Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Nu när Mellandagsrean håller på som värst kom jag att tänka på en sak. Besökte bland annat El-giganten och blev lite trött på alla pallar med platt-tv. Tv är stort, har egen ljudanläggning, hemmabio. Idag är en stereoanläggning att betrakta som något liknande dinosaurier (helt klart utdött). Men känslan att sätta på en skiva, lägga ner nålen på vinylen och "kräma" på ljudet och sätta sig i soffan med omslaget är en njutning som dagens ungdomar inte fattar. Musiken kommer numera från mobiler, mp3-spelare, musiken finns där så lätt. Förr lyssnade man mer intensivt och njöt! Kunde digga en skiva och lära sig alla sångtexter. En del engelska lärde jag mig genom att slå upp okända ord från någon sångtext och på så sätt öka ordförrådet.


Foto från en skojig bok, säkert från 70-talet när man fortfarande brydde sig om ljudet. Då var stereoanläggningen en statuspryl, något att köpa på avbetalning om så behövdes, precis som en bil.

När jag var yngre var det där med att skaffa en ny HI-FI Stereoanläggning en stor sak. En så stor sak att det inbegrep hela familjen, det var hela familjens angelägenhet. Pappa styrde, mamma var lite smakråd och själv tänkte jag mest på vad jag skulle köpa själv, om jag bara hade tillräckligt med pengar.
Val av skivspelare med rem- eller direktdrift? Vilken förstärkare skulle införskaffas, vilket märke och kanske viktigast, på hur många watt? Och så pricken över i, valet av högtalare. Många seriösa radiohandlare hade speciella lyssnarrum där man kunde sätta på en skiva och lyssna sig igenom dryga dussinet olika högtalare genom att sitta i lyssnarfåtöljer och med en slags remote byta mellan de olika högtalarparen. En HiFi-butik på Sveavägen i Stockholm, tror det hette Söderbergs, hade ett sådant lyssnarrum. När jag gick på Åsö tekniska gymnasium hände det att jag och ett par kompisar åkte in dit på någon håltimme och bara diggade någon bra skiva och passade på att jämföra högtalare. För det var inte vilken "hissmusik" som helst som kunde spelas där inne i lyssnarrummet. Personalen i affären hade valt ut några speciella skivor med ljudanläggningsmässigt krävande grupper som Pink Floyd, kanske någon storbandsjazz och så alltid minst en exclusiv halvfartsgraverad japanpressad skiva, ofta åt jazzfusionhållet. Att gravera lp-skivor i halv fart gav bättre dynamik än på en vanlig lp-skiva, sas det i alla fall. Minns att jag hörde jazzrockgruppen Gong II i det där högtalarrummet på Sveavägen för första gången. Något år senare hade jag alla skivor de gjort och en låt tog vi med som bakgrundsmusik i tv-filmen "Gymnasium - småskola för vuxna" som Rainer och jag gjorde i sista ring på gymnasiet. Pengarna vi fått från skolan räckte inte och då gick vi till tv-huset och fixade en producent på barnredaktionen. På så sätt kunde vi göra filmen färdig, samtidigt som manuset ändrades till ett slags debattinlägg. Mycket skoj var det, men nu tappar jag fokus på de gamla stereobutikerna och dåtidens schyssta stereoanläggningar. Just skolkompisen Rainer byggde egna högtalare och jag har en farbror som är mycket duktig på att bygga ihop högtalare och kunde allt kring stereoprylar. Själv ville jag ha så bra ljud det gick att få och samlade på musiken, älskade pop och rock (vilket inte mina föräldrar var så förtjusta i).


I ett vanligt ungdomsrum kunde det se ut ungefär så här under 70-talet (lånat foto). Troligen en killes rum, tjejer hade sällan större skivsamlingar och inte heller riktiga anläggningar. Notera kassettlådorna, med Maxell och TDK, erkänt bra märken, perfekta för att göra blandband till kompisar.

Numera skaffar man bra högtalare (bra och bra, hyffsat bra kanske...) att koppla till datorn. Eller så utnyttjar man sitt "bioljud" hemma att även tjänstgöra som musikförmedlare. Det är inte riktigt samma sak längre. En del av charmen har gått förlorad. Albumet som formen för musikdistributionen håller på att dö. Ibland kommer det artister/grupper som bryr sig om låtordningen på ett album, även några unga musiker gör temaskivor idag (Hurra!). Jag håller inte fast vid det gamla, jag anammar mp3-filer (fast ljudkvalitén är rätt dålig), jag gillar nya distributions- och lyssnarsätt som Spotify. Men den där känslan att vänta in ett nytt skivsläpp med någon favoritgrupp eller artist och direkt sticka till skivaffären och köpa ett "rykande färskt exemplar" och sedan sticka hem för att "digga plattan", den magiken är för evigt borta. Men minnet finns kvar!