Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Varje gång jag kliver in i den gamla ladan så ryser jag.
Det känns hur släkt slitit med all hö.
Hur stressen för regn fått ryggar att knäckas.
Kvar finns en trasig och rostig skördetröska.
Den krävde äkta hästkrafter för att fungera.
Ladan har tagit stryk, genom väggarna sirlar ljus in.
Det blir precis som gamla målningar,
där Guds ljus strålar ner från himlen.
Gammalt hödamm virvlar runt i luften,
gör solstrålarna glittrande inne i ladans halvmörker.
Det finns stunder i mitt liv då jag inget hellre vill än krypa in i ladan.
För krypa är just vad man måste. En del av ladan har dörrar som blivit stängda,
ihopspikade för att hindra förfallet.
Det är genom ett fönster på gaveln som inträde sker.
Bara det var ett äventyr när jag var mindre.
Träda in i det stängda rummet.
Fortfarande slänger jag mig ner i en gammal hög med hö,
blir ett med allt, blir en del av gammalt slit.
Känner en del av vår historia.
Där inne förundras jag över att det kan vara så.