Torsdagsreflektion v 10
De flesta jag pratar med den senaste veckan är trötta på vintern nu och vill ha vår. I södra Sverige verkar snön ha försvunnit, men ännu ligger isen på Mälaren och snön finns kvar. Nu den senaste veckan har det töat en del på dagarna, solen har visat sig under hela veckan. Härligt! Tyvärr är det fortfarande minusgrader på nätterna, så på morgonen är det ruskigt halt på gångvägar och trottoarer. Så ännu ingen vår. Innan vi kan säga att våren kommit krävs det sju dagar på raken med enbart plusgrader under dygnets alla 24 timmar. Nu verkar det vara kyla och snö på väg igen. Men våren kommer, det vet vi alla lika säkert som att det kommer en natt efter varje dag.
Kväll över Hägersten och Mälaren.
Har haft flera längre samtal med en vän som inte alls mår bra. Det sägs att vårdepression är ganska vanligt. Om min vän just har drabbats av denna vårliga deppighet, det vet jag inte. Våra samtal suger musten ur mig, måste jag erkänna. Men jag tror att det är viktigt att ställa upp för varandra, när någon kompis/vän behöver det. Lustigt att just våren får en del att må dåligt, bli deppiga. Själv blir jag glad och pigg när solen börjar värma och naturen börjar vakna med blomknoppar och spröd bladgrönska på lövträden. Det är som livet vaknar igen. Jag försöker överföra det positiva till min vän men det är inte så lätt. Men att vara en lyssnare är nog det viktigaste, tror jag.
"Vi föds nakna, våta och hungriga. Sen blir det bara värre." Så sa W.C. Fields ganska träffande. Men de flesta dagarna är klart godkända, om man tänker på saken efteråt... :-)
Ja, man ska ställa upp för varandra men det är också viktigt att inse sin begränsning och skaffa professionell hjälp när det behövs.
Han var en rolig gubbe den där Fields. Han lär ha sagt också att man ska börja dagen med ett leende så har man det avklarat.