Köttigt fönster
Dags för ett nytt fönstertema, den här gången vill Susanne att vi ska visa ett köttigt fönster.
Kanske inte så knepigt, men ändå en utmaning att välja ett passande fönster.
Var inne i en saluhall nyligen och handlade lite mat, men missade tillfället att ta foto på något köttigt fönster. Tänkte inte alls i fönsterbanor, dumt nog. Men när jag tänker efter så var det inte helt enkelt med fönster i saluhallen heller.
Nåja, jag löser uppgiften med det köttiga fönstret på annat sätt.
Fönstret finns kvar, men numera annan mat som erbjuds innanför fönstret (så detta är även ett historiskt fönster).
Jag väljer ett fönster från Lilla Essingen i Stockholm. Detta lokala matställe har drabbats av samma öde som flera korvmojar runt vår stad, de tvingas stänga och de nya ägarna byter ofta matinriktning till sushi eller thaimat. Lite sorgligt kan jag tycka, men jag har själv inget emot vare sig sushi eller thai.
Men att få en tunnbrödsrulle med allt på är numera betydligt svårare än vad det var för säg tio, femton år sedan. Det är helt enkelt betydligt glesare mellan korvmojarna i stan.
Glädjande nog så blev det en folkstorm kring korvmojen i Liljeholmen (där finns även en hamburgerkedja och flera andra matställen i Liljeholmens galleria) och dess vara kvar eller försvinna helt. Det skrevs på namnlistor av många kunder och andra som ville bevara korvmojen. Det fick sedan styrande politiker ta emot, de som först ville stänga kiosken kom så att ändra åsikt och korvmojsägarna fick möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Trevligt när politiker ibland lyssnar på vad folket vill, kanske gör de det eftersom det är valår i år?
När vi nu är inne på mindre näringsidkare som försvinner mer och mer i vårt samhälle så vill jag passa på att hylla de ofta små butikerna som säljer nästan enbart tidningar och tobak. En del av inkomsterna har troligen varit försäljning av dagstidningar och med vikande upplagor på kvällstidningarna så påverkas också dessa små försäljningsställen.
Kanske minns du dessa butiker som så ofta luktar på ett speciellt sätt när man kliver in, lite svag doft av tobak och kvällstidningssvärta. Ibland hördes även ljudet av tidningsprassel från ett hörn av affären där någon gratisläsare stod och smygläste i någon tidning.
En liten lokal samlingspunkt i kvarteret har dessa mindre butiker nog varit tidigare, men numera lever de en tynande tillvaro då de säkert tappar många av sina tidigare stamkunder. En del av kunderna har helt enkelt slutar handla ett paket röka och flera har även slutat köpa kvällstidningar!
För ett tag sedan kom jag att småprata med en herre som ägde en sådan liten butik på Södermalm och han funderade på att helt lägga ner verksamheten. Det var helt enkelt svårt att få verksamheten att gå runt, ännu knepigare att gå med en liten vinst berättade han. Han hade en kopiator och två kunder kom in och köpte just kopior på några papper. Så den verksamheten kanske gav lite plus i kassan.
Numera läser ju de flesta nyheterna på nätet, helt gratis.
En del av dessa tobakshandlare har numera sadlat om och blivit spelbutiker och erbjuder olika spel och dobbel (viss trängsel kan det bli nära bestämda klockslag, inlämningstider för travkuponger och andra spelrader). Men dessa spelbutiker tappar ofta den charm som de äldre affärerna med tidningar och tobak bjöd på. Andra har blivit små jourbutiker som har öppet sent på kvällarna och säljer lite allt möjligt, ofta dyrt.
Som barn tyckte jag att jag klev in i en bitvis förbjuden vuxenvärld när jag hälsande på en kort stund i den lokala "tidningar och tobak"-affären. Jag brukade köpa några små Riff tuggummin och kanske en bunt filmisar och sneglade mot de ganska små (i formatet) herrtidningarna som fanns där på en tidningshylla. Ibland hade jag mer pengar och kunde köpa en serietidning också. Cigaretter kunde köpas styckevis om kassan var skral för någon nikotinist. Här hittar du lite mer om tuggummit Riff.
Riff tuggummi, chokladcigaretter, filmis med Marilyn och äldre herrtidningar.
Kanske noterar du att på mitt fönsterfoto högre upp i inlägget kan man se att grannbutiken vid korvmojen är just en sådan äldre butik med tidningar och tobak. Vimpeln signalerar att de även säljer SL-biljetter, säkert en viktig inkomstkälla.
Visst förändras tiderna, men jag kan ibland sakna både korvmojar och de små butikerna med tobak och tidningar. Snart är de kanske helt borta, så passa på och ta en varmkorv nästa gång du passerar en korvmoj!
Kanske ska återkomma till det här ämnet igen, i något annat inlägg. Tyck gärna till om detta inlägg, det uppskattas.
(Det här är även dagens bidrag till #blogg100.)
Du kanske vill se flera bidrag på ett köttigt fönster?
Tiden har verkligen förändrats. Sibylla gatukök är kult, så är det bara. Den enda "kiosken" jag kan komma på är den vid KTH, en "riktig" korvmoj. Klart den måste sälja burgare också, annat skulle den nog inte klara sig.
De flesta korvmojar har ersatts av thai och crêpes. Nu äter jag iofs yttert sällan korv, men jag tyckte att de var ett roligt inslag i gatubilden.
Vad gäller "hålen" i väggen som sålde glass, tidskrifter och trisslotter håller också på att förvinna, senast en butik nära där jag jobbar. Synd för nu har där öppnat surdegbageri nummer 50 eller så i Vasastan...