Namnsdagspresent som lockar till skratt
Åh, vilken glädje!
Ingalill gömde en namnsdagspresent som jag först inte hittade.
Men så fann jag den, bakom en kudde.
Gulligt gjort.
Av med snöre och omslagspapper.
En bok med titeln "Storpack"
Härligt...
Citat av texten på en sida
"När jag var klar med den sista finjusteringen på mina röntgenglasögon hade systrarna Simonsson naturligtvis åkt på semester."
Underbart!
Några som gillar killen vet att jag fick det helt otroliga praktverket med
Jan Stenmarks tidigare produktion, samlade i "Storpack".
Den är utgiven på Kartago förlag.
Tung, med många sidor,
tråkigt nog nästan luktfri.
Limfogen i ryggen ger inga intressanta dofter ifrån sig.
Men innehållet har redan fått mig att gråta av skratt.
Känner igen flera av Stenmarkbilderna från de som visades på Kulturhuset ifjol.
De är precis så bra som jag minns dem, när jag skrattade mig runt rulltrapporna på Kulturhuset...
Minns att jag var tvivlande till röntgenglasögonen, som fanns i en välfylld postorderkatalog när jag gick på mellanstadiet. En kompis köpte dem och vi gick runt och testade dem och inbillade oss att vi kunde se lite.
Men kompisens storebror dödade våra illusioner, sa bara rakt ut:
- Dom där funkar inte, dom e kass!
Men till vårt försvar, damerna var lättklädda denna varma vårdag när vi gick där och glodde!
(I motljus blir en tunnare klänning nästan genomskinlig, med eller utan röntgenglasögon)
Undrar hur många glasögon företaget sålde?
Ingalill gömde en namnsdagspresent som jag först inte hittade.
Men så fann jag den, bakom en kudde.
Gulligt gjort.
Av med snöre och omslagspapper.
En bok med titeln "Storpack"
Härligt...
Citat av texten på en sida
"När jag var klar med den sista finjusteringen på mina röntgenglasögon hade systrarna Simonsson naturligtvis åkt på semester."
Underbart!
Några som gillar killen vet att jag fick det helt otroliga praktverket med
Jan Stenmarks tidigare produktion, samlade i "Storpack".
Den är utgiven på Kartago förlag.
Tung, med många sidor,
tråkigt nog nästan luktfri.
Limfogen i ryggen ger inga intressanta dofter ifrån sig.
Men innehållet har redan fått mig att gråta av skratt.
Känner igen flera av Stenmarkbilderna från de som visades på Kulturhuset ifjol.
De är precis så bra som jag minns dem, när jag skrattade mig runt rulltrapporna på Kulturhuset...
Minns att jag var tvivlande till röntgenglasögonen, som fanns i en välfylld postorderkatalog när jag gick på mellanstadiet. En kompis köpte dem och vi gick runt och testade dem och inbillade oss att vi kunde se lite.
Men kompisens storebror dödade våra illusioner, sa bara rakt ut:
- Dom där funkar inte, dom e kass!
Men till vårt försvar, damerna var lättklädda denna varma vårdag när vi gick där och glodde!
(I motljus blir en tunnare klänning nästan genomskinlig, med eller utan röntgenglasögon)
Undrar hur många glasögon företaget sålde?
Kommentarer
Trackback
