Mojo eller Uncut?
Har tidigare nämnt problemet med att välja.
Står jag inför ett val, så kryper känslan av otrygghet in under huden.
Den känslan kan lustigt nog dyka upp igen, långt efter att valet är!?
Många gånger styrs jag medvetet eller omedvetet mot ett val.
Som i fråga om mat, då får ibland enkelhet styra. Nästa gång i mataffären blir det extrapriserna som styr mitt val mellan oxfilé och köttfärs. Vid ett tredje tillfälle är jag sugen på något, då blir valen ofta enklare, jag köper bara det som receptet kräver och som saknas i kylen.
Efter dessa matval brukar inte klådan under huden dyka upp, alltid något att glädjas åt.
Lämnar vi olika basala val, för mat måste införskaffas, mat behövs, så hamnar jag i många ambivalenta valsituationer.
Som när valet kan gälla produkter i tidningshyllan. Numera har Pressbyrån anledning för namnet, deras utbud av tidskrifter är onekligen ganska stort och med detta följer val!
Det är en veritabel hjortronmyr full med fällor och djupa hål och ibland enstaka tuvor som håller.
Visst, jag styrs kanske av vänners rekommendationer eller någon nyligen läst spalt i en dagstidning med tips om bra artikel eller ögnar förbi lästips i någons blogg.
Har efter ett tag fastnat för två engelska musiktidningar (se rubriken!) som båda dels har en stor recensionsdel (kan vara bra tips inför nya skivinköp) och båda tidningarna har längre artiklar och ofta väljer (vad jag tycker) intressanta artister.
Med bägge tidningarna följer också en musik-cd med skiftande innehåll.
Denna skiva som följer med är en inte oväsentlig del i det bekymmersamma valet av tidskrift.
De skriver ganska lika om nya cd, ja det är ju samma skivor för båda redaktionerna,
så vad för musik det är på cd:n som finns som bilaga i tidningen blir ibland viktigare än innehållet i tidningen.
Där står jag som en åsna mellan två hötappar.
Det är inga stora pengar, tidningarna brukar kosta cirka 70 spänn och kommer bara en gång i månaden.
Men som samlare har jag insett att skulle jag ständigt köpa bägge tidningarna varje månad, ja många tidningar blir det, fort.
Så för att underlätta själva utrymmesfrågan, brukar jag välja den ena... men vilken?
Det blev Mojo denna månad, kanske mest för att det överst stod "Joni Mitchell speaks!" och så en skön underrubrik om att hennes generation missade chansen. Att sedan cd:n är full med "electronic music" gör bara valet ännu bättre.
Det var ett precis utfört tidskriftsval...
ett mycket litet och för världsfreden helt oväsentligt val.
detta blev mitt val denna månad!
En vän slåss med det tyngre valet att fortsätta röka eller sluta, han har hållit upp en vecka (mest beroende på penningbrist) och jag kan bara råda honom att fortsätta vara en tillfällig ickerökare tills han inte vill vara det längre. För en del så vill de aldrig tända en cigg igen, "good for them".
En annan vän brukar säga att han ständigt slutar röka, tills han tänder en ny cigg, då röker han tillfälligt igen.
Det är ditt val Bosse!
Nu ska jag lyssna på Mojos "OK-Computer" cd, lite skoj med riktning mot Radiohead eller är det Kraftwerk som åsyftas.
John Foxx, Gary Numan med flera är med på skivan (mys, mys)
"the loser"
fast kanske slår jag till, Dylan är ju alltid Dylan...
"En annan vän brukar säga att han ständigt slutar röka, tills han tänder en ny cigg, då röker han tillfälligt igen." Den sortens humor gillar jag skarpt.
