Uppenbarelsekyrkan och Salzburg
En ståtlig kyrka, Uppenbarelsekyrkan.
Den står där ovanför Aspudden på kanten av själva åsen, Hägerstensåsen.
Som om kyrkan ser ut över sina församlingsbor, skyddar dem.
När klockorna ringer klingar ljudet ut över nejden, ropar på uppmärksamhet.
Kommer man nerifrån Aspudden är det en lång, seg backe upp till kyrkan.
Att nå fram blir som en liten seger.
Backen används flitigt av boende i trakten, nedanför finns tunnelbanestation.
Uppenbarelsekyrkan ser fortfarande modern ut, fast den närmar sig 50 år.
Mina egna två barn är döpta i denna kyrka och under dotterns skolgång har det blivit flera besök,
luciafirande och "den blomstertid nu kommer...". Tycker det är helt rätt att använda kyrkan till skolavslutningar och liknande "firande", det är också en del av livet, som dop, bröllop och begravningar.
Kyrkan anordnade "barnpyssel" dit dottern (med en klasskompis) gick flitigt under en period.
Varje gång jag hämtade henne verkade hon mer harmonisk, lugnare (något som tyvärr snabbt försvann efter någon dag i skola och bland kompisar). Tror dessa timmar en gång i veckan gav henne något positivt, något bestående. Hon konfirmerades där och fortsatte sedan vara ungdomsledare ett par år, åt andra konfirmander.
Som samlingslokal är kyrksalen utmärkt, den är stor och kan ta emot många besökare.
Det finns även flera samlingsrum och andra utrymmen, delvis insprängt i berget.
Vi fick låna lokal för vårt dopkaffe, bekvämt och smidigt, istället för att vi alla skulle ta oss till någon annan plats (vår tvåa hade inte svalt alla dopgäster).
I backen på väg upp från Aspudden (klicka så blir bilden större!)
Allt startade med en arkitekttävling 1953, hur skulle kyrkan se ut? Vann tävlingen gjorde arkitekten Johannes Olivegren (1926-89) från Göteborg.
Det första sprängskottet avlossades av biskop Helge Ljungberg den 5 september 1959, och drygt två år senare, den 17 december 1961 invigdes Uppenbarelsekyrkan av samme biskop under medverkan av bland annat kungen och drottningen.
Arkitekten Olivegrens har ritat ett tjugotal kyrkor i landet.
Många ser Uppenbarelsekyrkan i Hägersten som en höjdpunkt i hans arkitektgärning.
Att gå in i en kyrka har för mig alltid inneburit en stunds kontemplation. Undantag finns, som Notre Dame i Paris, där den ständiga strömmen av turister bullrar och stressar upp hela lokalen.
Det finns mycket att se i staden Salzburg.
Ibland kan ett kyrkobesök bli magiskt, som i Salzburg.
Vi besökte ett kloster och den gamla kyrkan där.
Vacker entré till den gamla klosterkyrkan
När vi klev in i kyrkan möttes vi av vacker körmusik.
En grupp nunnor övade på några körstycken. Vi satte oss på en bänk och bara njöt.
Just då hade det kunnat komma en riddare i full krigsmundering ridande nerför mittgången, det hade inte förvånat mig det minsta. En magisk stund som brutalt bröts efter tiotalet minuter då en busslass tyskar stormade in i kyrkan och började skrika åt varandra. Ingen respekt alls, vi smet raskt ut (efter att jag placerat en slant i kollektbössan). Tyskarnas buller fick ändå kören att sluta eller så var deras övande färdigt. Magin var hur som helst bruten.
Får hoppas att de som åker ner för fotbollens skull i sommar passar på att insupa lite kultur också.
Salzburg är så mycket mer än EM-fotboll!
Salzburgs närhet till Italien gör att det finns mycket god hemmagjord glass i stan.
Jag tycker också att det är skönt att besöka kyrkor. Det är som om själva lokalen andas frid och man blir rentvättad från stress.
Förresten bodde min farmor på Tomträttsvägen i Hägersten, så många av dina bilder känns väldigt bekanta!