Mästerverket "Night and Day"
Idag börjar årets skivrea!
Kanske går det att hitta någon skiva med engelsmannen Joe Jackson..?
Joe Jackson är en musiker jag gillat allt sedan han dök upp med "Look Sharp" 1979.
Då, i slutet av 70-talet fanns det flera intressanta engelsmän, som Graham Parker, Nick Lowe och Elvis Costello bara för att nämna tre. De har alla fortsatt skriva låtar, men med varierad framgång.
En helt ny Joe Jackson är just på väg, "Rain" heter den, jag hoppas den är bra.
Senare år har han släppt flera liveskivor, nu är det dags för en studioplatta igen.
Men det blir kanske inte samma fullträff som "Night and Day" som kom hösten 1982.
Den skivan håller jag hittills som Joe Jacksons bästa! Omslaget är också vackert, stilrent.
En helt makalös skiva, med enbart bra poplåtar skapade med flödande penna (bra klurig lyrik) och närmast fyrverkeriliknande musikalitet som tar andan ur lyssnaren.
Joe Jackson gjorde senare en liveskiva "Big World" som försökte nå samma musikaliska flöde. En lite konstig dubbel-live med låtar bara på tre av skivans fyra sidor och tydligen bad Jackson att publiken skulle vara lugn och tyst under inspelningen och applåderna klipptes också bort. Fylld med nyskrivna låtar, flera riktigt bra men även några bottennapp som förstör helhetsintrycket. Men Jacksons idé att skapa livekänslan på "Big World" utan att störa musiken, var ett nytt grepp. Otaliga artister har gått in i studion och sedan spelat in låtar eller hela skivor rakt upp och ner, för att på så sätt bevara en nerv i musiken, en livekänsla. Ibland har det kanske mer handlat om ekonomi, studiotid är dyr tid. De flesta liveskivorna vill ge fansen en chans att minnas en egen konsert, visa upp hur artisten, gruppen låter livs levande. Alla vet att det går att trixa och fixa i en musikstudio, då har livealbumen varit mer ärliga, så här låter vi (utan studiopålägg och trixande).
Så finns det artister som faller rätt platt på scen, låter bra på skiva men illa live.
en äldre Joe Jackson fångad i stadens puls, igen...
Sak samma (efter ännu en längre parantes från Semlan, sick), precis när vi firat nytt århundrade klart och funnit att datorerna inte dog som det talats om, då kom Joe Jackson ut med skivan "Night and Day II".
Night and Day II var en lugnare platta än första "natt och dag-skivan", men också ännu klurigare, med knepiga musikaliska infall (kommer att tänka på bland andra gruppen Gentle Giant när jag hör Jacksons skiva). Här finns stråkar på ett par spår, Jackson stoppar in träblocksrytmer långt fram i ljudbilden på "Happyland", den låt som nog är närmast första "Night and Day" skivan.
Båda skivorna hämtar sångtextinnehåll från storstaden New York och speciellt den första skivan hämtar musikalisk inspiration från alla latinare som finns i storstaden, legalt och illegalt. Mycket slagverk och sambatakter... 
Innehållet på den andra skivan är ibland som kommentarer till första skivan, vilket är skoj för oss som diggar första skivan. Medverkar gör också flera damer, som Marianne Faithful. Hon tar över sångmikrofonen från Joe på låten "Love Got Lost", ett starkt spår på "tvåan".
På första skivan fanns "Cancer" på den andra "Just Because...", båda låtarna tar upp oron många känner, oron att bli sjuka eller bli attackerade av en alligator från avloppen (en vandringshistoria, som råttan i pizzan).
"Just because you're paranoid don't mean they're not out to get ya" sjunger Jackson.
En underbar refräng!
"Dear Mom" är ett annat spår som känns lite som en kommentar på the Beatles fina "She's leaving home". Båda låtarna har en oroande mamma som betvivlar att dottern ska klara sig ute i den farliga världen. Joe Jackson har med en son (i texten) som försäkrar för mamman att dottern klarar sig.
En fin kommentar till storstadens alla individer finns i "Stranger Than You" där Jackson sjunger "... it should come as no surprise when you live in a town where there's always somebody stranger than you".
Joe Jacksons andra utflykt i storstaden New York är mer dämpad, inte samma "partystämning" som första skivan ger lyssnaren. Men det är också en tjugo år äldre man som skrivit musiken och texterna, som mellan skivorna turnerat en hel del, släppt popen och gjort jazziga skivor, blivit tunnhårigare.
En del artister verkar inte vilja åldras (läs Rolling Stones) de turnerar med hitlåtar från förr.
Så finns det artister som tar en titt på sin egen karriär och kommenterar den, "tar en titt i backspegeln". Det har bland annat Nick Lowe just gjort, på en skiva som kom i fjol och det gör Joe Jackson då och då på sina skivor.
På Joe Jacksons hemsida finns en hel del godsaker, du kan ladda ner en liten skrift kring detta med rökning
http://www.joejackson.com/smoking.php
Ganska intressant läsning, helt klart en annorlunda syn på saken...
Men tillbaka en sista gång till mästerverket "Night and Day"
Låtarna "Cancer" och "TV Age" är bara två spår på den underbara skivan "Night and Day".
Plattan som genomgående hämtar inspiration från den latinska musiken och flyter från spår till spår, pulserande. Sångtexterna är snygga och hela skivan är fylld med rytmer och en flödande musikalitet.
"bandet" som spelar på "Night and Day" från 1982
Utöver Joe Jackson själv på olika klaviatur och sång, så bestod bandet av Graham Maby, Larry Tolfree och Sue Hadiopoulos på en mängd olika slagverk. Ingen gitarr alls, men så har vi att göra med en man som föredrar pianot framför allt!
Cancer
Everything
Everything gives you cancer
Everything
Everything gives you cancer
There's no cure, there's no answer
Everything gives you cancer
Don't touch that dial
Don't try to smile
Just take this pill
It's in your file
Don't work hard
Don't play hard
Don't plan for the graveyard
Remember -
Everything
Everything gives you cancer
Everything
Everything gives you cancer
There's no cure, there's no answer
Everything gives you cancer
Don't work by night
Don't play by day
You'll feel all right
But you will pay
No caffeine
No protein
No booze or
Nicotine
Remember -
