en kort kortnovell
I morse var det samma mjölkvita luft, tät dimma.
Fann en liten novellartad "skrivövning" jag knåpat ihop för ett tag sedan,
kanske passar ganska bra dessa dagar.
Morgondimman kom aldrig.
Jag gick i väntans tider, länge.
Ingen lek, bara väntan.
När mor ropade harhoppade jag hem,
till falukorven och de stuvade makaronerna.
Senare deltog jag i lillebrors kattjakt.
Hårtussar,
klösande klor.
Lillebror fick färgglada plåster.
Far och mor fick ut oss barn på en kvällspromenad.
Vanligen fick skärmögat styra kvällen.
Mor log, far bestämde så klart och tydligt.
Under vandringen gick vi vilse,
i kvällsdimman.
- Lillebror, håll min hand!
- Mamma!
Den täta dimman svalde ljuden.
Dimman krympte världen.
senare idag var det varm sol och klarblå himmel, som om morgondimman aldrig funnits.
Välkända citysiluetter, från ett annat håll...
Jasså, det var dimma i morse också....som vanligt jag missade den...sover väl för länge ;-)
Mysigt det du skrivit.
Ha en bra kväll och dag imorgon.