Fann några söta barnteckningar...
Lustigt och häftigt!
Gjorde ett fynd idag.
Vet inte varför grabben Andreas valde att teckna på hushållspapper.
Han var inte så gammal då, hade väl börjat i skolan...
Ritpapper har aldrig fattats i vårt hus.
Kanske var det intressant som material, jämfört med just ritpapper?
Fint att han inte ritade igenom det tunna hushållspappret.
Det är väldigt små teckningar!
Han har som betydligt äldre testat att måla på en resttapet vi hade i klädkammaren,
riktigt fina akvareller. En av dem har dottern kostat på fin ram och hängande hos sig.
Ska fråga honom när vi råkas nästa gång, han pluggar på annan ort...
men jag tror inte han minns historien bakom de söta teckningarna.
De sitter nu på vår anslagstavla i köket.
Hittade inga "riktiga nålar" eller det var just det jag hittade!
Betydligt högre ålder är det på nästa konstnär inom släkten.
Min moster Anita har under många år målat, haft flera utställningar.
Här en tavla vi har i hallen, som hon målat.
och en fin akvarell även den av Anita Björkman Pertulla
ja det blev mycket "konstigt" ikväll...
Ett återfynd från bokhyllan
det som är trist är att flera bilder är lika giltiga nu, som för 40-50 år sedan...
Avslutar med en riktig klassiker. Fantastiskt hur snyggt EWK fick till det :-)
tänk att det inte blivit bättre...
Den store vite
Plats, en stor lekpark bakom Västertorp centrum.
Här finns flera fina statyer, resta på 50-talet, när förorten var ung.
Då luktade hela området nytt, en del träd var bara små pinnar.
Stadsplanerarna skapade fina promenadstråk, kryddade med statyer.
Promenerande slapp korsa vägarna, många viadukter finns i Västertorp.
På den tiden var det spårvagnen som tog förortsfolket in till stan!
Ännu var det ovanligt att man hade bil och många gjorde bara helgutflykter i familjebilen.
Då hade Västertorp en biograf, som visade bland annat West Side Story i flera veckor.
Det fanns olika ungdomsgäng som glodde snett på varandra, minst ett gäng i varje förort...
Tror WSS var en viktig film för många ungdomar i de nya förorterna...
Då fanns en liten grabb som red på en metallget mitt i Västertorps centrum...
Vem kunde ana att jag skulle kunna promenera tillbaka i tiden, på detta vis?
Inte jag i alla fall.
Under denna promenad väljer jag Edvin Öhrströms fina Den store vite
ett härligt, häftigt konstverk.
På avstånd en gås. En välmående gås.
Ser också ut att vara en stolt gås.
Kliver du närmare så syns otaliga bilder, inristade på gåsen.
De berättar en historia eller är det flera..?
många händer verkar ha klappat gåsen där bak...
en detaljbild av nacken på gåsen
bröstfjädrarna som är otaliga fåglar...
Så mycket information, så många olika bilder på denna gås...
ser ut som om barn även ridit på denna gås...
inte bara geten i Västertorps centrum (se äldre inlägg) har blankpolerats av olika byxbakar.
visst ser det ut som om gåsen inspekterar mig, nästan säger -varför tar du kort på mig?
Framifrån ser den ut att precis börja fnittra (tycker jag).
Som om den är förvånad och lite generad att jag bryr mig om den...
Edvin Öhrström har skapat ett härligt konstverk.
Jag får komma tillbaka och "läsa" fågeln mer, där finns så många bilder på den...
En som jobbar i Parkleken, berättade att de ibland får ringa klottersanering.
De har kamera, så de tar kort som sedan ges till polisen
Tänk att inte ens denna redan färdigklottrade gås klarar sig från "tags"-attacker!
Undrar vad all klottersanering kostar?
Själv känner jag bara respekt och glädje inför denna härliga skulpturpark som finns
i förorten Västertorp.
Konst ger oss så mycket,
härligt när den finns i det offentliga rummet, för alla att se och kunna njuta av!
Tänk om det gick...
sedan kronprinsessan Victoria (1995) invigde just denna kopia av det vackra konstverk "Non Violence" .
Det står mitt i Sergelgatan och är gjort av Carl Fredrik Reuterswärd.
revolver med pipknut finns på flera platser...
mest känd är statyn utanför FN skrapan i New York
Runtikring i Sverige finns flera revolverpipknutar...
Häromdan när jag raskt passerade, stannade jag av på takten,
vände och gick tillbaka och tog några kort på just denna revolver.
Tänk om vi kunde göra så på riktigt...
I alla fall "knyta bort" en del av allt våld på Jorden. Visst vore det underbart...
Skulle jag äga Stålmannens krafter, ja varför inte fara runt och göra just detta... ;-)
Ibland kan det vara värt att stanna till mitt i storstadsstressen några minuter och bara
betrakta och tänka efter. Känns så mycket bättre efteråt, och stressen avtar (alltid något?!)
Hi, hi Bosse
kolla gärna Bosses fina vitsippor mm på inlägget vårstress
http://bosse67.blogg.se/1208766893_vrstress.html
Någon som gillar att spraymåla med mallar i trakten?
Detta elskåp var nära Blommenbergsskolan, med Essingeleden högt där uppe i skyn.
Tycker mig ana en pelare som håller upp Essingeleden på din bild Bosse...
Perfekt för Skulpturens hus
Fast jag tjatar vidare om konstnären Ron Mueck.
Hans verk hade fungerat bra i denna konsthall. Tyvärr omöjligt då inte hallen längre drivs som
skulpturutställningshall. Ett dåligt politiskt beslut, att lägga ner något kulturberikande.
gamla Skulpturens hus, men fiket finns kvar, till glädje för många en solig helgdag!
En stor fin hall och flera andra bra utrymmen för en konstnär som Mueck.
Jag kan nästan stoppa in dessa olika människor i "Syran".
Se förra inlägget för annan bild på den hukande grabben.
Undrar vad det är för material konstnären använder?
okänd storlek på denna äldre kvinna...ännu ett verk av Ron Mueck.
Ja, ingen idé att gråta över spilld mjölk... :-)
lite annat, men konst!
Ja, ganska nära bostaden finns detta lite roliga offentliga konstverk.
"blomvattnaren" är gjord i tunn plåt, vet tyvärr inte vem konstnären är..
Ron Mueck intressant konstnär
jaha, några modeller eller..?
Denna konstnär Ron Mueck är extremt noga
han återskapar exakt.
Men han gör det på ett lite ovanligt sätt.
Storleken kanske har betydelse?
väldigt stort den ena gången...
betydligt mindre med detta skedliggande par.
ger ett nytt perspektiv på människorna...
Precis som Christo skapar något med sina paketeringar, sina tyger (se äldre inlägg)
så tycker jag Ron Mueck också gör det,
med sina perfekt återskapande människor, men i så olika storlekar.
Fantastiska händer
saknas fotograf på plats vid någon fotbollsmatch så verkar det gå att lösa...
hittade tyvärr ingen information om vem som skapat detta.
Om någon vet, berätta gärna... tror att det kan handla om två olika handkonstnärer...
Christo i Aspuddsparken?
Vi tog oss ut för att "lapa lite sol" igår. En skön lördagspromenad.
Gick mot Linnéaparken och fotbollsplan och möttes av detta!
Vad är på gång?
Har lilla Aspudden fått besök av Christo?
Fast det är ju knappast någon utmaning, att bara lägga ut tyg på en fotbollsplan?
Vinden smet in under duken och skapade vackra vågmönster.
Det var lite ödesmättat att se hela fotbollsplan klädd i vitt.
Kanske är det ändå Christo som har något nytt projekt på gång?
Minns ni den lite specielle konstnären som även slog upp en massa tygportar i Central Park på Manhattan?
Han far Jorden kring och hittar olika saker att slå in i tyg. Var kanske flitigare under 80- och 90-talet.
Själv minns jag en rosa ö och så bron Pont Neuf i Paris...
en skiss från Christo, och här under hur det kunde se ut
Ganska fräckt, gillar flera av hans konstprojekt.
Ön som han ramade in redan 1982.
Tänk om Christo kunde klä in hela Stadshuset i Stockholm, det vore skoj och säkert turistfrämjande!
Tror nog Christo skulle gilla husformen...
Han har en hemsida full med gamla projekt och en hel del bilder.
http://www.christojeanneclaude.net/
Varför inte ta en titt?
En liten avslutande fråga, någon som vet varför fotbollsplan är övertäckt?
Ordens betydelse och användande
Denna kunde läsas där för några dagar sedan...
det är ju inte alla som läser denna dagstidning...
Som det känns ibland
Konstnären Jaime Pitarch (osäker på stavningen, hmm) har på ett fint sätt summerat sakernas tillstånd.
Så enkelt, så snyggt! När min dag börjar på det viset, ja då vill jag helst bara gå och lägga mig igen...
En annan godsak. Samma konstnär. Kanske något för dig Ode? (Nej, menar inget elakt. :-) )
En gång EPA eller var det Tempo?
Undrar om markiserna har orginalfärg?
Ser snyggt ut med allt solskydd...
Här, granne med Hötorget låg ett rätt stort Tempo vill jag minnas...
Ett vackert kontorshus, levande och nu som Kungshallen fullt med mathak, varierad kvalité...
Intryck från norr
Utöver själva kyrkbyn, som är intressant, finns också Hägnan, ett slags lill-Skansen.
Äldre hus från trakten har samlats på ett trevligt sätt, precis bredvid kyrkbyn.
Där finns en gammal handelsbod, en trevlig servering med våfflor, hembakta bullar och annat gott.
blyertsteckning från Hägnan
Sommaren 2000 besökte vår familj trevliga kära bekanta, Hjördis, Lennart och lille Hugo.
De bor själva i kyrkbyn (ett av några nybyggda hus i utkanten av byn).
Vi hann uppleva både Teknikens Hus (Andreas favorit) och en vilda western show utanför Boden,
bland mycket annat. Vi hade flera trevliga dagar tillsammans, det finns rätt mycket att se i Luleåtrakten.
(Se äldre blogginlägg om kompositören Ralph Lundstens gård Ersnäs, inlägg 15 jan.)
En regnig dag gick jag ner till Hägnan med skissblocket. Under en timme stod jag under tak
(i skydd från regnet) och lät tuschpennan återge vad som fanns framför mina ögon...
valde bort regnet, focus på de fina gamla trähusen...
Tur vi inte åkte ut på landet...
Det hade blivit kallt. Där finns ingen el, bara vedspis och braskamin i stora rummet!
Och med utedasset "Bajspalatset" lär vissa kroppsdelar bli minst sagt svala...
Fast det är mysigt under sommaren :-)
Men mer vår och värme först, tack!
På andra sidan Norrsjön (finns en bonngård).
Hörde att de inte hade mycket is på sjön, men det kanske kommer NU?
Ska bli skönt att snart kunna åka ut till sommarstugan...
tänkvärt?
Måste tillstå att jag fortfarande finner njutning i dessa texter, de har så mycket värme.
Jag får återkomma till både Gripe och dessa tre underbara barnböcker skrivna redan på 50-talet
i ett senare inlägg.
Ikväll vill jag bjuda på en liten dikt från Gripes "När det snöade", tycker det passar.
Illustrerade dessa böcker gjorde Harald Gripe, så även denna dikt.
Roligt
Linnéa kom med denna fina film... jag la upp den på "min sida" för att väcka lite liv i denna
halvsovande sida (suck)...
Raymond Crowe är duktig på att skapa figurer med sina händer!
Med bloggandet har annat "fått lida", ning.com är rätt okej men genererar få besök...
http://signsofsemlan.ning.com/video/video/show?id=915732%3AVideo%3A462
Det är bara att klicka och njuta!
Denna Puppet-film är skoj! Finns värme i den och Crowe är duktig med sina händer!
Som plus en liten bild... (satt igår kväll och knåpade på nya bilder, snart kommer de!)
En stund vid datorn, så fick jag till detta öga ;-)
Väldigt blött
Nästan stövelläge!
Fast denna stövel "Natt och dag" fungerar dåligt.
Gjord av papp! Har mina penslar i den!
Fick nytt nummer av Illustrerad Vetenskap:
Där stod bland annat angående vindkraftverk, att en fördubbling av vinglängden ger fyrdubblad effekt!
Då förstår jag varför de blir större och större. Tre vingar är tydligen optimalt.
Tänk vad fakta och nya kunskaper kan vara kul!
Skönt, inte en rät vinkel!
Det är Reimersholme som sticker upp där bakom, till vänster. En stor leverantör av starksprit en gång i tiden, den där ön. (Ja, snarare firman som fanns där med destillatapparat av storlek större...)
Med tanke på faluröda huset ovan,
minns jag ett skojigt hus på Barnens ö, Stjärnhuset kallades det.
Rosliden var ett av alla områdena som förr fyllts med stadsbarn varje sommar, med kolloverksamhet.
Numera är det dåligt med kollobarn, läste jag i tidningen.
Det är synd på så rara platser och chanser till upplevelser för "kidsen" som sedan lever kvar i minnet (livet ut). Kompisen Kjelle brukar snacka om sina kolloäventyr ibland... (när nostalgi eller vemodet slår sina klor i karln)
som synes inte skissat i somras, utan för några år sedan. Här bodde alla barnen.
Inget rum var det andra likt, trappa hit trappa dit, rum bakom rum, fyra trappsteg högre...
Ungarna i klassen älskade huset!
Trevlig miljö, det här var utsikten från matsalen (Huvudhuset). (Stjärnhuset låg till höger.)
Tidig vår, så det var bara några ofrivilliga dopp bland de som paddlade kanot. Och så två som
tävlade om vem som vågade, båda frös så de hackade tänderna efter badet (men sjuka blev de inte!).
Platsen utanför Norrtälje var en tre dagars skolresa för en femteklass, vi hade mycket trevligt.
Trevlig klass med trevliga föräldrar som bidrog som personal under vistelsen.
Ett trevligt minne.
Lika bra att avsluta med den tredje blyertsteckningen jag hann skapa under dessa tre dagar
(mitt skissande skedde tidiga mornar, innan ungarna vaknat och fått spring i benen).
tecknat när jag satt nere vid bryggan.
Vad som skulle bli bara ett foto, blev mer (så går det nästan alltid för mig, vet inte varför?)
Allers klippdockor
Har några svaga minnen av att det fanns en barnsida i Allers veckotidning
(kanske finns den kvar, denna typ av publikationer klarar jag inte riktigt av).
Ofta var det nya kläder för klippdockor på denna barnsida.
Fast det jag verkligen diggade var de tecknade framsidorna. De var snygga, ofta lite komiska.
(Två har jag som tavlor på väggen, kommenterar kvinnligt och manligt.)
Fann denna härliga variant på klippdocka
http://librariandressup.com/index.htm
Just valet av lite "torr" bibliotekarie tycker jag är galet kul. Positivt, går att klä på fler plagg, på varann.
Som ungt barn var det istället kasperdockor som tilltalade mig (när vi behandlar ämnet dockor).
Klippdockorna kom tjejerna med, ofta i stora, bruna A4 kuvert, fulla med klädbyten, som en platt garderob.
De sanna proffsen hade limmat figuren på papp, vill jag minnas.
Fick en engelsk kasperdocka föreställande en polisbobby (gummit i huvudet luktade gott) som jag älskade.
Vet inte vilka perversa böjelser som handinstickandet underifrån in i dockan tillfredställde?
Men min glädje över denna engelska kasperdocka gav andra avtryck.
Som att mitt första "slöjdarbete" på lekskolan (dåtidens sexårsverksamhet) blev skapandet av denna figur.
Måste tillägga att jag var sur att lekskolan hade så dåligt med färger.
Alla vet ju att en gammal bobbyhatt var blå! Det var i alla fall min kasperdocka.
Men den blåa färgen var slut när jag nått till slutstationen (målning), efter långt slit med bågfilen i masoniten...
Bristen på bra färger tror jag bidrog till att slutresultatet blev detta, men jag var bara fem år...
Kul att hitta detta gamla alster i en låda i källaren. Vill minnas att de flesta bara följde några färdiga mallar,
som personalen bidrog med.
Har alltid haft svårt för att följa mallar, vill gärna göra något eget.
Detta bevis från unga år talar sitt tydliga språk!
Mina första år i skolan var knepiga, en anledning var mitt "följa fårskocken"-motstånd.
En annan dök upp när vi hade en skånsk fröken mot mig, "ekta stockholmare".
Fick sitta kvar för att reven måste låta räv och andra tokerier. Att då en skånska stod där och lät, hmm hittade just grunden till att jag inte uppskattar den skånska dialekten. (Det var inte bara jag, vi satt där tre stycken små "Ekenkisar" och jobbade med uttalet. Tänk, kvarsittning utan att ha busat? Så förvirrade vi grabbar blev...)
Tänk vad skolan gör med oss människovarelser...
Måste ha varit svår lärarbrist då, tidigt 60-tal, för det passerade många knäppisar,
en pensionerad major (duktig på att slänga kritbitar, de sved otäckt när de träffade mig i ansiktet) och skånska tanten var bara två (värt ett eget inlägg).
en illustration
Där, som i alla kyrkbyar står de små stugorna tätt.
Här en av dem alla...
