Torsdagsreflektion - vecka 9
Vintern knallar på, som bäst håller snön som kom förra söndagen (cirka en decimeter) på att smälta. Vilket kan göra en promenad smått bekymmersam (i alla fall med vanliga skor på fötterna).
Tänk att en decimeter snö blir så mycket vatten när snön börjar smälta.
Kronprinsessan Victoria ska gifta sig, Ipred-lagen klubbades igår igenom och i natt brann flera mataffärer ner i Södertälje (troligen anlagda). Ständigt händer det saker som påverkar oss på olika sätt. Victorias giftermål nästa sommar påverkar mig nog mest eftersom staden kommer att fyllas med tyska turister och andra som vill delta på ett eller annat sätt. Att ta sig runt i stan kan bli knepigt nästa sommar, men ett kungligt bröllop ska skapa lite trafikkaos, annars är det inget kungligt bröllop. Kanske dags börja tillverka viftlämpliga små svenska flaggor (kan kanske bli en lönande affär)? Ipred-lagen lär troligen inte påverka mig, men jag ska kanske kolla min router, så att ingen utifrån surfar via mitt bredband, det kan ju ställa till det!? Eftersom jag inte åker och handlar i Södertälje berörs jag inte direkt av dessa bränder, men lite otäckt är det. Vem eller vilken grupp är det som tuttar på och varför? Ska de ta sig in till Stockholm och göra likadant här?
Vintervikens is ser inte så säker ut...
Enligt en beteendeforskning berörs vi mer av nyheter när något händer i vår nära hemvist (samma stad, samma kommun) eller sker på platser som vi besökt eller där vi känner folk. Kanske inte så konstigt.
Efter flera mediaundersökningar där folk frågades kort efter att de sett nyheter på tv:n och flertalet knappt kunde dra sig till minnes något om kvällens huvudnyheter (kanske i stora drag, men väldigt vagt) så ändrade nyhetssändningarna och numera påminns vi tittare i slutet av sändningen vilka kvällens rubriker/huvudnyheter varit. Detta ökar vår förmåga att minnas (inget nytt under solen där, upprepning har en god tendens att få saker att fastna).
Enligt ytterligare en annan som forskat kring detta med media och nyheter så är det många som ser nyheter bara för att tryggt kunna konstatera att det mesta är sig likt. Vi är rätt bekväma som människor, vi vill inte ställas inför jobbiga förändringar. Gäller naturligtvis inte alla, en del söker nya utmaningar ständigt! Men de flesta vill ha en trygg, kontrollerbar vardag där det mesta går på rutin. Vi är kanske trygghetsnarkomaner?
Att då så många i finanskrisens spår blir friställda och verkligen hamnar ut i en otrygg tillvaro utan jobb, utan de vanliga fasta rutinerna kan nog vara förödande. (Detta helt utanför den ekonomiska sidan, som kan vara väldigt knepig, utan bara med tanke på vardagen som så tvärt förändras.)
Vad finns det för skyddsnät för alla vanemänniskor?
Vem på arbetsförmedlingen eller socialkontoret kan återskapa den trygghet som för den enskilda, friställda verkar spårlöst försvunnen?
Här har vi dagens stora problem! Många tappar sin vardagstrygghet. Att sedan Arbetsförmedlingen knappast förmedlar några jobb längre... Eller att socialkontoren inte verkar hjälpa vanligt folk som tillfälligt får problem...
Då är det kanske lättare att glädjas åt kungafamiljens kommande bröllop eller prata väder och längta till sommaren!
I alla fall årstider kommer och går ungefär som de ska och väder får vi ju varje dag :-)
Oj, blev kanske lite tungt... men så for mina tankar idag!
Var tyvärr knappast lättsammare förra veckan
Men helt andra bilder och texter finner du säkert på
Det är det som är så kul med Torsdagsreflektion...
Arton bidrag före jag klev in med detta...
Så här fint såg det ut med snön i början av veckan.
Lekande barn på gården, alltid kul att se. (Snögubben kom plogbilen och mejade ner senare, tyvärr.)
ja nu kommer den värsta slaskperioden men härligt är det nu två månader fram då man ser hur naturen vaknar till liv,
härliga bilder,
ha det gott
Visst är det så att vi tar till oss nyheter bättre ju närmare de kommer...se bara på Tsunamin, där var det ju Thailand som kom i fokus på grund av alla turister. De andra länderna som drabbades glömdes nästan bort i media.
Av dagens nyheter berörs jag mest av bränderna i Södertälje som är vår närmsta stad. Det är där vi storhandlar och det är där min mor och min bror bor. Har nästan ingen koll alls på vad som har hänt i resten av världen just idag.
Tack för en bra reflektion och fina bilder.
:)
Glömde säga vem jag var i min kommentar... tänkte att det kan vara bra för dig att veta så att du inte tror att du blir spammad eller liknande.
Oj vad många tankar du hade på hjärtat :) Håller helt med om detta med medias inverkan på folket. Tycker det mesta blir onödigt stort med hjälp av media, så uppblåst, så överdrivet. Men det är klart anlagda bränder är läskiga, men som du säger man blir illa berörd trots att man bor långt bort.
Om man vill gifta sig eller vara sambo kvittar väll...huvudsaken är att man tror på kärleken. Jag var inte något för giftemål tidigare heller, men när barnen kom känndes det trygt att vara gift. Så för oss var det mest en juridisk grej. Fast själva familjebildandet var en känslogrej...och ja, jag tänkte faktiskt lite på släktforskning när jag skrev min reflektion. Att släktforska är nämligen väldigt kul :)
Haha vill du så är du välkommen till oss på korvgrillning... hihi Vi hade en jätte trevlig & mysig helg.. med många skratt
Vad mysigt det var att läsa lite blandade reflektioner. Det där med avstånd har verkligen stor betydelse. En liten händelse i närheten orsakar starkare reaktioner än en jättekatastrof med massor av döda och skadade, på andra sidan jorden.
Snö och snögubbar är förgängliga ting. Jag tycker att det ser ut som om du skulle behöva ha storstövlarna på nu.
Det är mycket klokt och tänkvärt idag i din torsdagsreflektion. Det är tuffa tider för många nu, som inte vet hur framtiden kommer att gestalta sig.
Tack för din kommentar hos mig! /Ingrid
Nyheter nära upprör ofta. Bygg inte på min bakgård, vill inte ha en väg nära huset. Värna mina nära intressen. Det som händer långt bort berör, barnen som svälter, naturkatastrofer eller otäcka olyckor. Flygplan, tåg eller bussar som sprängs - jag kunde varit där... Annat går en spårlöst förbi. Förändringar skrämmer när de är påtvingade, väljer vi själva kan de istället vara spännande och utmanande.
Du ser, du fick mig att fundera...
Vilka härliga bilder! Ja arbetsförmedligen de gav inte mig jobb...det blev på annat håll. Trygghetsrådet däremot jobbade för jobb.
