Ett glas öl
Ha, ha! Det blev ett glas öl igår kväll. Ja, som Hasse sa i en monolog i revyn "Glaset i örat" om ettans princip; Jag tar en öl, sedan kan jag ta en öl till... men jag dricker bara en öl i taget.
Tänkte på finalen i Melodifestivalen. Lustigt hur lättpåverkad publiken är. Tv-producenten valde att alla i publiken skulle ha sina ljusstavar i luften i Globen när Anna Bergendahl sjöng. Det såg pampigt ut med ett ljusfyllt Globen och säkert påverkade det också röstandet, tror jag. Det måste ha boostat Bergendahls självförtroende i alla fall. Det blev som ett godkännande för oss som tittade, att den låten var bra. För alla som varit på någon konsert de gillat mycket, har väl tänt en tändare eller på annat sätt visat sin uppskattning. Så det var en slags luring, säkert satt en del och gillade låten, men knappast hela Globen. Jag är inte alls imponerad. Intressantast var det att se de internationella juryrösterna välja både Darin och främst Salem Al Fakir högt. Efter de sex internationella jurygrupperna röstat så var Salem etta! Flera tolvor till Salem, där fick inte Bergendahl så mycket poäng. Det var först med de svenska jurygruppernas poäng och sedan publikrösterna som gjorde Bergendahl till segrare. Låten "This Is My Life" är lite tradig och ganska tråkig. Ett plus är att Anna har lite personlig röst. Men i Oslo tror jag inte denna låt går hem. Vet inte om melodifestivalen blev bättre av lite öldrickandet, men gott var det. Hellre än Annas låt väljer jag en klassiker. En helt annan typ av låt.
En tänkvärd låt från Hasse & Tage revyn nere i Värtahamnen på krogen Skeppet, "88 öres-revyn". Det var 1970 som "Ett glas öl" framfördes där ovanför matborden på Skeppet. Efter Hasse & Tages revy dog den krogen ganska fort, men då år 1970 var det fullt med folk. En låt lika aktuell idag som då, för 40 år sedan.