ska det bli har jag tänkt, men just nu till helgen lovar vädergubben i tv kallt och en massa regn. Så jag tror jag väntar med fler blommor/växter tills nästa vecka.
Olikfärgade penséer har planterats i en balkonglåda.
På hemvägen blev det en skön stadspromenad och bland annat passerade jag Kungsträdgården (se annat inlägg!). Lite kallt, men strålande solsken gjorde att promenaden blev ganska lång. Men jag hade ingen tid att passa, så vad gjorde det?
Andra bidrag här,
Ja, det är fortfarande ovanligt kallt för att vara inne i maj-månad och våren är ganska sen, och allt går ganska långsamt...
fast å andra sidan...
det är skönt att det ändå inte går alltför fort...
man får vänta lite mera och njuta mera av vårens under...
istället för att sommaren kommer direkt....
nog skönt att tiden inte går alltför fort.
Jag har precis som du skriver också minnen av att min barndoms vårar tog mera tid på sig.
och när man plockade de första vårbuketterna av de första vårblommorna man hittade.
och man var så glad när man hittade dem