Nu är det omöjligt återförena Pink Floyd!
En tråkig nyhet nådde mig tidigare i veckan. En av de fyra medlemmarna i Pink Floyd har avlidit i cancer. Det är keyboardspelande Richard Wright som numera får sitta på baksidan av månen eller var han nu väljer för plats för att spela vidare, kanske väljer han att framföra den fina "Us and them"...
Pink Floyd's sista spelning ihop på "Live 8"-galan 2005, Wright står längst till höger i bild.
När Pink Floyd gav ut "Dark side of the moon" 1973 så var det sista låten på första sidan av lp-skivan som jag tog till mig direkt. The Great Gig In The Sky heter låten och är smått magisk. Det är en sådan känsla i den ordlösa sången (Clare Torry sjöng så fint där i EMI studion) och melodin är som en smärtsam klagosång. Visst var "Money" och "Time" roliga med sina ljudillustrationer, speciellt "Time" med alla ringande klockor i början av låten, men de var inget mot låten "The great gig in the sky". Den låten skrev Wright. Producent på den låten, ja hela albumet var Alan Parson, som senare skapade sitt eget projekt (trumvirvel!).
Wish You Were Here, svarta extraomslaget och sedan vanliga framsidan
Även den fina skivan "Wish you were here" bär tydliga Wright spår. När den släpptes i skivaffärerna hösten 1975 var vi flera Floydfans på Åsö tekniska gymnasium (granne med Skatteskrapan) som snabbt sprang iväg och köpte lp-skivan på första långrasten. Inslagen i svart plast med ett klistermärke på framsidan. När man slet upp plasten höll man i ett vitt omslag med fantastiska bilder, design Hipgnosis. På gymnasiet försökte vi sprida ut lunchköerna genom att arrangera lunchmusik i skolans aula. Minns kompisen Rainer som spänt satte på skivan på skivspelaren, fällde ner nålen och ut strömmade makalös musik. Vi var några som satt och lyssnade på skivan och totalt glömde bort skollunchen. Mat blev väldigt världsligt, medans musiken blev allt (viktigt). När skivan var färdigspelat satte vi på den från början igen. PA-systemet i aulan var fint, rätt många högtalare och det gick att spela högt (om man ville). Tror "Wish you were here" närmast dånade ut ur högtalarna. Något som genast fastnade var den lustiga övergången mellan två låtar, när ljudet burkar till sig och försvinner in i en radio som sedan byter kanaler, söker nya stationer och så börjar nästa låt med en akustisk gitarr, först svagt och sedan tydligt i snygg stereo. Så snyggt så vi nästan började gråta av lycka där vi satt långt bak i aulan. Många elever kom fram och undrade vad som spelades. Ett bestående Pink Floyd minne! Ett av flera, musiken har följt med, i bilar, på båtar... Sedan blev det mer och mer Waters på slutet, med skivorna "Animals" och "the Wall" ...
Richard Wright 1988 tillsammans med David Gilmour. De två tillsammans med trummisen Nick Mason turnerade som Pink Floyd och gav också ut ett par skivor, efter det att Roger Waters valt att lämna gruppen och börjat ge ut skivor under eget namn.
Wright spelade med vid en del av David Gilmours solokonserter, bland annat under 2006 då fotot togs
Men utöver gruppens egna mästerverk (på skiva) är ett tänkbart substitut dalkarlarna i P-Floyd, som spelar cover uteslutande från en viss grupps repertoar. Bloggaren Fia har nyligen sett svenskarna i Dalhalla framföra "giganternas" musik, kolla gärna. I övrigt är det få grupper som kommer i närheten av Pink Floyd. Ett av få gruppnamn som ibland påminner lite om "floydarna" som jag känner till är Porcupine Tree.
Kanske vet du någon annan grupp som påminner om Pink Floyd?
Ikväll spelar förresten Coldplay på Globen, jag har tyvärr ingen biljett...
Angående länken till Hipgnosis vill de att man ska installera japanska tecken, strunta i det, bilderna kan du ju ändå se!
Har även hittat en annan bra länk till sida med skivomslag gjorda av designgänget Hipgnosis. Bara att njuta!
Precis som dessa ryggtavlor med flera Pink Floyd omslag...
Det går nog inte att spara "ordbilden", jag lyckades inte i alla fall, men man kan få fram en kod som man klistrar in i bloggen...
Godmorgon! Nyckelpigor går i dvala, så de är billiga i maten ;)
Jag har också tilltalats av Pink Floyds nyskapande förmåga, både när det gäller musiken, arrangemang och detaljer i framförandet. Det är sorgligt att bandet inte riktigt kan bli detsamma längre, men man får hoppas att övriga bandmedlemmar har kvar sin kreativitet.
När det gäller Coldplay fick min yngsta dotter tag i biljetter, så hon och en kompis såg den föreställningen. Jag är lite avis...
Erik, vilket lysande inlägg!!! En njutning att läsa för ett gammalt Pink Floyd-fan. Din beskrivning av upplevelsen med "Wish you were here" i Åsö gymnasium erhåller många positiva adjektiv från mig. Just den skivan har ett särskilt rum i mitt musikhjärta. Förmodligen den platta som snurrat mest av alla på mina olika skivspelare under de 33 år som gått sedan den kom ut. Och den sagolikt sköna låten "The great gig in the sky" bloggade jag själv om för en tid sedan. Härliga bilder hade du valt också, plus en serie förnämliga länkar. Bilden på tjejerna med de målade ryggtavlorna har jag haft på olika väggar under många år. Någon påstod att det är ett Photoshop-jobb bakom den bilden, men det vill jag inte tro på. Visste inte att Richard Wright lämnat jordelivet. Han bör ha haft god anledning att dö nöjd med tanke på alla de fina musikupplevelser han (och gruppen) framkallat hos så många.
Som sagt, Erik, tack för ett fint inlägg!
Tack, tack! Lustigt, först några som för bloggkommentarer vidare. Fast tack för svaren Pysen73 och Soffy!
Fia: Ja Pink Floyd finns ju kvar med alla sina skivor och flera bra DVD-filmer med filmade konserter. Jag tror att både Waters och Gilmour kan få ur sig mer musik.
Bosse67: Stort tack. Vilken smickrande kommentar, jag suger i mig. Visst är "Wish you were here" en pärla! Själv håller jag även "the Wall" högt, men det hänger ihop med en visning av filmen som Parker gjorde med Geldorf i huvudrollen på en gigantisk filmduk nere i Paris. En härlig biograf (tveksam om den finns kvar idag, söder om Seine) med megaduk som visade guldkorn som just "The Wall" och "West side story". Rena Cosmonovaupplevelsen och med bra ljud. En njutning, till skillnad för "skokartongerna" i Filmstaden. Film gör sig bra på stor duk och i stor salong! Om sedan publiken sjunger med och applåderar, ja det gör inte upplevelsen mindre :-) Pink Floyd forever!
