Vaknade i morse...
Usch, tittade ut och insåg att dagen knappt var värd benämningen dag. Mörkt och grått och fuktigt, blää!
Vet om en person som flyger från Arlanda idag med karibiska övärlden som mål om cirka ett dygn. Tre veckor bland några paradisöar. Perfekt tajming, byta det gråa mot sol och bad och säkert helt underbar miljö. Jag är förbaskat avundsjuk, skulle gärna följa med som handbagage!
En bekant här i närheten drar snart ner till Kanarieöarna, åker med en kompis, även det lockar. Ja, det är såå trist just nu, så att till och med dessa öar ute i Atlanten kan verka lockande... Måste försöka komma ihåg detta och redan i vår boka en resa till nästa år denna tid... till sol och skön värme.
Idag lockar ATG med extra vinstpengar, kanske skulle jag spela en Harry Boy? Men då måste jag ut i "skitvädret".
Känns inte bra, känns inte bra alls. Vill mest lägga mig och försöka sova bort hela lördagen...
fotot taget en dag när solen sken... undrar varför en del löv hänger kvar? Är de mer levnadsglada än löven som redan ligger på marken?
Jag har farit runt och kollat in några bloggvänner. Flera fina inlägg och intressanta ämnen, vackra foton... Märker att jag inte är inspirerad att kommentera som jag brukar. Läser en del inlägg och gillar vad jag läser, men ingen ork, ingen lust kommentera. Äsch, får lämna det. Har kanske mer skrivlust senare idag eller imorgon?
Kanske hänger det ihop med min nära döden upplevelse igår kväll?
Det var minst sagt kusligt att få en godisbit in i luftstrupen och få anstränga mig hysteriskt för att försöka andas och bli av med skiten i halsen. Hela jag for in i mig själv, hjärnan snurrade på, hörseln verkade försvinna. Hur få bort "stoppet" i halsen, skulle jag dö nu? Panik och tidsnödsångest. Varje andetag var ansträngande, var som att suga luft genom ett smalt sugrör. Mitt synfält blev begränsat, blev liksom dimmigt, mjölkartat framför ögonen. Skulle jag dö för att jag syndat med en Japp och skrattat mig till andnöd? For ut i köket och lyckades på något sätt få upp denna lilla chokladbit ur min nu möra hals. Besvikelse, det var bara en pytteliten plutt som lår där i vasken tillsammans med lite slem. Räcker det där lilla för att snudd på bli kvävd? När jag väl hämtat andan lite bestämde jag mig för att totalt sluta med godis. Jag vet att det inte är bra för mig. Nu vet jag att det kan vara rent ut av dödligt! Burr, otäck upplevelse! Känner av min hals idag också, den ömmar.
småknepigt komma fram till tunnelbanan. Nu är parkeringen ett minne blott, här kommer de snart börja bygga ett höghus!? Undrar hur det blir med själva tunnelbanestationen..?
Imorgon är det fars dag... tjaa, vem vet, kanske blir jag lycklig ägare till ännu en slips?
Men modet i slipsvärlden just nu är trist. Enfärgade slipsar i ganska svaga färger, smala slipsar som inte har den där tydliga slipsformen. Nej tack, blir att leta fram någon lämplig vackert mönstrad slips till i morgon. Får jag ingen slips tror jag att jag passerar ett par "slipsaffärer" måndag eftermiddag och köper mig en ny slips, någon färgglad rackare, kanske två..?!
Avslutar med en passande Stenmark
Hoppas din dag är bättre!
Det lät riktigt otäckt med godisbiten som satte sig på tvären i luftstrupen. Det är farligare än man tror, det händer ju att folk dör för att de inte lyckas få strupen fri. Skönt att allt ordnade sig i alla fall.
Den där Stenmarksbilden var jätterolig. Jag känner igen mig fullständigt (förutom att jag ytterst sällan klär mig i kostym)
Efter att ha läst ditt inlägg känns mitt liv lättare :) Hav förtröstan - även November KAN ha soliga dagar. Låt bli godiset hädanefter eller köp en klubba istället. Men se till att hålla i pinnen hela tiden. (Satte själv i halsen igår utan att ens ha en godisbit att skylla på, hur smart är det?)
Tack för era trevliga kommentarer :-) Ja, jag håller med, tur jag rensade luftrören! Fast i annat fall hade jag inte skrivit detta ;-)
Vilken tur att du fick upp godisbiten!!
Om du vill kan jag göra dig lite mera deppig genom att tala om att vi här på Sicilien har strålande solsken och jag har skitit i städ och tvätt och varit i Taormina och promenerat hela förmiddagen.. Nu är jag trött så städningen får vänta lite till... jag ska bara ta en tupplur först.. ;o)
Tack! Aj vad det svider att läsa din kommentar Pysen73 :-) Här verkar det aldrig bli mer än ljusgrått, suck. Regnar gör det inte, alltid något. Snart försvinner ljuset och vi kan gå och lägga oss ;-) Nää, kanske blir det biobesök...
Fy tusan, Erik! Jag förstår att det där var en obehaglig upplevelse. Skönt att du fick ur dig snasket. Bloggarnas kommentator nummer ett får ju inte försvinna på ett så tragiskt sätt (som om det fanns några icke-tragiska sätt att gå hädan på).
Stenmarkaren känner jag igen, en av många favoriter. Vem har inte gått igenom något liknande i ett antal provhytter.
Tack Bosse! Kan kanske vara bra att spana döden i ansiktet ibland... Ja, fy fasen för provhytter. Inte nog med Stenmarks fina iakttagelse, så är de ofta trånga och får mig (med sitt konstiga ljus) att se sjuk och halvdöd ut, alternativt se ut som ett spöke. Jag måste alltid ut i affären för att se hur kläderna ser ut ;-)
Håller med dig i det du skrev att ibland finns ingen lust att kommentera. Ingen lust överhuvudtaget att sitta vid den egna bloggen. Allt ska vara frivilligt, tvång funkar liksom inte. Som jag sagt tidigare finns det mer i livet än blogg-kommentarer. Man gör det som känns bra just då, det andra låter man helt enkelt bli. Svårare än så är det nog inte. :)
