En passande Stenmark
Precis så kändes det igår eftermiddag... snön attackerade från alla håll.
Precis så kändes det igår eftermiddag... snön attackerade från alla håll.
Precis så kändes det igår eftermiddag... snön attackerade från alla håll.
Precis så kändes det igår eftermiddag... snön attackerade från alla håll.
Den snö som vräkte ner i går under det mesta av dagen-kvällen satt jag inomhus och tittade på det. Först föll alla snöflingor rakt ner, men allt eftersom vinden tilltog blev flingorna yra som höns. Dom flög lite hursomhelst. Senare på kvällen när jag stod i fönstret och tittade ut med en smörgås i handen, slog det mig hur bra jag hade-har det. Jag har tak över huvudet, något att äta när jag blev hungrig, varmt, behöver inte frysa eller leta upp någonstans att sova för natten.
Då i det ögonblicket gick min tanke till alla hemlösa i det kalla vintriga snöfallet, med den isande vind som hjälpte till att göra det hela bitande kallt. Tänk så lite som gör att vi skall vara oerhört tacksamma. Inte alltid man tänker så kanske, utan mer tar för givet att det alltid skall finnas, och var på det viset. Fort kan lilla tomtebolyckan vända och bli något helt annat, ute i kylan. Något vi borde tänka till på, både en och två gånger, hur bra vi har det, en del av oss i allafall.
Ser att det börjat dala ner mer snö nu, inte så mycket men det ökar kanske efter en stund. Till slut fick vi i denna delen en riktig vinter, men långt ifrån som det var på den tiden när jag och mina syskon gick dom tre km till skolan. Då var det inte tal om skolbuss, det hade varit mer befogat då istället för nu med tanke på dom bistra vintrarna som var då, där graderna kunde gå upp till 29. :)