Allt blev fel i morse!


Kraftigt nattregn igår.

Vissa dagar blir det såå fel! Denna måndag började med en mycket trött Erik som valde att glatt "snoosa" vidare. Först trekvart efter väckarklockans första utrop "Upp med dig sjusovare!" valde jag att hasa mig upp. Blev bara ett slött utsläng med armarna efter bedömningen att jag nog klarade dagen utan morgonrakning och inget utrop "Showtime!" heller, mest en grymtning. Genom köksfönstret kunde jag konstatera; inget ihållande regn längre, jippi! Men på väg mot busshållplatsen började det småregna och inget paraply tog jag med mig. Blandning av optimist och ett orkar inte släpa på paraply. Efter att ha suttit och väntat på en buss som aldrig kom i morse (byte till sommartidtabell, noll bussar under sommaren!) har lyckligtvis dagen varit betydligt bättre senare, även om jag fick stå på tunnelbanan och Fyrans buss fick elfel vid Västerbron. Blev till att göra ett bussbyte och från att tillfälligt fått sitta blev det till att stå över bron. Kändes verkligen som jag tog ett snailtrail i morse! (Finns inlägg hos ElStiffo som förklarar snailtrail och visar upp Doris.)

                         
                          Tsp-tolk (till vänster) och så vår chef Harriet förklarar dagens upplägg.

Produktionsenheten på myndigheten har idag dryftat begreppet tillgänglighet från i stort alla tänkbara vinklar. Blev riktigt bra tankar som kom ut ur våra "grupparbeten" och efter en god lunch och redovisning av grupparbetet avslutades allt med glass och jordgubbar (trevlig tradition!). 
Nu är det kväll och jag grunnar vidare på tillgängligheten. Så passar jag på att besöka lite bloggar, alltid lika skoj!
Erik

Kommentarer:

1 Anna:

Vilken morgon har du haft Erik! Att snooza är farligt. Jag snoozade mig ikväll och scenario liknade din morgon faktiskt.



Ett tag var det omöjligt för mig att gå upp. Jag försökte med allt. Ställde in två väckarklockor långt ifrån sängen. Bara för att bli tvungen att resa upp mig för att stänga av dem. Och ja, jag lyckades med det. Samt med att ta mig tillbaka till sängen. Mumlande "5 minuter till..." Du kan ana hur sådant slutar. En vän till mig blev räddningen i den så ohållbara situationen. Han ringde mig varje morgon och pratade så länge i telefonen tills jag lät klarvaken.



Jag är verkligen en sjusovare.

Kommentera här: