Fotominne.
Onekligen ganska kul vad några äldre foton kan trigga igång för gamla minnen även om tid och plats varierar.
Att jämföra då med nu är ganska roligt (det tycker i alla fall jag). Ja, jag gillar det verkligen! Kan bli mitt bidrag till Birgitta denna vecka.
Foton som triggar gamla minnen, visst. Men det är ibland väldigt svårt att hitta vettig information och bilder kan också vara knepigt... gamla vykort kan ibland vara till stor hjälp.
Vykort som var så populära att skicka förr, men onekligen börjar försvinna. Visst finns det fortfarande vykort, men det finns inte alls i samma utsträckning längre som det gjorde förr. När skickade du ett vykort senast?
Inte skickar man vykort på samma sätt längre eller hur?! Brev och vykort har minskat det märker Posten.
Posten svarar med följande tjänst! Kanske kan vara något?
Det här blir säkert ett väldigt spretigt inlägg, jag varnar redan nu. :-)
Jag startar inlägget med detta egna foto från området vid Kungens kurva. Blir som ett slags avstamp och jag återkommer dit i slutet av detta inlägg.
Delar av Kungens kurva på fotot som jag tog nära Heron City. IKEA i bakgrunden.
Kungens kurva ligger inte långt ifrån Segeltorp och Skärholmen ligger också mycket nära.
Det mesta klarnar om du kollar vidare...
Vi börjar vid gamla Södertäljevägen.
Vid gamla Södertäljevägen i Segeltorp fanns vad som kallades "Holly-torp". (Foto: B.Norberg)
En del tidig svensk filmhistoria skedde i Segeltorp! I ljudfilmens barndom startade Gösta Sandin filmbolaget Publikfilm och spelade in tre filmer i en filmateljé i Segeltorp (Holly-torp). Det var filmerna "Bröderna Östermans huskors", "Två hjärtan och en skuta" (med Edvard Persson) och "Hustru för en dag" (där skådespelaren Karl-Erik "Bullen" Berglund medverkade). Sedan fick Sandin problem med finansiärer och Publikfilm avslutade sin verksamhet. Istället startade Sandin bolaget Svensk Talfilm som bland annat gjorde alla Åsa-Nisse filmerna, många med regissör Ragnar Frisk.
Studion i Segeltorp användes även av andra bolag som Europa Film, som bland annat spelade in delar av "Ett skepp kommer lastat" från 1931 i studion.
Lite roligt att allt inte bara handlar om Råsunda när det gäller svensk film och Stockholmstrakten.
Jag växte upp och började i grundskolan i just Segeltorp. Övervägande ett villaområde där gamla Södertäljevägen gick igenom området ut mot Kungens kurva och nya motorvägen vidare söderut mot Södertälje. Det fanns en biograf där längs gamla Södertäljevägen mellan centrumet och Kungens kurva, antagligen i samma byggnad (se fotot överst!). Där såg jag några matinéfilmer innan jag flyttade från Segeltorp.
Häradsvägen var och är en flitigt trafikerad väg in mot Stuvsta och övriga Huddinge. Vid den t-korsningen blev det som ett slags centrum i Segeltorp. Fortfarande finns lite centrumkänsla kvar kring korsningen.
Som Stuvsta såg ut på 50-talet. (Klicka vykortet större!)
Numera ser det ut ungefär så här i Segeltorp. (Det byggs en del nytt även här just nu!)
Ett foto taget vid Segeltorps centrum. (Foto: Holger Ellgaard)
Just vid Segeltorps lilla centrum fanns det flera bensinmackar och en populär kiosk granne med den ena bensinmacken, den på Häradsvägen. Kiosken besöktes så klart flitigt av oss barn från trakten. Fanns mycket godis där, utöver filmisar och serietidningar.
Att panta flaskor i Konsumbutiken ingick också som en metod att stilla mina godisbehov. Panten kunde jag byta mot lite godis, mest olika "ettöreskola" som fanns vid kassan.
Mataffären finns inte längre kvar. Häradsvägen är breddad och bensinmack och kiosk jämnades med marken för ganska många år sedan.
Konditoriet i hörnan har funnits där länge, redan när jag var liten. (Foto: Holger Ellgaard.)
Konsumbutiken låg precis där fotografen stod när fotot togs här ovan.
Kan tänkas bli framtida besök till dessa trakter... att återbesöka ställen igen, om inte annat så för att försöka fånga miljöerna på bild. Det som nu finns kvar.
Gamla foton är svåra att finna, kanske har Segeltorps hembygdsförening eller Segeltorps kulturförening lite gamla bilder. Kulturföreningen har en tidning i pdf-format "Heja Segeltorp", men det rör mera nutid än äldre tider.
Det är verkligen inte så lätt att hitta information.
Vi lämnar Segeltorp för stunden i alla fall.
Ett vykort från Fruängens centrum när det var nytt.
Granne in mot stan ligger förorten Fruängen, dit tunnelbanan kom 1964. Det var den 5 april 1964 som kung Gustaf VI Adolf invigde Fruängens station och tunnelbanans linje 14. Tidigare var det spårvagn ut till Fruängen.
Men den vände under många år i Västertorp, sista spårbiten till Fruängen kom först 1956 (om någon undrar).
Vykort med spårvagn vid Hägerstensåsen, bild mot Västertorp.
Vid E4:an låg motellet Gyllene Ratten, granne med både Fruängen och även Segeltorp åt andra hållet. Ett lite flott ställe vad jag minns på 60-talet. De hade ett "bättre kök", en restaurang som även erbjöd:
Mat från Gyllene Ratten (ett gammalt vykort).
Bilderna visar några av de delikata rätter Ni kan beställa från Gyllene Rattens Hemservice. Ni kan få allt för varje tillfälle - från den mest lukulliska festmiddag till enkel men lika kärleksfullt anrättad måltid - till ett pris som passar varje kassa. Om ni så önskar så tar vi hand om alla arrangemang kring Er bjudning - inklusive diskningen. Ring Gyllene Rattens Hemservice, Tel 46 96 01 eller 46 96 02.
De var tidigt framme!
Bland kommentarerna hos bloggen "Grandprix 63" inlägg om Gyllene Ratten står det lite mer om maten.
Annat vykort där man även ser campingen som fanns i närheten bakom motellet. Osäker på när campingen försvann, hittar ingen information om detta. Kanske någon som läser detta kan bidra med information?
Annat fint vykort från motellet Gyllene Ratten.
Kort klipp från 50-talet när Gyllene Ratten var nytt.
Gamla vykort från Gyllene Ratten. (Klicka bilderna större!)
Kungens bil precis när avkörningen i kurvan precis skett och Kungens kurva uppstod.
Då runt 1960 var det nästan rena landet i Segeltorp och området Kungens kurva hade ännu inte ens fått möbelvaruhuset IKEA. Kamprad öppnade sitt runda IKEA möbelhus 1965 och sedan dess har IKEA byggts till och blivit större i olika omgångar. Hela området Kungens kurva har i flera omgångar blivit större och fått nya kvarter med ännu fler "affärslador". Heron City öppnade 2001 bredvid E4:an med butiker, matställen och Nordens största biograf med 18 salonger. Har kanske inte blivit den succé som många trodde när stället öppnade.
Egna foton från Heron city. (Klicka bilderna större!)
Utsikt mot Heron City och Kungens kurva från Skärholmen. (Foto: H. Ellgaard)
På andra sidan motorvägen vid Kungens kurva var det mest jordbruk och bondgårdar när jag var liten grabb på tidigt 60-tal, så Bredäng, Sätra, Skärholmen och andra bostadsområden fanns ännu bara i planeringsstadiet på några stadsplaner. Det var Huddinge kommun som sålde av markområden till Stockholms stad. Även om jag bodde väldigt nära då, så var det sällan jag eller mina kompisar var i området. Visst hände det att vi var nere vid Vårby och fiskade i Mälaren eller badade vid badet nära Vårby bryggeri. Men under andra halvan av 60-talet växte förorterna upp längs tunnelbanans linje 13 som också blev längre i takt med de nybyggda förorterna i miljonprogrammet som byggdes söderut. Skärholmen blev ett lämpligt ställe för ett större centrum en bit ut från staden.
Många var där vid invigningen av Skärholmens centrum. (Foto: U. Simonsson, Stadsmuseum.)
Skärholmens centrum invigdes 1968 av prins Bertil. Då var även jag där, den 8 september 1968. Jag minns att det var väldigt trångt med alla människor som skulle kolla in det nya stora centrumet. Själv hade jag flyttat ifrån Segeltorp och brukade i yngre tonåren besöka Farsta centrum som var mitt större centrum i trakten (eller så åkte man in till stan). Men min farmor och farfar bodde kvar i Segeltorp och de var också med när prins Bertil höll sitt invigningstal och vi trängdes i Skärholmen. Det måste ha varit väldigt mycket folk den dagen!
Lite andra vyer på detta äldre vykort från Skärholmen, taget på 60-talet.
Tror jag får/måste sluta nu, det här inlägget kan svälla och bli hur stort som helst!
Kanske skulle jag bryta upp det i flera inlägg, men det får vara kvar så här.
Blir säkert fler inlägg.
Undrar vad du som just läst detta inlägg tycker om det?
Här finns andra bidrag,
Trist det där att traditionen att skicka vykort försvinner. Nu ska man tydligen vara med direkt på resan som någon gör, via någon app eller twitter eller vad det nu är. Det är inte utan att jag börjar känna en del av denna ständigt flödande information på sekunden en aning kvävande.
Men det är många fina gamla bilder du visar i inlägget.
Sedan tycker jag det var roligt att du noterade att samma orangeklädda man var med på båda mina hippologiska fönster. Jag upptäckte det själv först sedan jag matat in bilderna i datorn.
Det är ju en ”sopgubbe” som går före sopbilen för att rulla ut tunnorna från husen och ut på trottoaren. Han hann med ett varv runt kvarteret mellan mina första och sista bilder. Och hamnade på så vis på båda.
Ha en fortsatt fin påsk!