The Rum Diary


Såg nyligen filmen "The Rum Diary" som bygger på en bok som författaren och journalisten Hunter S. Thompson skrev kring sina egna upplevelser i Latinamerika. En historia som utspelar sig på ön Puerto Rico under sent 50-tal eller tidigt 60-tal och som beskriver vad den amerikanska journalisten Paul Kemp får uppleva under sin vistelse i landet. Ständigt berusad av rom försöker han skriva artiklar åt tidningen San Juan Star som slåss mot fallande upplagssiffror och hotas av nedläggning. Han träffar flera udda personer och de flesta dricker stora mängder rom. Han möter också en blond skönhet från New York, Chenault som han förälskar sig i under sin tid i Puerto Rico.
 
 
Den blonda skönheten Chenault spelad av Amber Heard i filmen "The Rum Diary".
 
 
Johnny Depp i filmen "The Rum Diary".

Huvudrollen som Paul Kemp spelas av Johnny Depp och det är inte första gången som Johnny spelar huvudrollen i något som handlar om journalisten Hunter S. Thompson. Det var samme Depp som spelade huvudrollen i filmen om Thompsons äventyr i Las Vegas, "Fear and Loathing in Las Vegas". Den filmen regisserades av Terry Gilliam och som Hunters resesällskap spelades advokaten av Benicio Del Toro. Den filmen tycker jag fångar mycket av känslan jag fick när jag läste boken med samma namn. Fast alla filmer som Terry Gilliam gjort har filmiskt varit intressanta och denna film är verkligen en visuell resa. Boken finns även på svenska, "Skräck och avsky i Las Vegas: en vild tripp till hjärtat av The American Dream". Även den ordrika "The Great Shark Hunt" där Thompson bland annat bevakar Nixons omvalskampanj var mycket underhållande läsning.
 
 
Paul Kemp (Johnny Depp) tittar på tv i grannlägenheten, scen ur "The Rum Diary".
 
 
 
Ode To Wild Bill #3 by Neil Young on Grooveshark
Från soundtracket till filmen med Bill Murray (se längre ner).
 
 
Hunter S Thompson använde sin bil som skrivarlya, där satt han och skrev artiklar "on the road".
 
Det var en film som verkligen fick upp mina ögon för Hunter S. Thompson och som även fick mig att köpa flera engelska boktitlar på Hedengrens bokhandel vid Stureplan, en bok köpte jag faktiskt senare samma dag som jag såg filmen "Where the Buffalo Roam". I filmen spelade Bill Murray huvudrollen som Hunter och den kom redan 1980, långt före Thompson blev känd för en större, bredare publik. Jag såg en specialvisning av filmen uppe på filmbolaget som hade lokaler högst upp i ett kontorshus på Kungsgatan.
 
 
Bill Murray som Hunter S. Thompson och Peter Boyle som advokaten Carl Lazlo i "Where the Buffalo Roam".
 
 
Några chefer på filmbolaget skulle se filmen för att besluta om den alls skulle visas på bio i Sverige. Jag fick slinka med in och se filmen vid denna specialvisning. Filmbolaget hade en egen mindre biograf uppe på kontoren med stora och sköna fåtöljer. Jag kom att se flera filmer i den lilla biografen under åren. Det var få filmer som påverkade mig som just denna ganska lilla film gjorde. Det var en av tjejerna på pressavdelningen som tipsade om visningen och det var tur att det fanns en ledig fåtölj för mig att slinka ner i. Filmen tyckte jag var klart intressant och den behandlade en minst sagt udda historia. Det var också en helt ny sida av skådespelaren Bill Murray jag fick se, det skulle dröja några år innan han gjorde liknande allvarliga roller igen, som den han spelade i "Lost in Translation" (som även gav honom en Golden Globe). Bolagscheferna ansåg att "Where the Buffalo Roam" knappast skulle få någon svensk publik, "den är alldeles för amerikansk" sa någon och därför var filmen inte värd att lägga ner pengar på reklam och textning av filmen och annat som gjordes inför en biopremiär, så filmen kom tyvärr aldrig upp på biograferna. Den var på sätt och vis en smal film och säkert var det ett riktigt beslut av filmbolagscheferna att aldrig ge den en chans på biograferna.
 
 
En gemensam frukost, från samma film med Bill Murray.
 
För mig blev filmvisningen första gången jag hörde talas om denna udda person. Denne Hunter S. Thompson som också skapade Gonzo-journalistiken, ett begrepp som dök upp under 70-talet. Vad var denna Gonzo-journalistik för något? Kanske kan den beskrivas ungefär så här; det är ingen idé att stå utanför det hus som brinner och rapportera sakligt om brandens förlopp. Du ska uppleva och på ett personligt sätt beskriva branden i din text som om du sitter inne i det brinnande huset, läsaren ska verkligen vara på plats och känna röken och värmen, det är sann Gonzo-journalistik! Denna metod att beskriva mycket kring en intervju, som hur reportern själv tar sig till intervjun och hans egna intryck från tillfället, att inte bara återberätta svaren från intervjun är en stil bland journalister som man ser ganska ofta numera. Tidningen ETC var en redaktion som tidigt tog till sig denna journalistiska Gonzo-stil, samma sak var det på musiktidningen Schlager (som senare blev Slitz och också tappade mycket av musiken) där musikintervjuer ibland fick bre ut sig över flera sidor och en ganska stor del av "brödtexten" kunde handla om helt ovidkommande saker, som reportern högst personliga musiksmak och intrycken från någon lunch. Precis som en del artiklar och intervjuer på den betydligt större amerikanska musiktidningen Rolling Stone kunde vara ibland och även de brittiska New Musical Express och Melody Maker började skriva på ett liknande sätt (något som säkert svenska Schlager också sneglade på)! 
 
Hunter S. Thompson levde verkligen som han lärde, vilket onekligen beskrivs tydligt i flera filmer och i hans böcker och journalistiska texter. Det finns även några dokumentärfilmer, tror du kan finna en del om du söker på hans namn bland YouTube-klippen.
 
 
   
Gonzo i Mupparna.
 
Om du sett Mupparna på tv någon gång så kanske du även noterat figuren Gonzo. Gonzo är han som gärna gör farliga saker, ibland sprängs höns och Gonzo skapar många andra explosioner i Mupparna. Han blir nöjd när han genomfört något farligt nummer i tv-showen. Plötsligt förstod jag Gonzo bättre.
Det var också då, efter filmen med Bill Murray som jag märkte att jag redan läst flera artiklar som Hunter S. Thompson skrivit i den amerikanska musiktidningen Rolling Stone. Efter att ha sett filmen började jag kolla mer efter hans namn bland tidningsartiklarna, hade han skrivit så var det ofta rolig läsning!
 
 
En säkert mycket inspirerande skrivmiljö.
 
Hunter S. Thompson kunde förmedla mycket av sina äventyr i skrift. Han hade en egen och intressant stil som träffsäkert beskrev den amerikanska samtiden. Han var lite av en modernare Ernest Hemingway, kanske i någon slags "lightversion" om man ser till skrivandet och han rörde sig bekvämt mellan politiken och populärkulturen vilket märks i flera av hans böcker. Precis som med Hemingway så hade han perioder av drogmissbruk och Thompson testade mycket droger, inte bara alkohol. Så var tidsandan som han levde i och han levde i nuet.
 
 
En rolig scen när de hämtar en slaktad bil i filmen (notera alla fina bilar).
 
 
Utan framsäte och med spräckt framruta får de köra så här! Foton från filmen "The Rum Diary".
 
 
Jag återkommer avslutningsvis till ungefär där jag började detta inlägg. Jag kan rekommendera filmen "The Rum Diary", den beskriver några rätt vilsna och ständigt berusade "tidningsmurvlar" i ett latinamerikanskt land dit dollarstinna amerikanska turister kommer mest för att festa och dansa, dricka rom och spela bowling. Handlingen kunde ha utspelats på Kuba med det är ön Puerto Rico i brytningen mellan 50- och 60-talet som filmen beskriver.  Huvudpersonen Paul Kemp (Johnny Depp) hamnar själv in i en bedrägerihärva som går ut på att exploatera några vackra stränder och småöar och lämna lokalbefolkningen helt lottlös. Så som det tyvärr ofta verkar gå till i vår krassa verklighet, korrupta politiker styr (ibland ihop med militären) och vanligt folk kommer i kläm.
 
Det märks ganska tydligt ett underliggande förakt i berättelsen mot de hänsynslösa makter som gjorde Puerto Rico till ett turistparadis. Kanske märks det ännu mer i Thompsons bok, som är underlag till filmens manus och som jag tyvärr inte läst (ännu). Jag tycker att Johnny Depp och flera andra spelar övertygande i sina roller och historien är underhållande med både humor och även en del spänning. Maktlösheten återkommer som känsla i filmen vid flera tillfällen och det tycker jag är riktigt bra gestaltat i filmen. 
 
Sedan tycker jag alltid att en film där Johnny Depp är med har sina goda sidor och i denna film finns det mer än bara ren underhållning (som fallet var med några klart underhållande piratfilmer som Depp gjort). Filmen innehåller flera scener som väcker tankar och funderingar kring turismens påverkan på samhället på olika sätt, vilket jag tycker höjer filmen ett snäpp till. Det finns mer att hitta under ytan om man vill, men berättelsen kring Kemps äventyr på Puerto Rico har i sig ett ganska högt underhållningsvärde. Jag tycker filmen är värd att se, inget mästerverk men jag skulle ge den betyget över medel, kanske 3+ eller en svag 4:a på en femgradig skala.
Det räcker ganska långt eller hur?
 
 
Varför inte passa på och ta del av en lokal karneval?
 
 
De klagar ganska ofta över värmen i filmen, men vackra landskap får man se i "The Rum Diary".
 
 
 

Hitchcock


Ville se något underhållande på bio nyligen och då det fick bli den nya filmen "Hitchcock". Har även sett Tarantinos "Django, unchained", men den tar jag inte upp i det här inlägget. Det blir inte alls lika ofta som jag går på bio nu för tiden jämfört med för fem-tio år sedan. Lite undrar jag själv varför det blivit så. Kan kanske återkomma även till detta i annat inlägg, för film har alltid intresserat mig även om biobesöken minskat nu på senare år.
 
Jag brukar alltid kolla på Oscarsgalan när den sänds och så gjorde jag även nu i år (för ett par veckor sedan på söndagsnatten mot den 25 februari). Det var kanal 9 som sände direkt på natten med Fredrik och Filip som svenska småpratare i reklampauserna. Den här typen av löst småsnackande tycker jag grabbarna är riktigt duktiga på och ibland kom de med småkul skvaller. Det blev även en liten sovstund framför tv:n när Oscarsgalan var lite trist och småtråkig ett tag mitt under sändningen. Klart skoj att den svenska dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul och hans film "Searching for Sugar Man" fick Oscar. Att svenskar (nu Paul Ottosson och Per Hallberg) vinner pris för ljudarbete har hänt flera gånger förr, men att en svensk vinner dokumentärfilmspriset ökar säkert intresset för liknande filmer så att fler dokumentärfilmer kommer att visas på biografer framöver. Det kanske gör det lättare att skaffa fram pengar till nya dokumentärfilmer också! Oscarsgalan som helhet tyckte jag var lite småtråkig i år och Seth MacFarlane var inte speciellt rolig som värd för galan heller.
 
Men tillbaka till biomörkret och filmen "Hitchcock".
 
 
Hitchcock visar huset där motellägaren i filmen "Psycho" bor med sin mor (från tv-film).
 
Kanske får återkomma till Tarantino-filmen en annan gång, för jag gillade filmen som lite snöpligt bara fick Oscars för bästa originalmanus till Tarantino och bästa manliga biroll till Christoph Waltz. Men nu tänkte jag alltså ta upp "Hitchcock" som nyligen hade premiär på biograferna! Filmen var nästan inte alls med bland de Oscarsnominerade, smink/make-up var väl den enda kategori där "Hitchcock" fanns med. Men jag släpper detta med Oscars och andra filmpriser. Nu ska det handla om själva filmen.
 
Till att börja med är "Hitchcock" en lagom lång långfilm. Tycker så många filmer de senaste åren har varit på tok för långa (Tarantinos film var betydligt längre, ett exempel bland flera andra). Det verkar nästan som tekniken att klippa film har gått förlorat bland all datateknik och en massa olika filmeffekter! Ibland fyller berättandet ut den tilltagna speltiden, men ack så ofta är det alldeles för mycket med i filmen som lika gärna kunde tagits bort och förkortat "plågan" i biosalongen. Långa filmer är i princip ett otyg tycker jag, hoppas den trenden snart går över. Om filmer blir längre när de dyker upp i sina DVD-versioner må vara hänt, men den tilltagna längden behövs sällan. Många nyare filmer skulle må bra av att klippas ner, bli kortare!  Där är "Hitchcock" exemplarisk, mycket bra spellängd!
 
 
Foto från inspelningen av "Fönstret åt gården (Rear Window, 1954)" där Alfred Hitchcock instruerar James Stewart och Grace Kelly.
 
En regissör som ofta höll ner filmerna längd var just Alfred Hitchcock, passande nog. Han berättade sina historier i ett bra tempo och själva klippningen av filmen beskrivs fint i slutet på filmen "Hitchcock". Där är det Alfreds fru Alma (spelad av Helen Mirren) som kliver in i klipprummet och hjälper till att förbättra filmen "Psycho" vid klippbordet. Hon var en erkänt duktig klippare i verkligheten och det är några fina scener i filmen där hon står på sig mot Alfred och även får sin vilja fram. Finns även andra bra scener mellan Helen Mirren och Anthony Hopkins i filmen.
 
 
 
Trailern till filmen "Hitchcock" (eget fönster här!).
 
Helen Mirren lyckas förmedla betydligt mer känslor via sitt skådespel än vad Hopkins gör, han är ganska stel under hela filmen. Att han verkar ha haft en torr humor det tycker jag märks tydligt även på stillbilder. Fast jag är osäker på om Alfred var så där stel och känslobefriad som han framställs i filmen när han var mer privat med sin fru Alma.
 
 
Helen Mirren går från klarhet till klarhet. Respekt!
 
Huvudrollen spelas av Sir Anthony Hopkins, ganska så porträttlik. Men man skulle säkert kunna ha fått honom att bli ännu mer porträttlik med lite mer mask/smink. Men att sminka sig tar tid och Sir Anthony ville säkert inte sitta så länge i sminket inför varje inspelningsdag. Men man kan inte missta sig, man förstår bra vem som är vem i filmen "Hitchcock". Med tanke på vilka roller sir Anthony tidigare spelas så kan jag tänka mig att Hopkins fann det småkul att även få gestalta Alfred Hitchcock! Men han gör inte alls så mycket av rollen som jag hoppades, jag blev lite besviken när jag sett filmen. Fast kanske var Alfred dålig på att visa känslor, det intrycket ger i alla fall filmen väldigt tydligt.
 
 
Visst finns det viss likhet mellan Anthony och Alfred.

Antar att du kanske redan vet vem Alfred är? Alfred Hitchcock är väl närmast en ikon bland skräckfilms- och thriller-regissörer! Här hittar du ett filmklipp med alla Hitchcocks små cameo-roller. Eller så kan du kolla på detta filmklipp, som är lite längre. Alfred var alltid själv med i någon liten scen i varje film, en del ganska fyndiga.
Utöver Alfreds egna små inhopp i spelfilmerna så minns säkert en del lite äldre att han även medverkade i en tv-serie på 60-talet, "The Alfred Hitchcock Hour". Där visades kortare novellfilmer som ofta, med dåtidens mått mätt, var otäcka berättelser och det var Alfred som introducerade filmerna i "The Alfred Hitchcock Hour". En del kan du se på YouTube, som här "Three Wives Too Many" från 1964.

 
        
Hitchcock instruerar Janet Leigh i filmen "Psycho" (klicka bilderna större!)
 
Filmen bygger till stora delar på boken som handlar om just arbetet med filmen "Psycho" och en hel del i filmen kretsar kring själva förarbetet inför inspelningen av skräckfilmen. Men det verkar som filmen "Hitchcock" valt att förhålla sig rätt fritt till verkligheten. Jag har själv läst en del böcker i ämnet (tyvärr inte boken om filminspelningen kring Psycho som "Hitchcock" bygger på), bland annat den utmärkta intervjuboken där François Truffaut ställer bra och intressanta frågor till Alfred Hitchcock. Fast filmen är ju en spelfilm, så viss frihet i berättandet får man ju räkna med det är inget konstigt med det. Att även Hitchcock tydligen ofta blev lite förälskad i sina skådespelerskor i filmerna och stjärnan Janet Leigh var inget undantag. Janet spelas övertygande av Scarlett Johansson i filmen.
 
 
Genom att kräva att alla skulle passa tiden väckte Alfred ett ökat intresse för filmen "Psycho".
 
Hur väcka intresse, jo det löste Hitchcock smart (se bilden här ovan!).
Sedan använde han som vanligt en snygg klippteknik som lämnade mycket åt biobesökarens egen fantasi. Den som såg filmen fyllde själv i och gjorde filmen betydligt blodigare än vad den var, onekligen en smart metod. Här hade han även lite hjälp av att filmen spelades in i svart-vitt och inte i grälla färger.
Hitchcock kunde inte alltid välja de skådespelare han själv ville ha i rollerna, men en del av de skådespelare som var med i filmen "Psycho" kunde knappast valts bättre. Det gäller kanske speciellt Anthony Perkins, som onekligen är perfekt i rollen som motellägare. 
 
Anthony Perkins på ett foto taget vid filminspelningen av "Psycho".
 
Lite besviken blir jag dock på den som spelar Perkins i filmen "Hitchcock", nämligen skådespelaren James D'Arcy. Bates-rollen är ju den viktigaste i filmen Psycho, men här märks han inte mycket. För mest handlar filmen om paret Hitchcock och deras olika bekymmer, både med den egna kärleken och kring arbetet med och under själva filminspelningen av Psycho. Där tycker jag att Helen Mirren i rollen som Alma är en stor del av filmens behållning! Kanske lite förvånande i en film om regissören Alfred Hitchcock och med en erkänd skådespelare i huvudrollen. Men man brukar ju säga att bakom varje stor man finns en kvinna. Här märks det tydligt hur viktig kvinnan bakom Hitchcock var!
 
Måste berätta att jag faktiskt satt där och njöt när jag såg "Hitchcock". Den här typen av meta-film, filmer om film, har jag alltid gillat. Det är väl i så fall det enda jag saknar, fler scener som beskriver mer kring själva filminspelningen. Men då skulle filmen bli både längre och också släppa sitt fokus kring Alfred och Alma och ingendera vill jag. Det kändes bra när jag sett filmen, jag var nöjd med en och en halv timme om Hitchcock.
En del svenska filmer lyckas inte alls väcka intresse. Såg även en trailer för en ny filmatisering av en äldre Maria Lang deckare och jag blev inte alls lockad att se filmen. Men kanske är filmen bättre än vad trailern ger sken av?
 
Jag blev däremot klart sugen på att se om filmen "Psycho" när jag såg "Hitchcock" vilket nog kan ses som ett gott betyg. Varför inte passa på och se flera av Hitchcocks klassiska filmer när jag ändå är igång, kanske blir det så!
 
 
 
 

Lågmält

 
 
Kanske känns scenen igen från "Semestersabotören", när mr Hulot diggade musik.
 

Ville visa en skön gif. Perfekt fångat! :-)
 
 
Tati i New York 1958, foto Yale Joel.


Fann också några fina bilder på Jacques Tati som fotografen Yale Joel tagit när Tati besökte New York 1958. Joel plåtade för bildtidningen Life under många år.
 
Annat foto på Tati under sitt besök i NY (foto: Y. Joel).

Jacques Tati vid ett besök till New York 1958! Då kanske det gick bra att röka inne i matbutiker... Undrar förresten om amerikanarna gillade mr Hulot speciella lågmälda humor?

 
En slags gif, ett litet klipp från filmen "Min Onkel".
 
Tati är verkligen en speciell regissör som inte hann göra så många filmer.
En del gillar hans filmer och så finns det andra som har svårt för hans speciella humor.
Själv älskar jag hans filmer!
 
Från inspelningen av "Min Onkel" där Tati instruerar gatsoparen.
 
Har ett äldre inlägg där jag skrivit lite om Jacques Tatis humor och filmer, kolla mer här!
 
 
 
Filmaffischen till "Min Onkel".
 
 

Korta filmer


Det finns en filmskola till här i Stockholm utöver det etablerade Dramatiska Institutet (DI) där eleverna får lära sig om hantverket, hur man gör film. Det finns alltså också Stockholms Filmskola, en skola med inte fullt lika mycket budget och resurser som DI. Gamla DI har slagit ihop med Teaterhögskolan och bildat Stockholms dramatiska högskola (StDH). Säkert smart att slå ihop film- och teaterfolket och skapa en skola, samla ihop "drama-folket" och dela på lärarna och annat. StHD har en sida på YouTube (där de just nu har en julkalender) och där fann jag denna lilla film om en inspelning, bakomfilm som de kallar det!
Men tillbaka till den mindre filmskolan (kanske ska nämna att det även finns andra skolor där film ingår, som t.ex. Kulturama).
 
Fann också några kortfilmer som eleverna på Stockholms Filmskola gjort.
 
Här en länk till en kortfilm "Ett samtal över sju blommor".

Här en annan kortfilm.
 
 
 
 
 
Här lite om filmskolan, en liten film. Stockholms Filmskola har lite info och namn på tidigare elever här.
 
Minns när skolan började med sin verksamhet ute på Filmhuset i början av 80-talet, då gick jag själv och läste Filmvetenskap på universitetet. Men det var ju bara teori på filmvetenskapslinjen som hade sin verksamhet på Filmhuset och då var det trevligt att gå den första kortare utbildningen som Stockholms Filmskola höll där i samarbete med studieförbundet TBV. Nästan bara praktiskt filmarbete på kursen, vilket var spännande, bland annat gjorde vi en kortare filmer i små grupper. Alla i gruppen var studenter som läste filmvetenskap på just Filmhuset ute på Gärdet.
 
Filmhuset ute på Gärdet (foto: Holger Ellgaard).
 
 
En av lärarna på universitetets Filmvetenskapslinje, Örjan Roth-Lindberg, blev filmskolans första rektor när verksamheten startade. Han knöt till sig några duktiga medarbetare, som filmfotografen Roland Serner. Hans tanke var att med mindre medel starta en filmskola som ett alternativ till DI och så blev det. Roligt att skolan har fortsatt sin verksamhet. Örjan Roth-Lindberg brann för film och höll ofta intressanta föreläsningar på Filmhuset. Ibland kunde han även inleda någon film på Cinemateket och hans intresse för japansk film och japansk kultur smittade av sig på mig.
 
 
Så här ser ett klippbord ut, modell Steenbeck, för 16:mms film (foto från filmsoundsweden).
 
 
Undrar vad som hände med den lilla filmen vi gjorde på Stockholms Filmskola och vem som sedan behöll filmen efter elevernas visning av alla kortfilmerna? Vi spelade in på 16:mms film vill jag minnas och klippte ihop vår lilla kortfilm hos en fotograf som hade ett eget klippbord norr om stan i sin villa. (Här finns flera bilder på dessa klippbord!) Det var liknande klippbord för redigering av 16:mms film och ljudspår som jag och skolkompisen Rainer Santi lärt oss och använt oss av när vi gjorde kortfilmen "Gymnasium - småskola för vuxna" under gymnasietiden (vi gick på Åsö tekniska gymnasium). Filmen lyckades vi få "Barnredaktionen på TV" att intressera sig för, vilket räddade vår lilla film om Åsö tekniska gymnasium. Göra film var dyrt, betydligt dyrare än vad två unga grabbar som gick på gymnasiet kunde ana. Vår filmbudget som Åsö gymnasium gett oss var tyvärr slut långt innan vi hade en färdig film.
 
 
 
 
För att kunna göra filmen färdig fann vi lite turligt en tv-producent på "Sveriges Radio och television" som gav oss en budget så vi kunde göra filmen färdig. Vi fick själva sitta och klippa ihop filmen i ett par olika redigeringsrum på Oxenstiernsgatan och under några veckor klippte vi ihop filmen Gymnasium. Tror det var under 1976 som vi vandrade runt i korridorerna under några veckor. Tänk att det var så länge sedan. Det var även i dessa SVT-lokaler som jag satt tillsammans med regissören Johan Brisinger och klippte ihop kortfilmen "Theodor" några år senare, en bit in i 80-talet. Kortfilmen Theodor visades sedan både på tv och i några olika filmfestivaler. Samma Johan Brisinger (här en intervju med Johan) som sedan fortsatt jobba med film och för bara några år sedan på Guldbaggegalan fick publikens pris för årets bästa film med långfilmen "Underbara älskade". Får återkomma till Theodor vid ett annat tillfälle i ett eget inlägg. (Här nämns bara att filmen Theodor visades. Ett slags arkeologiskt datafynd från förr!) Det här blev lite av ett invecklat stickspår, för som du säkert anar så har film alltid intresserat mig. Under några år arbetade jag med film, men då som kritiker och frilansjournalist. Det var också roligt att skriva om filmer och intervjua skådespelare och filmregissörer, men tyvärr blev det inga fler egna filmer.
Här en länk till en hemsida full med för den filmintresserade blandad historia och teknik.
 
Kan tycka det vore kul att se vår skolfilm nu, så här många år senare. Knappast något mästerverk, men kul vore det att få se den. Minns att vi höll på med klippningen av vår lilla kortfilm där norr om stan mitt i vintern och det var snökaos när vi skulle åka dit och klippa ihop filmen. Ungefär samma problem med pendeltåget då som det är nu, ungefär trettio år senare. ;-)
 
 
Här sitter Lasse Lundberg vid ett klippbord med Roy Anderssons film "Giliap" på bordet.
 
Numera är det helt annan teknik än vad det var när jag själv satt vid dessa klippbord. Inte längre samma filmkakor och perforerade ljudband så att ljudet kunde synkas till filmen, utan nu är det mest digital teknik som gäller även inom filmens värld. Här lite hur man skarvar filmen!
 
Nu kan det snart få räcka med filmlänkar, men vi tar en till länk med lite reklamfilmer som Roy Andersson gjort, här några stycken samlade i ett längre filmklipp. :-)
 
 
 
Onekligen trevligt att hitta skolan, som fortsatt sin verksamhet och nu håller till i lokaler i närheten av Midsommarkransen. Filmskolan "Stockholms Filmskola" har en egen hemsida här!
 
Här en avslutande kortfilm.
 
 
 
 
 

Kortfilmer på UR



Det finns intressanta kortfilmer på UR Play, känner du till det? Kortfilmsklubben visar högt och lågt, för att öka kunskaperna i franska. UR Play har många olika program, här finns det många olika serier.

Bland kortfilmerna på franska vill jag nämna ett par som tar upp helt olika ämnen.
 
Bilden från kortfilmen "Einstein...".

Som denna film om en asylsökande yngre kvinna, "Einstein était un réfugié", kolla gärna här.
 
 
Still från filmen "Hår".

Eller den här filmen "Cheveu" handlar om en man som börjar tappa håret. En film med mycket värme och vemod.
Det finns flera andra kortfilmer att kolla på!
 
 
Varför inte även detta, med tanke på de franska kortfilmerna. Här en filmtrailer med Jean Gabin. Gabin fick ofta spela en tuffing, spelade "hårdkokt" gangster i flera filmer.
 
 
 
 
 
Och här en gammal skön låt med Francoise Hardy. Lustiga filmklipp från en tillfällig nöjespark, undrar var karusellerna och gungorna stod när de filmade?
 
 
 


Kortfilmer tycker jag gott de kunde visa betydligt mer av på tv. Alltid kul när man gör nya små fynd bland utbudet som finns på nätet via olika Play-kanaler, som denna på UR. :-)

 

Fotobloggar


Spännande att kolla runt på vad och hur olika fotografer tar sina bilder! Har fotografen någon speciell teknik, någon egen stil i sina bilder, något eget uttryck? Det finns ju så mycket foton på nätet. När man tänker på det så är det ganska otroligt hur mycket vi fotograferar och filmar. Bilder publiceras på sociala medier som Facebook, på olika bloggar och på en massa hemsidor. Det finns ställen som till exempel flickr där många lägger upp sina bilder så fler kan se bilderna. Här några intressanta foton från den senaste veckan!
 
 
Fotografen Martin Schoeller tar porträtt på olika Hollywoodkändisar.

Du kan få många tips på hur du kan ta dina egna bilder bara genom att titta på hur andra tar sina bilder. Har själv tittat in på några snygga fotobloggar och det finns onekligen många att välja bland! Det är väldigt olika hur pass mycket de beskriver om sina egna foton. En del fotografer berättar mycket kring hur bilden är tagen och på så sätt ger de nyttiga tips även till andra som har kamera och gillar foto. Jag surfade runt lite nyligen och fann några ställen värda ett bokmärke. Här kommer bara några få fotobloggar och hemsidor med vackra foton som jag sett.
Man lär sig en hel del även av att delta i olika fototeman och kolla på hur andra fotografer valt att lösa temauppgiften.
Fann en amerikansk hemsida kring foto med olika tips och knep, bland annat med tio tips kring att delta i fototeman och hur just du kan vinna om det är en fototävling! Om sidan kan du tycka som du vill, men visst finns där lite tips. ;-)

Över till bilderna!
 
 
Scott Wood tar snygga bilder! Kolla in hans blogg eller titta bland hans olika gallerier, som väderbilderna här!
 
 Här finns en ganska otrolig väderfilm som Scott Wood lyckats filma. Kika på molnen som växer och kommer närmare här i filmklippet!
 
Tyvärr fungerar spelaren inte så bra här på bloggen! Kika på länken ovan i stället.
 
 
Låter klippet vara kvar, lite moln syns... ;-)
 
 
 
 
 
En annan Scott, fotografen Scott Frederick har många snygga foton på sin hemsida.
Det finns olika gallerier att kika mer på, om du är intresserad av hans foton. Även han har en fotoblogg där han kommer med lite tips utöver att visa sina läckra bilder.
Scott Frederick har även många snygga foton på flickr.
 
 
 
Ett foto från Bald River Falls i Cherokees nationalpark (foto: Jerry Denham).
 
En annan fotoblogg med mycket naturfoton har Jerry Denham. Snygga foton som det ovanför.
 
 
 
Detta foto har Jesse Freeman med i sin serie "promenadbilder".
.
 
Jesse Freeman har tagit intressanta foton.Han har en serie "I Wonder As I Wander" på flickr som jag tycker mycket om.
 
 
Annat foto från serien "I Wonder As I Wander" (foto: Jesse Freeman).
 
En helt annan typ av bilder kommer nu! Olika Hollywoodkändisar har låtit sig bli fotograferade i ovanliga poser, med en hel del humor i bilderna. Du såg kanske en rolig bild i början på inlägget? Fotografen Martin Schoellers bilder är inte de vanliga kändisbilderna. Här har du ett par till av hans bilder.
 
 
Ett humoristiskt kändisfoto taget av Martin Schoeller.
 
Här kan du se vad fotografen Martin Schoeller tagit för lustiga foton på olika kändisar!
 
 
Ett annat roligt porträtt av fotografen Martin Schoeller.
 
Några fotografer med sina bilder, ganska olika i stil. Kanske något som intresserar dig?
 
Finns mycket bilder på flickr, där finns en hel del intressanta fotografer att kolla in och kanske få inspiration av.
 
 
Fotot är från Shanghai, "Lushdesign" är fotografen Dhita Beechey.
 
Här en något anonym fotograf på flickr som har många bilder från Shanghai, en del mer som "turistbilder" men också mycket snyggt och intressant. Verkar som hon även tar snygga matbilder, kolla här!
Dhita Beechey har också sin egen fotoblogg "Totally Dhi"!
Hon har även den här hemsidan, Lushdesign med olika foton. (Liten varning, det startar musik på den här hemsidan.)
 
Här har du en annan fotoblogg, "Burnt Ember" som jobbat med HDR-fotografering, vilket påverkar ljusomfånget i bilderna, många detaljer blir mer synliga. Här finns mer information om HDR och hur man får ihop bilden.
 
Här är en av många samlingsställen på nätet för fotografer, 500px - "one community" där olika fotografer deltar och lägger upp sina bilder. Varför inte titta runt lite bland de populäraste bilderna?
 
Blev ganska många olika länkar att klicka in på, det räcker nog nu.
 
flickr finns så mycket foton! Frågan hur många bilder per dag behandlas i detta blogginlägg på ett roligt sätt. Då är flickr bara ett ställe där det ligger mycket bilder.
Kanske har du något favoritställe du brukar besöka och vill tipsa om? Gör gärna det. Ska själv kolla på några fototeman jag brukar delta i... det blev ju lite foto även idag, även om jag själv inte visar något foto. ;-)
 
Kanske vill du öppna ett konto på flickr och lägga upp egna bilder?
Här har du lite bra tips kring hur du kan använda flickr!
Den här hemsidan Mjukvara.se tycker jag är bra, finns flera matnyttiga kategorier på denna hemsida.
 
 

Turistfilm och undergroundtecknaren Crumb.


Fann en äldre reklamfilm för Sverige och Stockholm som gjordes på 1950-talet. Tydligen är filmen producerad för den amerikanska marknaden. Säkert tänkt att locka amerikanska turister. Efter drygt sex minuter hamnar vi i Stockholm. Slussen blir uppmärksammad bland mycket annat. Bilderna från just Stockholm får mig att börja fundera lite.
Det finns en äldre thriller som Alfred Hitchcock gjort med Paul Newman, "En läcka i ridån" (originaltitel: Torn Curtain) från 1966. Den filmen utspelas till en del i Stockholm kring den årliga Nobelprisutdelningen. Paul Newman spelar en amerikansk fysiker.


Filmaffischen, klicka större.

När man ser denna reklam-/turistfilm för Sverige (här under) så tror i alla fall jag att manusförfattarna till Torn Curtain-filmen troligen fick sina idéer till flera scener från just denna film!
Finns en hel del intressanta klipp i filmen och bra val av sådant som kan locka turister. En hel del är ju fortfarande populära turistmål i Sverige, så mycket har ju inte ändrats.




När det gäller filmen "Torn Curtain" eller "En läcka i ridån" som Hitchcockfilmen heter på svenska så kan den vara ganska rolig att se thrillern med svenska ögon om du inte redan sett den. Lite bonuskul kanske är att Jan Malmsjö har en liten roll som journalist i filmen.


Nu något helt annat, en rolig gif.



Kopplar gif och även allt om Crumb till inlägget om konst & foto nyligen.

Så hittade jag denna lilla film med illustrationer av Robert Crumb.




Vill du veta mer om R. Crumb så kan du kolla på den här dokumentärfilmen "The Confessions of Robert Crumb" (från 1987), länken har du här!



Musikrelaterade illustrationer av Robert Crumb (klicka större)
.

Robert Crumb har en skön stil i sitt serietecknande, han gjorde serien Fritz the Cat som sedan blev en kultförklarad tecknad långfilm.




Del av annan dokumentär om tecknaren Robert Crumb.




Snyggt porträtt på William Burroughs gjort av R. Crumb.




Fin film.


Kamraten Bosse tipsade om denna härliga film "Inspirations" som spanjoren Cristóbal Vila gjort. Han visade för ett par år sedan naturen via matematiken i en annan liten kortfilm, kolla gärna på Vimeo där finns den animationen med.




Magiskt. 

Det finns en massa fina exempel på illusioner i den här lilla kortfilmen, som M.C. Eschers teckningar, kanske har du sett några av hans bilder.
Om du vill veta mer så finns det en längre dokumentärfilm om Maurits Cornelis EscherYouTube, om du vill veta mer. Småkul film där filmskaparna bland annat har letat upp några platser i nutid där Escher gjorde sina fina bilder. Du finner många av teckningarna på hans speciella hemsida kring M.C. Escher. Jag fann även det här, en liten sida på svenska från UR.

Men främst är det den härliga animerade kortfilmen ovan, jag njuter av den lilla resan runt i rummet.



Testa dina filmkunskaper.

Kanske i snävaste laget, för denna quiz handlar bara om tidsresor på film!

Men varför inte testa? Svenska Dagbladet har testen här!


En bil du kanske känner igen? Vad hette filmerna?

Här en annan lite rolig länk, angående "time travel".
Detta ämne har fascinerat mig länge.
Att kunna resa i tiden, jag har flera historiska stopp som vore roliga att göra om jag hade en tidsmaskin. Som att få se "the Rat Pack" uppträda i Las Vegas. Eller varför inte resa till 1700-talet och uppleva Stockholm på Bellmans tid och få lyssna livs levande på Carl Michael Bellman när han spelade på lokal i stan.
Vilken tid skulle du vilja besöka?


lite humor på vägen mellan länk-tipsen!

Med tanke på bilden ovan så hittade jag denna nyhet: "Sverige - världens mest uppkopplade land"
Kolla in tio i topp listan där Sverige står överst.

Här har du sidan som letat upp lite felaktigheter i några sci-fi-filmer.
Här kan du kolla in 12 olika misstag och se klipp!


En idolbild på Einstein kanske är på sin plats?


En tv-serie som ska ha lockat många ungdomar till att studera och vilja bli forskare inom bl.a. fysik.

(Alla bilderna hittade på nätet med hjälp av Google.)

ps. 8 rätt av 9 på quizen får väl räknas som godkänt... Föll på "Lost in Austen", den har jag inte sett!

Tänkte på Koyaanisqatsi

Ibland kan samtal leda iväg åt något oväntat håll och ge oväntade kopplingar.
Minns du "Koyaanisqatsi"? Pratade om den filmen med några vänner igår, så dök ett musikstycke upp idag och jag påmindes om filmen igen. Nu blir det ett inlägg på min blogg.
Kanske har du inte sett Koyaanisqatsi? En lite annorlunda dokumentärfilm som när den kom till Sverige 1983 blev närmast en succé (Den visades på Folkets Bio, som då hade lokaler nära Odenplan). Jag såg den på en pressvisning och blev helt tagen, hade aldrig sett något liknande. Några veckor efter premiären gick jag dit ign med några kompiser, alla var inte lika tagna som jag.(Folkets Bio med biografen Zita på Birger Jarlsgatan är en av få alternativ till megaglufsen SF idag. Kanske dags väcka liv i Europafilm igen och ge SF behövlig konkurrens?)
 
Först en sekvens som innehåller vackra bilder (ja, slutet är en bildexplosion, vilket också är vackert).


Vill du se detta i ett eget fönster, klicka här!

     

Filmaffisch och stillbilder från dokumentären. (Klicka på dem så blir de större.)

Musiken stod minimalisten Philip Glass för. En del retar sig på den. Jag gillar musiken, speciellt i kombination med dessa härliga filmbilder. Här ett stycke Glass-musik!
Beklagar att inte hela sekvensen är med, den slutar i ett rakt klipp innan denna del i filmen når slutet.


Klickar du här, öppnas filmklippet i eget fönster. Där finner du fler delar av filmen.

Vissa av filmsekvenserna får mig att inse att filmen Koyaanisqatsi numera är rätt gammal, som arkadspelet. Koyaanisqatsi kom 1982. Men det gör inte filmen sämre. Har inte gjorts något bättre under 30 år (med denna okommenterade dokumentärteknik ihop med musiken)!
 
Angående att spränga upp saker, som sker i första klippet ovan, så kom jag att tänka på en skön sekvens i en helt annan film. Italienska filmregissören Michelangelo Antonioni gjorde en film för länge, länge sedan där Pink Floyd bidrog till soundtracket. "Zabriskie Point" heter filmen som kom 1970. Året innan hade Antonioni släppt den utmärkta "Blow Up" om en modefotograf i "swinging" London.
Klippet här under är lite längre än explosionerna som avslutar filmen.
Efter fem minuter kommer Pink Floyd musiken och extrem slowmotion på exploderande kylskåp, bokhylla mm.
En härlig sekvens i en annars ganska dålig film.


Säkert vill i alla fall vännen Bosse se detta över hela dataskärmen...? Bara klicka här så kommer filmslutet upp i ett eget fönster.

Tänk att allt började medvännerna igår och Bosse och hans Terry Riley tips om minimalistisk musik. Ganska skoj vad som sker på bloggar och på Facebook!
Har du semester nästa vecka, så njut! Jag hoppas det blir sol och värme nu när vi fått regn. Hellre sol på väg till och från jobbet!


09.09.09, betyder det tur?

Lustigt datum idag! Kan dagens datum kanske innebära tur/framgång för svenska landslaget i fotboll? Svensk seger ikväll mot Malta behövs, gärna med flera mål. :-)
Men nu till inläggets huvudnummer!
Med tanke på fullmånen nyligen kom jag att tänka på en gammal animerad film som jag då inte mindes namnet på. Men det mesta löser sig... så även jakten på filmtiteln.


"Fantastic Planet" heter filmen på engelska.


Engelsk filmaffisch.

Den är fransk-tjeckisk och vann pris i Cannes 1973. Har liten anknytning med "Yellow Submarine", men det är ganska långsökt.



Men filmen i sig är verkligen något helt annat, fantasifull, "far out" passar bra. Något liknande har aldrig gjorts, vågar jag påstå. Den där gången uppe i Skottland gjorde den djupt intryck.
Bjuder på en lustig trailer från när den lanserades i USA.



Den som är intresserad får leta vidare själv, Fantastic Planet


Nattmusik Bo Diddley

En skön liten animation från filmen Fritz the cat

Har kikat på några delar av filmen (finns på YouTube) och märker hur bra den är.
Verkligen en vuxenanimerad film, håller bra för att vara gjord 1972.





Undrar om det är enkelt att hitta filmen "Frits the cat" som DVD-film?
Skön musik, häftig animation...
Det var Ralph Bakshi som gjorde filmen om katten Fritz. Den första animerade film som blev X-rated! Det kom en fortsättning "Katten Fritz nio liv", men den är inte alls lika bra, inte heller samma människor som gjort den.
Bakshi låg däremot även bakom "Heavy Traffic" (inte dum alls) och ett försök att skapa film av "Sagan om ringen", som föll platt.

Finns mer kring serietecknaren Crumb som ritade äventyren om Fritz the cat i detta inlägg

Oscarsgalan, storslam till Slumdog Millionaire


Tredje och sista Oscarsinlägget denna natt!
Storslam för Slumdog Millionaire, denna historia från Bombay om slumpojken som vinner i "Vem vill bli miljonär?".
Många Oscars blev det för denna film. Jag har inte sett filmen, men lär se den. Bästa film 2008 och bästa regi till regissören Danny Boyle, utöver filmmusikpris, manus och teknikpriser.


Sean Penn fick en Oscar

Roligt att Sean Penn fick sin andra Oscar, helt klart får Mickey Rourke (comeback och huvudroll i The Wrestler) fortsätta kämpa. Men Sean Penn har gjort flera starka roller under många år, när Rourke mest rumlat och försökt sig på boxning. Så det känns mer rätt att just Penn fick ta emot sin Oscar från Robert de Niro och de fyra andra skådespelarna på scenen. För även huvudrollsnominerade fick en tidigare vinnare som hyllade deras rollprestationer i personliga tal.


Kate glittrar och ler

Detta fick Kate Winslet (för rollen i The Reader) att bli väldigt känslosam när hon höll sitt tacktal. Verkligen en rolig ny variant att presentera de nominerade, som jag hoppas kommit för att stanna framöver. Trevligt att äldre Oscarsvinnare får stå där i scenljuset ännu en gång.

Hela Oscarsvinnarlistan finns säkert på många ställen, Kanal nio har sin lista (det var även kanal 9 som visade direktsändningen).

I år fick Jerry Lewis priset "Jean Hersholt Humanitarian Award". Lite av ett "tack för alla år"-pris. Det var lite matta applåder, kanske för att Lewis uttalat sig illa om homosexuella och även om han hjälpt barn på olika sätt under sin långa karriär, så finns det grupper som protesterar mot att Lewis får denna speciella Oscar.


ett gammalt filmklipp med en fyndig Jerry Lewis

Finns mer inlägg om nattens Oscarsgala, det första och största finns en bit ner eller direkt via länken

Oscarsgalan, Heath Ledger fick Oscar



Så var det dags för Oscar för bästa manliga biroll. Igen kliver fem äldre vinnare fram och talar direkt till fyra av de fem nominerade. Det blir så personligt och känns ärligare. Den femte är tyvärr död, Heath Ledger spelade the Joker i "The Dark Knight" och är nominerad för denna roll. Kevin Kline fick det lite knepiga jobbet att beskriva Heath Ledgers nominering.
Inte helt oväntat fick familjen kliva fram och ta emot priset som precis som väntat gick postymt till Heath Ledger. Nog det mest förhandstippade vinnaren av alla Oscars under denna gala.


Ledger som the Joker

Efter denna tunga Oscar är det så dags för kortfilmer mm, viktiga Oscars för de berörda, men nu väntar jag själv på de tunga fyra!
Regi, film och bästa manliga och kvinnliga huvudroll.
Det kommer...
Hugh Jackman sköter sitt jobb bra. Han och Beyonce hade ett snyggt sång- och shownummer för en stund sedan.

Missade du mitt första inlägg om Oscarsgalan? 
Första inlägget har en del länkar och annat "smått och gott", klicka bara här så når du det direkt.

- - -

Wow, just nu spelar svenska gruppen the Hives till en massa actionklipp! Snygga klipp, läcker låt :-)
... tick, tick, tick, tick...
specialeffekter som Will Smith ganska lämpligt delar ut. Smith delar även ut andra tekniska fimmakarpriser.
Vi kliver sakta framåt mot de tunga priserna :-)
Noterar att Slumdog Millionaire får flera av filmmakarpriserna. Undrar om Indien är på väg in i Hollywood, även om "Slumdog Millionaire" inte är genuint indisk? Det görs ju fler filmer i Indien än i Hollywood...

ett litet klipp från filmen kanske...?

81:a Oscarsgalan

Sitter och ser kanal 9:s livesändning av Oscarsgalan så här mitt i natten.
Sändningen brukar dra över tiden och efter en sömnlös natt behövs det SÖMN, så jag har tagit ledigt från jobbet imorgon :-) 
Naturligtvis kan man även knappa in eller bara klicka på Oscar.com 
Där finns många roliga klipp och en massa annat filmigt, en välfylld hemsida helt enkelt (skam vore det väl annars?)!


här syns hur herr Oscar kommer på plats utanför teatern...

Just nu kliver alla filmstjärnor förbi alla kameror och journalister på den röda mattan utanför Kodak Theatre. Robert Downey Jr hade en snygg smoking på sig och just nu står Brad Pitt och Joline Jolie där på mattan och snackar...
Mickey Rourke hade vitt på sig när han kon klivande på mattan, såg rätt fräckt ut. Får hoppas han inte spiller något på sina kläder... han har ju chans på en Oscar!
Lär återkomma till Oscarsgalan, kanske mer i natt, annars de närmaste dagarna!


Värd denna Oscarnatt är Hugh Jackman, ett tag var han tänkt att bli ny James Bond...

Snart har alla klivit in och själva galan kan börja. Men ganska kul att se stjärnorna i sina "skinn", en del har helt klart fel storlek på sina kläder! Det ser inte snyggt ut. Meryl Streep verkar inte ha något "gäddhäng" eller en massa rynkor på halsen, hon såg snygg ut på röda mattan. Många damer har som vanligt vackra fodral.
Kanal 9 har fått in en del kläder på denna länk om damernas aftonklänningar.
Inte lika intressant på herrsidan, vad kan man göra med en smoking? Tips om vad som gäller kring detta plagg finns på Kings hemsida, flera intressanta fakta, kan komma till pass nästa gång jag sätter på mig en smoking ;-)

   
Tre olika märken, tre smokingar, Hugo Boss vinröda sticker ut (trean)


Detta är insidan på Kodak Theatre,
här samlas de alla och undrar hur många "seat fillers" som behövs..?
"Seat fillers" är människor som är stand ins för stjärnorna när de avviker från sin plats i salongen, här en liten animerad film om dessa sidofigurer...



Uppdatering ett: Lustigt. Årets gala känns ovanligt familjär, som första priset för bästa kvinnliga biroll. Fem tidigare vinnare riktade turvis sin presentation direkt till den nominerade, gav en nerv och närvaro, fint. Visst finns det filmklipp och presentatörer som kliver fram och läser från teleprompter. Hugh Jackson hade en väldigt snygg inledning (lågbudgetversion?) där han visade upp sin musikalådra, karln kan ju sjunga! En bra öppning på vad som verkar en ovanligt lyckad gala (kommen så här långt).

Lite bröderna Marx

Ikväll visar de Mel Brooks gamla härliga film "Det våras för Hitler". Den kanske jag kan se, får väl banda in den ikväll och glo en annan dag...
Mel Brooks... bröderna Marx, det är lite tid emellan och kanske bitvis mer crazy i bröderna Marx filmer, speciellt de första filmerna när alla fyra, Groucho, Chico, Harpo och Zeppo var med.
Har samlat på mig några böcker, här är några...




finns en svensk variant, men den svenska har bara med en bråkdel av alla breven som finns i den amerikanska boken. Men skoj att den finns, om engelskakunskaperna är lite dåliga...


"Harpo speaks" är en av de bästa biografier jag läst, väldigt underhållande. Då ska det kanske nämnas att jag läst ganska många biografier, jag giller genrén. Jag hittade den i Köpenhamn när vi startade en tågluff och sedan var reselektyren given under hela månaden, boken är tjock. Blev många skratt i olika tågkupéer när vi for runt i Europa under en tågluff sent 70-tal!


Denna bok har jag även inbunden, stor. Men är som pocket bra att ta med under en resa.
Väldigt välfylld med roliga foton och härliga anekdoter från brödernas långa show- och filmliv. En pärla bland denna typ av "scrapbooks", ofta kan de vara urvattnade, men det är inte denna!

Kanske skulle jag försöka skriva en bok om dessa bröder på svenska..?
Värt att grunna på ett tag...
Jag vet en del om bröderna, försökte vara med i Tiotusenkronorstävlingen för en del år sedan,
tv var intresserade, men jag fick ingen motståndare och då föll allting. Inte alltid som man själv kan bestämma!


(Lite lustigt att det är Stenmarks bok som skymtar bakom de olika bröderna Marx böckerna. En mästare under en grupp andra mästare...)

Tredje gången gillt eller...

Hoppas att de snart ger ut Ridley Scott's tredje version av filmen Blade Runner på DVD.
Den härliga science fictionfilmen med Harrison Ford i huvudrollen och med musik av Vangelis.
Det verkar som om Ridley Scott har svårt att släppa Blade Runner...
Andra filmer som han gjort, till exempel första Alien och Gladiator verkar han släppa, när de väl är gjorda och haft premiär. Men i fallet Blade Runner återkommer han och klipper om, ändrar slutet, lägger in scener han tidigare ratat och slängt på klipprumsgolvet... Kerstin Gezelius skrev en fin recension i DN, läs den här om ni vill. 

Här är några av Vangelis fina filmteman ihop med bilder från filmen i ett videoklipp.

I början av filmen finns scener som jag tycker påminner mycket om invigningen (fyrverkeriscener) av OS i Kina.
Fast det är nog rätt subjektivt, eller finns det någon annan som ser likheterna?

 

Vangelis lyckades bra med soundtracket till Blade Runner, även om det blev lite bråk och krångel.

soundtracket

Det finns saker i filmen som kan kännas lite tokiga, lite gammalt. Men vem vet, kanske försvinner mobiltelefonerna i vår framtid? Modellbyggen och snygga studiokulisser förhöjer filmens sköna känsla. Måste helt klart vara skojigare för skådespelarna att ha "riktiga" miljöer att jobba i och inte bara låtsas i ett helt blåmålat utrymme, som senare fylls på med dataanimerad miljö. Detta ger charm åt filmen och så är historien minst sagt snygg.
 

Är'e kul eller?

Har alltid älskat att se filmklipp där allt går fort, fort.
Ett känt knep som användes av filmvisare på den tiden när projektorn var handdriven. För att öka den komiska
effekten kunde projektorskötaren höja tempot i vevandet (allt rörde sig fortare) och ibland även visa en del av filmen fram och tillbaka, tills publiken tröttnade på den komiska effekten.
Men det var på stumfilmens tid... 
Eller som när jag satt i något klassrum och tittade på film (inte video, fanns inte då).
Läraren hade dragit in filmprojektorn i klassrummet och när vi klev in och såg att det kanske skulle visas film,
ja då ökade förväntningarna oerhört. Alla elever satt som tända ljus och ville inte på något sätt riskera förstöra denna "nöjesstund" som väntade. Tyvärr var de flesta filmer som visades tråkiga,
men det fanns viss chans att få underhållning ändå.
Var det en snäll lärare kunde det hända att han/hon visade filmen baklänges. Det var kul!
Denna film är ganska kul, tycker jag.
Det här tror jag blir min melodi framöver. Ja, när jag själv gjort filmklipp och vill lägga ut dem.
Bildkvalitén är mycket bättre på Vimeo än den ofta gryniga YouTube! Går utmärkt att klicka till fullskärm.
Det var vännen Bosse som tipsade om Vimeo, tack :-)
Och så blev det direkt trassel, filmen vill inte ladda ner, suck.
(tvungen ta bort en misslyckad film, ville inte spela... tydligen visst krångel med Vimeo...
här under finns filmen ja länken... ja. hmm. Allt blir inte som det är tänkt...

Building Beijing from Dan Chung on Vimeo.

En animerad klassiker

Disney studios skapade detta mästerverk redan 1938! (Ja, inte gif-animationen, utan filmen längre ner)

image574

Då på 30- och 40-talet innehöll ett biobesök ganska mycket!
Med tanke på vad besökaren fick var det billigt, riktigt billigt.
Minst en kortfilm (ofta tecknad, kunde ha varit denna Disneyfilm), en journalfilm (senaste nytt från världen), följt av veckans följetong (kanske Blixt Gordon eller Dick Tracy). Varje episod slutade alltid med en "cliffhanger", där hjälten svävade i livsfara (man var tvungen att se fortsättningen, nytt biobesök nästa vecka).
Dessa episodfilmer var dåtidens såpor och dramaserier, som sedan tv:n tog över!
image575
Just denna Dick Tracy historia var uppdelad i 15 "rafflande avsnitt"!
Instoppat i bioprogrammet fanns även reklamfilmer
Sedan var det dags för huvudfilmen, långfilmen. Just året 1938 kunde det vara... 
 
Little Miss Broadway med Shirley Temple eller Hitchcocks The Lady Vanishes
eller kanske bröderna Marx i Room Service
(notera vilken dam som var med, innan hon fick egen show på tv)
image578
Alla filmaffischerna finns till försäljning hos MovieGoods,
denna med bröderna Marx vore kul att ha på väggen!

Tillbaka till den tecknade kortfilmen!
En härlig saga om "den modige skräddaren". (Fick läsa just denna bok många gånger när barnen var små som gonattsaga.) 
När Disneys medarbetare tecknade ihop sin version blev hjälten Musse Pigg, skräddaren i kungariket.
Hur ett missförstånd och "bättre fly än illa fäkta"-principen ändå ger slutresultatet rikedom och prinsessan
(självklart gavs prinsessrollen till Mimmi!).
Helt magiskt tecknad, långt innan datorer och andra hjälpmedel förenklar arbetet.
Så, här följer en liten del av ett biobesök anno 1938.


Charlton Heston 1923-2008

En hängiven republikan och skådespelargigant har gått ur tiden.
image557
Charlton Heston fick en Oscar för Ben Hur redan 1959.

På senare år är det mest genom Michael Moores Bowling for Columbine som Heston är känd, som varm förespråkare för rätten att  äga/bära vapen i föreningen NRA (National Rifle Association).
image567

En ganska missvisande bild av C. Heston presenterades av Moore. Jag tycker det märks i filmen hur

Heston luras. Ord stoppas i hans mun, ganska trist.


I sin självbiografi "In the arena" betonar han hur viktig yttrandefriheten är.
Så ge honom hellre positiva eftermälen för hans kämpande för att ge färgade i USA samma rättigheter som vita.
Han var demokrat i yngre år och har marscherat med Martin Luther King och stred för medborgarrättsrörelsen.
Segrereringen som var så tydlig under 50- och 60-talet var han ivrig motståndare till. 
Han ogillade Nixon som president, ansåg att Nixon var en katastrof för landet! 
Heston var också stor motståndare till Vietnamkriget.
Heston har alltid ogillat olika rasistiska yttringar och även arbetat aktivt i olika hjälporganisationer.

 
Charlton och Marlon Brando vid ett Medborgarrättsmöte och Heston med sjukvårdare.


Vänskapen med Ronald Reagan var nog bidragande orsak till Hestons potitiska sidbytet

Senare bytte han sida, han sa själv att det inte var han som ändrat sig utan demokraterna.
Som republikan var hans hedersmedlemskap i NRA som hand i handske och många middagar har det blivit i Vita huset, när inte demokrater suttit där, då blev det färre middagar... 

Inte ens med bästa vilja kan man väl påstå att Charlton Heston var en duktig skådespelare.
Han var kantig, ganska befriad ifrån skådespelartalang. Men i vissa roller passade han bra!
Bland alla filmer han medverkat i finns några jag själv gillar, som Apornas Planet
image560
Apornas Planet, underbar film om vad som kan ske i framtiden...
Den gamla versionen från 1968 är mycket bättre än den nyinspelning som gjordes för några år sedan!
  
(Klicka på de mindre bilderna så blir de större!)
Apornas Planet fick en dålig fortsättning i Bortom Apornas Planet och sedan en tv-serie som visats på svenska biografer, som några uselt ihopklippta "långfilmer", vill verkligen varna för dessa! Men första filmen är riktigt bra!

Charlton Heston har medverkat i flera dystopier, science fiction filmer som presenterar negativa, inhumana framtidsvärldar. Förutom Apornas Planet även The Omega Man och Soylent Green.
 
Den sista mannen eller The Omega Man (1971) 
(En nyinspelning med Will Smith, The Last Man on Earth just nu aktuell på biograferna!) 
image562
Soylent Green (1973), dystopi som inte ger åskådarna någon framtidstro.


Jordbävningen (1974).
En av flera katastroffilmer som lockade publik till biograferna (Skyskrapan brinner och SOS Poseidon var två andra i denna våg av katastrofer under några år på 70-talet). 
Det fanns filmer som gjordes i 3D och så Jordbävningen, där skakningarna kunde kännas i biosalongen!
Minns mest att mina byxben fladdrade under tiden som skalven visades på filmen...  vad jag vet har aldrig den tekniken använts igen?

President Bush bjöd på middag vid flera tillfällen...
Gav även Heston medalj!
image572

Räkna med att nästa års Oscarsgala kommer att ha ett eget inslag kring Charlton Hestons filmgärning.
Hollywood har förlorat en filmstjärna, nu finns bara stjärnan på Hollywood Boulevard kvar.
image573
Heston (till höger) medverkade i Touch of evil (1958, regi: Orson Welles, mannen till vänster)
En av Charlton Hestons bästa roller!
Charlton Heston blev 84 år gammal.


Tidigare inlägg
RSS 2.0