Noja

 
Ha ha, tänk att det är svartvit noja som Birgitta vill att vi ska gestalta. Tala om småknepig fotoutmaning.
 
Börjar med att tipsa om en bitvis utmärkt dokumentärfilm om en något udda fotograf. Hon tog en massa gatufotografier och även andra bilder under sin levnad, en barnmorska vid namn Vivian Maier. Men hon hade aldrig någon utställning, hon visade aldrig sina fotografier för en större publik. Det var bara rena turen att många av hennes negativ blev köpta av John Maloof och att han sedan började forska mer kring vem fotografen Vivian Maier var.
Själv blev jag överrumplad, nästan knockad av hennes foton. Hon lyckas få med små detaljer i sina foton, skapa bilder som känns väldigt färdiga, fulländade. Betydligt tristare är hennes eget livsöde, speciellt hur illa hon verkade fara i slutet av sitt liv men tur att hennes fotografier/negativ inte bara brändes upp. Nu kan fotografierna nå ut till en stor publik. Tänk om hon själv hade fått uppleva det uppmärksamheten, vad hade det gjort för henne personligen och för andra fotografer?
 
 
Självporträtt av Vivian Maier, hon kom att ta ganska många självporträtt utöver alla gatufoton.
© Vivian Maier, Maloof Collection, Courtesy Howard Greenberg Gallery, NY
 
 
Ett annat självporträtt av Vivian Maier.
 
 
 
Gatufoto taget av Vivian Maier. © Vivian Maier, Maloof Collection, Courtesy Howard Greenberg Gallery, NY
 
 
Spännande bilder. Efter sin död har Vivian Maier nu blivit uppmärksammad, många ser hennes bilder och uppskattar hennes fotografiska arbete, hennes fotokonst.
 
 
 
Gatufotot har Vivian Maier tagit. © Vivian Maier, Maloof Collection, Courtesy Howard Greenberg Gallery, NY
 
Det finns även en "slideshow" med många fina fotografier som Vivian Maier tagit. 
 
 
Men tillbaka till nojan... veckans tema.
 
 Kanske blir det just så, som för Vivian Maier, att det först är när man har lämnad jordelivet som någon/några visar uppskattning för vad man gjort. Det är väl nojigt om nå't att tänka så!? En del blir kända under sin levnad, andra kanske har sina "femton minuter i rampljuset" innan de glöms bort igen och säkert många blir aldrig kända eller uppmärksammade på något sätt.
Men det här med färg kontra svart-vitt inom fotografering kan göra skillnad.
För helt klart ändras hur och vad man tittar på på ett foto när det är svartvitt. Graden av dokumentär prägel tycker jag höjs på något sätt. Så här följer ett par egna foton i svart-vitt. Absolut ingen jämförelse på något sätt med Vivian Maiers foton högre upp i inlägget.
 
 
 
 
 
 
 
Mitt eget bidrag till gatufotografering och till detta lite nojiga svartvita fototema.
 
 
 
 
 
 
• Kategori: onsdagstema • Taggar: Stockholm, Vivian Maier, gatubild, monochrome, svart-vitt; • Kommentarer (13)
Erik

Kommentarer:

1 Anki-itte:

Tack för tipset om SVT-play. Det kan bli ett nöje att se mer av hennes bilder. Svartvit eller färg - då vinner svartvit i längden för färgbilder bleks med tiden.

2 Anemonen:

Åh tack för att du visade detta i ditt bidrag. jag missade detta program. Jag hade tänkt se det men annat kom emellan. Nu kan jag se det påSVT play tack vare ditt inlägg. Tack än en gång. Vilka bilder de är underbara helt enkelt.

3 Anitas Malta:

Himmel vilken kvinna !! Har aldrig hört talas om Vivian Maiers men blir rörd och intresserad av hennes fotokonst. Tack för att du delar med dig till oss andra. Ska inte missa dokumentären. Om den nu kan ses här på ön. Vissa program "Kan endast ses i Svergie" vilket är lite trist.

Gillar även dina gatubilder utan någon som helst jämförelse. Tycker du skapat riktigt bra bilder i svart/vitt. Själv kändes det hopplöst svårt när det finns så oändligt mycket färg ;-)

4 Freja:

Din andra bild är superbra! Jag har sett reklamen om det programmet, det verkar intressant! Jag hade mina 15 minutes of fame när jag gjorde lumpen och var med i ett antal tidningar, så efter det får jag leva med den falnade glansen av att vara "känd" och veta att det var mina 15 minuter, nu är det kört för resten av livet ;-)

5 Violen på Brandholmen:

Tack för tipset om en duktig fotograf och tack för att du har lagt ut bilder från hennes fotokonst!
Gillar dina gatufoton! De är väldigt olika och båda är riktigt snygga i svartvitt!

6 SigridfraEnget:

Interessant!

7 Hanna:

Har faktiskt aldrig hört talas om henne, men blev riktigt imponerad av bilderna, tänk om man kunde bli lika duktig som henne. Ska kolla på dokumentären, bra att du tipsade om den. Dina gatubilder är inte så illa heller, finns väl egentligen ingen regel för hur de ska se ut :-)

Svar: Det har du helt rätt i, gatubilder är fria från regler. När man tar foton ute bland folk och i gatumiljö så är det fritt att ta sina foton som man vill. Men att finna en egen stil är nog bra, men svårt och frågan är om jag har någon stil. Kanske lättare för andra att se och bedöma om det finns något i bilderna.
Erik Kling

8 Eva Trillian:

Det finns en mer tillåtande känsla av dokumentation i svartvita gatufotografier och, i det svartvita, ser man så mycket mer - där finns inte färgerna som gapar så högt att man inte hör viskningarna.
Jo, har jag sagt att jag gillar svartvita fotografier? ;)
Gillar dina bilder och tackar för tipset om fotografen vars bilder jag nu ska ta mig en närmare titt på!

9 Arja:

Halloj!
Tack för tipset, skall ta och kika på dokumentären. Gillar hennes selfie bild, den första :O)
Dina bilder är inte så dumma dom heller ;O) gillas mycket!!

10 Monica o Jacob:

Vilken kvinna och vilka bilder;-)
Gillar dina svartvita bilder också tvåan i garaget blir favorit, hon ser lite ut som en vandrande vålnad.

11 Kerstins foto:

Vilken fantastisk kvinna och vilka bilder! Ska kolla in den där dokumentären. Dina bilder gillar jag, framför allt den sista. Det är nåt speciellt med svartvitt, det blir mer talande på nåt sätt.
Sv: Jo men visst har du rätt. Det är Doug Seegers som är på bilden. Det är klantigt att jag inte skrev det men jag hade gjort ett annat inlägg om honom så i det här svartvita var det mest det svartvita jag fokuserade på. ;) Jag är ju med i 365 foto också och det var där jag la upp lite mer om Doug. Du hittar det inlägget här: http://www.kerstinsfoto.se/?p=9878

Svar: Kul att jag kände igen Doug.
Erik Kling

12 MaskeradgalningenaskeradgalningenMM:

Intressant inlägg!
Och ja, visst har den svartvita prägeln en alldeles speciell allvarstyngd över sig. Det blir på riktigt.

13 Caroline:

Intressant, ska komma ihåg att kika på svtplay då jag känner att jag har tid. Kanske på mitt nattjobb ;)

Kommentera här: