Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Var på en helt fantastisk musikalisk resa bland Povel Ramels visor tillsammans med en ensemble som bar fram Povels melodier till helt nya höjder. Barnen Lotta och Mikael Ramel underhöll tillsammans med Anne-Lie Rydé, Monica Dominique (även kapellmästare), Svante Thuresson och Stephan Lundin. En Ramelodisk tripp, en härlig resa!
Utsålt i salongen. Hög medelålder, jag och sambon kände oss väldigt unga (hi, hi!).
Vi bjöds på många av Povels härliga sånger. Från hans första egna melodi "Vårt eget blue Hawaii" (gjorde Povel 1942, Mikael sjöng) via nummer som "The Gräsänkeblues" (snyggt framförd av Anne-Lie, med lite omskriven text av Claes Eriksson) och  till riktiga pärlor! En sådan pärla var "Titta, vi surfar (Titta, det snöar)" precis före paus. Vitt, vitt, vitt var utbytt till bit, bit, bit i sann dataanda. Alla satt med Macar i sina knän och sjöng denna finurligt omskrivna text (ny text Henrik Widegren). Härligt att se och höra, redan Povel skrev nya versioner som "Titta, vi flyger", denna "surf-variant" skulle kunna bli en liten hit i dessa dagar.


detta är själva affischen, kan finnas biljetter till föreställningarna nästa vecka...
Det går att finna mer via Pygmé musikförlag bara att klicka runt...

Just denna lördag eftermiddag var den hemliga gästen Claes Eriksson.


Han framförde flera lysande nummer, bland annat den fina "Lingonben". I ett annat nummer där han reciterade texten till Ramelvisan "Släkthuset" fick han hela publiken att kikna av skratt. Ja, det var länge sedan jag skrattade så mycket! Fick ont i magmusklerna...
Men det var lite extra bonus just denna föreställning tack vare att Galenskaparen Eriksson var gästartist.


filmvarianten av "Var är tvålen?

I andra akten av "Kolla Povel!" dök flera underbara sångnummer upp. "Var är tvålen?" stod alla fem tätt tillsammans och sjöng så vackert så, härligt att se! "Jag diggar dig" tog Lotta och Anne-Lie hand om. Knepig sångtext som de klarade galant. "Den sista jäntan" framfördes fint av Monica Dominique och Niklas Sundén på dragspel. Vackert och så rätt att ingen sjöng, den låten är "Monkans". "Digga Darwin" som Stephan sjöng uppbackad av de övriga hade tidigare under dagen gett mig oväntad aktualitet, då författaren till en ny bok om Darwin höll föredrag inne på Akademibokhandeln. Lyssnade en stund på föredraget och funderade på att köpa boken och få den signerad, men hade inte tid att vänta i den rätt långa kön (jag skulle ju på konserten). Som ett av de sista numren sjöng Anne-Lie Rydé och Svante Thuresson den fina "Håll musiken igång". En genialisk låt och mycket vackert framförd! 
Själva föreställningen är smått fantastisk, en sådan musikalitet ser man inte varje dag. Lotta Ramel lät berätta att mamma/fru Ramel satt i salongen och Lotta tittade lite åt vänster om oss, där vi satt mitt i salongen på fjärde bänk. Kan tänka mig att det lite sorgliga extranumret som Lotta och Mikael framförde var riktat till deras mamma.


Svante Thuresson, en skön, cool snubbe

Thuresson har alltid legat nära mitt hjärta sedan ledmotivet till "Bröderna Malm" eller det var nog det fräcka schlagerfestivalbidraget "Nygammal vals" och gruppen "Gals and Pals" där jag började digga Thuresson. Han kan frasera snyggt och under denna föreställning bjöd han på lite "scatsång". På Hornsgatan fanns förut en krog som hette "Gropen". Där hölls konserter ibland och där har jag diggat Svante en skön jazzkväll, otroligt bra. Med sig hade han några duktiga musiker och kvällen ville aldrig ta slut. Ett härligt musikminne, ett av många...


Anne-Lie Rydé tillsammans med Svante

Anne-Lie Rydé fick jag verkligen upp ögonen för när hon sjöng in en hel skiva med gamla fina 60-tals schlagers på cd:n "Stulna kyssar". Kunde inte gjorts bättre! Björn Skifs har försökt upprepa succén, men lyckas inte alls (jag blev riktigt besviken), för han tillför inget. Rydé klöste i med sin röst och arren var snygga och hon valde även några udda låtar, utöver hits.
Monica Dominique behöver kanske ingen närmare presentation hon heller. Monica har pysslat med det mesta inom musik och gamla Rapportsignaturen skrev hon, står det i programbladet.
Mikael Ramel höll på med en egen solokarriär på främst 70-talet, där jag själv gillade skivan "Extra Vagansa". På senare år har det blivit en del Povel Ramel musik. Han var med under sin pappas sista konsertturné "Povel à la carte!", precis som Stephan Lundin.
Vi njöt i två och en halv timme (en kortare paus inkluderad)! Kändes kväll när vi kom ut från Scalateatern, även om vi märkte att det bara var vintermörkret och klockan var lite före sex. Vi hann hem till sista delen av "Stjärnorna på slottet", där Kjerstin Dellert höll i sin dag. Småkul att se, men vi började sjunga Povelvisor istället. Håll musiken igång, så länge den pågår...