I väntan på guide
Under en lägervistelse nere i Landskrona blev det en oväntad paus, för guiden var plötsligt försvunnen.
Det tog ett tag innan annan personal funnit vår guide och själva målet med besöket kunde utforskas mer ingående.
Vi hade i alla fall tur med vädret!
För mig gick det bra att sätta mig med skissblocket och rita av Citadellet som jag snart skulle få se mer av.
(Det blev en rätt liten teckning, som synes av texten som syns igenom från andra sidan...)
Jag förde lite dagboksanteckningar under lägret,
alltid kul att kunna gå tillbaka till senare, om minnet sviker :-)
Väntan blev under tiden rätt dyr för alla barnfamiljer, för där fanns inget att göra medan vi väntade, än en liten kiosk fylld med snask och glass. Inte helt sant, där fanns en vallgrav med vatten också (många föräldrar fick mota bort sina barn från denna intressanta plats. Under denna utflykt kunde vi ledare koppla av, ansvaret låg hos familjerna själva.)
Vad göra istället för att försöka närma sig vallgravsvattnet, jo man kunde börja tjata sig till godis eller glass.
Glasskön växte snabbt och snart stod alla barn där och önskade sig både det ena och andra från kiosken.
Det var säkert en glad kioskägare som på kvällen räknade en ovanligt god dagskassa!?
Tror det var den kvällen vi hade stor grillmiddag tillbaka vid golfbanorna norr om Landskrona. Lägret höll vi vid en stor campingplats och en stor stugby varav lägret bebodde ett gäng av husen. Trivsamma stugor med sängloft på övervåningen och eget kök. Men med tanke på den goda maten i restaurangen, var det nog få som provade på huskökens kapacitet... Den grillaftonen var det makalöst goda grillspett som några asiatiska kockar servade nya på våra tallrikar, vartefter vi smaskade i oss. Nog en av de mest uppskattade middagarna, där vi satt ute i trädgården och njöt.
Många gånger under veckan duckade jag instinktivt eftersom man ständigt hörde "fore" från någon klantig golfspelare i närheten. En gång var det nära när golfbollen svischade förbi och for in i ett buskage på andra sidan gångvägen. Hade jag tagit ett kliv till hade bollen träffat mig på låret eller höften, det hade nog svidit...
Leta och hitta golfbollar tillhörde fritidssysslorna bland många barn under lägerveckan...
Under mina besök inne i Landskrona under lägerveckan var jag nog mest deppig över resterna av varvet,
som en gång skapade fantastiska skepp (säkert en del som fortfarande seglar där ute) och också gav många arbete.
Har vi något lite större varv kvar i landet?
Det tog ett tag innan annan personal funnit vår guide och själva målet med besöket kunde utforskas mer ingående.
Vi hade i alla fall tur med vädret!
För mig gick det bra att sätta mig med skissblocket och rita av Citadellet som jag snart skulle få se mer av.
(Det blev en rätt liten teckning, som synes av texten som syns igenom från andra sidan...)
Jag förde lite dagboksanteckningar under lägret,
alltid kul att kunna gå tillbaka till senare, om minnet sviker :-)
Väntan blev under tiden rätt dyr för alla barnfamiljer, för där fanns inget att göra medan vi väntade, än en liten kiosk fylld med snask och glass. Inte helt sant, där fanns en vallgrav med vatten också (många föräldrar fick mota bort sina barn från denna intressanta plats. Under denna utflykt kunde vi ledare koppla av, ansvaret låg hos familjerna själva.)
Vad göra istället för att försöka närma sig vallgravsvattnet, jo man kunde börja tjata sig till godis eller glass.
Glasskön växte snabbt och snart stod alla barn där och önskade sig både det ena och andra från kiosken.
Det var säkert en glad kioskägare som på kvällen räknade en ovanligt god dagskassa!?
Tror det var den kvällen vi hade stor grillmiddag tillbaka vid golfbanorna norr om Landskrona. Lägret höll vi vid en stor campingplats och en stor stugby varav lägret bebodde ett gäng av husen. Trivsamma stugor med sängloft på övervåningen och eget kök. Men med tanke på den goda maten i restaurangen, var det nog få som provade på huskökens kapacitet... Den grillaftonen var det makalöst goda grillspett som några asiatiska kockar servade nya på våra tallrikar, vartefter vi smaskade i oss. Nog en av de mest uppskattade middagarna, där vi satt ute i trädgården och njöt.
Många gånger under veckan duckade jag instinktivt eftersom man ständigt hörde "fore" från någon klantig golfspelare i närheten. En gång var det nära när golfbollen svischade förbi och for in i ett buskage på andra sidan gångvägen. Hade jag tagit ett kliv till hade bollen träffat mig på låret eller höften, det hade nog svidit...
Leta och hitta golfbollar tillhörde fritidssysslorna bland många barn under lägerveckan...
Under mina besök inne i Landskrona under lägerveckan var jag nog mest deppig över resterna av varvet,
som en gång skapade fantastiska skepp (säkert en del som fortfarande seglar där ute) och också gav många arbete.
Har vi något lite större varv kvar i landet?
Kommentarer
Trackback
