Dylan för mig!
Jag börjar med den grupp som fick upp öronen på mig för Dylans musik, Manfred Manns Earth Band. Före Manfred Mann hade jag struntat i Bob Dylan, inte "my cup of tea". Men via MMEB blev jag uppmärksam på att den här mannen kunde skriva texter.
Här är "Father of Night, Father of Day" från Solidens scen och gruppens besök på Opopoppa sommaren 1973.
Jag var där någonstans i publiken (he, he), som så ofta när Clabbe bjöd på musikunderhållning på Skansen med dåtidens elit inom svensk musik och även stora namn som t ex Frank Zappa från utlandet som huvudnummer eller som denna gång Manfred Manns Earth Band.
I princip varje vecka så spelade Sveriges Radio (nuvarande SVT) in längre konserter efter själva Opoppopa med gästande grupper. Tyvärr var det konsertprogram som aldrig sedan visades. Som tur är har en del nått ut till en publik tack vare YouTube. Så var fallet med gruppen Vinegar Joe där Elkie Brooks och Robert Palmer (!) delade på sången. Jag blev helt tagen av den gruppen, tyvärr ville sedan inte Sveriges Radio visa upptagningen med gruppen i svensk tv (fråga inte mig varför de var så dumma, jag har ingen aning). Tur jag var där och fick uppleva extrakonserten då, sommaren 1972. Konserten försvann i många år, antar att SVT gömde undan filmen i sitt arkiv... Tur att en del dykt upp nu i modern tid! Vill du kolla har du ett klipp med Vinegar Joe här, bara klicka!
Men det här sista var en klar parantes, ni som diggar Dylan får ursäkta.
När vi är igång så tar jag även "Mighty Quinn" som Manfred Mann haft succé med två (!) gånger. Jag föredrar denna andra singel succé-variant med lite drag i! Här med den utmärkta sångaren Chris Thompson, han har en skön "pipa".
Det var avslutningsnumret under flera år, likadant när MMEB besökte Konserthuset tidigt 80-tal, sista extranummer var "Mighty Quinn". Då hade redan Dylan fått ge vika för covers på musik skriven av Bruce Springsteen, som låten "Blinded By The Light". Manfred Mann var en rackare på att göra snygga arr. och på så sätt lyfta både Dylan- och Springsteenlåtar. Att han sedan var en "häxmästare" på den tidiga Moog synten och gjorde grymma solon i låtarna gjorde inte saken sämre. ;-)
Såklart Springsteen gjort cover på några Dylanlåtar. Som denna "Chimes Of Freedom"!
Som så ofta. Live kan Bruce köra varierande covers, alltid en bonusnjutning när de dyker upp under en livekonsert. Helt klart älskar mannen bra musik. :-) Men tillbaka till Dylan.
Tiderna förändras...
En grupp jag gillat och dansat till på skoldiscoteken och klassfesterna utan att egentligen tänka på var/vems penna deras hitsinglar kommer ifrån var The Byrds. Snygga harmonier och stämsång. De gjorde ganska många Dylan-covers.
Så varför inte avsluta med samma grupp the Byrds och samma låt, men där mr Bob Dylan himself kliver in på scen och deltar?
Undrar hur bekväm Dylan kände sig? (Här kan du få klippet i eget fönster!)
Att vara en levande legend, en ikon kan inte vara helt enkelt...
Vill du se/höra fler Dylan-låtar? Kolla här,
Ett trevligt inlägg med underbara låtar. Favoriter är helt klart Mighty Quinn och Mr Tambourine Man.