Götgatsbacken.
Var förbi en blogg som visade upp en gammal stenkaka. Yngre besökare har kanske inte ens hört ordet stenkaka, vad är det? Jo, här står det lite.
Har jobbat/delägt ett antikvariat och senare skivbörs på Götgatan i Stockholm. Det var en härlig tid eftersom musik alltid har betytt mycket för mig och att då jobba med detta var roligt. De gamla lp-skivorna är oslagbara som musikbärare och de har även ofta snygga omslag, som t ex Pink Floyds omslag. Blir inte samma sak med omslagsbilden på små cd-skivor. Det var bättre med de stora lp-skivorna. När CD:n tog över mer och mer av skivförsäljningen under 80-talet så tappade lp-skivorna stora delar av sin begagnademarknad och försäljningen sjönk som en sten mot botten. Det märktes också ett annat köpbeteende bland kunderna när de "jagade" cd-skivor. Skivorna levde kortare tid. Nyheter blev plötsligt hyllvärmare som ingen verkade bry sig om. De plastiga omslaget gick ofta sönder om man tappade dem på golvet. En annan tråkig detalj var att de var mycket enklare att stjäla, så det blev till att ta ut cd-skivan ur omslaget och förvara dessa för sig bakom disk. Lp-skivorna blev mer och mer bara stående i sina backar. Några "discofiler"/samlare tittade in ibland och då och då såldes någon gammal vinyl.
Några gamla singlar. "Ge facket en chans" bygger på John Lennons "Give peace a chance". Bruce Willis är en skaplig rocksångare.
Många var skivaffärerna som tappade mycket i omsättning när cd-skivorna slagit rot på allvar och det drabbade även skivbörsarna, så också "vår butik". Numera är det helt andra affärsrörelser i Götgatsbacken än det var på 80-talet. Få av de gamla roliga butikerna finns kvar, mest är det caféer och pubar och restauranger som tagit över.
En helt annan sak som man kunde göra förr var att läsa av musiken direkt från skivspåren på vinylen. Skivspåren såg olika ut beroende på dynamiken i musiken, det gick att se om musiken var lugn eller bullrig. En fräsch skiva skimmrade i regnbågens färger när jag kollade kvalitén! Stenkakorna var en helt annan historia. Tunga och sköra, inget vi ville befatta oss med i skivbörsen. Få skivspelare hade 78 varvshastigheten och det krävdes en annan typ av nål, grövre. Så det var svårt kolla skickat om någon kom in med några stenkakor och ville sälja. En kompanjon var/är stor fan av allt med Elvis P. Inte min musik, men en kompanjon försökte även finna Elvis första inspelningar, som just fanns på gamla 78-varvare/stenkakor. Inte lätt att finna dessa rariteter. Själv gillar jag nog 60- och 70-talet mest rent musikaliskt sett. Musik fylld med tidig hårdrock och symfonirock och härligt fri popmusik och så punken på slutet av 70-talet. Åh, vilka tider och vilken skön musik. Den håller än!
Eftersom det blev några år där bland småbutikerna i Götgatsbacken har jag då och då satt mig och skrivit på en berättelse som utspelar sig på dessa Södermalmskvarter. Nu har jag börjat rensa i allt det skrivna och även börjat skriva om. Kanske kan det bli en färdig bok under nästa år, vem vet?
Anledningen till detta inlägg har sin grund i senaste fototemat "ordlös onsdag" hos Susanne.
Kolla här så fattar du
Har jobbat/delägt ett antikvariat och senare skivbörs på Götgatan i Stockholm. Det var en härlig tid eftersom musik alltid har betytt mycket för mig och att då jobba med detta var roligt. De gamla lp-skivorna är oslagbara som musikbärare och de har även ofta snygga omslag, som t ex Pink Floyds omslag. Blir inte samma sak med omslagsbilden på små cd-skivor. Det var bättre med de stora lp-skivorna. När CD:n tog över mer och mer av skivförsäljningen under 80-talet så tappade lp-skivorna stora delar av sin begagnademarknad och försäljningen sjönk som en sten mot botten. Det märktes också ett annat köpbeteende bland kunderna när de "jagade" cd-skivor. Skivorna levde kortare tid. Nyheter blev plötsligt hyllvärmare som ingen verkade bry sig om. De plastiga omslaget gick ofta sönder om man tappade dem på golvet. En annan tråkig detalj var att de var mycket enklare att stjäla, så det blev till att ta ut cd-skivan ur omslaget och förvara dessa för sig bakom disk. Lp-skivorna blev mer och mer bara stående i sina backar. Några "discofiler"/samlare tittade in ibland och då och då såldes någon gammal vinyl.
Några gamla singlar. "Ge facket en chans" bygger på John Lennons "Give peace a chance". Bruce Willis är en skaplig rocksångare.
Många var skivaffärerna som tappade mycket i omsättning när cd-skivorna slagit rot på allvar och det drabbade även skivbörsarna, så också "vår butik". Numera är det helt andra affärsrörelser i Götgatsbacken än det var på 80-talet. Få av de gamla roliga butikerna finns kvar, mest är det caféer och pubar och restauranger som tagit över.
En helt annan sak som man kunde göra förr var att läsa av musiken direkt från skivspåren på vinylen. Skivspåren såg olika ut beroende på dynamiken i musiken, det gick att se om musiken var lugn eller bullrig. En fräsch skiva skimmrade i regnbågens färger när jag kollade kvalitén! Stenkakorna var en helt annan historia. Tunga och sköra, inget vi ville befatta oss med i skivbörsen. Få skivspelare hade 78 varvshastigheten och det krävdes en annan typ av nål, grövre. Så det var svårt kolla skickat om någon kom in med några stenkakor och ville sälja. En kompanjon var/är stor fan av allt med Elvis P. Inte min musik, men en kompanjon försökte även finna Elvis första inspelningar, som just fanns på gamla 78-varvare/stenkakor. Inte lätt att finna dessa rariteter. Själv gillar jag nog 60- och 70-talet mest rent musikaliskt sett. Musik fylld med tidig hårdrock och symfonirock och härligt fri popmusik och så punken på slutet av 70-talet. Åh, vilka tider och vilken skön musik. Den håller än!
Eftersom det blev några år där bland småbutikerna i Götgatsbacken har jag då och då satt mig och skrivit på en berättelse som utspelar sig på dessa Södermalmskvarter. Nu har jag börjat rensa i allt det skrivna och även börjat skriva om. Kanske kan det bli en färdig bok under nästa år, vem vet?
Anledningen till detta inlägg har sin grund i senaste fototemat "ordlös onsdag" hos Susanne.
Kolla här så fattar du
Kommentarer
Trackback
