Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Har sniglar extra gott om tid?

Läste en intervju med någon "livsforskare" för rätt många år sedan (typ för 20 år sedan när jag tänker efter, uj vad tiden går!) att det vi människor i industriländerna kommer att lida brist på i framtiden är tid. Jag sparade tidningsklippet, men har nog städat bort det under åren, hittar det inte nu i alla fall... planen var att finna uppgifter om vem som var så klok för tjugotalet år sedan. 
(Problem det där med gamla tidningsklipp, så sällan man finner rätt klipp i sina samlingar. Så varför hålla på och klippa ut och spara? Kanske dags att ge upp, sluta spara det gamla? Att istället leva i nuet, uppleva ögonblicket. Vänta lite, vi kommer tillbaka till detta!)

Då, när jag läste artikeln, flinade jag lite och tyckte att tjaa, tid har jag. Tiden räckte till mycket, upplevde att det ofta blev tid över. Att jag efter att ha nattat barnen hade tid att sitta och rita, tid att läsa, ja allt möjligt. Tid saknades egentligen inte, men ibland var det mer brist på pengar som kanske gjorde tillvaron lite komplicerad, men det fungerade ändå rätt bra. Men tiden har på något sätt börjat krympa, det tycker jag med.
Visst hör jag numera ständigt hur arbetskamrater, vänner och andra klagar på att det saknas tid. Själv märker jag nog av tidsbristen mest på jobbet (också värt att återvända till senare). Kamrater tycker det är stressigt, hämttider från dagis och barnens olika fritidsaktiviteter (som ofta tar tid) och så middag som ska fixas. Sedan är det ofta någon sak som behöver fixas i hemmet, om inte annat så brukar det finnas disk att diska eller bara gamla tidningar att bära till pappersåtervinningscontainern (vilket långt ord!) ute vid grovsoprummet. Den där boken man inte hinner med att läsa, andra egna saker som ibland får vänta. Tid är nog det mest lyxiga vi kan unna oss idag, verkar det som. 


Guden Kairos som lättfotad for genom tiden...
Måste ha varit knepigt hitta skor... men säkert snabblöpt :-)

Men vad är det för tid som är så lyxig, så svår att fånga och njuta av? Inte är det väl kronos, den mätbara tiden vi egentligen saknar? Den tiden är ju alltid densamma! Varje dygn har 24 timmar, så har det alltid varit. Visst, att planera tiden är inte det lättaste. Som de bekväma varelser vi är planerar vi inte mer än "vardagstid" det där vanliga som måste göras (se tidigare om disk, barnhämtning...)
Det måste vara kairos, bevara och njuta av nuet eller snarare det gynnsamma ögonblicket som vi saknar, som vi aldrig får tid med eller är tillräckligt uppmärksamma för att fånga upp. Ögonblick både kommer och försvinner fort... 

Bodil Jönsson har skrivit kring detta om tid i "Tio tankar om tid". Hon ser på detta på ett lite eget sätt.
Bodil Jönsson påpekar att vi ofta inrättar oss efter en livslögn om att vi har ont om tid. Men vi kan ju lika gärna skaffa oss livslögnen att vi har gott om tid. Det kan ju i alla fall inte fungera sämre? Hur som helst går det inte att vara relationslös till tiden.
Ställtiden handlar om att vi måste förbereda oss både praktiskt och mentalt på det som ska göras innan vi börjar göra det. Den är som en startsträcka. Modern projektplanering handlar mycket om det här, man måste alltid beräkna en viss ingångs/övergångstid innan aktiviteter kommer igång.

Här är Jönsson något på spåret! Startsträcka, fy jag känner hur jag själv kan ha en mentalt lång startsträcka ibland. Vilket helt klart gör att tiden blir knapp till utförandet. Jag får ont om tid!
Känns det igen?
Bristen på tid hänger ihop med hur vi prioriterar vår tid. Någon protesterar säkert, men jag styr inte över all min tid, det gör familjen (barnen) och jobbet! Rätt på sätt och vis, men mycket tid skulle kunna bli över till oss själva med mindre ställtid.

Men när vi inte har tillräckligt med tid hinner vi aldrig komma fram till det svåra. Vi skjuter upp och skjuter upp i stället för att inse att vi behöver lägga in en startsträcka till det svåra. Att vi inte riktigt hinner fram till det svåra beror därför inte i första hand på prestationsångest, utan på ställtidsångest, menar Bodil Jönsson. Det var ett nytt sätt att se på detta, för mig i alla fall. Det får räcka för denna gång, har lite att göra... :-)
Tror detta ämne, tid, kommer att bli en liten serie på bloggen... jag lär återkomma.