Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Ralph Lundsten, ett namn som för rätt många är förknippat med "rymdmusik".

Några har kanske sett balett och då hört hans musik.

R. Lundsten är ett namn som en hel del moderna kompositörer fnyser åt.

Kanske av avundsjuka, kanske för att de ser Lundstens musik som enkel och publikfriande.

Det rosa slottet på Värmdö

En hel del har hört Lundsten utan att veta om det. Ralph har gjort musik till flera utställningar. Hans musik används som bakgrundsmusik i en del svenska dokumentärer på tv och "Utlandsradion" använder en liten trudelutt som Lundsten komponerat otaliga gånger per dag.

Han har arbetat med svenska "studiomaffian", duktiga musiker som kompat och musicerat bakom många svenska artister, där Ralph är en (musikernamn som Björn J:son Lindh och Janne Schaffer). Denna mix av vanliga instrument och elektroniska ljud har säkert gjort det lättare för en större grupp att ta till sig Ralph Lundstens musik.

Detta är Lundstens privata studio som han har i sitt rosa kråkslott. Det finns nog en hel del folk som
pysslar med musik som gärna skulle vilja ha en liknande studio, jag är en av dem...

Jag är själv väldigt osäker, Ralph har gjort många skivor, det finns en del som jag gillar. Så finns det också skivor som är som "hissmusik" eller något liknande intetsägande muzak.

Men en sak är klar, Lundsten har lyckats sälja sin musik bra, både i Sverige och ut över världen. Cullbergbaletten har gett Lundsten musikbeställningar och säkert bidragit till att han nått ut i världen, balettruppen turnerade mycket. Han har fått både musikpriser och kanske främst tjänat bra med pengar så att han kunnat skapa sitt drömhem och leva sin drömtillvaro.

Denna samling har många "rena" elektroniska musikstycken, flera riktigt skojiga

"New Age" var inte skapat ännu när Ralph började bygga upp sin tro på tingens egna liv och att allt i kosmos är sammankopplat mm. I ett sommarpratarprogram utvecklade han sina teser och namnval på låtar på senare skivor pekar tydligt åt denna "livsåskådning". Lundsten har en imponerande lista skivtitlar (i fråga om antal titlar) och många, kanske alla (det vet jag inget om), har återutgivits på CD.  

Hur som helst var hans "Elektronisk musik" tillsammans med Leo Nilsson min andra lp-skiva! (Första skivan var Robban Brobergs "Tjejer", båda önskade och fick jag julen -69. Sedan dröjde det inte länge, kanske dryga året, så hade jag en hel ölback full med lp-skivor.)

Det var några spår på Lundstens skiva som jag verkligen gillade, ja snudd älskade, de var som små ljudsagor.

Jag lät kompisar få höra musiken, ingen tyckte det var bra. Konstigt, var den vanligaste kommentaren, någon tyckte jag var knäpp... (Lite samma sak hände med Mike Oldfields "Tubular Bells" som jag köpte och gav bort i present till flera. Av dem ville några byta skivan... rätt trist stil tycker jag.)

Jag har fortsatt lyssna en del på Lundstens musik, har några av hans "Nordiska Natursymfonier" och även ett par andra. I Sverige finns inte dess like i fråga om storhet inom elektronisk musik, ute i vida världen är de rätt många,
Klaus Schulze, Vangelis, härliga gruppen Tangerine Dream och icke att förglömma Brian Eno.
  
Några av Ralphs natursymfonier, här har han anlitat musiker
och utökat sin egen syntsamling

Tydligen används hans musik som en del i viss behandlingsterapi, ska ha en "helande effekt" på patienterna.

Vid ett tillfälle, rätt många år sedan, fick jag besöka hans "kråkslott" på Värmdö och såg studion Andromeda och andra lustiga rum i hans rosa slott.

Ralphs gård utanför Luleå

Besökte med familjen bekanta som bor i Luleå, det var för några somrar sedan. En dag åkte jag och Lennart ut till hans barndomshem, Häärsgården i byn Ersnäs utanför Luleå. Ralph råkade vara där, han kom ner från den privata övervåningen (klädd i en kaftan, broderad med sirliga mönster) och flera besökare köpte cd-skivor. Även jag köpte en cd och fick hans autograf på omslaget, med tillägget "kosmisk hälsning". Trevlig gest, även om min tro inte lär vara samma som Ralphs...

Gården verkade närmast vara som en slags kultplats, rätt många besökare fanns i huset och flera av dem var tydliga fans. Alla sken upp när Ralph kom ner för trappan. Han närmast skred runt och talade lågmält, det strömmade musik ur små högtalare. Flera ville bli fotograferade bredvid honom, ett par skakade hans hand och försökte krama honom (då backade han lite). En dam talade in i en liten diktafon, beskrev vad Ralph gjorde sekund för sekund, extrem idoldyrkan eller en stalker? Det var ett minst sagt ett lustigt besök. Lennart och jag lyssnade på skivan, standardlåtar av Raffe, vilket ofta innebär svepande syntar, lite naturljud och en flöjt, även trummor på några spår. Deras grabb Hugo lyssnade ett tag, sedan tyckte han att det var tråkigt.

Jag kan inte låta bli att beundra Ralph Lundstens förmåga att skapa sig denna sin drömvärld. Han verkar trivas och han har säkert spridit glädje med sin musik till många människor, det är minst sagt "respekt".