Skönt, inte en rät vinkel!
Det är Reimersholme som sticker upp där bakom, till vänster. En stor leverantör av starksprit en gång i tiden, den där ön. (Ja, snarare firman som fanns där med destillatapparat av storlek större...)
Med tanke på faluröda huset ovan,
minns jag ett skojigt hus på Barnens ö, Stjärnhuset kallades det.
Rosliden var ett av alla områdena som förr fyllts med stadsbarn varje sommar, med kolloverksamhet.
Numera är det dåligt med kollobarn, läste jag i tidningen.
Det är synd på så rara platser och chanser till upplevelser för "kidsen" som sedan lever kvar i minnet (livet ut). Kompisen Kjelle brukar snacka om sina kolloäventyr ibland... (när nostalgi eller vemodet slår sina klor i karln)
som synes inte skissat i somras, utan för några år sedan. Här bodde alla barnen.
Inget rum var det andra likt, trappa hit trappa dit, rum bakom rum, fyra trappsteg högre...
Ungarna i klassen älskade huset!
Trevlig miljö, det här var utsikten från matsalen (Huvudhuset). (Stjärnhuset låg till höger.)
Tidig vår, så det var bara några ofrivilliga dopp bland de som paddlade kanot. Och så två som
tävlade om vem som vågade, båda frös så de hackade tänderna efter badet (men sjuka blev de inte!).
Platsen utanför Norrtälje var en tre dagars skolresa för en femteklass, vi hade mycket trevligt.
Trevlig klass med trevliga föräldrar som bidrog som personal under vistelsen.
Ett trevligt minne.
Lika bra att avsluta med den tredje blyertsteckningen jag hann skapa under dessa tre dagar
(mitt skissande skedde tidiga mornar, innan ungarna vaknat och fått spring i benen).
tecknat när jag satt nere vid bryggan.
Vad som skulle bli bara ett foto, blev mer (så går det nästan alltid för mig, vet inte varför?)
Men vad bra du är på att teckna.
Toppen-fina bilder.
Min ena bror och min syster var också mycket bra på att teckna, men själv har jag inte lyckats så bra.
Men så har jag inte provat så mycket heller.
Men du är en fixare och knåpare, på andra sätt. Dina öppningsbilder på blogginlägg är snygga!
Var inne på din hemsida och noterade fina priser du fått. Fortsätt i samma stil, vi är många som diggar bilderna Inger!
Först när jag läste namnet "Gröndal" så läste jag det som "Grönadal" det är en ort inte så långt från där jag bor. Tänkte en stund, hur har jag kunnat missa den byggnaden, som ser ut som den du visar). Men sedan öppnade jag upp mina gröna och såg att där inte var ett A i ortnamnet. Så kan man läsa när hjärnan går på sparlåga. :)
Riktigt fina tecknade bilder, blir fascinerad av det som fanns förr.Det har en charm som vi knappt ser längre, för alla gamla byggnader som inte är fridlysta (heter det så) och inte få rivas, är det enda som finns kvar snart. Allt annat jämnas med marken när dom stora gubbarna i samhället tänker till med sin förvridna hjärna. Det är min åsikt om sådant.
Tycker det är roligt att jag hittat till Din blogg. Är så sällan det finns män i min generation (även om åldern skiljer några år)som bloggar. Det finns så mycket som går att ventilera eftersom vi är i samma generation. Dom yngre vet oftast inte vad man pratar om. Räcker att nämna Cat Stevens som är det bästa Gud skapat under sin livstid. Hur mycket skägg och ändring av namn och religion, så är han för mig samma "Cat Stevens" Har många LP-skivor och CD med honom som jag är väldigt rädd om.
Så, nu ska jag sluta, innan jag skriver ner hela din blogg. :)
Ligger en hel del i vad du skriver Erika.
Har inte tänkt på ålder så mycket (men det kan stämma det också).
En del artister består, det finns några som växer, får en vitaminspruta kanske. Kinks sångare är ett bra exempel, Ray Davies som nu gjort två helt underbara skivor. Skiftande innehåll i sångtexterna, men ruggit bra engelsk pop!
-Ja se musik de' e' mitt liv de' se', sa Monica Z i serien Söderkåkar. Nej liten lögn, byt musik mot karlar, men samtidigt var musik en stor del av Monicas liv. Helt klart är det så med mitt eget liv, musik är som mat, jag behöver båda. Men det finns skräpmat och det finns skräp...
Back to "Monkan". Med undantag för ett par, tre låtar är det snart inga som bryr sig (ack, nu tar jag i lite igen, men det är nästan sant) om all "go musik" hon hann leverera. All skön jazz, bara en så'n sak!
När jag gick på gymnasiet så dök hon upp och framförde (tillsammans med två,tre musiker) ett visprogram med svenska diktare, det var Fröding, det var Ferlin. Där började mitt intresse för dikter, mer på allvar. Jag höll det lite dolt under några år, men sedan har det ofta funnits plats för det skrivna ordet, i dikter, små skriverier och nu genom denna blogg.
Tror jag måste avsluta, kan ju ta en del av detta i ett inlägg istället för att gömma detta i en kommentar.
Ha en skön helg Erika,
snyggt namn föresten ;-)
Vilken kanonbild på den röda Gröndalsbyggnaden! Där fick du verkligen tag i den sneda och vinda käraktären i byggkomplexet. Och som vanligt är dina blyertsteckningar jäkligt snygga.
