Körsbär i likör.
Nämnde något om en fynd i ett annat inlägg. Ja, fynd och fynd är kanske fel uttryck när jag tänker efter. Svärmor behöver rensa bland diverse gammalt. Det blir gärna att det samlas både ett och annat. Gamla torra gummisnoddar fanns det i den ask som du ser på fotona här under.
Kikar in i vårt "arbetsrum" och inser att jag skulle kunna rensa lite själv. Fast där finns knappast ett lika historiskt askfynd. Har någon chokladkartong med lite olika använda stämplade frimärken i. Men hur som helst, tillbaka till "fyndet"..
Aladdin tillhör långkörarna i Marabous utbud. Det är väl nästan bara den vanliga mjölkchokladkakan som funnits längre. En ganska typisk (fantasilös) "i brist på annat att ge"-present är en chokladpralinask eller hur? Krävs ingen större tankeverksamhet att köpa en chokladask på väg till de som bjuder. För en del år sedan var det en vanlig julgåva från företag, för att visa uppskattning så där inför julhelgen. Undrar varför de där julpresenterna har minskat?
Vi har kunnat datera asken till tidigt 60-tal. Betydligt mindre ask på den tiden. Även mängden choklad var mindre. Har vi blivit glupskare med åren?
Det som förvånade mig var utbudet av praliner.
Vad innehöll en ask Aladdin på 60-talet? 
Vem gillar körsbär i likör? Brukar inte den pralinen bli kvar mot slutet, när de goda tagit slut? Den fanns redan för femtiotalet år sedan! Så någon måste gilla körsbär i likör...
Aladdin, sådan där bjudchoklad. Med min ganska stränga uppfostran var det närmast en skräckupplevelse att bli erbjuden en pralinbit på någon släktmiddag eller liknande tillställning. Vilken bit skulle jag ta? Var där bara äckliga praliner, som körsbär i likör, kvar i asken? Vågade jag ta en sådan där god och smaskig? Ibland valde jag fel och kände hur pralinen växte i munnen. Spotta ut den kunde jag ju inte. Det tänkt smaskiga kunde bli som en liten plåga. Jag fick skölja ner pralinresterna med saft eller läsk. När jag blev vuxen kunde jag välja och njuta, vilket snart gjorde att jag helllre köpte Paradisasken, som jag tycker har fler goda praliner.
Fast ännu hellre en påse Twist! Den påsen innehöll få "nitlotter". Klar favorit i tonåren.
Litet historiskt bildspel finns här hos Marabou.
Finns det folk som samlar på gamla askar?
Filmvisning utan slut.
Ibland blir det fel... så där väldigt fel.
Cinemateket/Filmklubben ute i Filmhuset på Gärdet visar mest en massa äldre filmer. Det är SFI (Svenska filminstitutet) som bland mycket annat filmarbete också håller liv i Cinemateket. De har olika teman och det är speciella serier om någon regissör. En del filmer visas nog mest för att filmvetenskapsstudenterna ska få chansen att se någon viktig film, som Citizen Kane eller varför inte en film med Buster Keaton som Generalen. Jag pluggade själv filmvetenskap där sent 70-tal. Ofta såg jag flera filmer per dag och ofta var det i Filmhusets biosalonger. Hur som helst, nu är det ganska länge sedan jag hade ett aktivt medlemskort och såg film ute på Filmklubben... kanske dags bli medlem i höst? 
En fin stillbild som visar vad filmen till stora delar kretsar kring, en änka och järnvägens utbyggnad.
Kom att tänka på en filmvisning under 80-talet då jag blev väldigt irriterad i samband med visningen. Det är inte så konstigt att jag gör kopplingen. Häng med, det finns en tunn tråd till filmmusikkompositören Ennio Morricone som just har blivit tilldelad Polarpriset (utdelas i sensommar).
Filmmusikkompositören Ennio Morricone.
Filmklubben visade "Harmonica, en hämnare" en av Sergio Leones spaghettiwesterns. "Once Upon a Time in the West" är originaltiteln som hänger ihop med andra filmer om Amerikas unga historia som Leone gjorde. Historien är snarlik ett operalibretto och filmen handlar om när järnvägen byggdes genom landet. Några skurkar och banditer, med olika arbetsgivare, några jobbar för järnvägsbolaget. Så en hämnare spelad av en ung Charles Bronson (dvs inte så rynkig ännu). Hans mål är att träffa på en speciell skurk (bra skådespelad av Henry Fonda) och hämnas oförrätter från sin ungdom. Allting berättat med snygg filmmusik av Ennio Morricone. Harmonicas tema (har du Spotify klicka här för annan version!) med det sorgsna munspelet förekom ofta som musikbakgrund bland isdansare i VM och OS. Så kanske känner du igen Morricones musik utan att ha sett någon av de äldre westernfilmerna. 
En del scener från öppningen av westernfilmen.
Redan nu vill jag varna från fortsatt läsning om du inte sett filmen och inte vill veta slutet för att du tänkt se filmen. Då ska du INTE klicka igång klippet med filmsekvensen som förklarar hämndtema och där Ennio Morricones fina filmmusik hörs.
Dessa minutrar är just de som saknades i Cinematekets visning den där kvällen...
I den här filmen är arenan där slutduellen sker inte lika tydlig som i t ex "Den gode, den onde och den fule". Men hur dessa westerns byggs upp till finalen går igen i flera av Sergio Leones filmer. Det finns (utöver Morricones musik, med olika teman för rollfigurerna) många bitar i berättandet som påminner om en operaföreställning.
Just den där Cinemateksvisningen av "Harmonica, en hämnare" saknade hela den akt/del av filmen som innehöll slutduellen. Där satt vi ett helt gäng och njöt av filmen på stor duk och så kom inte finalen! Jo man fick se sista slutdelen, Henry Fondas öde och så där Leone svepte med kameran över landskapet, där vi såg Harmonica rida iväg och där änkan Jill (Claudia Cardinale) erbjöd mat till järnvägsfolket som just nått fram till änkans gård med järnvägen och så kom eftertexterna rullande.
Jag blev som galen och rusade upp och sprang fram till den salongsvakt som just tänkte tända i biografsalongen.
-Det fattas ju hela slutduellen! Kolla med maskinisten, han måste ha missat en rulle, sa jag till vakten.
Så sprang jag fram medanför bioduken och började förklara problemet för den fullsatta salongen.
En del i publiken hade rest på sig för att gå, men jag övertygade alla om att de inte fått se hela filmen, att den förklarande slutduellen mellan Henry Fonda och Bronson inte visats. Så hela publiken satte sig igen. Jag försökte förklara det ologiska i att vi inte fått se skurken bita i sanden. Det övertygade nog fler i publiken om att de faktiskt inte fått se hela filmen.
Nu kom vakten tillbaka och sa att han hört med maskinisten och att hela filmens alla akter/delar visats.
Jag protesterade högljutt, men det hjälpte inte. Den som tagit ut filmen ur kylen dagen innan inför visningen måste ha missat denna viktiga del av filmen kvar i kylen. Det fanns ingen slutduell att visa denna kväll. Jag protesterade vidare (lite lamare för varje gång), men kvällen var förstörd. Mina kompisar lugnade ner mina upprörda nerver med en öl på någon restaurang nära Karlaplan, eftersom restaurangen Helan & Halvan redan stängt ute på Filmhuset.
Jag kommer faktiskt inte ihåg om Cinemateket visade om filmen igen med alla akter/bitar med i visningen vid senare tillfälle, men jag tror inte det. Säkert har de en komplett film idag, för det kan väl inte vara samma filmkopia som saknar det viktigaste!?
Roligt foto på de fyra huvudrollsinnehavarna och regissören Sergio Leone i mitten.
Så är den historien med lite koppling till Ennio Morricone berättad. Grattis till Polarpriset Ennio!
Otäck upplevelse på isen.
En smått absurd olycka inträffade när jag gick på mellanstadiet. Det var sportlovsvecka och det var en snörik och kall vinter, precis som denna vinter. Det var inte så många som åkte bort under sportlovet, inte där jag bodde i förorten Skogås i alla fall. Många av oss sportlovslediga barn och ungdomar roade oss hemmavid medan förälder eller föräldrar var och jobbade på dagen. Själv var jag ett av ganska många s.k. nyckelbarn i klassen. Just den här dagen hade många satt på sig skridskorna och vi brukade spela ishockey på den stora bandyplanen, på tvären (så kunde ena halvan användas av de som bara ville åka runt på isen). Så gjorde jag och även en klasskompis, vi kallar honom Olle här i historien. Olle var en tuff kille och det hände en hel del runt honom. Den här dagen verkade först som en "vanlig dag". Vi delade upp oss i två lag och började spela hockey. Det var ganska tuffa tag och vi brakade ihop och det var nog tur att vi alla hade hjälmar, för ganska ofta for man i isen och dunkade i skallen. Olle fick en bra pass och for mot mål. Där stod Rolle som back och motade Olle i grinden. Det blev en redig smäll och Olle ramlade ihop på isen. När jag skrinnade närmare såg jag att han satt konstigt ihopvikt på isen med ena benet i en konstig vinkel under kroppen, lite som i skräddarställning. Fasen, han har bergis brytit benet, tänkte jag. Vi var flera som närmade oss Olle och frågade hur det gått. Olle svarade att det nog var okej. Han började försöka sätta sig upp och veckla ut sina ben. Så ropade han till; Oh, jag fryser så förbannat!
Rolle stod precis framför Olle och stirrade lite konstigt på honom. Jag skrinnade runt Olle och nu stod jag där också, framför Olle där han satt på isen. Vi knäade båda ner framför Olle och såg hans helt kritvita ansikte och han grimaserade när han igen sa att han fryser så. Vi hade alla täckjackor och tjocka tröjor, utom Stefan som åkte runt i en riktig skinnrock, som efter några kulltacklingar var mer vit än brun. De andra killarna noterade att Olle verkade klarat sig och började spela vidare. Nu satt Olle där framför oss och vi såg hur hans täckjacka var uppskuren snyggt tvärs över magen. Den vita stoppningen hade dock fått lite blodfärg på sig och när Olle satte sig upp mer rakryggad på isen så gled täckjackan isär och något helt annat än stoppning vällde fram, gråa tarmar! Både Rolle och jag stoppade fram våra händer mot Olles mage och utbrast några svordomar medan Olle själv klagade igen på att han var så kall.
Ut genom snittet på täckjackan kom Olles egna tarmar fram. Blupp, blupp ut kom denna gråaktiga korv och jag fångade upp lite av tarmen i mina händer. Rolle drog upp täckjackan lite och nu syntes snittet tydligt. Det var förvånadsvärt lite blod, det ångade runt snittet och det kom ut som vatten, lite rödfärgat från snittet i magen. Olles egen skridsko måste ha snittat upp jackan, tröjan och t-shirten under och så huden. Ett rakt snitt in i buken som av ett samurajsvärd. Rolle släppte täckjackan och fångade upp en annan del av tarmen som pluppade ut från Olles inre. Där satt vi på knä framför Olle med delar av hans tarmar i våra händer! Det ångade om Olles mage och tarmar.
Ingen av oss spydde, ingen svimmade av. Det gjorde en annan kille som kom skrinnande förbi och undrade vad vi höll på med. Spelandet avstannade och ett par killar sprang iväg för att få fatt i en telefon och ringa efter ambulans. (På den här tiden fanns inga mobiltelefoner.)
Olle höll sig lugn, han tuppade inte ens av när han tittade ner på våra händer som höll i hans tarmar. Jag gjorde något tafatt försök att försiktigt trycka in tarmslingorna i Olles buk igen, men då kom det bara ut ännu mer tarmar. Blupp, plupp... Vet inte hur länge vi satt där på isen. Olle satt lite ihopsjunken, han sa att det kändes bättre och vi fick inget mer att hålla i våra händer. En av killarna som sprungit iväg för att ringa hann i alla fall komma tillbaka där vi satt och väntade på hjälp. Så hörde vi ambulansen komma på avstånd och den körde rakt ut på isen och stannade precis nära där vi satt, så vi hamnade i skugga bakom ambulansen. Ut hoppade två killar, den ena kom fram, tittade och nickade och frågade bara; Grabbar, kan ni hålla så där bara en liten stund till? Det här har ni gjort bra, sa han medan han satte på sig gummihandskar och packade upp sjukvårdsgrejer från en väska. Så tog han över tarmhållandet och hade någon kompress i ena handen. Den andra kom med båren som Olle fick lägga sig ner på, försiktigt. Han fick flera filtar lindade omkring sig. Ambulanskillarna tog över, frågade hur Olle kände sig, hur mådde vi två, det var en ovanlig olycka och väldigt fort var Olle inpackad i ambulansen och den sladdade runt på isen och for iväg mot närmaste sjukhus med blinkande ljus och siréntjut. Vi stod kvar där och tittade efter bilen.
Stefan kom fram och undrade om vi skulle fortsätta lira hockey. Det blev en stunds häng där på isen, men bara för att snacka om det vi just varit med om. Alla trodde vi att Olle skulle bli bra igen. De skulle bara sy ihop hans mage igen, resonerade vi. Sedan drog vi hemåt, jag hängde med Thomas och Janne hem till Janne så fort jag lämnat klubba och skridskor hemma hos mig. Tror även Rolle kom förbi Janne senare. Olles mamma ringde Jannes mamma och berättade att allt gått bra. Skridskon hade gjort ett rakt, fint snitt som fått operationsläkaren att skämta om stadig hand på det snittet.
Vill minnas att det var först när vi var tillbaka i skolan efter sportlovet som det kom ett par poliser förbi klassen och frågade lite om olyckan under vår hockeymatch.
Allt gick förvånadsvärt bra. På sjukhuset hade de lappat ihop Olle igen. Han hade haft tur i oturen. Hade skridskon skurit lite djupare in i buken hade tarmarna gått sönder och det hade kunnat sluta betydligt sämre. Samma sak om vi inte fångat hans tarmslingor och de hamnat ner på isen. Då hade det nog också slutat illa. Olle hade ett ganska stort ärr på magen att visa upp för alla som ville se när han kom tillbaka till skolan efter ett tag.
Den gången gick allt bra.
Sådant kan hända, om man ramlar illa på isen.
Se upp för sjöisar, nu med dagsmeja börjar de bli osäkra! Att plurra i är en hemsk upplevelse, det har jag varit med om själv, men det är en annan kylslagen historia...
Hantverkare!
- Tillbaka om en timme! kan de säga där de försvinner. Denna timme blir sedan på något konstigt sätt tre, fyra timmar innan hantverkaren kommer tillbaka och fixar det där sista. Jag känner mig upplåst under tiden och det man väntat på halva/hela dagen går oförskämt fort när det väl görs till slut! Så brukar det ibland vara för mig i alla fall. Varför denna långa väntan? Är det bara för att jävlas? (Det känns så ibland, även om det nog finns orsaker. Konspirationsteorier poppar lätt upp...)
Installation av bredband, vårt hem invaderades under onsdagen.
Värsta röjet har det varit i början på veckan, för att försöka få undan möbler och saker från översta hyllorna så att hantverkarna som drar in fiber och bredband till lägenhetens alla rum (utom toan, hurra!) ska komma åt. Ringde och frågade lite på tisdagen, eftersom informationen som kom fyra dagar innan de ringde på ytterdörren var väldigt diffus. "Flytta undan möbler som står längs väggarna", var en av instruktionerna. Vadå? Vi har ju möbler längs de flesta väggarna, i varje rum!? Var ska vi ställa alla bokhyllor, sittmöbler mm? Hur fasen gör vi med garderoberna!?
Många hörn att dra lister runt i lägenheten.
Grabbarna från firman Relacom som gjorde det största jobbet var trevliga och tillmötesgående. Redan i telefon lät den killen avslappnad och menade att det inte behöver göras så mycket. Men då visste han inte att jag är en samlare. Flera meter musik, både gamla vinylskivor och cd. Så flera stora bokhyllor med video och dvd och så hyllor med böcker. Kort sagt en massa prylar i vår lägenhet. Inte börjar jag flytta ut bokhyllor från väggarna! Då måste jag ju tömma dem först, och var placerar jag allt detta? En chef för hantverkarna kom förbi och insåg omöjligheten i bokhylleflyttande, så det tänkta fick lösas på annat sätt.
Ett av flera nya hål i väggarna och en lång borr i lådan. (Klicka så blir bilden större)
Så ett par uttag flyttades från förutbestämda platser till i mitt tycke betydligt bättre ställen. Det tycker jag/sambon är bra och så slapp vi lite av alla lister som löper runt i lägenheten. En massa borrande och lister sattes upp längs väggarna, vid taket. Mycket lister blir det i en fyrarummare (många även om vi slapp lister djupt in i flera av rummen)! En hel dag tog detta jobb (med lunchpaus mm). Då ska jag kanske tillägga att jag inte trodde att de hann göra allt färdigt! Slutkopplandet i det klumpiga plåtskåpet i hallen blev hängande, in i kvällen. Totalt passerade fem, sex killar in och ut i lägenheten. Ett par av dem förstod jag aldrig vad de egentligen gjorde, kanske var de praktikanter?
Listdragning och kvarlämnat vid lunchpausen.
Mycket skräp blev det! En del sopade de första grabbarna ihop själva, men gipsdamm och småskräp är lägenheten nu full med. Sedan ska ju allt tillbaka, alla prylar och de möbler vi flyttat på! Eller jag får se med det, en del ommöblerande blir det nog, nu när vi ändå är i gång.
Här kommer den tunna fibern, färdig koppla in i skåpet.
Aagh! Jag fick ett oväntat, extra arbete. Dammsugaren gav upp när jag började städa på onsdagskvällen! Svårt gå med sopborste och sopa bort allt skräp efter hantverkarna. Det finns en "knix" på röret/slangen på dammsugaren (någon dum industridesigner), där har det fastnat en massa dammtussar och smuts titt som tätt (vilket även påverkar sugförmågan). Inget jag tänkte på när jag köpte dammsugaren, i butiken verkade allt bra. Nu vet jag bättre. Så ett rakt rör (utan knix) och en tystlåten dammsugare med extra kraftig sugförmåga blir nästa inköp. Det var just en dammtuss/skräp i knixen som fick dammsugaren att hosta till och sedan lägga sig ner och verka död. Krävdes en del terapiarbete och en massa svordomar att få liv i sugaren igen. Sambon Ingalill råkade kliva rakt på en skruv eller vad det var och linkar runt i sina rosa tofflor just nu (dumt nog gick hon i strumplästen först, som vi brukar).
Ett blivande nytt uttag i köket, slapp listerna i det rummet, kom direkt genom väggen från grannrummet.
Fiber är ju snabbt, datainformationen svischar fram med ljusets hjälp, så antagligen byter jag från Comhem (som jag har nu) till något av de nya alternativen som erbjuds. Lustigt nog har Comhem ringt flera gånger och berättat om lägre pris på bredband mm, kan det finnas ett samband med att vi får fiber i husen i kvarteret?
En kille kom in och gjorde det sista kopplandet i skåpet och stängde till lite före sju på kvällen. Så det blev klart på en dag, en lång dag. Vi skulle få informationsmaterial, det lovade han, men det har jag ännu inte sett röken av! Men vet goda grannar som fått den lilla informationsfoldern. Får väl ringa hyresvärden och klaga/fråga om bredbandsinformationen efter helgen! Varför har inte vi fått den?
Numera har vi två fula plåtskåp att försöka gömma undan i hallen.
Fotnot: Fantastiskt att det är bredbandsfritt inne i badrummet! Skulle inte blivit förvånad om de sagt att de skulle dra in en dosa dit också. Men nu gjorde de inte det, så toan är surffri zon. Dumt att det bara är ett uttag i köket, ett ställe i lägenheten där jag utöver vardagsrummet skulle vilja ha både tv och dator. Men enligt ritningarna bara ett uttag i köket, sa hantverkarnas chef.
Sorterar in det hela under bestående minnen, en onsdag av det besvärliga slaget, blir säkert bestående...
Snart ska vi få reda på vilka sista låtar som går till melodifestivalfinalen i Globen, Örebro och 2:a Chansen ikväll. Vet inte vilka jag vill se i Globen. Säkert blir det Alcazar och Pernilla Wahlgren. Jag gillar själv Crucified Barbara och Pauline.
Musikfrimärken
Ett nyare brittiskt musikaliskt frimärke.
I början på detta år, närmare bestämt den 7 januari gav Royal Mail ut frimärken med brittiska albumkonvolut. Hela tio olika album pryder ett frimärke var. Finns som häften och även som en liten bok med intervjuer med Peter Saville och Sir Peter Blake utöver de tio frimärkena. Klart skojigt och är man (ja det är jag!) en samlare kanske något att försöka få tag i?
Hamnar jag i London på någon resa den närmaste tiden kommer jag garanterat skaffa frimärkena med albumomslaget!
En del av ett frimärkshäftet.
Den andra delen av häftet.
Känner du igen några av skivorna? Jag inser ganska snabbt att jag har nio av de tio, ja som skivor, frimärken har jag ännu inga...
I vinterkylan...
Tror jag gick i första klass när jag blev lurad att slicka på en metallstolpe på skolgården. Jag är garanterat inte den enda!? Inte bara tungan satt fast, min överläpp klistrade också fast mot stolpen. Där stod jag som ett fån en stund medan ett par killar i trean skrattade och skrockande gick iväg och lämnade mig åt mitt öde. Det ringde in till lektion, där stod jag kvar. Inte mycket annat att göra, fast med tungan i stolpen. Men ingen verkade se mitt öda, inget hände. Efter en stund var det bara att plågsamt slita mig loss. Tyckte mig se små hudbitar som satt kvar på stolpen. Det gjorde så ont att jag blev svimfärdig. Med kraftig blodsmak i munnen tog jag mig till en skoltoalett och kunde i spegeln se hur tungan var som en blodig klump i munnen. (I alla fall tyckte jag det.) Läppen hade svält, hade aldrig sett min överläpp anta sådan storlek förut. Det gjorde ont och jag tog mig till skolsköterskan och knackade på, men hon var inte där. Mötte någon lärare i korridoren som frågade mig något. Jag kunde inte svara, det var som tungan fyllde hela munhålan och så allt blod som jag fick svälja hela tiden. Gav en konstig metallsmak. Tror jag var med i undervisningen tills skoldagen var slut. Sa ingenting och hade pappershanddukar som jag höll mot munnen. Den värsta smärtan gav sig efter ett tag. Tog mig hem utan det vanliga "efter plugget"-stojandet med kompisarna. Ville bara hem, kände mig dum. Minns inte, men anar att mamma tog hand om mig. Plåstrade om mig, hur man nu plåstrar om en blödande tunga? Nästa morgon blödde det inte längre, men tungan var så öm så jag knappt kunde prata. Det dröjde veckor innan jag kunde tala och äta normalt igen!
Lärde mig den hårda vägen att kall metall och tungslick är en farlig kombination.
Men det var inget mot vad som hände en jämnårig (när händernas fingrar räckte att till för ens ålder) grabb i förorten i samband med ett snöbollskrig. Ett stort metallstaket var ena väggen i en borg, andra väggen byggde vi av stora snöbollar som blev både skydd och skyttevärn ut mot en parkeringsplats. Två lag, ett attackerande utifrån parkeringsplatsen och ett försvarande inne i snöborgen. Laget inne i borgen hade fått förstärkning av en grabb vars pappa var inne och handlade i mataffären som fanns i närheten. Själv tillhörde jag för stunden det attackerande gänget. Pappan kom ut ur affären och ropade på sin son, att kom nu så åker vi hem. Men istället för att sluta delta i snöbollskriget och komma fram från borgen så skrek grabben till. Pappan närmade sig (vilket fick snöbollskriget att avstanna) och killen sa: - Hjälp, jag sitter fast! Pappan bara muttrade och tog tag i grabbens arm och drog iväg med honom mot bilen. Grabben skrek som en stucken gris, det gallskriket måste ha hörts långt bort! Det började spruta blod från hans huvud. Kvar fast i staketet satt en del av hans högra öra. Det formligen sprutade, pulserade blod från grabbens huvud. Pappan såg chockad ut och fick ur sig några svordomar, stirrade lite förvirrat omkring sig. På lastkajen stod någon kvinna som jobbade i mataffären och ropade till:
- Vänta jag hämtar hett vatten!
Hon kom utspringande på parkeringen med en hink ångande vatten och flera handdukar. Vattnet hällde hon på örat som hängde i staketet så det lossnade och pappan började linda handdukarna runt grabbens huvud för att stilla blodet. Så packade pappan in grabben i framsätet och gav honom örat att hålla i. Det såg komiskt ut på något sätt. Så startade han snabbt och for iväg i en väldig fart. Kvar stod vi andra killar och tittade på all blodfärgad snö kring snöfortet och affärstanten som lunkade tillbaka in i butiken med sin nu tomma hink, muttrande om tokerier och hemska olyckor.
Vi fortsatte inte vårt snöbollskrigande efter det, den dagen. Vi tyckte alla att det var fasligt mycket blod och enades om att det var "värsta grejen någonsin!". Kompisen Anders menade att grabbens skrik nästan fått honom att pissa på sig. Någon annan undrade om grabben gjort det. Så skingrades vi, alla gick väl hem till sitt. Dagen efter passerade jag förbi parkeringen och blodspåren syntes fortfarande. Det var lite otäckt, jag funderade på hur det gått.
Senare fick jag reda på att allt gått bra. Pappan hade tagit sig till akuten och örat kunde de sy fast igen. Under snöbollsleken hade grabben blivit svettig och så hade han lutat sig mot staketet och örat hade frusit fast. Pappans bestämda ryck "nu följer du med" hade fått örat att välja att stanna kvar i staketet istället för att hänga med grabben och pappan. Tur att örat kom på plats igen.
Annorlunda förr (del ett)
Nu när Mellandagsrean håller på som värst kom jag att tänka på en sak. Besökte bland annat El-giganten och blev lite trött på alla pallar med platt-tv. Tv är stort, har egen ljudanläggning, hemmabio. Idag är en stereoanläggning att betrakta som något liknande dinosaurier (helt klart utdött). Men känslan att sätta på en skiva, lägga ner nålen på vinylen och "kräma" på ljudet och sätta sig i soffan med omslaget är en njutning som dagens ungdomar inte fattar. Musiken kommer numera från mobiler, mp3-spelare, musiken finns där så lätt. Förr lyssnade man mer intensivt och njöt! Kunde digga en skiva och lära sig alla sångtexter. En del engelska lärde jag mig genom att slå upp okända ord från någon sångtext och på så sätt öka ordförrådet.
Foto från en skojig bok, säkert från 70-talet när man fortfarande brydde sig om ljudet. Då var stereoanläggningen en statuspryl, något att köpa på avbetalning om så behövdes, precis som en bil.
När jag var yngre var det där med att skaffa en ny HI-FI Stereoanläggning en stor sak. En så stor sak att det inbegrep hela familjen, det var hela familjens angelägenhet. Pappa styrde, mamma var lite smakråd och själv tänkte jag mest på vad jag skulle köpa själv, om jag bara hade tillräckligt med pengar.
Val av skivspelare med rem- eller direktdrift? Vilken förstärkare skulle införskaffas, vilket märke och kanske viktigast, på hur många watt? Och så pricken över i, valet av högtalare. Många seriösa radiohandlare hade speciella lyssnarrum där man kunde sätta på en skiva och lyssna sig igenom dryga dussinet olika högtalare genom att sitta i lyssnarfåtöljer och med en slags remote byta mellan de olika högtalarparen. En HiFi-butik på Sveavägen i Stockholm, tror det hette Söderbergs, hade ett sådant lyssnarrum. När jag gick på Åsö tekniska gymnasium hände det att jag och ett par kompisar åkte in dit på någon håltimme och bara diggade någon bra skiva och passade på att jämföra högtalare. För det var inte vilken "hissmusik" som helst som kunde spelas där inne i lyssnarrummet. Personalen i affären hade valt ut några speciella skivor med ljudanläggningsmässigt krävande grupper som Pink Floyd, kanske någon storbandsjazz och så alltid minst en exclusiv halvfartsgraverad japanpressad skiva, ofta åt jazzfusionhållet. Att gravera lp-skivor i halv fart gav bättre dynamik än på en vanlig lp-skiva, sas det i alla fall. Minns att jag hörde jazzrockgruppen Gong II i det där högtalarrummet på Sveavägen för första gången. Något år senare hade jag alla skivor de gjort och en låt tog vi med som bakgrundsmusik i tv-filmen "Gymnasium - småskola för vuxna" som Rainer och jag gjorde i sista ring på gymnasiet. Pengarna vi fått från skolan räckte inte och då gick vi till tv-huset och fixade en producent på barnredaktionen. På så sätt kunde vi göra filmen färdig, samtidigt som manuset ändrades till ett slags debattinlägg. Mycket skoj var det, men nu tappar jag fokus på de gamla stereobutikerna och dåtidens schyssta stereoanläggningar. Just skolkompisen Rainer byggde egna högtalare och jag har en farbror som är mycket duktig på att bygga ihop högtalare och kunde allt kring stereoprylar. Själv ville jag ha så bra ljud det gick att få och samlade på musiken, älskade pop och rock (vilket inte mina föräldrar var så förtjusta i).
I ett vanligt ungdomsrum kunde det se ut ungefär så här under 70-talet (lånat foto). Troligen en killes rum, tjejer hade sällan större skivsamlingar och inte heller riktiga anläggningar. Notera kassettlådorna, med Maxell och TDK, erkänt bra märken, perfekta för att göra blandband till kompisar.
Numera skaffar man bra högtalare (bra och bra, hyffsat bra kanske...) att koppla till datorn. Eller så utnyttjar man sitt "bioljud" hemma att även tjänstgöra som musikförmedlare. Det är inte riktigt samma sak längre. En del av charmen har gått förlorad. Albumet som formen för musikdistributionen håller på att dö. Ibland kommer det artister/grupper som bryr sig om låtordningen på ett album, även några unga musiker gör temaskivor idag (Hurra!). Jag håller inte fast vid det gamla, jag anammar mp3-filer (fast ljudkvalitén är rätt dålig), jag gillar nya distributions- och lyssnarsätt som Spotify. Men den där känslan att vänta in ett nytt skivsläpp med någon favoritgrupp eller artist och direkt sticka till skivaffären och köpa ett "rykande färskt exemplar" och sedan sticka hem för att "digga plattan", den magiken är för evigt borta. Men minnet finns kvar!
Femman och tian, bra affär!
Roligt vykort som visar på prisskillnader, då och nu.
Fick ett par skojiga vykort nyligen. De föreställer gamla svenska sedlar, en femma och en tia. Femman och tian hette en butikskedja som fanns på 70-talet i Stockholm. Kommer du ihåg butikerna? En enkel affärsidé där allt i butiken kostade antingen fem eller tio kronor. Perfekt butik för en fattig student, som på så sätt kunde skaffa en del julklappar utan att bli ruinerad. En del saker de sålde var riktigt bra, en del tråkigt nyttiga (men prisvärda) och så fanns det en del varor som var felaktiga på ett eller annat sätt. Inte så att butiken lurades, det framgick tydligt om varan var felaktig, ibland kunde jag lätt konstatera detta när jag kollade närmare på varan. Det kunde också finnas en skylt vid hyllan som upplyste om felaktigheten. Kanske sålde affären ett gäng plastfigurer föreställande djur på en bondgård, som innehöll utöver ko, gris och häst även en tiger eller något annat helt felaktigt djur. Perfekt, billig julklapp till något yngre barn i släkten som inte var så nogräknad. Ungefär samtidigt som vi klev in i 80-talet försvann dessa butiker. Men det var ju också då som reallöneökningarna försvann! Samma öde gick först sedeln femman och senare även tian, blev mynt istället. I sig ett bevis på dess ringa värde idag. Snart är det kanske dags för "Selman", vår tjugokronorssedel? De är ofta mycket slitna, kanske bättre om de blir mynt... Även idag finns det liknande affärer med konkurslagerförsäljningar eller lustiga prylar inköpta från Asien eller annan fjärran tillverkare. Ganska billigt i dessa affärer också, men inte som gamla "Femman och tian". Men vad får man för en femma idag? Om du själv är tillräckligt gammal, minns du affärerna Femman och Tian? Undrar om de fanns i flera städer i Sverige än bara i Stockholm, kanske någon som vet? Jag minns två små (uppdelade i de två valörerna) på Drottninggatan, i höjd med gamla Tandläkarhögskolan och så en butik som låg nära Odenplan. Det fanns fler, tror de hade en uppe på Östermalm.
En lång jullista
Varför inte kopiera å fyll i du med? Frågorna/jullistan fann jag först hos Jerry som hittat dem hos Mia. Nu har även Pysen nappat, lär säkert bli fler... Jag illustrerar med en del av mina julskivors framsidor. Trevlig läsning.
• Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Har jag aldrig behövt göra. Men numera (när barnen är stora) skulle jag kunna göra det om det behövdes.
• Bakar du något till jul? Vad?
Brukar fixa egen pepparkaksdeg, sedan skapa ett eget pepparkakehus (ritningar i smörpapper, brukar alltid göra ett litet utedass på "frihand", blir ofta lite snett). Händer att jag nallar lite deg och äter som godis några gånger, fast jag vet att det påverkar magen negativt. Tidigare var det barnen som fick pynta huset med nonstop, kristyr mm. Brukar även göra klenäter, schackrutor, finska pinnar... Dottern gör supergoda lussebullar och visade häromåret att hon även gör smarriga klenäter!
• Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
Med russin, men bara ett i varje "snurra"! Gillar inte frukt i bröd, tål inte nötter! Vad heter dessa båda inrullade degkringlor?! För visst har de väl ett namn? Hjälp!
• Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Har försökt göra eget, men bortsett från "Radiokaka" (kex och ischoklad, ja ni vet väl vad jag menar, jag har hört namnet Rallykaka också) brukar det egna godiset inte bli så bra. Knäcken dödade en favoritkastrull en jul! Så det blir mest köpt eller fått.
• Knäck eller ischoklad?
Förra frågan ger svaret, ischoklad. Men blir fort kletigt, får bo i kylen.
• Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje advent/söndag) ut?
Mossa i och små flugsvampar, någon liten tomte. Hade förut en ljusstake gjord i näver men en jul brann den upp. Det gick bra, bara ljusstaken blev förstörd. Numera en i vit porslin (brinner inte så lätt). Ofta vita Liljeholmens, vill få till en lutning att det syns vilket ljus som tändes första advent osv.
• Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
Anarkistisk mix, ibland både och. Alltid bök med sladdar och lampor, olika fästen i varje rum för att skapa denna smått frustrerande sport, hitta rätt sladd till rätt fönster!
• Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Fasen, såklart vår lokala "trappsnigel" ska ha att göra till jul! Ger ju extrajobb till skolungdomar också, det vet jag utan Karl Bertil Jonssons julafton. Var själv trappsnigel på Södermalm för många år sedan. Men några via e-posten brukar det bli.
• Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?…eller vad?
Vadå färger? Vi har några julbonader, julgardin i köket och ett gäng pappersgirlanger som hänger i bågar i taket. Svårt hitta fina sådana numera, så de gamla har fått både klister och tejplagningar här och där. Julpyntet går nog mycket i rött...
• När julpyntar du hemma?
Runt 1:a advent åker en del fram. sedan blir det mer och mer när vi orkar och har tid. Granen (har inte haft någon riktig på några år nu, barnen bryr sig inte längre) brukar vi klä kort före julafton.
• Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Ja faktiskt hamnar en del pynt på samma plats år efter år, men det är ingen lag.
• Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Toppstjärna (dock betald, inte gratis som hos somliga varuhusägare) och ljus och glitter.
• Har du ett färgtema i granen?
Nää, är ingen inredningsdesigner. Fasen, har folk börjat designa julen nu också?! Anarki gäller i granen, pyssel från när ungarna var små, lite glaskulor!
• Levande gran eller plastgran?
Brukar vara levande över själva julhelgen i alla fall. :-)
• Hur ser din julfrukost ut?
Skinkmacka, sillsallad (hemmalagad så klart) och edamerostmacka för att runda av. Ibland byts kaffet mot julmust.
• Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv. ?
Uppvuxen med Kalle Anka och hans vänner firar jul och gillar Tages julsaga, julklappsöppning och julbordsätande brukar ske mellan tv-program vi vill se.
• Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Köpeglögg, finns så många smaskiga att välja på numera. Eller blir den hemmagjord om jag drygar ut med både rödtjut och starksprit? Ifjol gillade vi en italiensk (!) chokladglögg. Undrar om den finns kvar på Systemet?
• Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?
Se förra frågan, brukar testa flera olika under december.
• Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Russin och skållad mandel, klarar mandel som tur är (med tanke på semlorna efter jul). Hasselnötter, valnötter och ja julens nötfat går "fetbort", är mycket allergisk mot nötter. Trist, men inget att göra åt. ;-)
• Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Gillar verkligen Clementiner!
• Vilken är din favoritjulskiva?
Brukar fara runt och leta någon "ny" julskiva som jag köper varje jul. I fjol blev det "Christmas with Frank and Bing", en skön samling med White Christmas, The Christmas Song och andra standardlåtar. Cronersång av två mästare! Absolute Christmas är helt klart en bra samling och Phil Spectors "Christmas album" spelar jag ganska ofta. Även Elvis, som jag inte har som någon favorit direkt, hans gamla julskiva är riktigt bra. Har skapat en egen julskiva, där ingår t.ex. Lou Monte med "Dominic the Italian Christmas Donkey" och Brian Setzer Big Band med ett julmedley och så Werner & Werner med sin finstämda "Vår julskinka har rymt"
• Vilken är din favoritjullåt?
Mer jul med Adolphson & Falk är en jag gillar mycket och The Christmas Song, helst med Nat King Cole om vi ger oss utanför Sverige.
• Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Julskinkan och sillsallad (hemmagjord!), vill alltid ha Edamerost och gärna en lagrad cheddar. Edamer ska vara en sådan där röd fotboll från Holland. Vissa jular avverkar vi två klot Edamer. En "mellandag" brukar vi ta lutfisk, skönt med annan mat än den stabbiga. Inget barnen gillar tyvärr.
• Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Julmaten är viktig! Fixar speciella julköttbullar, med portvin eller konjak i "smeten", finhackad lök och ingefära och mald nejlika för att ge julkänsla (inte för mycket nejlika). Brukar bli två, tre smet- och stekomgångar och blir aldrig exakt likadana. Så gör jag morots- och kålrotslådor, gott till julskinkan som oftast görs av sambon (ibland jag). Hon gör också en grym sillsallad! Brukar även göra egen julsnaps som behövs till sill och lax och annat smaskigt på julbordet. Till jul behövs också rikligt med saltgurka och en stor fin inbakad leverpastej med frukt och gelé på toppen.
• Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Gillar inte vörtbröd, föredrar knäckemacka för julskinkan eller vanlig limpmacka med edamerost. Fazer har flera brödsorter som passar bra i juletid.
• Risgrynsgröt eller Ris à la malta?
Gillar ingen "vit gröt", säkert skolbespisningen som dödade denna julmat i min ungdom.
• Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
Gillar inte alls detta dopp, blää! Testar då och då och inser att doppet och dessa grisfötter, de är inget för mig.
• Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Många petflaskor julmust går åt under julen. Har redan börjat, gott!
• Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Knepigt läge. Får nog säga morots- och kålrotslåda. Gott är det.
• Tittar du varje år på Kalle´s julafton?
Faktiskt, men det börjar kännas tjatigt. Skulle inte göra något om jag missade den. Förr var det årets höjdpunkt, tecknat på tv ja det var bara julafton, men numera är flödet oändligt och Kalle och hans vänner har tappat på något sätt. Småfjantig nostalgi.
• Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalle´s julafton?
Den film de slutade visa på 70-talet där Kalle krigar mot Piff & Puff, den var grymt bra tecknad och galet rolig! Tjuren Ferdinand kunde de ta bort för gott. Vore kul om de visade den andra delen av Tomtens julklappsverkstad istället.
• Har du sett Karl-Bertil Jonsson´s jul?
Ja, det har nästan blivit som en tradition som håller på att ta över Kalles jul. Så fint tecknad och med Tages härliga klurigheter i texten. Älskar scenen där pappan somnar framför tv:n i fåtöljen och brutalt väcks av julottan morgonen därpå.
• Har ni tomte hemma?
Hade det när barnen var små. Numera nej, på med en tomteluva och läs julrimmen på paketen och dela ut...
• Köper du julklappar till många?
Lite olika, beror på så många olika faktorer runt julen. Oftast inte så många.
• Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Att ge en gåva, så klart! Julklappar till alla, även om barnen får mer...
• Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Tycker det är skoj att slå in själv och ibland jobba en hel del på julrim på paketen! Det är också olika, vissa jular så hinner jag inte med, då är det skönt om paketet blir inslaget i affären. Det känns som julen bara attackerar, smack! Denna jul har jag redan börjat köpa presenter, så kanske blir det inte så stressigt denna jul?
• Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Nu var det dags för designtjaffset igen. Struntar helt i detta, gärna tomtar och andra julmönster på pappret! Går också bra med enfärgat...
• Roligast att få i sin julklapp?
När jag blir totalt överraskad över innehållet eller när den där värmen, omtanken som finns bakom gåvan känns starkt. Då är det roligt få julklappar. Det är också roligt att ge julklappar! Samma sak där, när jag hört något och träffar rätt, gör personen glad.
• Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?
Är helt klart inne på att skaffa/få bakmaskin denna jul. Bröd i affären tycker jag blivit/är hutlöst dyrt. Vore inte dumt alls med nybakat färskt bröd på morgonen. :-)
Den där spikmattan som är poppis just nu vill jag inte ha. Visste ni att man limmar ihop spikarna med plastmattan genom att använda aceton och andra hemska lösningsmedel! Undrar om de som gör detta "limarbete" använder skydd? Jag tvivlar, så jag står över spikmattan tills jag blir motbevisad och vet att de tillverkas säkert! Men det är inget som talar för att jag vill ha en, om det ovan skulle gå i uppfyllelse.
Kanske saknar jag en del frågor, kanske är en del rätt onödiga, men jag tar samma lista som de först nämnda bloggarna (kolla länkarna!) gjort. Då går det att jämföra. ;-)
Vad kännetecknar en bra julskiva? Antingen har den med många trevliga julsånger (kul när jag kan sjunga med) eller så är det knäpp och galen julmusik. Den rätt korta jullåtsperioden ger plats för både lågt och högt.
Bland mina julskivor finns de flesta sorterna... få se vad jag "fyndar" inför denna jul?
Undrar vart Jesusbarnet tog vägen i vårt julfirande? Märks han någonstans utöver Julottan och i en och annan julkrubba? Men det är väl handeln, som vill ha oss att köpa och köpa, som trängt ut religionen till förmån för mammon. Tycker förresten att de har blivit färre, gillade dessa "religiösa dockskåp". Min farmor hade en fin krubba, om jag minns rätt. Kanske kan jag göra en julkrubba i pepparkaksdeg denna jul?
Fullmåne
Sommargrinden
Att öppna en sommargrind och träda in i trädgården där innanför kan vara underbart. När blandningen av regn och sol har gett växligheten den rätta energin att skrika ut sin livsglädje, då kan det vara magiskt att beträda en vacker trädgård. I luften fladdrar fjärilar och andra insekter som har fullt upp med att samla nektar från alla färgsprakande blommor. Fjärilarnas vingliga färd kan ge oss intrycket att de är närmast berusade. Det knastrar där man går på de krattade grusgångarna och luften är full med mättade blomdofter. Några fåglar sitter och sjunger i ett äppelträd. Att bli välkomnad och bjuden på ett glas kallt, vitt vin och slå sig ned i skuggan av något fruktträd och bara njuta. Det är härligt! Att bli bjuden på något gott och under måltiden konversera om smått och stort. Där pauser i konversationen få ta plats, bara vara där i trädgården. Leka med ett grässtrå, tvinna det mellan fingrarna. Att senare vandra därifrån fylld av intryck i den ljumma kvällen är välbefinnande livskvalité.
Jag inser att jag själv aldrig lär skapa en sådan trädgård, mina fingrar saknar den där gröna nyansen som en del besitter. Men det är trevligt, väldigt trevligt att kunna besöka en då och då, det uppskattar jag.
Hemma igen, bearbetade jag ett foto i bildprogram för att försöka skapa ett bestående minne. Ett minne jag delar med mig av. Tack!
Vilka sommarpratare vill du höra?
Årets sommarpratare, som synes inte alla på plats, men många. (bild från SR)
Sommarpratarlistan är nu klar och avslöjad för ett par dagar sedan.
50 årsjubileum för radioprogrammet, grattis! Kul att SR öppnar upp sitt arkiv den 29 juni, då kan man gå in på webben och lyssna på en massa gamla sommarpratare.
Sommar, sommar, sommar... sänds i P1 kl. 13.00 - 14.30
Juni
20 Ingvar Kamprad, Ikeas grundare
21 Tomas Ledin, artist
22 Hanna Hellquist, författaren och krönikör
23 Helena von Zweigbergk, författare
24 Alexander Stubb, utrikesminister Finland
25 Malin Åkerman, skådespelare
26 Kjell Lönnå, körledare
27 Linda Olsson, författare
28 Eric Bibb, musiker
29 Hans Alfredson, författare och regissör
30 Sofia Jannok, musiker
Juni
1 Erika Bjerström, journalist
2 Joe Labero, magiker
3 Cecilia Frode, skådespelare
4 Lena Philipsson, artist
5 Herman Lindqvist, författare
6 Jonas Gahr Störe, utrikesminister Norge
7 Nour El-Refai, komiker
8 Roger Wallis, professor och musikproducent
9 Malin Baryard-Johnsson, tävlingsryttare
10 Christian Lindberg, musiker
11 Jonas Björkman, tennisspelare
12 Prinsessan Birgitta
13 Sara Paborn, författare
14 Katerina Janouch, författare och sexrådgivare
15 Håkan Nilsson, vinnaren av Lyssnarnas sommar
16 Ann Heberlein, författare och etikforskare
17 Elizabeth Gummesson, föreläsare
18 Kristian Luuk, programledare
19 Per Olov Enquist, författare
20 Madeleine Westin, meteorolog
21 Johan Lindeberg, modedesigner
22 Lasse Berg, författare och dokumentärfilmare
23 Malin Sävstam, författare och civilekonom
24 Kerstin Hessius, vd Tredje AP-fonden
25 Morgan Alling, skådespelare
26 Ola Salo, artist
27 Petra Mede, komiker
28 Arash Labaf, artist
29 Mathias Dahlgren, krögare
30 Laleh Pourkarim, artist
31 Peter Englund, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademien
Augusti
1 Alex Schulman, medieentreprenör och bloggare
2 Anders Wall, finansman
3 Sverre Sjölander, zoolog och författare
4 Anne Sofie von Otter, mezzosopran
5 Jerry Williams, artist
6 Johan Eliasch, affärsman
7 Jörn Donner, författare och politiker
8 Bodil Malmsten, författare
9 Anders Lundin, programledare och artist
10 Nahid Persson Sarvestani, dokumentärfilmare
11 Owe Thörnqvist, artist
12 Frida Hyvönen, artist
13 Günther Graffenberger, journalist och författare
14 Laila Bagge, talangscout och "Idol"-jurymedlem
15 Jan Guillou, författare
16 Sommar 2009 i backspegeln
Några har jag valt ut...
Jag har roat mig med att feta några namn, vars sommarprogram jag ska försöka lyssna på. Jerry har gjort likadant, såg jag, finns säkert fler bloggare som väljer "favoriter".
Säkert har du några helt andra som du kan tänka dig att höra?!
Ibland är det skoj att kolla vad för musik de spelar. Andra kan skapa intressanta program, med bra snack. Har man riktig tur blir det både bra musik och skojigt snack! Brukar lyssna av ganska många, de finns ju på nätet också (numera).
Tidigare kunde man höra programmet strömma ut från medtagna transistorradioapparater på badstränderna, men förr gick programmet på P3. Då var det också längre och hade avbrott för vädret.
Lite undanskymda är sommarpratarna numera, när de kör i P1 istället för P3. Riktigt varför denna flytt blev av, vet jag inte.
Men kul att dessa sommarprat hållit på i 50 år, det är lång tid i radio- och tv-sammanhang! Några sommarpratare har stannat kvar (lite vagt) i minnet, som ett sommarprat som Ralph Lundsten höll, ganska "flummigt" om kosmos och energi. Så när de släpper gamla sommarpratare den 29 juni, då lär jag återkomma och välja ut några gamla "godsaker".
Gjort av trä...
Mitt eget inlägg på temat trä finns här, om du missade det..?!
Vår dotter L har gjort detta fina nyckelskåp i träslöjden (används flitigt).
En ljusstake gjord av en kär släkting, tyvärr avliden sedan några år. Han älskade att vandra med hundarna i skogen :-) Gjorde fina pilbågar och träflöjter när jag var en liten grabb..
En av flera "hyllpinnar". Placeras framför böckerna i bokhyllan, ofta lite som en skärgårdsö i miniatyr.
Roligt att sitta med morakniven och tälja ut hus och annat från en vanlig pinne. Mest som ett tidsfördriv medan jag samtidigt suger i mig atmosfären, miljön runt omkring mig. Härligt tidsfördriv! Ofta blir aldrig pinnarna riktigt färdiga, men det är resan, inte målet som är viktigt för mig :-)
Påsken betyder slutet för...
Det blev tre stycken i torsdags...
Men vem vet? Kanske finns det "syndare" som fortsätter efter påsk.
Mer sand, mer öken!
Det är den stora Saharaöknen som ses här och i onsdagens ordlösa.
Uppe i Atlasbergen med Saharaöknen framför mig så långt ögat kan se...
Utsikt ner mot söder.
Jag vill tillbaka till detta sandhav! Det var väldigt speciellt och mina bästa två dagar under hela Tunisienresan.
Fast jag tror jag väljer Egypten nästa gång...
Intressant byggstil. Stora delar av husen är nergrävda i marken (som det vita huset till vänster), eller som grottor, vilket är berbernas gamla byggteknik. Atlasbergen i fjärran.
Står på taket på ett stort hotell, fem våningar under mig ner i marken! Några tävlingscyklister pustar ut efter målgång.
Trevligt se på dessa foton, för utanför här i Aspudden finns snörester kvar även om solen smälter bort allt vad den kan och orkar. Kalla nätter som får isen att ligga kvar på delar av Mälaren, men det är kallt även uti öknen på nätterna...
Detta sandiga landskap som ändå kan se så olika ut.
Militärhelikopter som håller koll på gränsen mellan Tunisien och Algeriet. Vi kom ännu närmare gränsen och plötsligt dök det upp militärer med gevär och såg hotfulla ut. Chauffören hindrade oss från att ta fotografier (tillfälligt väldigt bister, närmast rädd) och snurrade runt 180 grader och tog oss bort från gränsen som inte märktes alls där i sanden, men uppenbarligen bevakades.
"Vår chaufför" körde fort, men säkert. Bra att vi inte blev inblandade i något "gränsöverskridande"...
Ökenkanten. Ett av flera hotellbyggen som bara avbrutits. Men där vi sov över natten var det fint.
Hoppas kunna återkomma med nya ökenbilder i höst! :-)
Ett par äldre släktfoton
Fotot ovan togs i samband med en typisk söndagsmiddag hos farmor och farfar, ofta ganska stela tillställningar, men alltid makalöst god mat. Ännu ett skannat foto från min Instamatic-period i unga år, före de händelserika tonåren...
Ett betydligt yngre foto och taget vid ett roligt tillfälle följer...
Dottern Linnéa mellan morfar och mormor.
Det som kan misstolkas som att dottern är sur eller arg hänger ihop med de två ljusen på tårtan. Linnéa hade ännu inte fått till tekniken att blåsa, så det tränar hon på, att blåsa ut ljusen. Tur morfar och mormor satt på var sida och kunde hjälpa till. (Jo då, tårtan flyttades närmare födelsedagsbarnet, men ljusen brann vidare tills äldre generation deltog i blåsandet...)
Lite olika känsla i fotografierna...
En gång i Småland...
Kan kalla dessa nyskannade svartvita foton för ärvda bilder.
På 60-talet kördes liknande tävlingar i skogarna på Södertörn, i närheten av Handen. Där var jag publik. Skrotbilarna som de körde med var lite nyare, men gärna med mycket plåt som bucklades till ju mer de tävlade.
Vill låta fler njuta av bilder på bilar från tider när bilar var mer än bilar, de var ofta som en extra familjemedlem, med smeknamn och allt.
På det stora fältet Skarpnäck förekom Formel3-tävlingar ibland på 60-talet.
Med min Instamatic kamera blev det tyvärr rätt dåliga foton...
En som kör här på banan var Picko Troberg.
eget foto från Formel3 tävling hösten -68.
Segelflygplan hade Skarpnäckfältet som start och landningsbana under många år. Under mina gymnasieår fanns en klasskompis som höll på med segelflyg, men det är en annan historia...
Men på 80-talet stängdes flygplatsen, hela fältet fick ge plats för bostäder, en helt ny stadsdel byggdes. Gatunamn och lite konstnärlig utsmyckning påminner om vad som förr fanns där bostadshusen står idag.
Nu verkar ett annat fält, Årstafältet vara på gång att bebyggas. Arkitekttävlingar har hållits och stadsplanering pågår... nämnde lite om detta här. Protestgrupper mot byggandet finns.
Roliga gamla kort
Ger upp att försöka kommentera hos en del bloggvänner (får återkomma en annan gång, imorgon kanske?).
Då kan det passa bra med ett litet inlägg, varför inte några "ungdomskort"?
Fotograf är min mamma och hon hade väldigt svårt att se i sökaren på min Instamatic-kamera. Den hade jag precis blivit glad ägare till denna sommar fotot togs.
Men vi syns, pappa och jag, även om vi är uppe i ena hörnet. Fotot togs i Östersjön, vid ett besök på Furuviks djurpark, det var varmt och skönt i havet. Bestående minne från djurparken var ett gäng babianer med väldigt röda bakdelar och att där fanns en massa trollsländor... men det är en annan historia, det där med trollsländorna!
Hopp bakåt i tiden...
Gröna Lund, tidigt 60-tal (kanske rent av 1960?), troligen en söndag (eftersom många barn är finklädda). Pappa tar kort på mamma (som vänder ryggen åt fotografen) och så mig som kommer körande på bilbanan.
Här kommer jag farande på banan. Som synes inte något mål att krocka som med "Radiobilarna", utan detta var en bana där man körde i en längre bana. Lyckades jaga ifatt några andra och köra förbi dem (vilket gav mig en inre glädje).
Kul med alla grabbar som väntar i kön och inget hellre vill än att själva komma in och få köra.
Önskar alla en skön helg, vad ni nu hittar på.
Glöm inte att gå in på Fototrissen och rösta bland de tolv finalisterna!
Mitt eget bidrag börjar på bokstaven F om någon missat (men jag nådde inte finalen, men är glad ändå).
Gamla foton är skoj...
För ett tag sedan fick jag ett brev som min far skrivit. Med i brevet fanns några svartvita foton. Foton från min egen barndom. Börjar med ett foto som är rätt skoj, även för den som inte har någon relation till mig och mitt liv.
Foto från Bore I. Min mor sitter på bänken och jag (fem år gammal) springer mot fotografen (min pappa). Notera mattorna på däck så man inte ska halka och de fina solstolarna med fotpall. Familjen var på väg till Åland och en hyrd sommarstuga. Det var en ganska lång resa då, tidigt 60-tal, från Skeppsbron till Mariehamn. För mig kändes det som vi reste jorden runt på den där båten innan vi klev av på Mariehamns kaj... Bore I var en gigantisk båt för en femåring. Mina erfarenheter i övrigt på de sju haven var någon roddtur i en eka och så Djurgårdsfärjan. (Som jämförelse skulle man nästan kunna slänga in Bore I på bildäck i någon av de större Finlandsfärjorna idag, ja nästan!)
Skeppsbron i Stockholm, tidigt 60-tal och Bore I på typiskt fartygsvykort
Detta kort (kameran på stativ, taget med självutlösare.) inne i stugan, mina föräldrar klarar att sitta still. Jag hör ljudet, ett surrande från självutlösaren, vilket får mig att vrida på huvudet och kolla efter ljudet.
Svårt att se vad för middagsmat vi åt. Minns hur min pappa ställde in kameran, satte igång självutlösaren och sprang runt köksbordet och hann sätta sig innan det sa klick.
Det hände att jag satt stilla. Här ser det ut som att jag läser, fast det kunde jag inte riktigt när jag bara var fem år. Antagligen härmade jag pappa, jag hade ju sett honom sitta och läsa morgontidningen eller några papper från jobbet...
Ligger ett klippark på bordet, minns att jag gillade att klippa och klistra ihop allt från riddarborgar via segelfartyg till en kassaapparat. Kassaapparaten gav jag bort till en flicka i grannporten som ofta lekte affär. Det var nog bland det sista jag byggde ihop i papp. Gick över till att limma ihop plastmodeller senare.
I tidningen Allers fanns en speciell barnsida, där fanns ofta klippdockor eller andra klipp, som bilar. Klippdockorna gillade inte jag, men kunde ibland byta dem med någon flicka mot mer "killiga klippark". Var det större modeller kunde de dyka upp som en följetong i flera nummer av Allers innan man hade alla delar och kunde klistra ihop slottet eller vad det var. För att få önskad styvhet behövde man klistra pappret på kartong innan man klippte och vek modellen. Det hände att Kalaspuffarna fick stå på frukostbordet i innerpåsen utan kartongen, då jag behövt pappen till något bygge.
Pappslöjd, kommer det uttrycket från dessa klippark?
Kanske var det all träning med klipparken som fick mig att klippa rakt senare i skolan, något som imponerade på mina skolfröknar på lågstadiet.
Volvobil som klippark
Har några fler gamla foton, kanske blir det fler inlägg? Måste bara skanna in dem först. Fast det intresserar väl få?
Rummet som försvann!
De flesta gillestugorna har nog renoverats bort under de senaste tio, tjugo åren... Inte ofta man ser annonser på husobjekt där gillestugan framhävs, om det alls finns någon. Men bakom fondtapeterna och gipsskivorna döljer sig nog många "bilhandlarpaneler". För just denna rikedom av ljusa träpaneler var en del av själva gillestugsidentiteten.
På bilden syns "top of the class", en gillestuga med de flesta viktiga detaljerna. Notera allt ljust trä, ofta typiskt för en lyckad gillestuga. Som att ta en övernattningsstuga från kalfjället och langa in den i villakällaren.
I tonåren var jag med ibland på FF-fester där gillestugan var festlokalen, bästa rummet med ofta större rena ytor, perfekt för discodans. I och för sig kanske "specialgjort" just för festen (bort med alla oömma saker). Fester som ibland urartade med "diverse blöta olyckor" på trägolvet, men det var i alla fall lättstädat. Även under andra ungdomsfester fick gillestugan nere i källaren vara festlokal, medan föräldrarna "övervakade" från villans övre delar. Kanske inte lika skoj som FF, men okej.
Det verkar som 70-talet var gillestugans bästa period, för att sedan försvinna i glömska mer och mer.
En del gamla gillestugor verkar ha omvandlats till träningsrum, kanske finns träpanelerna kvar bland motionscyklar och andra träningsredskap?
En del äldre tonåringar valde att flytta ner i dessa källarrum och på så sätt få betydligt fler kvadratmeter än vad ett sovrum uppe i huset erbjöd. (Då blev det gärna en fondtapet med någon sandstrand och palmer på någon vägg.) Min egen farbror gjorde detta (hos farmor och farfar), för att några år senare flytta från gillestugan till egen lägenhet. Samma sak med kompisen Thomas, som hängde kvar i husets gillestuga i ganska många år. Minns att hans föräldrar var ovanligt hjälpsamma när Thomas till slut flyttade och jag hjälpte till som flyttkarl...
Kanske någon som läser detta gjorde denna flytt inom villan/huset i sena tonåren, så att säga "snodde" gillestugan? Själv fick jag aldrig vara med om denna interna flytt, vi bodde i lägenhet ;-)
ett par exempel på gillestugor, från villaannonser. Så tydligen förekommer de även idag!
Undrar om gillestugan är för evigt glömd?
Kanske kan den dyka upp igen, få återuppstå, fast i ny skepnad?
Har inte hittat någon förening "Gillestugans bevarande" på nätet, kanske vore intressant?
översta bilden från boken "Utrotningshotat"
Någon som har en gillestuga i villan?
Berätta gärna i ett eget inlägg och kommentera här, så tittar jag in. :-)
