Lite musikaliskt
I slutet på varje år görs det musiklistor i tidningar och andra media, som musikbyrån i SVT.
2007 var inget undantag och jag finner ett visst nöje i att kolla hur mina årsfavoriter placerar sig.
Det händer då och då att en sådan lista ger mig tips på någon artist/grupp som jag missat.
Men med Uncut och Mojo som två favorittidningar, som jag snudd läser från pärm till pärm,
är det få skivsläpp jag inte känner till.
På hemsidor som All Music går det att få smakprov på hur det låter och sedan kan ofta Ginza.se
(om nätet passar bäst. där går det också att lyssna lite) eller Bengans skivaffär på Drottninggatan (ja jag vet att Bengans är Göteborgbaserad, men de har bra priser vilket inte är oviktigt. Då får ett Stockholmsklappande hjärta ha överseende med ursprung...) göra dig till lycklig ägare av musiken.
Jag tillhör den grupp som fortfarande gillar idén med en fysisk skiva med snyggt omslag (gärna med sångtexter) i handen, än några mp3 filer som dräller i datorn.
Sedan de idiotiska kopieringsskydden mer eller mindre försvunnit kan jag med skivan i hand enkelt skapa
mina egna mp3 för iPoden. Skivan består, men innehållet i en mp3-spelare byts ut...
(Det finns kopieringsskyddade skivor som låter illa, ett exempel är Eva Dahlgrens förra "Snö", det småknastrar, knäpper i ljudet här och där. Knappast vad Eva själv vill ge sina fans som lyssningsupplevelse?!)
Bland fjolårets svenska skivor så gillar jag också Säkert och Jens Lekman och den supermusikaliska Salem Al Fakir. En kompis till mig Ode jämför Salem med tidig Todd Rundgren.
Jag var tvungen att leta fram ett par gamla vinylplattor och lyssna och ja, de har en del gemensamt.
Kanske är det så att Salem Al Fakir lyssnat en del på Toddan?
Jens Lekman verkar ha hittat en del utländska kritikers hjärtan, vi får väl se hur stora arenor han fyller om några år.
Bland de utländska (ack så mycket engelskspråkigt, även bland svenska artister) så är Feist bra, men debuten
var roligare och hade fler popdängor.
Jag formligen älskar Paul McCartneys senaste släpp, lekfullt, levande.
Det verkar som ungkarlslivet gör Sir Paul gott.
Precis som en annan pop-gubbe, Elton John, är det bra klös och en hörbar nytändning.
JJ Cale och Eric Clapton kom med "The Road to Escondido". Jag har alltid gillat JJ Cales lite slöa spelstil och nu var det länge sedan han spelade in nya låtar. När han då gör det med Clapton och de stämsjunger lite knorrande,
ja det kan bara bli bra. Mark Knopfler kom med "Kill to Get Crimson", de senaste tre, fyra soloskivorna är fyllda med härliga låtar. Ytterligare en gubbe med nytänd lust är Ray Davies (Kinks live forever!). Hans "Working Man's Café" är inte riktigt lika bra som comebacken häromåret, men ändå väldigt bra! Davies kan verkligen skriva små poplåtshistorier, ibland med självironi som i "No One Listen" och "You're Asking Me".
Det var rätt många ringrävar som lyckades bra musikaliskt under 2007.
Mika var en stor positiv överraskning, en ung kille som redan skriver popklassiker, som "Big Girl" och "Relax"
(En låttitel som kräver gott arbete, då "Frankie Goes to Hollywood" gjorde en brakhit på 80-talet med det namnet.)
Gruppen The Shins släppte "Wincing the Night Away" och jag vill gärna se gruppen live! Bra drag!
Många fler kan nämnas men det får räcka, nej två till...
Hur kan jag glömma två sköna plattor som snurrar rätt ofta under lasern?
Dels duettskivan med Robert Plant & Alison Krauss. "Raising Sand" heter skivan, den är grymt bra. Allt är lättsamt och det verkar så enkelt. Inget nyskrivet här, men flera låtar är långt från orginalet, så ska en bra cover vara! Enligt en intervju med Plant i Uncut så var det enkelt, bara Krauss lärt sig att sjunga på rätt sätt.
Så avslutar jag med en svensk artist som lär slå stort under 2008 och det är Christian Kjellvander. Hans senaste skiva med den kluriga och långa titeln "I Saw Her From Here/I Saw Here From Her" eller är det tvärsom... nej det var rätt. Hur som helst kom skivan sent 2007 (rätt bra, då kanske den hamnade under några granar), så det finns säkert en del promo-arbete och turnerande för Christian att göra under året.
Kanske vore det dags för mannen att fixa ett artistnamn? Nog finns det en del språk där namnet skapar uttalsproblem...
Men vad gör det när musiken bara glider in lätt genom öronen och sången bäddar in hjärnan i bomull. Efter några lyssningar börjar textinnehållet, som jag tycker mig ha fler bottnar, ta skruv och med texten i nytt ljus så hårdnar musiken.
Kjellvander har några skivor bakom sig, det jag hört har allt varit bra! Killen är en talang väl värd att nå en stor publik!
Hur gör folk som bara köper lösa mp3 låtar när de tröttnar på just den musiken?
Kommer detta att skapa musikhistoriska hål i framtiden, alla slänger sina filer och ingen vet sedn hur det lät?
Frågor, frågor.
2007 var inget undantag och jag finner ett visst nöje i att kolla hur mina årsfavoriter placerar sig.
Det händer då och då att en sådan lista ger mig tips på någon artist/grupp som jag missat.
Men med Uncut och Mojo som två favorittidningar, som jag snudd läser från pärm till pärm,
är det få skivsläpp jag inte känner till.
På hemsidor som All Music går det att få smakprov på hur det låter och sedan kan ofta Ginza.se
(om nätet passar bäst. där går det också att lyssna lite) eller Bengans skivaffär på Drottninggatan (ja jag vet att Bengans är Göteborgbaserad, men de har bra priser vilket inte är oviktigt. Då får ett Stockholmsklappande hjärta ha överseende med ursprung...) göra dig till lycklig ägare av musiken.
Jag tillhör den grupp som fortfarande gillar idén med en fysisk skiva med snyggt omslag (gärna med sångtexter) i handen, än några mp3 filer som dräller i datorn.
Sedan de idiotiska kopieringsskydden mer eller mindre försvunnit kan jag med skivan i hand enkelt skapa
mina egna mp3 för iPoden. Skivan består, men innehållet i en mp3-spelare byts ut...
(Det finns kopieringsskyddade skivor som låter illa, ett exempel är Eva Dahlgrens förra "Snö", det småknastrar, knäpper i ljudet här och där. Knappast vad Eva själv vill ge sina fans som lyssningsupplevelse?!)
Bland fjolårets svenska skivor så gillar jag också Säkert och Jens Lekman och den supermusikaliska Salem Al Fakir. En kompis till mig Ode jämför Salem med tidig Todd Rundgren.
Jag var tvungen att leta fram ett par gamla vinylplattor och lyssna och ja, de har en del gemensamt.
Kanske är det så att Salem Al Fakir lyssnat en del på Toddan?
Jens Lekman verkar ha hittat en del utländska kritikers hjärtan, vi får väl se hur stora arenor han fyller om några år.
Bland de utländska (ack så mycket engelskspråkigt, även bland svenska artister) så är Feist bra, men debuten
var roligare och hade fler popdängor.
Jag formligen älskar Paul McCartneys senaste släpp, lekfullt, levande.
Det verkar som ungkarlslivet gör Sir Paul gott.
Precis som en annan pop-gubbe, Elton John, är det bra klös och en hörbar nytändning.
JJ Cale och Eric Clapton kom med "The Road to Escondido". Jag har alltid gillat JJ Cales lite slöa spelstil och nu var det länge sedan han spelade in nya låtar. När han då gör det med Clapton och de stämsjunger lite knorrande,
ja det kan bara bli bra. Mark Knopfler kom med "Kill to Get Crimson", de senaste tre, fyra soloskivorna är fyllda med härliga låtar. Ytterligare en gubbe med nytänd lust är Ray Davies (Kinks live forever!). Hans "Working Man's Café" är inte riktigt lika bra som comebacken häromåret, men ändå väldigt bra! Davies kan verkligen skriva små poplåtshistorier, ibland med självironi som i "No One Listen" och "You're Asking Me".
Det var rätt många ringrävar som lyckades bra musikaliskt under 2007.
Mika var en stor positiv överraskning, en ung kille som redan skriver popklassiker, som "Big Girl" och "Relax"
(En låttitel som kräver gott arbete, då "Frankie Goes to Hollywood" gjorde en brakhit på 80-talet med det namnet.)
Gruppen The Shins släppte "Wincing the Night Away" och jag vill gärna se gruppen live! Bra drag!
Många fler kan nämnas men det får räcka, nej två till...
Hur kan jag glömma två sköna plattor som snurrar rätt ofta under lasern?
Dels duettskivan med Robert Plant & Alison Krauss. "Raising Sand" heter skivan, den är grymt bra. Allt är lättsamt och det verkar så enkelt. Inget nyskrivet här, men flera låtar är långt från orginalet, så ska en bra cover vara! Enligt en intervju med Plant i Uncut så var det enkelt, bara Krauss lärt sig att sjunga på rätt sätt.
Så avslutar jag med en svensk artist som lär slå stort under 2008 och det är Christian Kjellvander. Hans senaste skiva med den kluriga och långa titeln "I Saw Her From Here/I Saw Here From Her" eller är det tvärsom... nej det var rätt. Hur som helst kom skivan sent 2007 (rätt bra, då kanske den hamnade under några granar), så det finns säkert en del promo-arbete och turnerande för Christian att göra under året.
Kanske vore det dags för mannen att fixa ett artistnamn? Nog finns det en del språk där namnet skapar uttalsproblem...
Men vad gör det när musiken bara glider in lätt genom öronen och sången bäddar in hjärnan i bomull. Efter några lyssningar börjar textinnehållet, som jag tycker mig ha fler bottnar, ta skruv och med texten i nytt ljus så hårdnar musiken.
Kjellvander har några skivor bakom sig, det jag hört har allt varit bra! Killen är en talang väl värd att nå en stor publik!
Hur gör folk som bara köper lösa mp3 låtar när de tröttnar på just den musiken?
Kommer detta att skapa musikhistoriska hål i framtiden, alla slänger sina filer och ingen vet sedn hur det lät?
Frågor, frågor.
Kommentarer
Trackback
