Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Var på ett fullsatt Scalateatern igår och såg Peter Carlsson och Blå grodorna.
Har hört en del på skiva och det gillar jag. Första gången livs levande och vi blev verkligen inte besvikna.
Konserten var underbar!
Hög medelålder i publiken, vilket tyvärr gjorde att en del tyngre låtar som Peter och gänget spelade kanske inte mottogs lika glatt av alla. Några tunga blueslåtar, Peter spelade bra på gitarren, en skön Zappa och se ett bra medley på slutet med bland annat Jimi Hendrixs "Hey Joe".

bra feeling i framförandet, hatten på vid tyngre bluesnummer

Mellan detta visor av Evert och en fin, lite udda Olle Adolphsson och några internationella örhängen av äldre snitt (här njöt stora delar av publiken). Mycket bra jobbat av de tre medlemmarna i Blå grodorna, det var tajt komp och flera lustigheter. En polska som framfördes, med en historia om när Peter besökt USA och just sjungit en polska, helt obegriplig för de amerikanska musikerna, hade trummisen som en handviftande sidekick.
  
Jag och Ingalill njöt i fulla drag av allt och vi lyckades också få in bandet till att göra ett extra nummer.
Då var redan en del av publiken på väg ut. Här talar vi om diciplin av den negativa sorten. Bara för att ljuset tänds i salongen behöver det inte innebära att allt är slut, över. Så vi startade en inklappningsvåg som gav resultat.

Efter konserten inhandlades en skiva och sedan var det till att leta sig till logerna, för att få autograf av mästerestradören själv, Peter Carlsson.
Vi hittade honom och bad om autograf. Han förstod snabbt att det var vi som fått dem in på scen en gång till och såg allmänt trött ut, men sa sig vara mycket nöjd med konserten. Imorgon ska vi gå och se P-Floyd (läs idag lördag) berättade Peter. Det visade sig att han är kompis med ledaren i P-Floyd, ja helqa bandet, detta härliga coverband som specialiserat sig på att göra Pink Floyd låtar. Skojigt småsnack och jag lånade ut mina läsglasögon åt Peter så han kunde rita sig själv sittandes i sin jeep som en liten bonus.
Peter berättade också att han har en väntande hjärtoperation nu under våren. Det lät mindre skoj, en operation är alltid en operation, medför risker och så.
Men vi hoppas verkligen att Peter kommer att må bra igen, att han efter behövlig vila, återkommer till scenen med samma energi och glöd som han visade oss.

ofta utan hatt när det var lugnare visor

Peter Carlsson är nog en av få artister som pratar och skojar så mycket mellan låtarna.
Konserten skulle gå i Evert Taubes tecken, det blev några Taubelåtar men inte många.
Däremot kan vi nog tycka att det är lite av Evert i själva framförandet, avbrott förekom ofta och småpratet var genomgående underhållande.
Det kommer en värme från Peter som strömmar ut över publiken. (Det går liksom inte att låta bli att gilla honom. Fast det finns säkert folk som har svårt för hans stil också...)
Duktiga medmusikanter, ja efter paus deltog även ljus och ljudteknikerna som extra trumförstärkning i ett mycket tungt nummer (här tror jag en del av den äldre publiken fick skrämselhicka) som var helt underbart.

Jag tror att vi var de enda som skaffade Peters autograf efter konserten igår. När vi kom ut på gatan, var det ingen publik kvar (färdtjänstbilarna hade åkt... nää det var kanske lite elakt?).
Jag kan förstå om några i publiken hade väntande bord på någon restaurang, men knappast alla. Ett yngre par i publiken lät berätta i pausen att de kommit ner från Falun för att se Peter och hans blå grodor. Lustigt, han är ju från deras trakter, men de ville väl se stan också...
Närmast på tur på Scala står Ronny Eriksson med sitt gamla band Euskefeurat, det blir säkert en skojig konsert.
Tack Peter för en härlig konsert!
Får återkomma med någon bild och mer intryck när dessa har mognat lite mer.