The Rum Diary


Såg nyligen filmen "The Rum Diary" som bygger på en bok som författaren och journalisten Hunter S. Thompson skrev kring sina egna upplevelser i Latinamerika. En historia som utspelar sig på ön Puerto Rico under sent 50-tal eller tidigt 60-tal och som beskriver vad den amerikanska journalisten Paul Kemp får uppleva under sin vistelse i landet. Ständigt berusad av rom försöker han skriva artiklar åt tidningen San Juan Star som slåss mot fallande upplagssiffror och hotas av nedläggning. Han träffar flera udda personer och de flesta dricker stora mängder rom. Han möter också en blond skönhet från New York, Chenault som han förälskar sig i under sin tid i Puerto Rico.
 
 
Den blonda skönheten Chenault spelad av Amber Heard i filmen "The Rum Diary".
 
 
Johnny Depp i filmen "The Rum Diary".

Huvudrollen som Paul Kemp spelas av Johnny Depp och det är inte första gången som Johnny spelar huvudrollen i något som handlar om journalisten Hunter S. Thompson. Det var samme Depp som spelade huvudrollen i filmen om Thompsons äventyr i Las Vegas, "Fear and Loathing in Las Vegas". Den filmen regisserades av Terry Gilliam och som Hunters resesällskap spelades advokaten av Benicio Del Toro. Den filmen tycker jag fångar mycket av känslan jag fick när jag läste boken med samma namn. Fast alla filmer som Terry Gilliam gjort har filmiskt varit intressanta och denna film är verkligen en visuell resa. Boken finns även på svenska, "Skräck och avsky i Las Vegas: en vild tripp till hjärtat av The American Dream". Även den ordrika "The Great Shark Hunt" där Thompson bland annat bevakar Nixons omvalskampanj var mycket underhållande läsning.
 
 
Paul Kemp (Johnny Depp) tittar på tv i grannlägenheten, scen ur "The Rum Diary".
 
 
 
Ode To Wild Bill #3 by Neil Young on Grooveshark
Från soundtracket till filmen med Bill Murray (se längre ner).
 
 
Hunter S Thompson använde sin bil som skrivarlya, där satt han och skrev artiklar "on the road".
 
Det var en film som verkligen fick upp mina ögon för Hunter S. Thompson och som även fick mig att köpa flera engelska boktitlar på Hedengrens bokhandel vid Stureplan, en bok köpte jag faktiskt senare samma dag som jag såg filmen "Where the Buffalo Roam". I filmen spelade Bill Murray huvudrollen som Hunter och den kom redan 1980, långt före Thompson blev känd för en större, bredare publik. Jag såg en specialvisning av filmen uppe på filmbolaget som hade lokaler högst upp i ett kontorshus på Kungsgatan.
 
 
Bill Murray som Hunter S. Thompson och Peter Boyle som advokaten Carl Lazlo i "Where the Buffalo Roam".
 
 
Några chefer på filmbolaget skulle se filmen för att besluta om den alls skulle visas på bio i Sverige. Jag fick slinka med in och se filmen vid denna specialvisning. Filmbolaget hade en egen mindre biograf uppe på kontoren med stora och sköna fåtöljer. Jag kom att se flera filmer i den lilla biografen under åren. Det var få filmer som påverkade mig som just denna ganska lilla film gjorde. Det var en av tjejerna på pressavdelningen som tipsade om visningen och det var tur att det fanns en ledig fåtölj för mig att slinka ner i. Filmen tyckte jag var klart intressant och den behandlade en minst sagt udda historia. Det var också en helt ny sida av skådespelaren Bill Murray jag fick se, det skulle dröja några år innan han gjorde liknande allvarliga roller igen, som den han spelade i "Lost in Translation" (som även gav honom en Golden Globe). Bolagscheferna ansåg att "Where the Buffalo Roam" knappast skulle få någon svensk publik, "den är alldeles för amerikansk" sa någon och därför var filmen inte värd att lägga ner pengar på reklam och textning av filmen och annat som gjordes inför en biopremiär, så filmen kom tyvärr aldrig upp på biograferna. Den var på sätt och vis en smal film och säkert var det ett riktigt beslut av filmbolagscheferna att aldrig ge den en chans på biograferna.
 
 
En gemensam frukost, från samma film med Bill Murray.
 
För mig blev filmvisningen första gången jag hörde talas om denna udda person. Denne Hunter S. Thompson som också skapade Gonzo-journalistiken, ett begrepp som dök upp under 70-talet. Vad var denna Gonzo-journalistik för något? Kanske kan den beskrivas ungefär så här; det är ingen idé att stå utanför det hus som brinner och rapportera sakligt om brandens förlopp. Du ska uppleva och på ett personligt sätt beskriva branden i din text som om du sitter inne i det brinnande huset, läsaren ska verkligen vara på plats och känna röken och värmen, det är sann Gonzo-journalistik! Denna metod att beskriva mycket kring en intervju, som hur reportern själv tar sig till intervjun och hans egna intryck från tillfället, att inte bara återberätta svaren från intervjun är en stil bland journalister som man ser ganska ofta numera. Tidningen ETC var en redaktion som tidigt tog till sig denna journalistiska Gonzo-stil, samma sak var det på musiktidningen Schlager (som senare blev Slitz och också tappade mycket av musiken) där musikintervjuer ibland fick bre ut sig över flera sidor och en ganska stor del av "brödtexten" kunde handla om helt ovidkommande saker, som reportern högst personliga musiksmak och intrycken från någon lunch. Precis som en del artiklar och intervjuer på den betydligt större amerikanska musiktidningen Rolling Stone kunde vara ibland och även de brittiska New Musical Express och Melody Maker började skriva på ett liknande sätt (något som säkert svenska Schlager också sneglade på)! 
 
Hunter S. Thompson levde verkligen som han lärde, vilket onekligen beskrivs tydligt i flera filmer och i hans böcker och journalistiska texter. Det finns även några dokumentärfilmer, tror du kan finna en del om du söker på hans namn bland YouTube-klippen.
 
 
   
Gonzo i Mupparna.
 
Om du sett Mupparna på tv någon gång så kanske du även noterat figuren Gonzo. Gonzo är han som gärna gör farliga saker, ibland sprängs höns och Gonzo skapar många andra explosioner i Mupparna. Han blir nöjd när han genomfört något farligt nummer i tv-showen. Plötsligt förstod jag Gonzo bättre.
Det var också då, efter filmen med Bill Murray som jag märkte att jag redan läst flera artiklar som Hunter S. Thompson skrivit i den amerikanska musiktidningen Rolling Stone. Efter att ha sett filmen började jag kolla mer efter hans namn bland tidningsartiklarna, hade han skrivit så var det ofta rolig läsning!
 
 
En säkert mycket inspirerande skrivmiljö.
 
Hunter S. Thompson kunde förmedla mycket av sina äventyr i skrift. Han hade en egen och intressant stil som träffsäkert beskrev den amerikanska samtiden. Han var lite av en modernare Ernest Hemingway, kanske i någon slags "lightversion" om man ser till skrivandet och han rörde sig bekvämt mellan politiken och populärkulturen vilket märks i flera av hans böcker. Precis som med Hemingway så hade han perioder av drogmissbruk och Thompson testade mycket droger, inte bara alkohol. Så var tidsandan som han levde i och han levde i nuet.
 
 
En rolig scen när de hämtar en slaktad bil i filmen (notera alla fina bilar).
 
 
Utan framsäte och med spräckt framruta får de köra så här! Foton från filmen "The Rum Diary".
 
 
Jag återkommer avslutningsvis till ungefär där jag började detta inlägg. Jag kan rekommendera filmen "The Rum Diary", den beskriver några rätt vilsna och ständigt berusade "tidningsmurvlar" i ett latinamerikanskt land dit dollarstinna amerikanska turister kommer mest för att festa och dansa, dricka rom och spela bowling. Handlingen kunde ha utspelats på Kuba med det är ön Puerto Rico i brytningen mellan 50- och 60-talet som filmen beskriver.  Huvudpersonen Paul Kemp (Johnny Depp) hamnar själv in i en bedrägerihärva som går ut på att exploatera några vackra stränder och småöar och lämna lokalbefolkningen helt lottlös. Så som det tyvärr ofta verkar gå till i vår krassa verklighet, korrupta politiker styr (ibland ihop med militären) och vanligt folk kommer i kläm.
 
Det märks ganska tydligt ett underliggande förakt i berättelsen mot de hänsynslösa makter som gjorde Puerto Rico till ett turistparadis. Kanske märks det ännu mer i Thompsons bok, som är underlag till filmens manus och som jag tyvärr inte läst (ännu). Jag tycker att Johnny Depp och flera andra spelar övertygande i sina roller och historien är underhållande med både humor och även en del spänning. Maktlösheten återkommer som känsla i filmen vid flera tillfällen och det tycker jag är riktigt bra gestaltat i filmen. 
 
Sedan tycker jag alltid att en film där Johnny Depp är med har sina goda sidor och i denna film finns det mer än bara ren underhållning (som fallet var med några klart underhållande piratfilmer som Depp gjort). Filmen innehåller flera scener som väcker tankar och funderingar kring turismens påverkan på samhället på olika sätt, vilket jag tycker höjer filmen ett snäpp till. Det finns mer att hitta under ytan om man vill, men berättelsen kring Kemps äventyr på Puerto Rico har i sig ett ganska högt underhållningsvärde. Jag tycker filmen är värd att se, inget mästerverk men jag skulle ge den betyget över medel, kanske 3+ eller en svag 4:a på en femgradig skala.
Det räcker ganska långt eller hur?
 
 
Varför inte passa på och ta del av en lokal karneval?
 
 
De klagar ganska ofta över värmen i filmen, men vackra landskap får man se i "The Rum Diary".
 
 
 

Skyltinformation


Söndag och dags för "Skyltsöndag" igen.
Idén kom Pumita med, men hon tar det själv lugnt mellan bidragen på bloggen just nu.
Nyligen valde Helena just skyltar på Fototrissen för att jag hade det som tema när vi just skulle "gissa temat". Fast jag stod över med något eget bidrag då, kändes lite onödigt ta en triss till med skyltar. Men nu kanske det är dags för skyltar igen? 
Kanske kan dessa skyltar duga, de finns där ganska många resenärer passerar förbi?
 
 
Gatenummer, precis som på en flygplats! Men inga flygplan vid utgångarna, utan en massa bussar som startar sina ofta långa markbundna resor från Cityterminalen åt olika håll.
 
 
Antingen kan du ta bussen ut till Arlanda och där fånga ett flyg ner till Amsterdam eller så kan du ta tåget ut i Europa och åka ner till Amsterdam, järnvägsstationen är granne med Cityterminalen. Väl där i Amsterdam kan du besöka det nyöppnade Rijksmuseet och kolla på all konst. Konstnären Rembrandt är väl representerad på Rijksmuseum med flera tavlor! Via Spanarna i radion och Jessika Gedins spaning nu senast fick jag reda på att en rolig liten film som museet i Amsterdam gjort inför återöppnandet efter en längre renovering av lokalerna. Filmen slutar med en pampig levande skylt, så den kan också passa bra till "söndagsskylten". Rijksmuseet har en egen kanal på YouTube, där finns flera olika små filmer.
 
 
 
 
 
Tänk vad man kan få reda på bara av att lyssna på Spanarna på P1. Även SVT har berört den ambitiösa reklamen kring Rijksmuseums/nationalmuseums nypremiär! Kortfilmen här ovan slutar i en scen som ser ut precis som den kända målningen här under som kan ses i museet.
 
 
Rembrandts målning "Nattvakten". Avbildade på målningen är Frans Banning Cocq och Willem van Ruytenburch. Den kända tavlan kan du se på Rijksmuseum i Amsterdam.
 
 
Tar även med ett foto på några resenärer jag fångade på bild på Centralstationen. Kanske är någon på väg mot Köpenhamn och kanske rent av vidare ut i Europa?
 
 
Några resenärer drar sina väskor
 
Mitt bidrag till helgens "Skyltsöndag" efter en idé som Pumita drog igång.
Det finns några andra bloggare som också bidrar med egna skyltar. :-)
 
 
• Kategori: FotografisktTaggar: Amsterdam, Cityterminalen, Rembrandt, Rijksmuseum, Spanarna, Stockholm, skyltsöndag; • Kommentarer (9)