Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Kartor har alltid intresserat mig. Det är något speciellt med att veckla ut en karta och läsa av informationen. Hur en karta är ritad är i sig väldigt skiftande. Det finns en del kartor som märker ut vissa speciella platser genom att rita in dem i kartan, så att de sticker ut från den övriga typografin på något sätt.

Ett tidigt kartminne för mig är inledningen på Bröderna Cartwright (Bonanza hette tv-serien i original), när en karta över ranchen Ponderosa och dess omgivningar börjar brinna i vinjetten till serien.
Det var något smått magiskt med den brinnande kartan i inledningen av varje avsnitt, som om våldet mot kartan (genom att elda upp den) utlovade spänning och action under de kommande femtio minuterna som varje avsnitt var långt.

 

 

)

 

Ganska ofta kom jag in i vardagsrummet, där tv:n stod, lockad till apparatens svart-vita sken när jag hörde signaturmelodin och jag missade ofta själva kartan i början. Men ibland satt jag bänkad framför tv:n redan när hallåan sa att nu skulle bröderna Cartwright visas och då fick jag se hela kartan.

Det var nog också då som jag själv började rita kartor av olika slag, ibland gjorde jag en karta över området i närheten där jag bodde och lekte. Ganska ofta kunde jag också skapa egna fantasikartor. Det kunde vara en "stödkarta" för egna sagoberättelser, där jag placerade ut mina huvudpersoner och hur de bodde i förhållande till varandra. Jag fann något extra värde i böcker som jag läste om de också bjöd på kartor. Kartor som ofta placerades i början av boken och som ritade ut platserna som bokens berättelse handlade om.

Så får vi inte glömma bort min skolatlas. Helt klart en favoritbok i min skolbänk under de första skolåren. Blev glad varje gång vi skulle ta fram atlasen och hitta någon plats, något land.

Det var spännande med kartorna och alla namn. Vissa namn kände jag igen. Ibland hade jag hört staden eller platsen nämnas i någon melodi som jag hört på radion eller uppfattat platsen från någon nyhetssändning. Ibland var det spännande att hitta platsen på kartan, kunna se hur långt bort staden låg från Stockholm.

 

Blir glad när jag har märkt att många nyare fantasyböcker ofta också innehåller kartor. Verkar som ritade kartor över fantasivärldar är en del av hela genren. Ett trevligt drag när man som jag gillar kartor. Fast jag har inte läst så många fantasy-böcker måste jag erkänna.

 

Vill passa på att visa en karta över en ö som jag nyligen skrev om i ett blogginlägg.

 

 

 

Ett annat kartexempel som jag tydligt minns är kartorna i "Sagan om ringen"-böckerna. När jag läste "Ringen-böckerna" var jag lite äldre (yngre tonåren då jag formligen slukade böcker). I de tre böckerna fanns flera olika kartor som visade de olika "länderna" som Frodo besökte under sina äventyr. Kartorna blev något man sneglade på ganska ofta, ibland funderade jag över var Tolkien hämtat sin sagovärld ifrån, för det finns ju vissa likheter med verkliga historiska kartor och hans fantasivärld. Är osäker på vad som fick mig att glatt läsa vidare om dvärgar och hobbitar, för böckerna var inte helt lättlästa. Tror att det var just de ritade kartorna och de återkommande "sångstunderna" vid lägereldarna i berättelsen som bidrog till att jag läste vidare i de tjocka böckerna.

 

 

Det skapas en hel del småroliga kartor, här under visar jag bara några exempel. Du kan hitta en del lustiga kartor på den här hemsidan, Big Think - Strange Maps.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tror att en del av orsaken till att jag gillade tv-serien "Lost" så mycket ligger i mysteriet med ön och alla Dharma-stationer och hur de var relaterade till varandra. Just avsaknaden av tydliga kartor över ön och också var ön låg någonstans var en stor del av mystiken och det som väckte mitt intresse. Det var i alla fall roligt under de första två, tre säsongerna. Ibland skymtade någon enklare kartor förbi i rutan på tv-serien "Lost". Bland annat så fick vi se någon slags karta över de olika stationerna och hur de förhöll sig till varandra på baksidan av någon skjutdörr som plötsligt stängde av en flyktväg för en av huvudkaraktärerna i serien. Då var flera av dem nere i en station och tvingades hela tiden starta om ett räkneverk när det närmade sig noll. I bergrummen verkade det finnas någon gigantisk magnet, som bland mycket annat var orsaken till att flygplanet störtade och att alla hamnat på ön. Onekligen ett lustigt tidsfördriv, oklart vad som skulle hända om de struntade i att starta om räkneverket. Men några av öborna trodde att något otäckt skulle hända om räkneverket nådde ner till noll.

Tillsammans med min son funderade vi en hel del över hur ön såg ut. Vi försökte skapa oss en egen karta och kollade även på nätet och olika fan-sidor. Ibland dök det upp ledtrådar till hur öns karta kunde se ut i några Lost-avsnitt. Ganska roligt hade vi kring våra funderingar om Lost-ön.

Tyvärr försvann mycket av mystiken med ön och dess olika innevånare, även de andra, när det under en hel säsong skedde många tidsförflyttningar i handlingen och även rollgestalter verkade resa i tiden. Stor förvirring och mitt intresse för seien avtog vart efter. Jag började ana vart allt kanske var på väg, hoppades på någon annan lösning, men blev rejält besviken över slutet. Tycker det var en enkel lösning ur historien och inte heller fick alla lösa trådändor tillfredställande förklaringar med det slutet. Fast vem hade räknat med det, det är ju bara en tv-serie?!  Men som sådan var den ovanligt välskriven och intressant att följa (i början).

 

Här under hittar du en karta över ön i Lost och vad som skedde var på ön är också utsatt.