De fattigas piano.
Grått och trist ute på Drottninggatan, varmt och trevligt där inne på Soppteatern.
Musikern Bosse Johansson tillförde mycket till värmen i föreställningen.
Mest bakom pianot satt musikern Bosse Johansson, som även framförde en härlig version av "La Strada" på solotrumpet. Bara att få höra det ledmotivet av Nino Rota var nästan värt biljettpriset! Vilken underbar låt.
Vackert ledmotiv skrivet av Nino Rota.
Blev lite förvånad att Katarina Ewerlöf sjöng riktigt bra och då måste även nämnas att flera låtar var svårsjungna. Tomas Bolme har ingen direkt sångröst, men det fungerar mycket bra med Bolmes milda stämma, då många av Forsells sångtexter bygger på franska visor (och alla vet ju hur franska vissångare ofta pratsjunger). Härligt var det att se den unga skådespelaren Dan Turdén, som i hela sin uppenbarelse påminde om en ung energisk Lars Forsell. En trevlig bekantskap.
Lars Forsells tecknade porträtt hängdes upp på väggen i början av föreställningen. Snygg scenografi.
Föreställningen blandar kända nummer som just "De fattigas piano" och "På lek" med mer okända dikter och sånger. Jag blev väldigt sugen på att läsa mer dikter som Forsell skrivit och utöver en sliten ep-skiva har jag ingen Forsellmusik. Men föreställningen visade ödmjukt på den visskatt som Forsell skrivit ihop, där han översatt många franska visor och gett musiken vidare till den svenska publiken, där "De fattigas piano" är en av de välkända. Jag och sambon besökte Klara Soppteater igår och bjöds på en matig soppa med renskav och grönsaker. Men det bästa var Forsells texter, som så fint framfördes av de fyra på scen.
Fick de tre skådespelarnas autografer och chansen att personligen tacka för den fina föreställningen. Tyvärr smet den duktiga musikern Bosse Johansson iväg utan att jag fick tacka och få hans autograf. Här syns också vilka sånger som framfördes.
Skulle ni ha chansen, missa inte denna härliga teatrala irrfärd genom Lars Forsells förtrollade värld av poetiska visor. Många sånger hann man med i föreställningen (som vanligt ungefär en timme långt), ändå undvek man flera örhängen, som visan här under. Det var bara bra tycker jag, roligare höra mer okända sånger och föreställningen kändes som en bra mix mellan lättsammare och svårmodigt, tänkvärt. Med tanke på ett fototema nyligen så gav föreställningen mig mycket energi, härligt!
Lars Forsell.
Inte alls den skådespelare som gjorde låten känd sjunger här "Snurra min jord" från Skansen och Allsången.
Bra framförande av Jonas Karlsson, inte så teatral som Malmsjö brukar framföra texten. (Texten har Forsell översatt.)
Någon som vet om det finns någon Lars Forsell bok på bokrean i år?