En animerad klassiker
Då på 30- och 40-talet innehöll ett biobesök ganska mycket!
Med tanke på vad besökaren fick var det billigt, riktigt billigt.
Minst en kortfilm (ofta tecknad, kunde ha varit denna Disneyfilm), en journalfilm (senaste nytt från världen), följt av veckans följetong (kanske Blixt Gordon eller Dick Tracy). Varje episod slutade alltid med en "cliffhanger", där hjälten svävade i livsfara (man var tvungen att se fortsättningen, nytt biobesök nästa vecka).
Dessa episodfilmer var dåtidens såpor och dramaserier, som sedan tv:n tog över!
Just denna Dick Tracy historia var uppdelad i 15 "rafflande avsnitt"!
Instoppat i bioprogrammet fanns även reklamfilmer
Sedan var det dags för huvudfilmen, långfilmen. Just året 1938 kunde det vara...
Little Miss Broadway med Shirley Temple eller Hitchcocks The Lady Vanishes
eller kanske bröderna Marx i Room Service
(notera vilken dam som var med, innan hon fick egen show på tv)
Alla filmaffischerna finns till försäljning hos MovieGoods,
denna med bröderna Marx vore kul att ha på väggen!
Tillbaka till den tecknade kortfilmen!
En härlig saga om "den modige skräddaren". (Fick läsa just denna bok många gånger när barnen var små som gonattsaga.)
När Disneys medarbetare tecknade ihop sin version blev hjälten Musse Pigg, skräddaren i kungariket.
Hur ett missförstånd och "bättre fly än illa fäkta"-principen ändå ger slutresultatet rikedom och prinsessan
(självklart gavs prinsessrollen till Mimmi!).
Helt magiskt tecknad, långt innan datorer och andra hjälpmedel förenklar arbetet.
Så, här följer en liten del av ett biobesök anno 1938.
Charlton Heston 1923-2008
Charlton Heston fick en Oscar för Ben Hur redan 1959.
På senare år är det mest genom Michael Moores Bowling for Columbine som Heston är känd, som varm förespråkare för rätten att äga/bära vapen i föreningen NRA (National Rifle Association).
En ganska missvisande bild av C. Heston presenterades av Moore. Jag tycker det märks i filmen hur
Heston luras. Ord stoppas i hans mun, ganska trist.
I sin självbiografi "In the arena" betonar han hur viktig yttrandefriheten är.
Så ge honom hellre positiva eftermälen för hans kämpande för att ge färgade i USA samma rättigheter som vita.
Han var demokrat i yngre år och har marscherat med Martin Luther King och stred för medborgarrättsrörelsen.
Segrereringen som var så tydlig under 50- och 60-talet var han ivrig motståndare till.
Han ogillade Nixon som president, ansåg att Nixon var en katastrof för landet!
Heston var också stor motståndare till Vietnamkriget.
Heston har alltid ogillat olika rasistiska yttringar och även arbetat aktivt i olika hjälporganisationer.
Charlton och Marlon Brando vid ett Medborgarrättsmöte och Heston med sjukvårdare.
Vänskapen med Ronald Reagan var nog bidragande orsak till Hestons potitiska sidbytet
Senare bytte han sida, han sa själv att det inte var han som ändrat sig utan demokraterna.
Som republikan var hans hedersmedlemskap i NRA som hand i handske och många middagar har det blivit i Vita huset, när inte demokrater suttit där, då blev det färre middagar...
Inte ens med bästa vilja kan man väl påstå att Charlton Heston var en duktig skådespelare.
Han var kantig, ganska befriad ifrån skådespelartalang. Men i vissa roller passade han bra!
Bland alla filmer han medverkat i finns några jag själv gillar, som Apornas Planet. 
Apornas Planet, underbar film om vad som kan ske i framtiden...
Den gamla versionen från 1968 är mycket bättre än den nyinspelning som gjordes för några år sedan!
(Klicka på de mindre bilderna så blir de större!)
Apornas Planet fick en dålig fortsättning i Bortom Apornas Planet och sedan en tv-serie som visats på svenska biografer, som några uselt ihopklippta "långfilmer", vill verkligen varna för dessa! Men första filmen är riktigt bra!
Charlton Heston har medverkat i flera dystopier, science fiction filmer som presenterar negativa, inhumana framtidsvärldar. Förutom Apornas Planet även The Omega Man och Soylent Green.
Den sista mannen eller The Omega Man (1971)
(En nyinspelning med Will Smith, The Last Man on Earth just nu aktuell på biograferna!) 
Soylent Green (1973), dystopi som inte ger åskådarna någon framtidstro.
Jordbävningen (1974).
En av flera katastroffilmer som lockade publik till biograferna (Skyskrapan brinner och SOS Poseidon var två andra i denna våg av katastrofer under några år på 70-talet).
Det fanns filmer som gjordes i 3D och så Jordbävningen, där skakningarna kunde kännas i biosalongen!
Minns mest att mina byxben fladdrade under tiden som skalven visades på filmen... vad jag vet har aldrig den tekniken använts igen?
President Bush bjöd på middag vid flera tillfällen...
Gav även Heston medalj!
Räkna med att nästa års Oscarsgala kommer att ha ett eget inslag kring Charlton Hestons filmgärning.
Hollywood har förlorat en filmstjärna, nu finns bara stjärnan på Hollywood Boulevard kvar.
Heston (till höger) medverkade i Touch of evil (1958, regi: Orson Welles, mannen till vänster)
En av Charlton Hestons bästa roller!
Charlton Heston blev 84 år gammal.
Bra sagt Stormare!
Verkar bra.
Nyhetsmorgon i Fyran intervjuade Peter Stormare
direktlänk
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.360505
Skulle gärna låta Stormare ta våra politiker i kragen...
Härlig intervju! Varm och öppen. Även ett par klipp från filmen.
still från VARG (Sonet Film) där Peter Stormare har huvudrollen.
Problem med nyckelord... å Monty Python
Det är en sak med bloggandet som tillhör "saker som är lite irriterande", vet inte om det går att fixa..?
Under ett inlägg går det att skriva in nyckelord. Fint och bra.
Nej, inte helt tillfredställande funktion.
Om jag skriver Hunter S Thompson så hänger detta inte ihop, det oroar mitt organisationssinne.
Inte bara oroar, det är frustrerande!
Då fladdrar Hunter iväg och kan placera sig mellan Glans och Vader? Vaa? Har jag en bugg på min blogg?
Jag vet att komikern heter Johan Glans, men om någon söker på det namnet, får man då alla Johan och till detta några Glans?
(För antalet som heter Johan måste vara betydligt större än träffar på Glans...ja det inbillar jag mig i alla fall.)
Jag har försökt få dem att stanna med citationstecken " " och med komma , men inget hjälper.
Om jag skriver ihop namn, som JohanGlans, fungerar det då eller missar den om någon söker på Glans?
Frågor, frågor!
Vem vet kanske någon som vet där ute i bloggvärlden?
Bill Murray besöker David Lettermans talkshow, för rätt många år sedan...
Bill Murray spelade Hunter B Thompson i en lite äldre film från tidigt 80-tal.
(Den filmen trodde inte filmbolaget i Sverige på, så den visades aldrig på bio, så kan det bli!)
Senare har "piraten" Johnny Depp spelat Thompson i filmatiseringen av "Fear and loathing in Las Vegas".
En smågalen film av den fantastiske animatören från Monty Python, senare spelfilmregissören Terry Gilliam.
Gilliam var rätt man för jobbet, men filmen blev ingen succé, kan hänga ihop med ämnet (hmm).
Terry Gilliam
Terry är en amerikan som blev känd bland britter, ja bland många för arbetet med BBC-serien Monty Pythons flygande cirkus, det var John Cleese som fixade jobb åt Terry på BBC, på bolagets animationsstudio.
Kan nämna att Terry Gilliam har sköna visioner, hans långfilmer är alltid häftiga och tankeväckande.
Spring och hyr en DVD, kanske De 12 apornas armé, den är riktigt bra med både Bruce Willis och Brad Pitt!
Nu senast var han aktuell med Bröderna Grimm, som kom för ett par år sedan.
Tar med ett skönt gammalt animationsklipp av, ja just denne Terry Gilliam. Bara att njuta av flyghistoria :-)
Filmstjärnor var bättre förr!
att filmstjärnorna var bättre förr.
Här ett fint exempel på hur det kunde se ut:
förstår att det fanns många män som gärna bytte ring med denna stjärna...
Snyggt foto kan man tycka...
Den hemliga attacheväskan
Se tidigare blogginlägg där jag babblar om Blade Runner, specialutgåvan.
Måste säga att ibland ansträngde sig leksakstillverkarna lite mer.
Den lilla plastdolken som syns på vänster bild kunde stickas in i själva väskan. Sedan tryckte man på en knapp vid handtaget, så sköts kniven ut. Det fanns en hel del "godsaker" inne i väskan, som synes. Vill minnas att det även fanns dolda utrymmen i väskan... där egna hemligheter kunde förvaras.
Snyft, där gick jag och sparade (förgäves) och säkert önskade jag väskan till födelsedag eller en julklapp, men aldrig blev jag lycklig ägare till den.
Hade jag blivit det så hade jag säkert tappat bort en massa delar eller bytt bort den mot något annat.
Många saker försvann den vägen, som byte. Sedan rensade mina föräldrar ut en massa lådor, utan att rådgöra med mig (samlaren). Det sved ont då, ja det svider nästan lite idag också. Men inget att göra åt. Kanske hittade någon prylarna, då blev någon glad i alla fall. Eller så hamnade allt i en sopstation! Då blev det kanske el till en liten glödlampa?
Kan ana mig till att en hel 007-väska från sent sextiotal säkert har ett ganska högt värde idag.
Det fanns väl ingen då som kunde ana att man idag fortfarande spelar in 007-filmer!
Ganska otroligt, när man ger det en tanke.
Undrar om alla James Bond filmerna har slagit något rekord, som längsta filmserie eller så?
En helt annan liten undring.
Varför kumperar ofta porslin och glas ihop med leksaker?
Ganska idiotiskt, eller smart rent affärsmässigt. En omöjlig glasvas ingen vill köpa kanske affärsägaren ställer nära leksaker alla vill ha. Då kanske ett barn råkar knuffa vasen i golvet, klirr så får försäkring eller föräldrar betala? Är det orsaken till denna mix av varor?
Här Bosse en trailer för Sleeper
Tänk att sova i hundratals år för att sedan vakna upp och jagas, låtsas vara robot med orgasmboll i händerna,
jagas ännu mera.
Detta ger kanske en aning om hur denna tidiga Woody Allen film är. Mycket Slapstickhumor!
Harpo och Groucho i spegelsketch
Bröderna Marx regerar, deras humor från 30- och 40-talet håller än!
Vad är "Göta kanal 2" mot "En galakväll på operan"?
Ibland går inte utvecklingen framåt!
På Kulturhuset öppnar i helgen en ny utställning kring Chaplins filmer,
ett annat bra exempel på odödlig kvalitéhumor.
Bra tänkt, Groucho Marx
Detta efter att ha läst Bosses inlägg om sina obesvarade frågor till internetleverantören Comhem.
http://bosse67.blogg.se/
En bok fylld med brev som Groucho skickat och brev han fått som föranlett nytt skrivet brev och så vidare.
Nils Petter Sundgren står för den utmärkta översättningen tillsammans med dåvarande frun Susanne och boken gavs ut på bokförlaget PAN/Norstedts.
Jag känner att jag vill visa på den utmärkta hjärna som snurrade där bakom pannbenet och de påmålade ögonbrynen och den målade mustaschen (senare år, efter filmerna, odlade Groucho en äkta mustasch, han dog hösten 1977).
Groucho var före sin tid, detta brev här under skickades 1954, långt innan forskare på allvar började tala om vad Groucho nämner i brevet!
till verkställande direktören för Chrysler Corporation 1 december 1954
Bäste Mr Colbert,
Min mamma sade alltid åt mig att gå direkt till toppen om jag hade något viktigt på hjärtat.
Varje år gör biltillverkarna kampanjer för fler och fler hästkrafter. Jag förstår att det är nödvändigt med en viss motorstyrka, men jag tror att det skulle vara mycket smartare om tyngdpunkten lades på säkerheten i stället för på ökade fartresurser. Kanske talar bilannonserna nästa år om "elegantare, snabbare och säkrare".
Jag tror också att Chrysler Corporation skulle kunna skaffa sig en enorm good will, särskilt i de större städerna där koloxidproblemet är särskilt allvarligt, om man satte på någon anordning som kunde hindra utsläppet av koloxiden på gatorna i städerna.
Varje morgon står det på tidningarnas förstasidor om människor som dör i bilolyckor. En stor del av dessa olyckor skulle kunna ha förhindrats om bilisterna hade haft ett rimligt mått av skydd i bilen. Den genomsnittlige bilföraren är en sittande fågel. Det finns ingenting som skyddar honom. Statistiken visar att han är mindre utsatt på slagfältet.
Era nya bilar ser fina ut, men sanningen är den att alla nya bilar ser fina ut, och jag är fast övertygad om att den första biltillverkare som lägger tonvikten på säkerheten i stället för på hastigheten kommer att få en mycket stark ställning på marknaden.
Med utmärkt högaktning
Groucho Marx
Historien avslöjar inte om Chrysler ändrade sin reklam följande år,
men säkerheten lät dröja på sig ännu några år på vägarna... bilbälten var under flera år ett tillval!
Som avslutning ett par foton på bröderna...
Uppifrån neråt är det Chico, Harpo (vars memoarer "Harpo speaks" är mycket underhållande läsning),
brevskrivande Groucho och nederst Zeppo, som efter några filmer blev manager/agent
(han sa sig vara trött på rollen som "lover boy")
inte riktigt alla (eller samma) bröder, annan ordning och betydligt yngre som "the Four Nightinggales"
Här syns Groucho, Harpo, Gummo och Lou Levy, de yngre bröderna Chico och Zeppo hade
ännu inte börjat spela med i de komiska enaktarna (fotot från 1909).
Brödernas mamma Minnie var ibland med i föreställningarna och som kuriosa kan nämnas att brödernas far inte sysslade med underhållning, utan hade ett skrädderi. Gummo valde också att släppa skådespeleriet i unga år,
så när de första filmerna kom (som byggde på gamla föreställningar) hade han bytt bana.
Sittande i en tidsmaskin vore en Vaudevillescen i New York, tidigt 1900-tal med just dessa
unga herrar på scen ännu ett gjutet tidsstopp! (se äldre inlägg där tidsresor förekommer...)
Doldisen Per Hallberg och bröderna Coen.
Karen Baker Landers och Per Hallberg fick var sin Oscar för ljudarbetet med The Bourne ultimatum.
Bara att ge Per Hallberg ett grattis! Jag hörde just att han vann en Oscar i natt.
Det var hans andra!
Jag har varit inne på ämnet i äldre inlägg, detta med ljudteknik och ljudeffekter.
Per Hallberg är en sådan ljudmagiker, som förhöjer upplevelsen av en filmberättelse.
Sin första Oscar fick han för arbetet med "Braveheart" med Mel Gibson i huvudrollen.
Denna gång var det hans arbete med "The Bourne ultimatum" som gav honom en Oscar till.
Ett vackert pris och nu har Per Hallberg två stycken!
För alla olika filmarbetare, som scenografi, mask, klippning mm är en Oscar bevis på gott arbete och en garanti för nya jobb. Så Per Hallberg, med 50-talet filmer bakom sig som ljudeffektman, kommer säkert att kunna fortsätta med sitt hantverk tills han går i pension. Två Oscar för gott utfört arbete, inte illa.
Hans namn hittas i eftertexterna till bland annat "American Gangster", "The Day After Tomorrow", alla tre Bourne-filmerna, "Gladiator", "Face/Off", "Heat" och dryga 40-talet till.
Så jag lyfter på hatten och säger grattis än en gång!
Så kan man ropa "Äntligen" som Gert Fylking...
Nattens stora Oscarsvinnare blev bröderna Joel och Ethan Coen.
Ethan och Joel mår säkert extra bra idag.
Deras nya film "No country for old men" kammade hem fyra statyetter.
De fick för bästa film och bästa regi, även manus efter förlaga. Slutligen för bästa manliga biroll, skådespelaren Javier Bardem, som spelar någon otäck mördare i filmen.
Javier Bardem tackar för sin Oscar och bild från filmen, med sitt speciella mördargevär
De fick en Oscar för "Fargo", där även Peter Stormare medverkade som klantig kidnappare.
Men nu blev det de två riktigt tunga Oscarstatyetterna!
"O Brother, where art thou?" tillhör mina personliga favoriter, men de flesta filmer Coenbröderna gjort är riktigt bra. Antar att det också gäller "No country for old men". Den står härmed på listan "måste se filmer"!
Natten är Oscars
TV 9 visar allt och det har redan börjat med "röda mattan". På nätet går det att hitta mycket skoj.
Här delar av ansikten på skådespelare och regissörer som vunnit en Oscar.
GISSA KÄNDISAR!
tror att nr 10 är Woody Allen och George Clooney är väl ettan...
vilka kan du namnge? Någon som klarar alla? Tävlingen var i någon amerikansk tidning...
Den engelska tidningen The Guardian har sammanställt några roliga små tabeller...
ålder har tydligen betydelse, äsch samma gamla vanliga åldersdiskriminering.
En annan tabell
Kan siffrorna ändras i natt?
Några exempel hur kvinnor sett ut där de går på röda mattan
I år har inte skådisarna haft så lång tid på sig att bestämma kläder, eftersom galan låg löst
till in i det längsta. Författarna avslutade strejken för bara dryga veckan sedan, men den stora
röda mattan liggar där, färdig för kändisar att beträda...
Indien som gör mest film i världen har inte lyckats få många Oscars, så de har gjort denna...
ja, vilka filmer och skådisar och regissörer som får priserna vill jag inte ens gissa, det blir
till att nattvaka och kolla in.
Ett pris tror jag att jag vågar gissa, årets tecknade film, lär bli
Bra tecknad och placerad i en fin stad, Paris!
Nu blir det tv-tittande, hi-ho!
Lustiga isljud och filmljud
Rasslande is på Mälarens vatten...
Nu i helgen var det isen på Mälaren som hade olika lustiga ljud.
Svårt att beskriva i ord, men det lät skojigt. Det såg rätt lustigt ut också, det lät sig bättre fångas (än ljudet).
Inget att gå ut på, men vackra isskärvor
Att spela in en del naturljud ute i levande livet är nästan omöjligt! Regn är ett sådant svårfångat ljud.
Regn kan låta på många olika sätt.
(Men spring ut i regnet med en bandspelare och försök spela in ljudet från regnet, regndropparna. Spela upp ljuden som fångats på bandet, det låter inte som det regn du själv hörde!? Besvikelsen kan bli ganska stor.)
Blåst utomhus är ofta bara till irritation för en ljudtekniker, intervjuare får sätta en tumvante eller annat skydd över själva mikrofonen för att undvika störningsljuden som blåsten ger.
Vindljud brukar inte heller vilja låta sig bli bra inspelade, de får skapas i studio, precis som regnljud.
Ute på Drottningholmsteatern finns flera naturljudsmaskiner, gamla och finurliga.
En spänd duk över en trä-cylinder/trumma som vevas runt skapar vindljud, ju snabbare vevande ju mer vinande vind.
En annan konstruktion skapar regnliknande ljud och så har vi åska med hjälp av en stor, tunn metallplåt som skakas, låter mycket likt åskknallar i fjärran. För publiken för flera hundra år sedan måste ljudeffekterna varit magiska! De är fortfarande ganska magiska, fantastiska.
Antar att de fortfarande har visningar av den gamla teatern, då brukar de bland annat visa upp dessa ljudmaskiner.
Fortfarande läggs mycket energi ner för att skapa bra ljudeffekter till radioteater, filmer, teaterföreställningar mm. På Sveriges radio har de ett stort arkiv med effektljud och för hemmafilmarna finns otaliga effektskivor med allt från gräshoppor till jetflygplan och explosioner.
Harry (Gene Hackman) letar ljud
En favoritfilm i ämnet ljud är "Avlyssningen" med Gene Hackman (regi: Francis Ford Coppola) som spelar ljudteknikern Harry Caul som är duktig på att spionera/smyglyssna på folk. I sin studio har han olika apparater som kan filtrera och leta fram specifika ljud ur t ex en bullrande gatumiljö.
Jack Terry (John Travolta) letar fakta kring olyckan
En helt annan film, men i samma ämne, är "Blow Out" av Brian De Palma. Här spelar John Travolta huvudrollen som en ljudkille som skapar effektljud till skräckfilmer. Han lägger på extra skrik, knarrande golvplankor mm för att ge publiken mer skräckupplevelse. När han är ute på jakt efter nya ljud en kväll råkar han fånga in en bilolycka med bandspelaren. Han räddar en kvinna ur bilvraket och börjar undersöka själva bilolyckan, med hjälp av ljudet han spelat in. Som vanligt en välgjord thriller av De Palma som har klara kopplingar till den betydligt äldre filmen "Blow-Up", men då är det en modefotograf och en uppförstorad bild från en park som historien kretsar kring.
Läs gärna mer om Blow Out och alla andra Brian De Palma filmerna
http://www.briandepalma.net/blowout/blwt.htm
I Woody Allens "Radio Days" visas en del tricks upp, detta att skapa ljud. En ljudeffektman i studion där skådespelare gestaltar en radioteater har fullt upp med att sätta olika effektljud som passar i pjäsen. För övrigt en härlig hyllningsfilm till just radioteater och en varm berättelse kring Allens egen uppväxt.
Det finns fler filmer med ljudtema, men de nämnda ovan är ganska lätta att få tag i.
Kan nämna en annan Coppolafilm som har fantastiskt ljud. Vietnamfilmen "Apocalypse Now" är välgjord och ljudet helt makalöst. Redan i inledningen finns en fin scen där en takfläkt går över i rotorbladen på en helikopter, både ljudmässigt och bildmässigt.
Ett återkommande problem i svenska filmer är att ljudet ofta är dåligt. Ta gamla komedin "Göta kanal" där båtmotorljuden gör det nästan omöjligt att höra vad skådespelarna säger! Med tanke på ämnet på hela filmen är detta ett allvarligt problem. Många scener förstörs av de mullrande båtmotorerna. Hade det varit en amerikansk film, så hade filmmakarna etablerat båtmotorerna för att sedan sänka ljudnivån och höja dialogen, så att den hörs bra. Så gjorde filmmakarna inte i Göta kanal (ändå aningen bättre ljud i den nyare tvåan).
Samma problem, att dialogen drunknar i andra ljud, hände i några scener i förra veckans Wallanderfilm i Fyran, "Byfånen". Filmen var, som kriminaldrama, ganska underhållande. Trist att filmteamet då inte lägger mer energi på ljudet, ofta bara ett direktljud, kanske med lite thrillerskapande musik i bakgrunden.
Ljudet är en viktig sak, ofta räcker det inte med de verkliga ljud som finns i scenen. Kanske ger en pålagd tickande klocka i bakgrunden mer spänningseffekt än en snutt småtrist filmmusik?
Över lag använder amerikanska filmer en rätt stor del av budgeten till filmljudet. I filmerna etableras olika miljöljud som sedan mixas ner, för att inte störa dialog eller andra viktiga ljud.
Enskilda scener kan ha en massa olika ljudspår som mixas in och ut under scenens gång.
två av Warners många kortfilmsfigurer
Tror inte att Disney's och andra tecknarstudios hade lyckats lika bra, om de inte lagt ner mycket tid och arbete på ljudet. Visst, kortfilmerna är fint tecknade, med mästerliga manus, men utan omsorgsfullt valda röster, följsam musik och lustiga ljudeffekter skulle de bli betydligt tråkigare.
Får återkomma till detta ämne, filmljud, en annan gång...
Illustratörerna Per Åhlin och Hans Arnold. SF dödar hemsida!
Ode hyllar Per Åhlin med ett fint bokomslag på nyare inlägg.
Själv kommer jag att tänka på hans fria tolkning av "Stormen" av Shakespeare,
den tecknade långfilmen "Resan till Melonia".
(Noterar att det var Sandrews som distribuerade filmen, med tanke på SF längre ner.)
Innehåller otaliga häftiga, snygga scener och en skön historia.
PennFilm använder hederlig "cell-animation" när den är som bäst.
Finns att hyra, se den!
När Andreas var mindre tyckte han mycket om den.
Jag gillar den skarpt, såg att han hämtat inspiration även från Jules Vernes "Maskinön".
Karl-Bertil Jonsson i egen hög person
Där "Kalle Anka & hans vänner" förlorat mig som tittare på senare år,
har Tage Danielssons berättelse "Karl-Bertil Jonssons julafton" tagit över rollen som tradition.
Den vill jag se varje julafton!
Fin musik av Gunnar Svensson, bra läst av Tage själv och mustigt berättad.
En härlig scen (av flera) är när pappa Tyko somnat framför tv:n och väcks bryskt av julottan.
Som i så mycket annat gällande Hasse & Tages filmproduktion är det Per Åhlins studio PennFilm som tecknat.
Även de gulliga små berättelserna om Alfons har passerat Per Åhlins penna för att bli kortfilmer.
Alfons berättare Björn Gustafsson tillför mycket i filmerna.
En annan härlig illustratör är Hans Arnold, värd att få ett eget blogginlägg!
I herrtidningen Lektyr fick jag för mig at han illustrerade rysare,
bilder som ofta var välfyllda, snyggt komponerade.
Fast på en hemsida påstår de att han illustrerade rysare i tidningen Vecko-Revyn.
Tror bestämt det var i gamla Lektyr (vi talar 70-tal, när de nakna damerna ofta hade trosor på sig).
Kan någon läsare ge mig ett svar, Lektyr eller Vecko-Revyn?
ett snyggt skivomslag från herr Arnold
En skojig tidning (kortvarig), smart kommenterande omslag av Hans Arnold
Kolla in utgivningsåret, så blir framsidebilden tydligare...
Ja, det blev en del Arnold också...
så över till tråkiga nyheter
Så trist! SF har tvingat Biotider att slå igen.
Min son Andreas, som älskar film, har ofta hoppat in på Biotider och kollat på trailers.
Han har sedan letat sig vidare och skaffa mer information om filmen,
de flesta filmerna har ju idag egna hemsidor.
En bra startsida är nu snart borta!
http://www.biotider.se/?name=786
Fortfarande går det att hitta en del på Biotider
http://www.biotider.se/i.php
men det är klart nerbantat.
En ambitiös hemsida, för filmälskare, som "megaglufsen" SF inte verkar gilla.
Kan ju börja fråga sig om SF fortfarande gillar film?
Biograf efter biograf stänger i stan. Nu ska Draken vid Fridhemsplan byggas om till
en minigalleria. Hoppas att den vackra neonskylten får leva vidare, även om själva biografen
nu definitivt försvinner.
För många år sedan såg jag Graham Parker live på Draken. En härlig konsert, bland flera hade
han med sig Carlos Alomar (jobbade med Bowie på flera skivor) på sologitarr.
Ett annat Drakenminne var en visning av Gudfadern (flera år efter premiären), där de flesta i salongen var väl bekanta med historien.
Nästan som filmvisningar på Filmnämnden, KTH:s egen filmklubb. Där satt studenter och sa repliker i kör.
Skype i snygg förpackning
http://www.c-kn.de/themen/sonstiges/
Skrollar ner på sidan och hittar en film som visar en härlig grabbdrömspryl,
en liten R2D2 som är webkamera och mycket mer.
Att sedan remotekontrollen ser ut som ett lasersvärd gör ju inte saken sämre.
En dröm!
Antar att priset ger mig hicka...
men skoj att se.
Undrar om den har börjat massproducerats, eller bara finns i några exclusiva exemplar?
Fantasieggande nyhet
Så var det dags igen. Ta en titt på denna bild, vad är det?
Bilden är tagen av Mars Explorer Spirit, ett radiostyrt fordon som NASA skickade upp till Mars för fyra år sedan.
Hmm
Tycker det ser ut som en bild från Luke Skywalkers hemplanet Tatooine och en typisk Sand People, vilket onekligen var ett passande namn för figurerna i filmen och också bör kunna passa för Marsinvånare.
Att Mars skulle bebos av levande varelser idag? Nää, tror inte det.
Tydligen dags för NASA att söka nya bidrag till det kostsamma rymdfarandet.
Lite lustigt, bloggade för några dagar sen om "Capricorn One" som finns att se gratis via Google...
Men ta istället en titt på denna bild
Andromedagalaxen. Ligger en bit bort i universum...
Varje liten prick är en stjärna, dvs en sol med ett planetsystem som snurrar runt solen.
Jag är böjd att tro (dags för sannolikheten) att det på någon/några planeter runt någon/några sol/solar bör finnas liv.
Om det inte finns på denna närliggande (synnerligen svårnådd med all tänkbar teknik idag) galax, ja då finns det rätt många galaxer att undersöka.
Hur detta liv ser ut? Ingen aning, kanske inte alls likt något liv som kan hittas på vår egen planet Tellus.
Att en granne i vårt eget solsystem, Mars skulle bebos av marsianer är mindre troligt.
Men dit kan NASA nå, med lite fräscha pengar som kan bygga nya rymdfarkoster som sedan kan leta vidare efter dessa fotograferade "Sandfolk".
Men målet med artiklarna i flera dagstidningar idag var väl mest att ge folk ett skojigt samtalsämne?
Guldbaggevinnare
Igår delades 2007 års Guldbaggar ut och många priser hamnade i favoriternas händer.
Roy Andersson fick tre.
Jag gillade hans egen kommentar om manuspriset. En liten knäpp på näsan åt juryn!
Det var uppenbarligen det pris som Roy själv inte riktigt tyckte han var värd.
Ytterligare en knäpp fick Kulturministern där hon satt bredvid sin make på Cirkus, när han talade om att stöd behövs till kommande kulturarv.
Roy skötte sina tal mycket snyggt, påpassligt utnyttjande sin tackminut på scen.
även Gösta Ekman har gjort barntv...
Gösta Ekman var klart rörd och blev lite ostrukturerad när han stod på scen med sitt pris.
Hans tack för alla berättelser och samtal han fått, medan han väntat vid olika filminspelningar, det var fint.
Slutligen, "Bästa manliga huvudroll" gick till Michael Segerström i filmen "Darling".
Grattis!
Äntligen får Segerström ett påtagligt bevis på den uppskattning han så väl är värd.
Många år har han slitit med föreställningar på "Boulevardteatern" på Götgatan.
Han har gjort den underbara serien för barn-tv, "På kurs med Kurt".
Tror att alla som sett om så bara ett avsnitt av serien med Kurts försök att hålla kurser för att på så sätt få pengar till inköp av sin drömbåt håller med om att Michael Segerström är fantastisk som Kurt.
Den rollen är inte så olikt den positiva person han gör i "Darling"...
annan vinkel på priset!
"Arn" har jag inte sett. Tror jag struntar i biografversionen och väntar in TV4:s sändning, även om den dröjer.
Att den skulle få publikpriset var ganska väntat.
Undrar om SF snart kan pusta ut, publiksiffrorna går mot miljonen...
Spielbergs första Duellen kan ses gratis!
Inte bara Capricorn One går att kolla in helt fritt på nätet,
även Steven Spielbergs första tv-film, "Duellen" finns där att avnjuta.
http://video.google.com/videoplay?docid=5370479393460637420
Tackar och bockar för vänligheten Google!
De två duellanterna...
En rak berättelse om en affärsman som ska ta en längre bilresa och får problem på vägen.
Väl värd en titt!
När den kom 1971 (oj vad tiden går) så blev det biograffilm här i Sverige.
Det hände rätt ofta förr. Amerikanska tv-filmer visades på biograferna i vårt land...
Det fungerar inte numera. Istället är det en hel del amerikanska biofilmer som släpps direkt på DVD här.
Så kan det gå.
Hur som helst, det finns redan i denna tv-film tydliga tecken på Spielbergs talang. Snygga åkningar och
oväntat bra skådespel av Dennis Weaver (en gång polishjälte i svensk tv i serien "McCloud", någon som minns den deckaren?).
Notera att den bruna kostymen följde med från film till tv-serie!
Det är väl allmän kunskap att McCloud är en fortsättning på Clint Eastwoods rolltyp i "Coogans bluff".
Dennis Weaver var utöver "McCloud" även med i westernserien "Gunsmoke".
I den westernserien dök Burt Reynolds regelbundet upp i en roll.
Clint Eastwood valde en annan westernserie "Rawhide" som han var med i rätt länge.
Det var temat från Rawhide som Blues Brothers får spela om och om igen när de får en spelning på en country & western bar av misstag. Rawhide är den enda countrylåt de kan spela...
Clint Eastwood sjöng inte ledmotivet (se slutet av inlägget) men han sjöng senare i filmen "Guldrushens glada dagar" där även Lee Marvin sjöng låten "Wandering Star" som blev en hit här i landet. Sedare har Clint Eastwood ställt sig framför mikrofonen flera gånger, verkar föredra countymusik.
Sergio Leone såg Eastwood i tv-serien och valde honom att spela huvudrollen som "mannen utan namn" i en "spagettiwestern" För en handfull dollar (A Fistfull of Dollars) och så började "Clintans" stjärna stiga.
För en handfull dollar bygger på japanen Kurosawas "Yojimbo". Flera japanska samurajfilmer fick vara underlag för westernfilmer.
Leones tre westernfilmer med Eastwood är bland de bästa westerns som gjorts. Till detta bidrog Ennio Morricones musik säkert en del.
Westernserien "Deadwood" har varit härlig att se på, ännu en bra HBO-serie!
Kom på en rolig sak.
Några år efter Speilbergs tv-film dök "Hulken" upp som tv-serie (visad flera gånger i svensk tv).
Det finns ett avsnitt där klipp från "Duellen" används, vilket syns rätt tydligt. Weaver är ensam i sin bil, medan Hulken har en kvinna med i bilen. Det syns (av förklarliga skäl) bara en person i den röda bilen som kör fort på vägen i Hulken avsnittet.
ja så här kan jag hålla på...
Måste sluta i tid, så jag slutar med Rawhide-texten, sjung med alla western/countryälskare!
Blues Brothers version är inte dum alls (hela filmen är underbar!)
Rawhide temat skrevs av Ned Washington och Dimitri Tiomkin
sjöng låten gjorde Frankie Laine
Rollin', rollin', rollin'
Rollin', rollin', rollin'
Rollin', rollin', rollin'
Rollin', rollin', rollin'
Rawhide!
Rollin', rollin', rollin'
Though the streams are swollen
Keep them doggies rollin'
Rawhide
Rain and wind and weather
Hellbent for leather
Wishin' my gal was by my side
All the things I'm missin'
Good vittals, love and kissin'
Are waiting at the end of my ride
CHORUS
Move 'em on,
head 'em up
Head 'em up,
move 'em on
Move 'em on,
head 'em up
Rawhide
Count 'em out,
ride 'em in
Ride 'em in,
count 'em out
Count 'em out,
ride 'em in
Rawhide
Keep movin', movin', movin'
Though they're disapprovin'
Keep them doggies movin'
Rawhide
Don't try to understand 'em
Just rope 'em, pull and brand 'em
Soon we'll be living high and wide
My hearts calculatin'
My true love will be waitin'
Be waitin' at the end of my ride
Hyaa!
CHORUS
Rollin', rollin', rollin'
Rollin', rollin', rollin'
Hyaa!
Rollin', rollin', rollin'
Rollin', rollin', rollin'
Hyaa!
Rawhide!
Rawhide!
Dags för europeiska tv-serier nu?
Läste om en intressant bieffekt på den nu pågående manusskrivarstrejken i Hollywood.
Våra tv-kanaler har snart inga nya avsnitt av olika amerikanska tv-serier att visa
(gäller främst Trean, TV4 och Femman, men också SVT).
Stora galor verkar få ställa in. Golden Globe har redan (inte) varit och snart är Oscarsgalan i farozonen. (Det senare vore lite synd, och får en säkert stor effekt, inte bara på filmers framgångar. Oscars är ju modedesigners uppvisningsplats och så mycket annat än "bara film".) Så rent logiskt bör film- och tvbolagen bli överens med manusförfattarna rätt snart, galan är 24 februari det är bara dryga månaden dit.
Hur som helst, så kan strejken snart bli ett större bekymmer, för tv-tittare i Sverige.
Någon uppköpare uttalade sig för ett par dagar sedan och sa, att vi får väl börja leta bland tyska och franska serier, eller visa repriser och gamla serier.
Snälla rara uppköpare på olika kanaler, sök mer lokalt, ekologiskt är det ju också!
Det där med gamla serier låter inte så intressant, skippa det!
Det visas redan en massa repriser, det räcker gott...
Våga satsa på serier från vad som kallades "c-språk" i skolorna.
Fransmän, tyskar, italienare och spanjorer, de gör ju en massa tv själva, men det är otroligt lite som når oss. Jag har mycket svårt att tro att de bara gör skräp, att inget är värt sändning i våra kanaler.
Visst, spanjorer älskar att spela och verkar fylla många sändningstimmar med olika tävlings- och spelprogram (inte så kul för svenskar utan egen del av spansk lott). Jodå, det var från Italien som "Tutti Frutti" kom, som Trean gjorde i svensk version (ett otroligt bottennapp, svårt att sjunka djupare).
Säkert görs det bra drama, intressanta dokumentärer och troligen också en del bra thrillers och deckare.
Tänk på folkbildningen! Låt oss svenskar snappa upp några tyska fraser, bra att ha inför EM i fotboll i sommar. (Under fotbolls-EM kan både tyska och franska och till och med italienska vara gångbart!)
Låt oss få se lite spanska dramer så kan vi uttrycka oss bättre på nästa solsemester på Mallorca när vi ska beställa mat eller bara fråga efter vägen.
Det vore bra för oss att få höra dessa EU-språk istället för den bräkiga amerikanskan vi så ofta får ta del av, engelska är väl bra, men varför inte mer franskt eller spanskt?
bara ett par bra europeiska serieexempel...
Ta "Bläckfisken" om italienska maffian (en tittarsuccé för SVT, bara det..!) och ta den underbara "Rex" från Wien, där hjälten är en snäll schäferhund!? Eller tyska "Tatort" som har visats för en del år sedan, men vad jag vet så görs polisserien fortfarande?!
Jag minns en tjeckisk serie om någon brummande poliskommissarie som löste mord i Prag.
Den kanske inte var så bra, men jag har för mig att det var mustiga, härliga typer i serien och att många gillade den då, det var väl tidigt 70-tal..?
Hur det nu än var med det som redan visats...
Ni olika uppköpare på tv-kanalerna, ansträng er lite,
börja jobba för pengarna och leta aktivt ute i Europa!
en dansk underhållande polisserie som vi kanske får se mer av...?
Vore skoj med annat än amerikanska serier,
fyran har ju kört lite danska polisserier och SVT ett par norska thrillerserier
Jag vill veta vad "upp med händerna" heter på tyska... kan kanske behövas.Så fram med mer tv-program och serier från våra "kompisar" i Europa!
Funderingar kring ny teknik och elallergikerna
Sitter i köket och funderar över teknik och utveckling och minns elallergikerna.
Det finns mycket som utvecklats och det fort, ibland. Vissa saker dyker upp och finns i vårt medvetande under en tid för att sedan dö ut fullkomligt.
Vem kunde ana på 60-talet att i princip alla skulle springa runt med en egen telefon i fickan 40 år senare? En telefon som samtidigt är en kamera och en liten minidator och en fiffig jukebox.
Då på det glada 60-talet stoppade jag in en tioöring i springan på den gröna telefonautomaten och ringde hem och berätta att allt var bra. Tillgången på telefonhytter var god i stan och själv hade jag några favoritplatser. Det var sällan telefonen var trasig på den tiden.
(Ingen hade börjat "sabba" ännu, de flesta var snälla mot saker som inte var deras egna, en olåst cykel fick stå kvar tills ägaren själv kom och cyklade iväg.)
Så sent som 1979-80 fanns en grön automat ute på Gärdet, i Filmhuset utanför toaletterna, där det räckte med att stoppa in en tio-öring för att ringa!
Vet inte hur det kom sig att den var kvar, ute på stan hade priset gått upp, tror det var 25 öre eller kanske rent av 50 öre som krävdes för att börja ringa. Ute på stan fanns ingen liten tioöringsspringa kvar i automaterna...
Sedan gick det utför för telefonautomaterna, de var trasiga på olika sätt. Vanligast åverkar var att lur och/eller sladd saknades. Ibland blev de lagade, men det hände också att Televerket helt sonika tog bort hela hytten. Mynttelefoner blev korttelefoner och idag är det svårt att hitta en telefon. Att batteriet tar slut är en smärre katastrof...
Med tanke på vandaliseringen, undrar om det sitter någon person och stirrar på tusentalet telefonlurar i ett rum. En klart dålig samlarvurm, kanske är det en elallegiker som sitter där i stearinljusskenet och mår gott, känner sig nöjd med sin gärning..?
Vad hände med dessa människor?
Elallergi är inte "inne" längre.
Bor alla dessa allergiker ute i skogarna, långt från elkablar? Har de alla fått förtidspension?
Eller har läkemedelsindustrin lyckats hitta någon medicin som botar alla elallergikerna?
Frågor, frågor...
Minns "Familjen Jetson", en härlig tecknad serie som visades i vår då enda tv-kanal, där körde inte bilar på marken utan flög runt på "motorvägar i luften". Samma vision förekommer i en del filmer, som "Femte elementet" där hjälten flyger runt och kör taxi (en roll som passar Bruce Willis) eller den underbara "Blade Runner" där bilarna flyger, men också kan rulla fram på vägarna precis som förr (läs NU!). Harrison Ford i huvudrollen som återinkallad robotdödaren Deckard, både butter och effektiv i sitt jobb. 
en scen från filmen Blade Runner, där Deckard jagar en humanoid
"Blade Runner" är mästerligt regisserad av Ridley Scott och teamet som skapat miljöerna, scenografin har verkligen fått fram en dystopi som i alla fall jag köper till hull och hår. Här talar vi om en film som lätt placerar sig på min topp femton lista (bra filmer finns det rätt många, så en topp tio är i minsta laget). I filmen finns telefonhytter med bildtelefoner och i en annan scen styr deckaren runt i en bild och kan kika runt hörn. Filmen har också ett helt underbart soundtrack av Vangelis!
nästan hela besättningen på Nostromo samlade...
Ridley Scott stod också bakom regin till första "Alien" filmen. Precis som i fallet BR så var Alien en makalös filmupplevelse! Skräck i rymden, med ett monster som hade flera stadier i sin utveckling och som kändes trovärdigt, på något konstigt sätt...
Före Alien var det alltid rent och snyggt i rymdfilmerna (ta bara Kubricks "2001", jag måste nästan ha på solglasögon för att se den filmen). 
Allt i Alien var skitigt, det var väl använda miljöer, det kändes riktigt. Alien är en annan bra science fiction film.
Jag har alltid varit svag för science fiction. Skolbiblioteket på Åsö gymnasium hade många bra sci-fi böcker, jag lånade och läste de flesta. Senare var jag med i Sam J Lundvalls bokklubb (har några böcker skrivna av honom själv och rätt många från hans förlag) under några år.
Vet inte riktigt hur det ser ut bland sci-fi utgivningen idag. Jag blev less när det började dyka upp en massa fantasyböcker, det var för flummigt för mig...
Sagan om ringen är en av få jag läst och gillat. Filmerna var sömnpiller, nej tack!
Det är bara de tre första "Star Wars" filmerna (alltså del IV-VI) som är riktigt bra. Kanske kan jag också acceptera "Dune" men det är mest för att David Lynch stod för regin.
Sagan om ringen-böckerna var verkligen sagor för vuxna, med härliga partier där de satt runt lägereldar och sjöng för varandra. Hela magin dödades brutalt i filmerna, visst fanns det snygga animationer och miljöer (från Nya Zeeland) i filmerna, men rätt tomt innanför det glättiga skalet. Saknar verkligen lägereldarna!
Men jag undrar fortfarande varför den tekniska utvecklingen, med en stor samling duktiga forskare och tekniker, ännu inte fått fram flygande bilar.
Inom många områden sker utvecklingen fort och nästan ständigt.
Som datorutvecklingen... när jag satt vid min första Mac, då program rymdes på en diskett eller två och hårddisken kanske var på ett par hundra megabits. Där framför det svartvita skärmen kunde jag inte ana utvecklingen. Den egna hemmadatorn kunde göra så mycket, det kändes bra redan då. Numera är datorers hastighet och minneskapacitet otrolig, programmen kan göra en massa (som att i princip dödat tryckeribranschen...) och utvecklingen fortsätter...
Men inga flygande bilar, annat än i någon James Bond film och det gills inte riktigt (även om det gick att flyga med den bil "mannen med tre bröstvårtor", Scaramanga (Christopher Lee) styr och flyr från Bond i en scen ur "Mannen med den gyllene pistolen").
ser svårt ut att köra in i en biltvätt...
Vet inte om den självkörande bilen som just visats upp på någon bilmässa kan få ner olyckstalet på vägarna. Tyvärr måste den utvecklas i tiotalet år till säger utvecklarna, och fortfarande kan den inte flyga... Vad händer om det uppstår tekniskt fel på den självkörande bilen, medan du kanske just är involverad i avancerad petting i baksätet? Lite av samma öde som drabbade Garp (i både boken och filmen), och då styrde han ändå själv.
Som ung led jag av sommarförkylningar. Det var jobbigt att vara täppt i näsan, när det var varmt och skönt. Det dröjde innan min sommarförkylning fick sin förklaring, allergi mot bland annat klöver. Mina föräldrar tänkte inte i allergibanorna, även om min egen far har en period under sensommaren när han nyser mycket.
Tack för kaffet, där andra njöt och sniffade över en nyklippt gräsmatta och tyckte att det luktade gott, ryggade jag tillbaka och fick rinnande ögon och näsa. Nyklippt gräs var en otäck doft och även om allergin är borta idag, så blir jag försiktig när det luktar gräs (klöver).
På Götgatsbacken fanns en doktor som gav mig dundertabletter. Medicinen tog jag under ett par somrar och sedan var gräsallergin borta. Ögon, näsa, hals doktorns mottagning var lustig. In i ett ganska "sunkigt hus", upp ett par trappor, det luktade potatiskällare i trapphuset och så in i ett dåligt upplyst väntrum. Väl insuttna tygfåtöljer och i princip ingen lektyr att fördriva väntan med. Doktorn pysslade tydligen med en annan del av kroppen också.
I väntrummet satt några kvinnor vars kläder inte dolde så mycket. Två herrar som också satt där i väntrummet gjorde allt de kunde för att inte synas. När jag lade ihop de lättklädda damerna med de nervösa herrarna så förstod jag vad de skulle kolla, ingen näsa eller hals där inte!
Men doktorn botade min sommarförkylning, så säkert gjorde han underverk även med de andra i väntrummet...
Medan jag intog medicinen skulle jag undvika direkt solljus. Jippie, två somrar där jag gick runt likblek medan stans befolkning i övrigt blev bruna som pepparkakor.
Det här var så pass länge sedan, då tidningarna ännu inte var fulla med varningar för solbadande och hudcancer.
Jag syndade någon gång och blev illröd efter en kort stund i solen. Så det var verkligen no, no.
Så här efteråt undrar jag vad som fanns i de där pillerburkarna? Medan jag blev botad från allergin, vad fick jag istället för dolda biverkningar och begynnande åkommor?
Tur att hypokondri inte tillhör mina starkaste sidor... (pinsam tystnad)
Men vart tog de flygande bilarna vägen, nu när den som har råd med det, snart kan ta en semesterresa ut i rymden?
Semestersabotören och varseblivningshumor
Ett återkommande knep bland filmkomiker är att få något att se ut som något annat, att lura oss till skratt genom att lura oss. Ändra perspektiv på det hela. (Ja, som exempel finns tärningarna på ett annat blogginlägg.)
En mästare på varseblivningsskämt var Jacques Tati.
Under helgerna visade SVT flera av Chaplins långfilmer (tack för det) och den helt underbara "Semestersabotören" av belgaren Jacques Tati, en film som kryllar av både visuella skämt och en del fina ljudliga skämt också (som svängdörren in till restaurangen, boing boing). 
Herr Hulot med hatt och pipa
En scen som har otroligt fin tajming är när Mr Hulot råkat tända på balfyrverkeriet mitt i natten. Efter några smällar och fyrverkerier har hela pensionatet vaknat och en raket sticker iväg rakt mot pensionatet. En herre öppnar fönstret för att kolla vad som sker och precis när han stänger fönstret igen flyger en raket in i rummet. Fönstret stängs och efter en kort stund ser vi ett skarpt ljussken och hör en smäll.
Genialt!
Jag älskar den scenen och skrattar hysteriskt varje gång. Underbar tajming! Fantasien fyller i katastrofen i rummet.
Semestersabotören har som vanligt med sin ständiga figur Mr Hulot i händelsernas centrum. Genom sin filmproduktion stod alltid dialogen tillbaka för handlingen, eller de små detaljerna i de olika tablåerna. För även om filmerna har en historia så finns det ofta tydliga större block, avsnitt i filmerna där han noggrant redovisar i princip allt som finns där och alla personers små egenheter, som en teatertablå.
Mr Hulots entre på pensionatet
"Semestersabotören" har flera sådana tablåer, pensionatfoajen där de boende samlas på kvällarna för samkväm som redan tidigt i filmen visas upp (med många små komiska scener, som fiskespöt som piskar andra boende) och matsalen, där kanske framförallt personalen visar upp alla sina sidor. I övrigt visas nästan inget av pensionatet utan det är stranden, tennisbanan och en misslyckad utflykt som är den övriga komiska spelbanan.
En lång sekvens är den precis öppnade restaurangen i "Playtime", med bland annat den underbara "reservdels-servitören" ute på balkongen. Även här är Tati extremt noggrann och redovisar i princip allt som går att berätta om detta fuskbygge och vad som sker både i restaurangdelen och ute i köket. Fullt med underbara små komiska ögonblick, det blir nästan övermäktigt...
Det är mästerligt, men med Tatis nogrannhet blev filmen "Playtime" en mycket dyr historia, där Tati själv fick stoppa in pengar för att kunna slutföra produktionen... och den brände honom bland de franska producenterna. Så det tog tid att hitta någon ny producent inför nästa film, som var "Traffic".
ömsint scen i "Min onkel" där Hulot upptäcker att grannens flicka just håller på att bli en kvinna, åren går.
Tati var extrem pedant ner till minsta detaljerna i sina filmer. Scener togs om och togs om och varje film hade lång inspelningsperiod och en ännu längre efterproduktion, där Tati tillbringade otaliga timmar i klipprummet.
Vilket är ganska lätt att förstå, med hundratals omtagningar av varje scen var det nog svårt att bara välja en av varje och att sedan klippa ihop det och få en bra tajming, ljudpåläggning.
Många scener filmades stumt (samma inspelningsprincip som italienarna använt sig av, eftersynka ljud och dialog, fast i Tatis filmer var det inte så mycket dialog).
Denna noggrannhet gjorde att filmbudgetar sprack och att Tati till slut fick problem att hitta producenter. Han var i planeringen av filmen "Confusion" redan under "Parade" och fortsatte planera till sin död.
Redan som revyartist lärde han sig och utnyttjade kroppsrörelser för att få skratt. Lite som mimare, bland annat turnerade han runt i mellaneuropa med ett nummer där han gestaltade en fotbollsmålvakt. Flera av hans gamla nummer finns med i den svenskproducerade och på Cirkus på Djurgården inspelade "Parade".
Tati som Mr Hulot utanför det konstiga hus han bor i gamla stan (ur filmen "Min onkel")
Men det är nog just "Semestersabotören" och den därpå följande "Min onkel" (och kanske också "Playtime", men det är tveksamt) som är Jacques Tatis mästerverk.
I "Min onkel" finns många fina scener, idag kan tempot kanske uppfattas som lite segt, men håll ut. Det lugna tempot är en del av filmens charm, som växer genom hela filmen. Den fina kontakten mellan generationer och även hur en far och son hittar varandra till slut, tack vare Hulot. "Min onkel" har många scener både i gamla stan och i hypermoderna villan som är magiska.
Bara ett litet exempel från filmen.
En liten kort komisk scen är när Hulot ska hämta ett glas i det hypermoderna köket. Han får krångla en del innan han lyckas få upp skåpet. Då trillar en runt tillbringare ut och studsar i golvet, utan att gå sönder. Hulot ler och studsar plasttillbringaren igen i golvet. Så tar han ett glas och slänger ner det i golvet (övertygad om att det också ska studsa) där det kraschar, klirr. En härlig scen!
Såg just på nätet att Tatis första film finns på DVD med färglagd kopia. Hur mycket färg vet jag inte, men jag blir sugen att skaffa den och kolla.
Från början filmades "Fest i byn" i något slags ny färgfilm, som vid framkallningen visade sig bli konstig, så den fick kopieras som vanlig svart/vit film. Tati själv färglade några kopior för hand inför premiären, filmruta för filmruta. Men då var det bara några vimplar och andra små detaljer som han färgla. Men bara med den extrema arbetsinsatsen förstår man hur pedantisk Jacques Tati var... allt skulle bli rätt.
Behöver jag säga att jag älskar film... speciellt komedier.
Att få skratta tillsammans med andra är underbart!
Det sägs ju att "ett skratt förlänger livet", så undermedvetet försöker jag nog bara lura döden.
en annan gång dyker jag ner i dessa bröders galna filmer...
