Svensk musik från förr.
Pialotta vill att vi minns barn- och ungdomsåren, kopplar det till lite musik.
Vi början med "Småbarnskvarten". Barnradiostund, där passerade Nicke Lilltroll, Kalle Stropp och Grodan Boll och andra figurer förbi i radion. Jag gillade denna morgonstund framför radion när jag var dagbarn hos min farmor. Hittade lite gammalt med Kalle Stropp och hans vänner.
Vill du se och höra mer, som en fin födelsedagsvisa, så klicka här.
Så var det mycket svensktopp som gällde i unga år. Jag gillade de svenska låtarna som spelades i radion, kanske mest för att jag ännu inte kunde något annat språk. Låtarna som jag gillade varierade, men de fick gärna vara lite roliga.
Jag lekte en hel del cowboys och indianer, men såklart även med olika leksaksbilar av märkena Corgi och Dinkey Toys. Synd att jag inte sparat de små metallbilarna, bland samlare är de nu värda mycket. Då vart det ofta byteshandel när jag tröttnat på några leksaker, jag bytte till något annat. Men tillbaka till vilda western. Vi samlades ofta på en öde villetomt där det också fanns ett fallfärdigt hus och blev med tiden ganska bra på att bli skjuten på verandataket i "spökhuset" där vi brukade leka och föll ner, precis så som jag sett det gå till på matinéfilmerna. Vi hade samlat madrasser och annat mjukt på marken under taket för att landa mjukt. Man fick fluffa till högen med gamla kläder, tidningar och annat mjukt innan det gick att ramla ner igen från taket. Precis på samma sätt som jag senare sett stundmän preparerat sina fall/stunt. Ingen tänkte så mycket över hur farligt lekandet kunde vara och våra föräldrar visste inget. Skulle de vetat så hade rivningshuset/spökhuset blivit förbjuden lekplats, det var det sista vi ungar ville. Värsta olyckan var när Leffe råkade få en tegelsten rakt i huvudet. Konstigt nog tuppade han inte av. Men stenen satt kvar i huvudet, allt medan blodet rann. Så där gick vi iväg med kompisen Leif, blodig och med tegelstenen kvar i skallen. Så ringde vi på dörren till Leifs mamma, just då var hon som många mammor hemmafru. När hon öppnade då svimmade hon nästan av först, blev så där darrig och knäsvag. Sedan tog hon in grabben i huset och tackade att vi fått hem honom och bad oss gå hem. Sedan blev det sjukhusbesök för Leif, någon såg när ambulansen kom och hämtade honom. Kenneth, en annan lekkompis försåg mig fortlöpande med information, för hans mamma var vän med Leifs mamma.
Undrar om olyckan hängde ihop med det som senare hände den sommaren. Brandkåren kom och använde "spökhuset" som övningshus, dvs de tuttade på och övade eldbekämpning under några dagar. Sedan var spökhuset bara ett minne blott.
Vi lekte aldrig Helgonet vad jag minns...
Men det gjorde inte så mycket, våra cowboys- & indianlekar fick ett ganska abrupt slut efter en sensommardag (då hade skolan börjat igen) då vi "råkade" glömma en lekkamrat fastbunden vid ett träd i skogen bakom brädgården. Där blev han kvar hela natten. Grabbens mamma hade ringt på och undrat var sonen var och alla som varit med där ute i skogen svarade sanningsenligt att vi trodde han också gått hem. Dagen efter fick tre klasser samlas och lyssna på någon polis och på mammans förmaningar. Det var ingen mobbing det varit fråga om, vi hade verkligen glömt knyta upp knutarna och släppa honom fri när vi andra vandrade hemåt för middag och kanske lite tv-tittande. På något sätt är jag övertygad om att detta tog udden ur just detta lekande, men lekandet förändrades ständigt i alla fall och bröderna Cartwrights äventyr lockade inte lika mycket till egna lekar hur som helst.
Några filmisar med svensktoppartiser. En är Little Gerhard.
Då kan Little Gerhards "Den siste Mohikanen" passa bra, en favoritlåt.
När jag lekte i södra förorterna så pågick rivningsraseriet i centrala Stockholm. Varje gång jag följde med mina föräldrar in till stan var där en gigantisk byggarbetsplats som jag gärna tittade på.
Blivande nya Hötorget innan höghusbygget startat (fotot från 50-talet).
Här syns de fem höghusen som reste sig ur delar av "Riksgropen" (tidigt 60-tal).
Jag minns att man kunde stå på speciellt gjorda trätrottoarer på Drottninggatan och se ner på arbetet i "Riksgropen" genom hål i planken. Långt där nere såg man grävmaskiner och lastbilar. Det blev senare Sergels torg och Kulturhuset och flera bankkontor. Djup var Riksgropen, riktigt djup. Ihåligt som en vällagrad schweizerost är det under Stockholm city.
Min farmor och farfar skaffade tidigt tv-apparat. Ofta besökte vi dem för att kunna se på Hylands hörna och annat spännande. Kanske tittade vi på Melodifestivalen. Här är det Siw Malmkvist som sjunger.
Det dröjde inte så länge så hade vi en egen tv-möbel hemma och jag fick se Roger Moore som Helgonet i pyjamas färdig för sängen om jag blev trött. Det blev jag nog aldrig, Helgonet var spännande tv, det var snackisen på skolgården när jag gick i lågstadiet. Tror Helgonet brukade visas efter att Hyland hade haft sina gäster på besök i sin hörna (dåtidens Skavlan).
Helgonet gillade jag, men inte Perry Mason, den tyckte jag var tråkig.
Men snyggt ledmotiv till tv-serien. Det har Tarantino haft med på soundtracket till någon av sina filmer.
En annan filmis, Lennart Hyland med gäst.
TV:n var en viktig del i ens vardag på 60-talet (Här finns ett klipp om svensk TV-historia). Det fanns bara en tv-kanal då i början av 60-talet och sändningarna pågick inte oavbrutet hela dygnet, långt ifrån. Varje kväll visades en klocka en kort stund innan pip, pip, pip, brus kom och det enda som sedan syntes var "myrornas krig", ni vet den där tv-bilden som spöken använder sig av att prata med yngre dottern i filmen "Poltergeist".
Det som Sveriges Radio visade såg ALLA!
Mosebacke Monarki var roligt, även om säkert många skämt var för intellektuella för en mellanstadiekille.
Men denna lite fräcka melodi kunde jag sjunga utantill när jag cyklade runt i kvarteren.
Orkestern "Helmer Bryd Eminent Five Quartet" skapade fler örhängen, som denna visa (klicka och njut!)
När jag gick på Åsö tekniska gymnasium fanns där en klubb vars medlemskap innebar, utöver själva medlemskortet även en tungt järnspett. Som medlem ålades man att på en given signal ta sig till norska gränsen, slå spettet i marken och benda ut Norge i Atlanten! Tyckte som många studenter att det var en rolig förening. ;-)
Föreningen var livaktig under en period, tror de fick problem med järnspetten, svårt fixa fler. Södermalm finkammades efter järnspett. På den tiden fanns det en del järn- & färghandlare på Söder och de måste ha fått oväntad åtgång på järnspett. Undrar vad de tänkte när det kom ungdomar och köpte upp hela lagret?
Vill avsluta med något roligt, tar "Vad i helvete har de för sig inne i banken efter tre" med Hasse & Tage.
Detta blev ett långt inlägg, precis som Pialotta (som håller i temat) hade med en hel del musik.
Önskar alla en bra söndag!
Kanske vill du kolla in andra bidrag till temat?
Klicka då på loggan här under!
Kalle Stropp och Grodan Boll vem minns inte dom. Thomas Funk som skapat dessa två figurer såg jag hade avlidit i år. Han gjorde sin debut i radion på 1950-talet. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Perry Mason tittade jag på. Vill minnas att jag gillade det, men förr fanns inte så mycket utbud
så man var väl lycklig för varje program som visades. :)
Lily Berglund, var en från en svunnen tid. Så många man ändå kommer ihåg från den tiden. Lennart Hyland var väl inte direkt min stora favorit, han gick an så där lite lagom ändå.
Nog kommer jag ihåg ögonblicket då det äntligen stod en tv-apparat i rummet där hemma. Men när den införskaffades minns jag inte. Varje onsdag var det en tv-fri dag. Kanske det vore mer på sin plats att införa det i dagens samhälle, med tanke på alla barn små-lite större som ofta sitter där som klister, istället för att vara ute och leka.