Kissens misstag mitt i natten
Vaknade mitt i natten av att katten Dessan stod mitt i vår dubbelsäng och "skällde" upp mot taket.
Hon brukade göra det ibland när någon insekt flugit in genom fönster eller balkongdörr.
Det var en varm vårsommarnatt och jag anade något flygfä som satt i sovrumstaket.
Försökte få Dessan att sluta bry sig. Helt omöjligt! Hon for runt i våra sängar och skällde, blicken
riktad mot taget. I dunklet såg jag inget som orsakade kattens beteende.
Nu var vi båda vakna. Jag klev upp och tände taklampan.
Letade runt i rummet, men såg ingen nattfjärlig eller insekt.
Dessan for runt i sängen och stirrade mot taket.
Då såg jag en skugga där uppe. Det var märket efter en champagnekork som farit upp i taket och
gett ett litet avtryck. Syntes knappt.
Pratade med Dessan och lyfte upp henne på mina armar där jag stod i sängen och vaggande balanserade.
- Ser du nu Dessan, det är ingen insekt där.
Katten tittade på mig och så upp i taket, verkade nöjd.
När hon så stod i våra sängar igen, så började hon omedelbart stirra mot den lilla fläcken och skälla igen.
Vad göra?
Jag klev upp och letade fram palett, målarpensel, akrylfärger och annat från min "konstnärslåda" och försökte blanda ihop och få fram samma grå-gräddvita färg som taket hade.
Så stod jag där mitt i natten och målade över en liten fläck, ett svagt märke i taket efter korkens flygtur.
Det var inte så lätt, i sängen bredvid låg min sambo och skrattade hysteriskt, så att sängarna skakade.
Katten följde mitt arbete mycket noga, for runt mellan mina ben där jag stod och återskapade en enhetlig takfärg.
När jag var klar med målandet lugnade Dessan ner sig.
Jag plockade undan målarprylarna igen, släcka taklampan och så tillbaka till sängläge.
Dessan hade lagt sig i vår lilla tvåmanssoffa, börjat gosa till sig som katter gör och tvättade sig lite.
Då och då tittade hon upp mot stället där fläcken varit (som om hon räknade med att fläcken skulle vara kvar).
Jag tittade själv upp i taket, det såg bra ut. Dessan slumrade in ganska fort.
Vi båda var klarvakna, och låg där och pratade en bra stund innan vi lyckades somna om.
Vi var rätt trötta följande dag och fick berätta om nattens äventyr för våra arbetskompisar, vilket gav viss
munterhet och fick andra att berätta olika katt- och hundhistorier.
Nämnas kan att fläcken funnits där i taket i över året, utan att Dessan brytt sig. Men just den där natten
blev fläcken tydligen en nattfjärlig (i Dessans huvud i alla fall).
Vår innekatt Dessan blev gammal, över 17 år innan hon somnade för gott. En go katt, för det mesta ;-)
En härlig liten story! Kanske den bästa jag läst från dig. Tack ska du ha!
Har man inte och göra dygnet runt, så ser alltid någon till så man ej är sysslolös. En katt kan verkligen sätta igång med både det ena och det andra när man skall sova. Min han fångade något igår under mattan som jag snällt lyfte på så han fick fatt på det. Vad det var vet jag inte, för glasögonen satt inte just då på näsan. Men han smaskade glatt så något var det. :)
Den vita busken på en av mina bilder är inte Syren. Den har inte slagit ut ännu, för jag har några sådana utanför porten. Jag vet faktiskt inte vad det är för vita blommor. Det växer som en häck på längden och ganska så hög, med gröna blad. Jag sökte på Google efter Spirera men den ser lite annorlunda ut. Den jag fotat har mindre vita blommor.
Have a nice evening!
Tack för kommentarerna :-)
Skoj att läsa Bosse (fast bästa, hmmm?), tack!
Ja, då vet jag det Erika, tack. Ja, det finns mycket som växer i vår natur (inte kan man känna till allt som blommar och visar upp sin blomsterprakt). Just nu är det ganska mycket där ute och värre blir det väl de närmaste veckorna.
Får vara glad som inte längre är allergisk (skickar en tanke till min dotter!)
Så då kan det komma syrénbilder längre fram... ;-)
Jag hade velat vara med (som en fluga då) och fått uppleva dig Erik målandes mitt i natten. Kan förstå att sambon skrattade. Vem hade inte gjort det?
Vilken så roligt berättelse....som gav mig många goda skratt.
Kan i fantasin se det hela framför mig.......:-D
Katter är verkligen speciella och kluriga djur, och det du berättade fick mig att minnas min kisse Grållis som blev 14 år.
Hon var också så där speciell, och kunde verkligen få för sig saker ;-)
Och hon kunde jaga
pytte-små flugor i nattmörkret. Fattar inte hur hon såg dem.
En gång vaknade jag att hon for precis över mitt huvud efter något.....och då blev inte matte så glad, och jag bannade henne....
Men hon bara tittade på mig precis som hon tänkte: har det hänt något ?
Och sedan kröp hon ihop som vanligt vid mitt hjärta för att sova, och matte kunde inte vara sur längre ;-)
Katter är underbara djur.
Ja Inger, katter kan verkligen se oskyldiga ut.
Men magtrampandet och spinnandet, det kan jag sakna ibland. Hårbollskräkningar längst in under dubbelsängen, saknar jag inte lika mycket...
Ganska ofta letar jag fatt en gratis Metro bara för att läsa Elvis (som ju har en katt med ibland)...
Den är verkligen en härlig serie.
Ibland känns det som om tecknaren spionerat på mitt liv (He, he! Berättar inte vad som är liknande...)
Jaha du Ulla, hade du suttit där (som en liten fluga) så hade Dessan fortsatt skälla ;-)
Hi hi, så skojigt!Jag ser framför mig hur du balanserar med målarpenseln i handen.Vilket minne! Katter är så roliga med sina små egenheter!. Fast när de stirrar rakt ut på ingenting och viftar med svansen lite irriterat så undrar man VAD de ser som vi inte ser...
Där nämnde du en intressant sak Soffy! Jag kunde också fundera över vad katten såg ibland, när Dessan levde och precis, så där bara stirra...
Det brukar ju sägas att katter är extra känsliga.
Tydligen ska katter gilla currierlinjer och andra energifält (kanske laddar de sina batterier, hi, hi). Det berättade en kille djupt inne i Värmlandsskogarna (Finnskogarna) som också verkade ärlig när han sa sig tro på skogsväsen (?!?)
För denna herre verkade allt hänga ihop, djur, människor, andar m flera. Han hade bra hand med djur...
Vad vet jag, en inkrökt stadsbo? Fick i alla fall prova slagruta, det funkade! Vatten vek den ner, metall vek pinnen upp, intressant!
