Morfar Ginko.


Här står morfar Ginko med mormor och sänder radio för Sveriges barn.

Vi kom att prata om denna morfar Ginko på Hörnan nu i veckan. Eva använder fortfarande uttrycket, själv hade jag inte hört om morfar Ginko på många år. Det finns ett litet radioklipp där du kan höra hur morfar Ginko lät i radion på 50-talet. Intressant hur det kom att skapa uttrycket "Har du gjort det, ja då är jag "moffa" Ginko!" som många använde då på 50- och 60-talet (somliga än idag!). Hittade denna sida från SR på nätet om Ginko.


Mormor och morfar Ginko, som medverkade i radioprogrammet "Snurran" på 50-talet (bilderna från SVT).

Lite information till dig som är yngre eller har glömt:
Det var betydligt strängare för barnen på 50-talet. På den tiden skulle barn mest vara välartade och hålla tyst. Då skulle "maten tysta mun" dvs barn skulle sitta tysta vid middagsbordet och äta upp sin mat och tacka för maten efteråt. Det var bara de vuxna som fick prata vid middagsbordet. Då tilltalade man alla äldre med ni eller tant/farbror, speciellt barn skulle visa vördnad och aktning inför vuxna. När man fick något skulle man niga eller bocka. I skolan var lärarinnan/läraren den som bestämde, barnen hade ofta ingen talan och aga förekom fortfarande. Busade du på lektionen kunde du få en luggning eller ett rapp med pekpinnen över fingrarna eller en kvarsittning.
Var det fullt på spårvagnen eller bussen så reste barnen på sig och erbjöd sin plats åt vuxna. Så gjorde man, för så skulle man göra om du var ett väluppfostrat barn.
Du-reformen dök upp först sent 60-tal och innebar en revolution. Att som barn få tilltala vuxna som jämlika med ett du var främmande för de flesta långt in på 70-talet.
Om du lyssnar på radioklippet från "Snurran" så är barnpublikens högljudda medverkan inte längre så konstigt. Det måste ha känts spännande att få vara med på samma villkor, om du förstår vad jag menar. 
Det har hänt en hel del sedan 50-talet och det är väl tur det?
Erik

Kommentera här: