Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Det var spännande att besöka Borgbacken, när jag som barn besökte Helsingfors då och då med familjen.

Det fanns kvar släktingar i Helsingforstrakten och att träffa dem stod högst på "göra listan", men ibland fanns det även tid till nöjesparkbesök.

Borgbacken ligger på en kulle bakom Tölöviken och Olympiastadion. Nöjesparken är Finlands äldsta (öppnade 1950) och största nöjesfält.

Både Stockholms "Gröna Lund" och Göteborgs "Liseberg" har sina begränsningar, de har svårt att utöka sitt område. Gröna Lund försöker vinna mark ute på Djurgården och har redan för några år sedan byggt ut mot vattnet, nu står en parkeringsplats och ser inbjudande ut för nöjesparkägarna. Men de är båda placerade i "havsnivån", så bergochdalbanan får ingen hjälp av landskapet (nåja, kanske lite i Liseberg)

I Helsingfors är det också utrymmesproblem, där nöjesfältet Borgbacken ligger på toppen av en kulle. Namnet Borgbacken kommer från det runda vattentornet av tegel som finns på Borgbacken. Redan innan Borgbacken fanns kallades berget Vattenborgbacken. Det finns flera andra ställen i Finland som heter Borgbacken eller Linnanmäki. Då handlar det ofta om så kallade fornborgar, kanske kul på sitt sätt men inga nöjesfält.

Så varje återbesök (med år mellan besöken) innebar nya oprövade åkattraktioner (och alltid någon rolig, som jag gärna åkt igen, som var borttagen/utbytt).

Bromsaren där bak har numera säkerhetsbälte...

Men den stora bergochdalbanan i trä med levande bromsare baktill, där de har en spak att dra i för att bromsa, den stod där majestätiskt vid varje besök. Syns över stora delar av Helsingfors (för att inte tala om den fina utsikten från vagnen, på toppen).
Här uppe i Norden håller jag nog Bakken utanför Köpenhamn högst. Promenad genom vacker bokskog för att
komma till entrén, men det är fritt att gå in!

En bergochdalbana på en kulle ger en extra hisnande känsla då backar i själva konstruktionen sammanfaller med kullens sluttningar.

I Barcelona har de också nöjesparken på ett berg. Betydligt mindre bergochdalbana, men även den hängande på kanten av berget. Det kittlade extra skönt i ett par backar, när det verkar som om nedförslutet aldrig tar slut och resan ska fortsätta rakt ut i luften.

En hisnande åktur skedde i Milano som också har sitt nöjesfält på en kulle. En berg&dalbana som påminde om Grönans gamla (som för några år sedan fanns på Ölands djurpark, kanske kvar där än?!). En rätt imponerande stålkonstruktion, som jag gärna ville åka innan regnet kom, det mulnade på över Milano denna sommarkväll. Vädret blev sämre och sämre. När vi satt i vagnen på väg upp till första backen, så började det blixtra och åska över storstaden. När vi svängde runt högst där uppe så insåg jag faran. Högst uppe på en kulle, hela Milano nedanför, sittande i en metallvagn i en stor "åskledare" med bara en väg ner, åka runt i hela banan och hoppas på att åskvädrets urladdningar inte tog vägen rakt ner i bergochdalbanan. Kan säga att jag var rätt spak när jag till slut klev ur vagnen, tror Ingalill kände likadant.

Hela banan stängdes av, vi var de absolut sista som åkte runt där uppe bland blixtarna...

Bara några minuter senare kom regnet och det var inte så kul att stanna kvar på nöjesfältet längre. Det mesta var hur som helst redan åkt. Många andra besökare började lämna nöjesfältet, vi anslöt oss. Nästa dag åkte vi vidare på vår tågluff, har inte återbesökt nöjesfältet i Milano sedan dess. Vet inte ens om det finns kvar... 

Roligt namn på bergochdalbanan på Bakken 

Borgbacken i Helsingfors har en verklig olyckshistoria med sin gamla bergochdalbana, där en bromsare föll av tåget på väg upp mot första nerförsbacken. Utan någon broms for tåget vidare i banan och farten ökade tills det hela slutade med att den spårade ur i en kurva och folk skadades, tror några dog i kraschen.

Ger onekligen lite extra pirr i magen inför en tur, att få den historien berättad för sig. Eftersom det är olika personer som står bak och bromsar, blir också själva åkturen olika. Någon "feg bromsare" där bak och pirret i magen blir mindre, eftersom bromsaren håller nere farten.

En modig (dumdristig?) bromsare släppte på ordentligt i backarna och den åkturen blev extra skrikig (högre skrik högre betyg modig bromsare...).

Ja det gick att stå och lyssna på vagnarna och bedöma bromsarna baktill på vagnarna, "vagn med åkkunder" där alla skrek hysteriskt och hade gummiben när de klev av, det var vagnen att själv försöka satsa på för att få en resa utöver det vanliga.

Själva åkturen är riktigt bra, bra konstruktör till banan!

pirret i magen infinner sig. Jag skriker, medan Ingalill njuter tyst...

En annan gammal träbana finns ute på Bakkens nöjesfält (utanför Köpenhamn i Klampenborg). Betydligt roligare än Tivoli och Bakken är världens äldsta nöjesfält som egentligen heter Dyrehavsbakken!

har redan klarat några hiiisnande backar, lite skoj återstår! Kliva av och på till höger...

Att besöka själva nöjesfältet kostar inget, så vill man bara äta och dricka och kolla in andras åkande, ja då är Bakken betydligt bättre än Tivoli, som tar entré (precis som Liseberg och Gröna Lund). Enda problemet med Bakkens bergochdalbana är att det skakar friskt under åkturen. Kan säga att skakandet tar bort lite av åkturens hisnande tjusning och glasögonförsedda personer får se upp. Men ta en titt på bilderna, njut.