Minnesvärt


Susanne har valt ett minnesvärt fönster denna vecka.
Minnesvärt kan det ju vara för mig personligen och mer allmänt minnesvärt för flera.
Ska väl välja den senare sorten här och nu? Kan kanske återkomma till mer personliga en annan gång, kanske kan bli ett tema, ett personligt fönster eller kanske vi redan har haft det som tema?
 
 
 
En lyxig svit gömmer sig bakom burspråket på Grand Hotel.
 
 
Hur som helst så har jag varit inne i flera olika rum på Grand Hotel. Varför har du bott där kanske du undrar?
Du har väl en lägenhet precis utanför stan i förorten Aspudden?
Då ska jag kanske förtydliga och skriva att jag inte har bott på hotellet, men väl besökt flera personer som bott på hotellet.
 
Låt mig förklara lite. När jag arbetade som journalist så hade filmbolagen ofta valt just Grand hotel som inkvartering för olika filmstjärnor och regissörer som kommit till Stockholm på besök, ofta i samband med en filmpremiär.
Det har varit vid dessa tillfällen som jag har visats in i olika sviter och rum på hotellet för att få en liten stund med någon Hollywoodstjärna eller filmregissör. Att då lyckas ställa en mer ovanlig fråga kan väcka liv i den mest trötte och jetlaggade stjärnan och sedan brukar intervjun flyta på bra. Ett knep jag ofta försökte använda mig av och var jag påläst innan intervjutillfället så hjälpte det också till. Det blev några minnesvärda möten!
Kan avslöja att en del som arbetar som journalister kan dyka upp utan att ens veta vem de ska träffa. Tala om respektlöst beteende, både mot läsarna och mot "intervjuoffret".
 
 
Så ganska många rum och sviter har jag besökt under åren som jag arbetade som "kulturjournalist".
 
 
Ibland har det istället hållits presskonferens i någon större lokal på hotellet, när stjärnan inte har tid för individuella intervjuer eller väljer ut några få, exclusiva. Vid dessa tillfällen har det också ofta funnits tillgång till mat och dryck, vilket fått en del av nöjesjournalisterna att mer eller mindre parkera sig i baren, på knappt hörbart håll från stjärnans presskonferens. Sedan när stjärnan pratat färdigt och gått iväg kan nöjesreportern dyka upp och fråga om filmstjärnan sagt något roligt. Men även om man vet att nöjesskribenten knappast uppfattat något av vad stjärnan sagt så kunde de senare publicera något ganska välskrivet, ofta med stor byline. Tala om humbug!
 
 
Så flera minnesvärda möten har jag upplevt på Grand hotel. :-)
 
Väljer ett ganska pampigt hotell så här på Nationaldagen,
 
 

 
Detta är bidrag nr 98 i utmaningen #blogg100.
 
 
• Kategori: Fönster • Taggar: #blogg100, Grand hotell, Stockholm, journalistminnen; • Kommentarer (8)
Erik

Kommentarer:

1 Klimakteriehäxan:

Har varit där i liknande ärende, för mycket länge sen. Inte särskilt minnesvärt, dock, om man bortser från min ostoppbara skrattattack när jag insåg att James Bond hade löshår. På bröstet.

2 Hanna:

Spännande, nu fick jag veta mer om dig och ditt liv, det hade jag ingen aning om att du jobbat som journalist, i och för sig vet jag inte vad du jobbar med nu heller. Minns dock att du precis som jag har läst filmvetenskap. Jag har aldrig rört mig i Grand hotells finrum, inte riktigt inom min budget att boka ett rum där, men nog ser det pampigt och lyxigt ut från utsidan.

3 Anitas Malta:

Så spännade säger jag liksom Hanna att få veta lite mer om dig och vad du arbetat med. Kulturjournalist låter i mina öron som ett väldigt aktningsvärd och intressant arbete ! Har ju förstått av många dina inlägg att uttrycka dig i ord har du minsann inga problem med.
Nåja, tillbaka till temat. Spännande måste det varit att få en inblick i Grand Hotell som jag ännu bara sett från utsidan och tveksamt om jag någonsin kommer att bo där ;-) Din bilder av hotellet är fina och den sista gillar jag verkligen. Riktigt vacker hur du nu burit dig åt för att få den lite dimmiga ramen och den något udda men fina färgen på himlen. Snyggt !!

4 Freja:

Kul med insiderinformation från den världen! Jag har en liten djävel inom mig, om en stor journalist betedde sig så, och sen frågade mig så skulle jag aldrig kunnat hålla mig utan antytt att artisten sagt nått som var helt osant... Bara för att sen kolla vad som skrevs och vad som hände med det...

Svar: Vi var faktiskt ett par som spelade ett spratt för ett par ouppmärksamma journalister och kunde märka att sakfelet sedan dök upp i deras texter. Så visst, vill man vara elak kan man luras lite. Den gången gällde det William Hurt.
Erik Kling

5 Hugskott & Höftskott:

Kul och bra text.

6 BP:

WOW! Du har jobbat som journalist - ja, det förklarar en hel del med tanke på dina väl skrivna inlägg. Himla kul att få lite "inside information" om hur det gick/går till i nöjesbranschen.
Har varit på Grand tre gånger - alltså gått in via röda mattan, lyssnat på föredrag i hotellets "bio" för att sedan lämna den glamorösa delen av Grand för mingel och mat i annexet tvärs över gatan vid Blasieholmstorget - sorti genom bakdörren alltså;-)

7 llh:

Riktigt roligt och intressant att höra om dina öden och äventyr som journalist. Och intressant att läsa om Grand Hotell som jag ofta passerar "when in Sthlm" men bara sett en gnutta av insidan de få gånger jag lunchat på Grands veranda.
Mycket stilig och passande bild lagom till nationaldagen.

8 Anki :

Intressant och kul info och passande bild med många fönster som säkert bär på minnesvärda betraktelser.
Jag har faktiskt bott en natt på Grand... i ett liitet rum med utsikt mot en vägg... där tror jag inte du varit. Mest minns jag den mjuka mattan och den flotta frukosten :)

Kommentera här: