Allers klippdockor
Har några svaga minnen av att det fanns en barnsida i Allers veckotidning
(kanske finns den kvar, denna typ av publikationer klarar jag inte riktigt av).
Ofta var det nya kläder för klippdockor på denna barnsida.
Fast det jag verkligen diggade var de tecknade framsidorna. De var snygga, ofta lite komiska.
(Två har jag som tavlor på väggen, kommenterar kvinnligt och manligt.)
Fann denna härliga variant på klippdocka
http://librariandressup.com/index.htm
Just valet av lite "torr" bibliotekarie tycker jag är galet kul. Positivt, går att klä på fler plagg, på varann.
Som ungt barn var det istället kasperdockor som tilltalade mig (när vi behandlar ämnet dockor).
Klippdockorna kom tjejerna med, ofta i stora, bruna A4 kuvert, fulla med klädbyten, som en platt garderob.
De sanna proffsen hade limmat figuren på papp, vill jag minnas.
Fick en engelsk kasperdocka föreställande en polisbobby (gummit i huvudet luktade gott) som jag älskade.
Vet inte vilka perversa böjelser som handinstickandet underifrån in i dockan tillfredställde?
Men min glädje över denna engelska kasperdocka gav andra avtryck.
Som att mitt första "slöjdarbete" på lekskolan (dåtidens sexårsverksamhet) blev skapandet av denna figur.
Måste tillägga att jag var sur att lekskolan hade så dåligt med färger.
Alla vet ju att en gammal bobbyhatt var blå! Det var i alla fall min kasperdocka.
Men den blåa färgen var slut när jag nått till slutstationen (målning), efter långt slit med bågfilen i masoniten...
Bristen på bra färger tror jag bidrog till att slutresultatet blev detta, men jag var bara fem år...
Kul att hitta detta gamla alster i en låda i källaren. Vill minnas att de flesta bara följde några färdiga mallar,
som personalen bidrog med.
Har alltid haft svårt för att följa mallar, vill gärna göra något eget.
Detta bevis från unga år talar sitt tydliga språk!
Mina första år i skolan var knepiga, en anledning var mitt "följa fårskocken"-motstånd.
En annan dök upp när vi hade en skånsk fröken mot mig, "ekta stockholmare".
Fick sitta kvar för att reven måste låta räv och andra tokerier. Att då en skånska stod där och lät, hmm hittade just grunden till att jag inte uppskattar den skånska dialekten. (Det var inte bara jag, vi satt där tre stycken små "Ekenkisar" och jobbade med uttalet. Tänk, kvarsittning utan att ha busat? Så förvirrade vi grabbar blev...)
Tänk vad skolan gör med oss människovarelser...
Måste ha varit svår lärarbrist då, tidigt 60-tal, för det passerade många knäppisar,
en pensionerad major (duktig på att slänga kritbitar, de sved otäckt när de träffade mig i ansiktet) och skånska tanten var bara två (värt ett eget inlägg).
Kommer själv ihåg på 50 och 60 talet när det fanns klippdockor i
veckotidningar, och även i en katalog med kläder, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu.
Och jag tyckte det var så spännande att få dessa sidor och kommer ihåg hur jag tillsammans med grannens barn satt på filt och lekte med dessa.
Kul att se kasperdockan du gjorde i lekskolan och det måste vara så kul att ha kvar.
Och ja, nog var skolan annorlunda då, och ibland lite knepiga lärare som jag också kommer ihåg.
Kvarsittning eller en bock på svarta tavlan kunde man få bara för att man i klassrummet råkade viska något till kompisen som satt bredvid.
Kul att dela minnen från den tiden.
Ha en fortsatt bra dag.
Ps. tack för din kommentar hos mig.
Jo du Inger, skolan idag är inte som plugget var förr. Jag hann med ett par år med undervisning på lördagar. Tror dagens ungdomar skulle bli skogsvilda om sexdagarsvecka återinfördes?
Men så fanns det negativa sidor också.
Tycker mig märka att dagens skolminister stirrar lite för mycket på saker som inte behöver dyka upp igen. Men innan texten blir lång som en jullöpare, får jag avsluta här och kan passa på att önska en trevlig helg!
