Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Ett återkommande knep bland filmkomiker är att få något att se ut som något annat, att lura oss till skratt genom att lura oss. Ändra perspektiv på det hela. (Ja, som exempel finns tärningarna på ett annat blogginlägg.)
En mästare på varseblivningsskämt var Jacques Tati.
 

Under helgerna visade SVT flera av Chaplins långfilmer (tack för det) och den helt underbara "Semestersabotören" av belgaren Jacques Tati, en film som kryllar av både visuella skämt och en del fina ljudliga skämt också (som svängdörren in till restaurangen, boing boing).


Herr Hulot med hatt och pipa

En scen som har otroligt fin tajming är när Mr Hulot  råkat tända på balfyrverkeriet mitt i natten. Efter några smällar och fyrverkerier har hela pensionatet vaknat och en raket sticker iväg rakt mot pensionatet. En herre öppnar fönstret för att kolla vad som sker och precis när han stänger fönstret igen flyger en raket in i rummet. Fönstret stängs och efter en kort stund ser vi ett skarpt ljussken och hör en smäll.
Genialt!
Jag älskar den scenen och skrattar hysteriskt varje gång. Underbar tajming! Fantasien fyller i katastrofen i rummet.

Semestersabotören har som vanligt med sin ständiga figur Mr Hulot i händelsernas centrum. Genom sin filmproduktion stod alltid dialogen tillbaka för handlingen, eller de små detaljerna i de olika tablåerna. För även om filmerna har en historia så finns det ofta tydliga större block, avsnitt i filmerna där han noggrant redovisar i princip allt som finns där och alla personers små egenheter, som en teatertablå.

Mr Hulots entre på pensionatet

"Semestersabotören" har flera sådana tablåer, pensionatfoajen där de boende samlas på kvällarna för samkväm som redan tidigt i filmen visas upp (med många små komiska scener, som fiskespöt som piskar andra boende) och matsalen, där kanske framförallt personalen visar upp alla sina sidor. I övrigt visas nästan inget av pensionatet utan det är stranden, tennisbanan och en misslyckad utflykt som är den övriga komiska spelbanan.

En lång sekvens är den precis öppnade restaurangen i "Playtime", med bland annat den underbara "reservdels-servitören" ute på balkongen. Även här är Tati extremt noggrann och redovisar i princip allt som går att berätta om detta fuskbygge och vad som sker både i restaurangdelen och ute i köket. Fullt med underbara små komiska ögonblick, det blir nästan övermäktigt...
Det är mästerligt, men med Tatis nogrannhet blev filmen "Playtime" en mycket dyr historia, där Tati själv fick stoppa in pengar för att kunna slutföra produktionen... och den brände honom bland de franska producenterna. Så det tog tid att hitta någon ny producent inför nästa film, som var "Traffic".

ömsint scen i "Min onkel" där Hulot upptäcker att grannens flicka just håller på att bli en kvinna, åren går.
 
Tati var extrem pedant ner till minsta detaljerna i sina filmer. Scener togs om och togs om och varje film hade lång inspelningsperiod och en ännu längre efterproduktion, där Tati tillbringade otaliga timmar i klipprummet.
Vilket är ganska lätt att förstå, med hundratals omtagningar av varje scen var det nog svårt att bara välja en av varje och att sedan klippa ihop det och få en bra tajming, ljudpåläggning.
Många scener filmades stumt (samma inspelningsprincip som italienarna använt sig av, eftersynka ljud och dialog, fast i Tatis filmer var det inte så mycket dialog).
Denna noggrannhet gjorde att filmbudgetar sprack och att Tati till slut fick problem att hitta producenter. Han var i planeringen av filmen "Confusion" redan under "Parade" och fortsatte planera till sin död.
Redan som revyartist lärde han sig och utnyttjade kroppsrörelser för att få skratt. Lite som mimare, bland annat turnerade han runt i mellaneuropa med ett nummer där han gestaltade en fotbollsmålvakt. Flera av hans gamla nummer finns med i den svenskproducerade och på Cirkus på Djurgården inspelade "Parade".

Tati som Mr Hulot utanför det konstiga hus han bor i gamla stan  (ur filmen "Min onkel")
 
Men det är nog just "Semestersabotören" och den därpå följande "Min onkel" (och kanske också "Playtime", men det är tveksamt) som är Jacques Tatis mästerverk.
  
I "Min onkel" finns många fina scener, idag kan tempot kanske uppfattas som lite segt, men håll ut. Det lugna tempot är en del av filmens charm, som växer genom hela filmen. Den fina kontakten mellan generationer och även hur en far och son hittar varandra till slut, tack vare Hulot. "Min onkel" har många scener både i gamla stan och i hypermoderna villan som är magiska.
Bara ett litet exempel från filmen.
En liten kort komisk scen är när Hulot ska hämta ett glas i det hypermoderna köket. Han får krångla en del innan han lyckas få upp skåpet. Då trillar en runt tillbringare ut och studsar i golvet, utan att gå sönder. Hulot ler och studsar plasttillbringaren igen i golvet. Så tar han ett glas och slänger ner det i golvet (övertygad om att det också ska studsa) där det kraschar, klirr. En härlig scen!
Såg just på nätet att Tatis första film finns på DVD med färglagd kopia. Hur mycket färg vet jag inte, men jag blir sugen att skaffa den och kolla.
Från början filmades "Fest i byn" i något slags ny färgfilm, som vid framkallningen visade sig bli konstig, så den fick kopieras som vanlig svart/vit film. Tati själv färglade några kopior för hand inför premiären, filmruta för filmruta. Men då var det bara några vimplar och andra små detaljer som han färgla. Men bara med den extrema arbetsinsatsen förstår man hur pedantisk Jacques Tati var... allt skulle bli rätt.
Behöver jag säga att jag älskar film... speciellt komedier.
Att få skratta tillsammans med andra är underbart!
Det sägs ju att "ett skratt förlänger livet", så undermedvetet försöker jag nog bara lura döden.
en annan gång dyker jag ner i dessa bröders galna filmer...