Messaure finns inte längre.

Igår, söndag, visades SVT en intressant dokumentär om vattenrallare. Hört talas om vattenrallare? Dessa arbetare och ingenjörer som reste från älv till älv i Sverige och byggde vattendammar och kraftverk. "Minnen av Messaure" heter filmen, historien om det sista stora vattenrallarsamhället i Sverige. En dokumentärfilm (på drygt 45 minuter) av Olle Häger och Kjell Tunegård. En viktig del av Sveriges historia, den om vattenrallarna som byggde dammar åt Vattenfall och på så sätt gav oss mycket av den el som sedan bidragit till att skapa det samhälle vi har idag. Så missade du filmen på "dumburken" varför inte titta via nätet.


Kiosken i Messaure var en självklar samlingspunkt.

Missade du dokumentären så kan du se den på SVT Play, länk här! Filmen ligger/finns där att se på fram till 6 april.
En i alla fall för mig helt okänd och smått otrolig berättelse om ett helt samhälle som byggdes upp i skogen i närheten av Stora Lule älv när en kraftdamm skulle byggas där för 50 år sedan. Under några år ett litet samhälle med "nybyggare" som arbetade och bodde i Messaure. Tage Erlander invigde den färdiga kraftdammen 1963 och kort där efter hade alla flyttat från Messaure och hela samhället försvann. Idag finns bara lite spår av vägarna kvar. (Här finns en karta med Luleälvens alla kraftverk, där hittar du Messaure som nr 10.)  

        
         Ett helt samhälle byggdes upp för vattenrallarna. (Bilder lånade från hemsidan.)

Det finns en fantastisk hemsida, Messaureminnen. En hemsida full med berättelser om "rallarlivet" och en massa bilder från dammbygget och Messaure. En annan värld, okänd för mig i alla fall. En hemsida kanske främst för de omkring 3000 människor som var med då, som bodde och levde i Messaure, barn som föddes och lekte där. Nu är inget kvar, bara själva kraftdammen. Under åren 1957-63 byggdes då Sveriges största vattenkraftanläggning, en damm som var 105 meter hög och två kilometer bred. Tänk vad intressant historia kan vara! Det tycker i alla fall jag.
Erik

Kommentarer:

1 Erika:

Jag såg nästan hela dokumentären. Ingen större konst tydligen att låta ett helt samhälle försvinna. Det kan kanske vara delade meningar om det är intressant eller inte, mest för de inblandade som bodde där.



Här skiner vårsolen för fullt och snön är snart ett minne blott. :)

Kommentera här: