Thore Skogman såg jag vid centruminvigningen
En var Thore Skogman, denne makalösa låtknåpare,
som lät specialsy den ena galna kostymen efter den andra.
SVT visade en lite sorgsen och gripande dokumentär om Thore Skogman.
Så jag började leta bland gamla skivor och fann...
Flera av Thores låtar blev hits för andra artister
Det var när Skogås centrum invigdes som flera artister passerade.
Ola & the Janglers skapade trängsel i centrumet och flickorna tjöt och grinade, precis som de skulle göra!
Thore och hans dragspelare hade en blygsammare publik.
De spelade inne i Konsumbutiken, med fisk o köttdisken bakom sig på en provisorisk scen.
Det lät bra och flera av örhängena sjöng Thore.
Mest var det vanliga hemmafruar som utgjorde publiken.
Jag var nog den yngsta och den enda som bad om autograf efteråt, vilket Thore gärna tänkte skriva,
han undrade först vad min mamma heter.
Jag sa lite förvånat att jag ville ha hans autograf,
då sken han upp ytterligare och skrev glatt i mitt autografblock (som jag just nu inte kan hitta, suck).
Skojig baksida på en EP
Cupol var ett fint gammalt märke...
Fjällpolkan är nog skojigast.
När jag ändå var i farten och med tanke på ämnet
Det får räcka så med nostalgi idag!
När Skogås öppnade under festliga former så förekom även tävlingar på innetorget,
bland annat dök det upp någon tv-doldis och genomförde en slags "tiotusenkronorsfrågan".
Många var det som ville delta, få blev utvalda (inte jag).
Thore Skogman, ja. Vi ringde till honom en berusad nyårsnatt i början på 60-talet för att fråga vilken sorts sylt som skulle serveras till plättarna. Han hade ju skrivit en låt som hette "Plättlaggen", så det fick han ta, tyckte vi. Det var hans fru som svarade, och ofattbart nog fick vi luren i örat. Så småningom flyttade Thore till Karlstad, där han bodde i en vit villa intill Klarälven. Vi passerade i motorbåt en gång, vi vinkade och Thore vinkade tillbaka. Alltså var han en hedersknyffel. Någon påstod att han tänkte på Kerstin Segolsson när han skrev "Fröken Fräken". Kerstin bodde runt hörnet hemma på Herrhagen i Karlstad, var väldigt söt och lekte med min syrra när dom var små. Kerstin blev flygvärdinna och gifte sig med en amerikansk advokat som blivit mångmiljonär på att stämma läkare. Jag såg i någon tidning att hon bodde lyxigt nånstans i Californien, kanske var det i Beverly Hills.
Ja, så där kan tankarna rusa i väg när någon nämner Thore Skogman.
Jag lutade mer åt Lars Forsell än åt Thore Skogman. När jag jobbade i Broddmans musikaffär på Storgatan i Stockholm på 50-talet var Lars Forsell en återkommande besökare där. Han bodde då i en lite mörk och dyster tvåa mot gården runt hörnet på Skeppargatan. Lena Granhagen hade sjungit in några låtar som han skrivit texterna till, vill minnas att det bland annat var en fri översättning av Boris Vians "Monsieur le president". Kanske var det den som kom att heta "Jag står här på ett torg"? En fråga som poeten Forsell ställde gång på gång minns jag: "Har Lena Granhagens nya skiva kommit än?" Att han bodde i den där mörka tvåan kommer jag ihåg bara för att vi en gång levererade hans lagade radiogrammofon dit. Jag minns att han hade ett så kallat gandhiskynke över pyjamasen när han öppnade dörren och att han var bakfull, för det sa han att han var. Han bjöd på en cigarett, men mer bundis än så blev jag aldrig med den blivande akademieledamoten. Och Lena Granhagens EP-skiva kom så småningom.
Tack för trevliga inlägg Bosse!
Visst, Thore var snabba puckar, "musikens snabbmatskung".
Lars Forsell var väl snarare motsatsen, bara att han glatt (nog fel ordval, hmm) valde fransk chanson som bas för sina sångtexter, säger en del i sig.
Men mitt foto av Forsells EP:n slank med som en enkel kommentar, med tanke på "känt folk" som gått vidare till nästa liv...
Får återkomma till Povel Ramel, när jag hämtat mig från "Semlons gröna dalar" som SVT just visat.
Oj oj oj! Min favorit är Ratata, den har snudd allt som behövs för en succé. Var det Hasse Ekman som regisserade den? Får kolla upp det!
Povel, vilket geni!
Utsökt trivia Bosse!
Jag minns alla låtarna på den där EP:n, utom "Jonas visa". På den tiden gillade jag inte hans sång. Då tyckte jag att den lät alldeles för "bögig".
Minns att jag oxå besökte invignignen av Skogås centrum. Var det 1968? Fast jag minns inte Thore, bara en massa ballonger och godis. Jag var 10 år.
Anledningen var att min kompis Per med familj flyttat dit från Gubbängen.
kom ihåg att jag stod på första perkett...skrek..höll på att svimma när Ola tittade mig i ögonen..trodde naturligtvis jag "garv"
