FOTO lycka.
Fotolycka kan vara så mycket. Att bläddra igenom ett gammalt fotoalbum och se ett vackert porträttfoto på någon död släkting är inte dumt. Det var lite lycka nyligen när ett sådant album hamnade i mitt knä. Miljöer jag känner i en annan tid, intressant. Inser att jag själv är ganska slarvig med att göra egna album. Ibland är jag ute och fotograferar människor och miljöer för att sedan hemma (i datorn) finna några foton som verkar ha kvalitéer som jag inte riktigt såg vid fototillfället. Kameran registrerar allt! Bilder som växer när jag ser dem på nytt. Det är sann fotolycka för mig.
Jag har en extern hårddisk bara för foton. Dags att ladda över nya foton dit...

Visar upp ett par, tre olika foton som ger mig lite lycka.

Foto 1.

Foto två.

Trean.
Gillar färg och skärpan i första fotot. Nöjd med porträttet på Albert och upplever en viss frihetskänsla när jag tittar på "trean".
Allt sitter ju i betraktarens ögon. Vad tycker du?
Andra tolkningar finns här,

Gillar alla tre! Du har så rätt ... jag blir glad över att se bilder från tid som gått eller t.ex de jag mist. Tyvärr finns det inte så många bilder. På mig knappt några då det är jag som agerar fotograf, maken vill inte. Samtidigt gillar jag inte att fotograferas. Logik?
Ha en fin dag!