Trampa på!

Det jag omedelbart tänker på när temat är "trampa". Fantasilöst, ja kanske? Men härligt att cykla runt i förorterna!
Eller så mitt alternativ. Kanske bättre?

Iakttagit på stan under en av många promenader. Fotot från Kungsträdgården.
En tålmodig pappa ville inte bära sin son utan tyckte att han kan gå själv. Vilket pojken inte ville, så han började gnälla och skrika. Pappan fortsatte förklara att han inte orkar bära grabben, "du kan gå själv, du är så stor nu".
En stund senare kom de gående hand i hand förbi där jag satt och fikade under almarna. Pappan hade helt klart "vunnit" över barnet, som glatt gick bredvid och babblade på om vad han såg. Av ilskan fanns inga spår. Tålamod är en dygd när små ska gå själva, trampa vidare i sin takt.
Eller hur?
Andra tolkningar här,

Ja, vi tänkte rätt så lika ... :) Fina bilder och din kommentar gällandes sista bilden gillar jag. Tänk att bära så stor liten :)