Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Människan vill känna sig behövd, visst är det så. Mycket av vår identitet hänger ihop med vårt arbete. Regeringen ger också tydliga signaler i denna riktning. Till dem som har arbete ges skattesänkningar, det ska löna sig att arbeta. ”Vi kan arbeta oss ur krisen!” Låter ju fint, om man har ett arbete. Men för alla som står där utan arbetet, då ser det inte alls bra ut. Arbetslösheten stiger, AF talar visserligen om att siffrorna nog kommer att vända under 2010, men hur det blir framöver vet vi inget om. Ingen visste ju om den senaste globala ekonomiska krisen och vilka följder den sedan fick.



Tittar man ut i Europa så är arbetslösheten hög, över tio procent i flera länder. Hittills har Sverige klarat sig ganska bra. Men det finns tendenser att grupper i samhället blir stående utanför arbetsmarknaden, utan chans till nytt arbete. För en del verkar det nästan omöjligt komma tillbaka och få nytt arbete. Då klingar det ihåligt med att arbeta sig ur krisen, när man inte ens får fatt i ett arbete.

                

Just nu visar SVT en dokumentärserie om människor som arbetat på Volvo och deras bekymmer när arbetsgivaren friställer dem. "Kraschen" heter dokumentärserien. Vad som verkat tämligen säkert, att jobba på Volvo, byts mot osäkerhet och jakt på nytt arbete på en arbetsmarknad som inte direkt skriker efter arbetskraft. Livet med radhus, bil och familj är plötsligt hotat. Jag kan verkligen rekommendera serien, finns på SVT Play för er som missat sändningarna på "dumburken". Del ett och andra delen av tre, är ett klick bort! Verkar som avsnitten ligger kvar till 10 februari.

Till hösten är det val igen. Det är lätt att se två tydliga linjer, två block där det ena prisar arbetet och vill dra ner på allt vad bidrag och stöd heter, istället ges de med arbete nya skattesänkningar. Så har vi det andra blocket som förhoppningsvis ser lite vidare på situationen, som inkluderar oss alla vare sig vi har ett arbete att gå till eller inte. Solidaritet var ett begrepp som en gång i tiden stod för något, att hjälpa varandra. Den svenska välfärdsmodellen är också ett begrepp som tyvärr mer och mer liknar en ihålig schweizerost idag.

Vår koppling mellan arbete och identitet är djupt rotad, vi är vad vi jobbar med. Det parti som lyfter denna arbetslöshetsfråga i kommande val skulle få många väljare på sin sida, det är jag övertygad om. Speciellt om partiet kommer med helt nya grepp på problematiken kring arbetet. Frågan är om visionerna finns, om modet finns? Det gäller att försöka sudda ut det som vi idag tror på, att arbetet är allt.
Det behövs en arbetslöshetsminister! 
Det finns otroligt mycket som behöver göras i vårt land. Behovet av människor som gör nytta och behövs finns överallt i samhället. Ta bara en titt på dagens åldringsvård, en sektor som garanterat bara kommer att bli större (med tanke på 40-talister och andra). Idag krymper personalstyrkorna inom åldringsvården och återkommande rapporter om vanvård och problem måste det bli ett slut på! Det är inte människovärdigt som det är nu.
I skolorna ökar antalet elever i klassrummen och antalet lärare krymper. Svårt att kunna leverera kunskap som pedagog, hur hinna se de enskilda eleverna? Liknande problem tampas många med på sina arbetsplatser. Personalstyrkan krymper, men samma arbete ska utföras. Knepigt!
 
Troligen är det synen på själva arbetet som behöver förändras. Det skulle en ny arbetslöshetsminister kunna ta hand om. Byt ut "skammen" att vara arbetslös till att istället se det som en resurs, en tillgång.
Det gäller att ändra hela synen på arbeten och på arbetslösheten! Det är en av flera uppgifter för en ny arbetslöshetsminister. En riktig utmaning, en inte helt lätt arbetsuppgift.    
Inom rättsväsendet finns det "samhällstjänst". Går inte denna samhällstjänst att praktisera ute i samhället? Helt nya arbetslöshetsåtgärder måste till.
 

            

Nu senast är det alla anställda på våra två personbiltillverkare som känner sig osäkra på framtiden. Risken finns att många blir av med jobbet. Gäller kanske främst alla anställda på SAAB i Trollhättan och säkert även en del anställda på andra firmor/företag som gjort delar till Saabbilarna. GM förhåller sig ganska iskalla till köparen Spykers intressen för företaget, men även andra intresserade har hört av sig till GM. Avveckling av bilföretaget har precis börjat fast det finns "köpare". Företaget har ju inte visat vinst på många år, så GM:s agerande är (marknadsekonomiskt) logiskt. Regeringen verkar inte vilja gå in och hjälpa till med kapital. Tusentals arbetande ställs troligen inför en ny, bister vardag som arbetslösa. Många kommer att få se sin ekonomi förändras till det sämre.  Många kan hamna i arbetslöshet även bland nuvarande Volvoanställda när kineserna tar över ägandet. Volvobilar görs ju redan billigare utomlands, så varför ha kvar dyra fabriker i Sverige?  

Vår kris kring biltillverkningen påminner mycket om tidigare kriser, som teko- och varvsindustrin som gick i graven när billigare alternativ konkurrerade ut oss i Sverige. Gamla kriser försökte vi genom bidrag och stöd klara oss ur. Det har tyvärr bara fungerat i kort perspektiv. Oändliga summor pengar har pumpats in i dödsdömda verksamheter (som varvsindustrin) för att slutligen resultera i arbetslöshet, om och om igen. Försök att istället se visionärt på detta problem, se arbetslösheten som en tillgång. Vi har en arbetsmarknadsminister, Sven Otto Littorin som säkert utför sitt arbete efter bästa förmåga. Hur pass bra det går kan var och en själv säga sin mening om i höstens val, beroende på hur man röstar. Men Littorin och hans departement har kanske inga större visioner? Det mesta trampar vidare i redan inkörda hjulspår.  


Littorin försöker förklara läget... (lånad bild från nätet)

Arbetsmarknaden är just nu inte så ljus. Kanske kommer den aldrig att bli riktigt bra igen (enligt det gamla sättet att se på saken). Den globala ekonomiska krisen för ungefär året sedan slog ut banker/finansbolag och fick många industrier i gungning, ja hela länder som Island och våra grannar på andra sidan Östersjön gungade farligt nära konkurs. Fortfarande är det rena stålbaden som råder i flera länder, man får dra ner på i princip allt. Kan inte vara skoj. Vår globala värld gör oss också så mycket mer sårbara än vad fallet var för hundra år sedan. Just för att vi är så sårbara behövs nya begrepp i vår arbetsvärld. Den ser helt annorlunda ut, men fortfarande har ingen förändring skett inom arbetsmarknaden. Sedan vi införde 40 timmars arbetsvecka på 60-talet har egentligen inget nytt hänt inom arbetsmarknaden. Kanske några fler semesterdagar, men tankarna om "6 timmars arbetsdag" hörs det inget om längre.  Varför blev det helt tyst kring kring denna vision, en möjlighet att skapa arbetstillfällen genom arbetstidsförkortning. Visionerna om att vi alla skulle få mer ledigt, när teknikens framsteg tog över, har inte förverkligats. Teknikens framsteg har gjort att vissa blivit av med arbetet och de som blir kvar får snarare arbeta mer än mindre.
Tänk nytt! Skapa förutsättningar för ett land i harmoni. Varför kan inte Sverige gå i täten för nya fräcka visioner som kan få övriga världen att vilja ta efter?