Erik "Semlan" Klings blandade intryck

Det kan vara fascinerande hur saker har en förmåga att försvinna, när man som bäst behöver dem...
Då menar jag inte bara de klassiskt försvunna nycklarna just som man ska gå.
Ibland håller jag bra ordning, har ett system.
Jag vet var några papper ligger, jag har några listor på ett bestämt ställe.
Men så slutar jag, bryter ordningen, byter system.
Resultat, kalabalik och förvirring!
Jag har fått frågan varför ordningen bryts, men har inget svar.
Inget vettigt i alla fall. Det handlar kanske om tristess.
Jag har alltid beundrat andras ordning, men mer eller mindre irriteras på min egen.
I alla fall känns det obekvämt efter ett tag. Det kan ta tid innan en ny ordning har infunnit sig.
I den mellanperioden råder ringa eller ingen ordning och reda alls.

Samlandet är en sak som oftast kräver en viss ordning.
Själv har jag en hel del lp-skivor. De är uppdelade i genre, som jazz, filmmusik och den stora pop & rock. Jag har även valt att ha en svensk avdelning. Så är de ordnade i alfabetisk ordning. Enkelt eftersom alla lp-skivor är lika stora. Går lätt att hitta en speciell skiva (när de står i bokstavsordning). 
När det gäller cd-skivor är det också enkelt. Ja förutom udda samlingar, en Led Zeppelin-samling jag har är storleksmässigt som en gammal lp, medan en annan samling med XTC har helt andra mått, som en bok
med 4 st cd i pärmen. Men över lag har även cd-skivor ett visst mått. Så det är enkelt att hålla ordning och redan på dem. Fast just nu genomför jag en förändring i hyllorna, så det är oordning i musiken...

Här följer en parantes, rätt lång. Det mest irriterande med en cd är att tappar du ett omslag i golvet så får du nästan alltid räkna med att plasten går sönder. Lockets små "plastgånggärn" knäcks mycket lätt.
Gamla lp fick sig en liten knäck i omslaget, pappen, när de tappades men var helt okej, ingen skada skedd.
(På det sättet påminner dagens cd om de gamla 78-varvs stenkakorna. 78-varvarna var spröda skivor som inte tålde kraftigare stötar.)
Omslagen i sig skriver jag om en annan gång. Det finns några favoriter som gjorde snygga omslag, designstudion Hipgnosis och Roger Dean var två, som jag återkommer till.

Böcker är en helt annan historia när det gäller ordning! Här talar vi om problem...
Väljer jag att ordna dem efter författare så blir det rena berg&dal-banan, storleken varierar. Försöker jag då ordna dem efter storleken, så gör det att den alfabetiska ordningen blir rätt meningslös.
Pocketböcker är bra i detta sammanhang, alla förlag verkar vara överens om hur stor en pocketbok får vara.

Logisk är formatet givet, den ska passa i en ficka... men inte alla fickor klarar en pocketbok!

Men musik och böcker går rätt bra att få ordning på.
Värre är det med andra saker, som tidningsklipp.
Jag vet att det finns pärmar och andra arkiveringsmetoder, men jag vill inte riktigt följa dessa olika sätt, som erbjuds i pappershandlarn eller på IKEA vid Kungens kurva.
Vill hitta ett eget system.
Uppfinna hjulet igen?
Ja, kanske det eller i alla fall leka Uppfinnar Jocke ett tag.
Tyvärr lägger jag ner projekten mellan varven,
då uppstår ett kaos i en oreda som aldrig landat i någon bra ordning.
Det kan vara jobbigt,
det tycker jag det är nu...

men angående snygga omslag, här följer två

ett bra exempel på Hipgnosis omslag är 10cc "How Dare You" (den sista skivan med alla fyra
orginalmedlemmarna, sedan smet Creme och Godley och blandade musik med filmskapande)


Känner du igen den här Roger Dean bilden, så kanske du gillar rockgruppen Yes.

Flera av mina kompisar har fin ordning på sina grejer...
Kul för dem!
Lite avundsjuk är jag...